Etikett: oxfilé

Lycksele del 2, hotellet…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 juli 2018 kl 12:41, Bli först att kommentera

Nu, tillbaka till fredagen, och vi har landat på hotell Lappland i Lycksele.

Nailheads har sin årliga sammankomst där och har bokat in fördrink i restaurangdelen samt en förrätt, huvudrätt och avec till kaffet, med mingelstart 17 och maten ska börja serveras klockan 18.

Jag och Åke hör ju inte riktigt till sällskapet men ska joina dom vid bordet, som vi sagt till om, men det är inte dukat för oss. Vi hittar dock en ledig plats bredvid Jitte och Ina. Vi ska beställa vår mat vid sidan om, detta är då en del av vår present som vi fick då vi fyllde år.

Och nu börjar väntan… en kille jobbar vid borden, ja, för det är ju några stycken som ska serveras, och d kan man tycka att en person, är lite för lite. En timme tar det innan dom får in sin förrätt, en timme senare än sagt.

Jag och Åke har inte ens fått in besticken, vid den tiden, så jag säger till att vi gärna vill ha lite redskap, och det får vi då. Nu byts killen ut mot en tjej, fortfarande ensam.
Åke beställer en oxfilé till oss, dom andra har att välja mellan oxfilé eller fisk. Så går Åke iväg och säger att vi vill ha bea till vår oxe, och inte murkelsås…det skulle han aldrig ha gjort. Nu blev oxfilén plötsligt en planka, och vem skulle veta det??? Inte vi i alla fall. Så vi väntade, och väntade och väntade.

Vid det här laget har Thord gått ut i köket och höjt rösten lite grann och plötsligt är det flera stycken som springer runt borden, lite bättre blev det.

Nå, Åke fick en oxfilé med potatisbakelse, jag fick en planka, och vem som fick den andra plankan vet jag inte. Och även om servicen var under all kritik, där ett tag, så får kocken en eloge för den utsökt goda huvudrätten.

Dom andra skulle få 2 glas vin till maten, deras andra glas serverades till kaffet, och kaffet kom in 10 minuter innan restaurangdelen skulle stängas. Jag beställde in kaffe och whisky till jag och Åke, kaffet hälldes upp, jag smakade och tungan gjorde en tvärrullning i munnen, det var det sämsta, kaffet ever. Jag fick vänta 20 minuter innan nån kom till bordet som jag kunde haffa, och säga till om att jag ville ha kaffet utbytt.

Nu skulle det inte göra nån skillnad sa killen, kaffet kommer från en maskin. Jaha, sa jag och slog ut armen, då kan duka bort kopparna, jag vill inte ha nåt kaffe. Han tog kopparna och sa att han skulle se vad han skulle kunna göra.

In kommer han efter ett tag med en presskaffe apparat, två koppar, en servett över armen som värsta proffset och till allas jubel. Han pressar lite, häller upp en matsked i min kopp så jag får provsmaka om det var ok, och det var det och han får *applåder*. Det, mina vänner, är service!!!

Däremot kan jag tycka att alla cider och ölflaskor som förbrukades på vår ände av bordet, skulle ha varit bortplockade efterhand, men till och med Åkes tallrik stod kvar då vi lämnade bordet…inte så proffsigt. Så jag vet inte vad jag skulle sätta för betyg på detta, men maten överväger ju en hel del, samt kaffegrejen, så en trea av fem…kan dom få.

Nu är det strax lunch här i huset, så jag ska börja plocka fram lite smått och gott. Ha en fin dag, allihop!

Bilpipipipipen (fan)

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2018 kl 10:25, Bli först att kommentera

Trevlig lunch igår, mycket prat och funderingar, fort hade det gått nån timme eller två, eller tre 😀

Tack för blomman!

Då Åke slutade jobbet åkte vi och hämtade igen my Audi, nu med nya fjädrar fram och Åke, 6200:- fattigare, jojo, grymt billigt, eller, not!!! Lät knepigt det där va, min Audi, och Åke fick betala, hm…ja fast å andra sidan, då blev det ju billigt…för mig 😀

Kommer ni ihåg vår roliga Jeep, som vi hade 2 nycklar till, fast, man kunde inte använda nyckeln till att låsa upp dörren utan man var tvungen att trycka på knappen för att den skulle låsas upp. Jag ifrågasatte detta för vad skulle hända om man stod i en öken någonstans, mitt i ingenstans, och batteriet skulle dö, då hade bilen varit obrukbar.

Bild lånad HÄR

Dessutom fungerade ena nyckeln ena dagen och den andra nyckeln, andra dagen, vilket innebar att jag alltid hade bägge nycklarna med mig.

Sen vet ni ju den där gången jag skulle iväg, startade bilen, slängde igen dörren för att gå in och hämta nåt jag glömt, kommer ut och då har bil*pipipip* låst dörrarna. Jag klarade mig den gången, för att bilen bestämde sig för att vara snäll, och lämnade en dörr olåst, passagerarsidan.

Nå, jag hade nu haft Audin ett tag och tyckte det var konstigt att den låste sig själv efter en minut. Jag trodde att det var jag som kom åt knappen, på nåt sätt, men sent omsider, insåg jag att den låser automatiskt dörrarna efter 1 minuts inaktivitet. Snopet!!!

Och inte nog med att den gör det, jag har bara 1 nyckel, så det blev lite panik om att ALLTID komma ihåg att ALDRIG lämna nyckeln i bilen.

Nu frågade jag igår, på Motorcentralen, om han trodde att den skulle låsa om man har nyckeln i tändningslåset, och den ska den alltså inte göra men…törs man chansa…nopp, inte jag.

Att beställa en ny nyckel kostar runt 2-2500 tusen, så nja, men då fick jag ett tips. Man kan gå, eller för all del åka, till en låssmed och be dom göra själva nyckeldelen, då blir det betydligt billigare och jag riskerar inte, att inte kunna komma åt nyckeln om man glömmer den inne i bilen. Så det ska jag göra. Den här bilen, till skillnad från Jeepen, kan man ju faktiskt låsa upp med nyckeldelen…JIPPI!!!

Kvar är nu att byta bromsok och bromsbelägg, sen ska den ombesiktas och vara U.A, skönt!

Gårdags kvällens triss skrap inbringade en liten summa pengar, så våran årliga restaurangmiddag, kanske kan betalas av vinsten. Vi har ju några gånger kvar också, så vi får se… antingen blir det oxfilé eller kanske nudelsoppa.

Fast vi kanske är nöjd och glad med vilken mat det än månde bliva 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

Att välja mellan pölsa eller oxfilé!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 januari 2018 kl 10:58, Bli först att kommentera

Ofta pratas det om ålder, hur gammal kan hon vara, och ska vi gissa på att han är i 60 års åldern, hon/han ser ut att ha haft ett gott/svårt liv. Väderbitna, tuff uppväxt, välskötta och omhändertagna, ja, det är väldigt svårt att säga hur många år, någon kan vara.

Och sen säger vi alla, att ålder är bara en siffra, man är inte äldre än man gör sig, fast allt är relativt. Som 17 åring är ålder mer än en siffra, det finns saker man faktiskt inte får göra 😀 Och det finns saker som vuxna gör som dom absolut inte, borde ha gjort…med tanke på deras ålder. Och där ser ni, man bryr sig visst om siffrorna, ibland 😀

Men så tänker jag vidare, att hjärnan, har ingen ålder. Och därför säger ju jag ibland att jag blir aldrig äldre än 22, fast ok, den siffran kan ha ändrats lite, nu kanske jag är som 25. Min kropp må ju ta ut sin rätt, men så länge huvudet är med, så är även jag med.

Tråkigt för dom som är i slutet av sitt liv, och kroppen orkar inte, men i huvudet är dom fortfarande klar. Vet inte vad som skulle vara bättre i det fallet, att bli lite dement och vara lyckligt ovetandes, eller nöja sig med att inte orka längre, utan bara vilsamt fortsätta vänta… Nej, det går nog inte att säga vad som skulle vara rätt eller fel, det där var nästan som att välja mellan pest och kolera, hade varit lättare att om valet hade varit mellan pölsa eller oxfilé 😀

Med facit i hand, så blir vi alla äldre, oavsett vad vi pysslar med för att försöka förhindra åldrandet, det finns inga måsten och vi vet inget om framtiden, förutom en sak som är alldeles tvärsäkert, vi ska alla en gång dö. Och så länge vi håller igång våra hjärnor med både det ena och det andra, så kan vi fortsätta känna oss unga, eller hur 😀

Jag köpte en blodklementin på HP:s igår, det lät intressant. Det tyckte Winstone också:

Den var jättegod, men vi saknade ”blodet” eller den röda färgen.

Och nu, apropå Winstone, som är en hund (om ni inte visste det) så såg jag ett roligt klipp på youtube, om just en hund, som hittat den absolut ultimata liggplatsen, kolla bara:

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Det tar sin lilla tid

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2015 kl 08:09, Bli först att kommentera

Jag ska få återkomma till Bosse på Hasses, på måndag, han kunde eventuellt fixa Jeepen medan jag bara väntar där, och det låter bra…så här långt. Jeepen kan jag ju köra ändå, även om jag fått ändra taktik, så där vid inbromsningar 😀

Nu är Winstone hemma med mig, på dagarna, jag tyckte att det kunde vara bra om jag får börja komma ut lite, men nog märks det att jag inte är helt hundra…i förrgår blev det 3 små promenader och den sista, då var det väldigt tunga steg, på vägen hem, samma sak igår, fast jag hade ändrat till 2 prommisar istället. Men det är inget konstigt, det heller, inte bara allt som varit på sista tiden, det jag äter, kanske inte genererar så där väldigt mycket energi heller, det tar tid för kroppen att ställa om sig.

Då är det tur, att man har en skapligt skön soffa att krypa ner i 😀

Nu ska jag kasta lite skit. Mamma och hennes kusin Eivor, skulle utnyttja en kupong ur restaurangchansen, och valde nåt som heter Bradag, eller Bra dag (vet inte hur det sitter ihop. Dom valde kycklingspett, som då kostade 189:- ordinarie pris, men nu var det hälften.

Dom blev väldigt lur på kycklingen, tyckte inte om smaken, och färgen stämde inte heller, den var mörkare röd. Till slut var mamma tvungen at hejda en servitris och fråga om det verkligen var kyckling på spetten, och får till svar: Ja, det är kyckling med den är importerad från annat land!

Oh, vad nice…not. För det priset, 189:- /portion, om man äter utan kupong, så tycker man att förväntningarna skulle vara högre, än att dom väljer det billigaste alternativet, istället för att bjuda på kvalité.

Mamma berömde dock deras sallad och sa att om det inte varit för den, så hade dom lämnat stället, oäten. Ja där ser man, hur det kan vara. Likadant är det väl då man frestas att välja oxfilé, för den är ovanligt billig, men förstår ju sedan att det kan komma från vilket djur som helst, speciellt då filéerna ibland kan vara monstruösa, så där stora filéer finns inte på våra svenska djur.

Önskar er alla en toppen dag!

Det var det, det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 januari 2015 kl 09:41, 2 kommentarer

Så där ja, då var vi inne på 2015, fort var det gjort. Jag jobbade igår, men det blev bara 2 timmar så det var absolut överkomligt. Hann hem och byta om innan vi halkade iväg, ner till Lundalogén.

Vi var 18 personer, 14 vuxna och 4 barn, som började med fördrinken uppe hos Mats ”Masken” Karlsson.

Detta var nåt, tror jag, som han och Jitte hittat på nätet och var bartenders choice. En stark sak som Brälla tyckte påminde om matsmältningsraketen han brukar bjuda på, kryddig och stark, men god. Till detta serverades Vindelrökt älgkött, ostkrokar och nötter, en bra starter.

Tord och Camilla stod för förrätten, och detta var en kräftstjärts cocktail, med melon, avokado, kräftstjärtar och annat gott, kryddat med sweet chilisås, jättegott.

Huvudrätten, där Lena gjort i ordning oxfilé samt såsen, Theresé och Anders fixade salladen med granatäpple och jag hade gjort potatistårtorna. En väldigt fin kombo!

Och alltihop avrundades med efterrätt alá Helena och Mats Jonsson, en kladdkaka med jordnötssmör, grädde och hallon…helt perfekt!

Samtalsämnena var många, inte alls ovanligt då man träffas så där, och ämnet om ord från bondska, kom upp på tapeten och plättarnas eller tunnpannkakornas vara eller inte vara. Ja, det har vi ju lärt oss nu att uppåt och inåt i landet, så säger man plättar om tunnpannkakor, men inte här i Umeå.

Ja, tyckte nästan alla, man steker ju pannkakan i stek”pannan” och därför heter det tunn”pann”kaka, fast ugnsplåten är ju ingen panna, kan jag tycka, I så fall skulle den ju heta tjockplåtkaka, haha…japp. Här hemma serveras då plättar jag steker i stekpannan och pannkaka om den kommer från ugnen. Nu är jag ju född i Umeå, men med två föräldrar, båda från Malå, så har jag inte hört annat än plättar.

Det borde ju också vara likadant för en omelett, gjord i stekpanna, plättomelett, och ugnsomelett, finns ju båda delarna där med 😀

Och med mat på bordet och i samtalsämnet så avhandlades även parisare, grillkorv och korv i allmänhet…basföda för många, och kanske i synnerhet för karlar. Lättlagat, och käkar du parisare eller korv med bröd så är det lättdiskat också, sa Anders. Ja, det kan man ju hålla med om.

Och kvällen avslutades för vår del i alla fall, med att gå ut och tända upp i storgrillen, och sedan skötte ”the grillmaster” Jitte, om grillning av olika sorters korvar, det dukades upp för nyårsskål och förbereddes för lite raketer.

Efter det tackade jag och Åke för oss och halkade hemåt, en trevlig kväll, som vanligt och nu har vi ett nytt spännande år att se fram emot, nya utmaningar och äventyr, ska bli kul. Önskar er alla en god fortsättning på allt som ska komma.

Trampat i klaveret…igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 april 2014 kl 08:34, 4 kommentarer

Jaha, så har han med stort H, trampat i klaveret…igen, eller har han det, Holmlund? Det var som svårt att missa, att något som Holmlund skrivit på sin blogg, nu upprörde en hel del människor igår. Jag har läst hans inlägg, 2 gånger, och jag måste säga, jag är ingen anhängare av Holmlund, inte till någon annan heller, för den delen, men till hans försvar, vad är det han skrivit som är upprörande?

Han säger och jag citerar: Är tiggeriet organiserat och av vem? Visst har det dykt upp flera som sitter och tigger… Personer som setts sitta med käpp… Om det är organiserat eller inte är svårt att bedöma. EU som är så pigga på direktiv måste även agera mot länder som diskriminerar människor och se till att folk får jobb och utbildning. Slutcitat

Om man läser kommentarer som kommit in på vk.se så verkar det som om dom flesta tycker att Holmlund skrivit att så här är det, punkt slut, JAG säger att tiggarna stjäl oxfilé, och att dom stör stadsbilden…typ. Och jag är ledsen, men jag kan inte se vart han har skrivit på det viset???

Han ställer en fråga, han skriver att han har hört…med det inte sagt, att det verkligen är så, eller har jag missat nåt, snälla, skriv då så jag greppar.

Nog om detta, över till gårdagen som jag spenderade en liten tid på Strömpilen med, sedan satt jag i Buicken och försökte få bort smuts från innertaket, och mer puts lär det bli, kanske inte idag, men snart så.

Satt ute en stund med kaffekoppen, Bosse inställde sig tidigt på morgonen i garaget, han ska sätta in nytt proppskåp, det som satt där är inte godkänt idag, och sedan byter han ut alla lysrör som suttit där i taket, till bättre och mer energisparande lampor. Det blir nog bra då det är klart.

Ibland eller rättare sagt, ganska ofta, poppar det upp smått roliga saker på FB, det hjälps inte, och tydligen har Polisen en sida eller grupp man kan gå med i. Och folk kan skriva och kommentera saker, precis som på bloggen, kolla in denna lilla konversation:

Ooopps! Gjorde killen bort sig eller…var det polisen som var snabb på att göra sig rolig, haha… jag tycker polisen svar, var klockrent 🙂

Och med den lilla bilden måste jag också tillägga en fundering eller vad jag ska kalla det. Nicco kom in på det igår, då vi såg en reklamsnutt på tv, om tjejen som sitter och våndas och till slut har hon bestämt sig, hon ska berätta… och det gör hon, hon gillar tjejer. Ehh, jaha, ok??? Nu blir det lite jobbigt, för jag vet inte, men jag ringer inte runt och berättar att jag är straight, eller vilken läggning jag än må ha, det är ju inte den som gör mig till den människa jag är, correct me if Iam wrong. Samtidigt, som jag förstår att det kan vara ett dilemma, eftersom dom flesta tar saker för givet, och då blir det jobbigt. Den tjejen i reklamen, kan ju ha en mamma, pappa eller annan vän som undrar när hon ska hitta sin drömman… därför att dom tar för givet att det är det hon letar efter…hum…ja, klurigt det där.

I eftermiddag är det jobb, så jag ska fixa en köttfärssås, innan jag åker och lite annat, så jag slutar här med att önska er alla en toppen torsdag…på återstörande!!!

Jag skrev med STOR FET text:

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 maj 2013 kl 06:16, Bli först att kommentera

Det var ett bra förslag att göra sig av med triss vinsten på Mammas, inte alls dumt, så där på måndags eftermiddagen. Vi var 4 stycken som valde oxfilé, och den satt inte fel.

Det blev naturligtvis prat om mat, inte bara alla matlagningsprogram dom visar överallt och som alla håller på vara less på, utan även sånt dom visade förut, ni kommer väl ihåg: Vad har du i ditt kylskåp, och det fanns ett till där två lag fick en budget dom skulle hålla sig inom, sen handla och laga ihop en meny.

Vi surrade även om allt fusk, hästkött, som säljs, fisk som inte får exporteras för den innehåller för mycket gifter, men den får säljas här, i Sverige. Griskött som går under kebab och guuu´vet allt dom hittat på att ljuga om.

Detta må väl vara, men skriv det så man vet vad man köper och äter. Jösses sa jag, då Kerstin deklarerade att hon minsann skulle äta fiskbullar ikväll, hur vet du att det är den fisken det står på burken, det kan ju var nedmalda gamla akvariefiskar…

Sen såg vi på nyheterna i förrgår om att vi äter för mycket rött kött…och sedan säger nästa människa, ja… vi äter alldeles för mycket bacon… och korv. Men, tänker jag, bacon, det är väl inte rött kött??? Rätta mig om jag har fel, men jag trodde att griskött tillhörde det vita köttet. Nå, vi hinner alltid gå igenom en hög med saker som händer och har hänt, roligt också att höra andras åsikter om alltihop.

Vi åkte upp och lämnade Buicken igår kväll, jag skrev ut en lapp åt Bosse, om vad han skulle göra med bilen, men började längst upp med att skriva i stor FET TEXT: Obs!!! Kom ihåg att bromsa lite lätt, första gången så du känner hur bromsen tar. Sedan klistrade jag in en bild jag hittade på nätet:

Så nu står jag skuldfri om han åker in i framrutan vid första inbromsningen 🙂

Önskar er alla en fin tisdag!

Har man tur, har man en…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 september 2012 kl 06:07, Bli först att kommentera

Det var inte tvärenkelt att åka på jobbet igår, när jag hade en bil som inte ville starta. Vad gör man då? Har man tur har man en man som man kan ringa, jag ringde Åke och frågade hur långt han hade kommit, han var redan uppe på sitt jobb men fick ta Jeepen och komma hem igen, kabla igång Buicken och sedan gjorde vi ett bilbyte, då han kan ha bilen på laddning under dagen vilket inte jag kan.

Jag blev bara 7 minuter sen, så det var ju ändå ganska snyggt jobbat tycker jag. Men jag har också funderat på hur jag ska göra den dagen bilen vägrar. Bussen går härifrån, en gång i timmen…och den åker tio minuter innan jag far på jobbet.

Taxi blir dyrt, är det på eftermiddagen jag jobbar kan man ju ha tur att hitta av och ringa till någon gammal granne som kan ha bilen startklar… men det gör jag inte kvart i sju på morgonen. Jaja, vi får hoppas att det inte händer igen.

Gårdagens arbete blev då lättsamt, då jag åkte från jobbet klockan elva för lunch ute på Scandic syd. Där fick vi lära känna våra arbetsgivare lite mer, och det small bara till så var klockan två. Hann hem 1½ timme och sedan var det bara att åka ut på jobbet igen för vidare promenad upp på centrum där vi gästade den lokala pizzerian som hade mer än bara pizza att bjuda på.

Men valet mellan entrecote, oxfilé, lasagne, sallader eller pastarätter, kändes inte lika lockande som en het, nybakad pizza. För hur ofta får man annars tillfälle att äta den så där, direkt från ugnen… inte ofta om du frågar mig. Det är hämtpizza som hunnit kallna rejält innan man är hemma och det är inte riktigt samma sak.

Lite rolig läsning var det i menyn också, där en av pizzorna innehöll hot sås, hm…ja sa jag då mina ögon föll på den, undrar just vad som hotar med den såsen. Ja, vi vet, man ska inte blanda engelska och svenska så där, det kan lätt missuppfattas, naturligtvis skulle det ha stått, hot sauce eller het sås, eller hur 🙂

Vi var klara vid halvsex så det gick ändå en hel dag till allt detta, så det är ju tur att man slutar två idag då. Önskar er alla en fin dag!

Ögonöppnare

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 februari 2012 kl 08:13, 4 kommentarer

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.

Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.

Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då 🙂

Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.

Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.

Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.

Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.

Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.

Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.

Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.

Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.

Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.

En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.

Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt 🙂

Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!

Vild enbärssås eller var det så?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2010 kl 08:36, Bli först att kommentera

Vi blev tretton stycken som gick ut och åt igår, det var trevligt, god mat och framförallt inte så dyrt. Men om det vi åt skulle föreställa en ”äkta” oxfilé så tror jag att ni får kalla mig Bellman.

En oxfilé är i en del, inte en del som separeras av lite senor i mitten, men jag tänker inte argumentera, vi åt av den, alla som hade beställt just det och ingen tyckte att det var dåligt eller segt, så vi låter det få vara som det är.

Kerstin frågade nu vad en vild oxfilé var för något, ja, en större bit, typ 170 gram med en enbärssås. Så det var alltså enbären som räknades som vilda, alternativt att den som beställer den är lite vild för 170 gram kött är en hel del eller så begrep hon inte frågan. Vi kanske får fortsätta vara lyckligt ovetandes om vad det egentligen är.

Idag ska vi ut i kylan igen, Janne ballade ur då han insåg att det skulle vara lika kallt idag som igår, och det är inte speciellt skönt, men belöningen får man då man kommer hem. Man njuter av värmen som slår emot en redan nere i trapphuset och man begriper inte hur man kunde vara så korkad att man gick ut överhuvudtaget och man är jätteglad att man fortfarande lever, eller så kan man säga att det är när man går ut en sån här dag som verkligen får veta att man lever 🙂

Nä, ni får ha en lugn och skön söndag, imorgon är det arbetsvecka för dom som ha något att gå till, Åke har tagit ut en semesterdag för att bland annat få åka och om besikta Volvon, handbromsen tog inte som den ska och sedan får han njuta av ledigheten resten av måndagen. Jag har en vag känsla av att den här veckan kommer bara att hinna börja så är den slut igen. Theresé kommer på fredag och jag ska arbeta mina fyra dagar hos Annika. Tjopp så var den sjådd!

Etikett: oxfilé

Lycksele del 2, hotellet…

Bilpipipipipen (fan)

Att välja mellan pölsa eller oxfilé!

Det tar sin lilla tid

Det var det, det!

Trampat i klaveret…igen

Jag skrev med STOR FET text:

Har man tur, har man en…

Ögonöppnare

Vild enbärssås eller var det så?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se