Etikett: NUS

Tips, ta INTE ut nåt i förskott!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 augusti 2019 kl 10:51, Bli först att kommentera

Åke ringde upp mig igår, då jag var ute på morgonpromenaden och tipsade om att jag skulle köpa VK, du är i VK idag, sa han. Och jag fattade ingenting, vadå, jag i tidningen, mycket konstigt, så hann jag tänka att då måste det ju vara en bild dom tagit med massa folk och jag råkar stå där.

Ja, sa han, du hade skickat in nån bild, jajaa…det hade jag ju, på nätet, där kan man skicka in sommarbilder, och det hade jag ju gjort 😀 Kul att dom tog med den i papperstidningen!

Åkte upp på NUS och lämnade in EKG mätaren så nu är det bara att invänta svar. Jag fick fylla upp några rader, så nog har jag känningar från hjärtat, men inget jag har ont av, eller upplever som jobbigt. Tror inte att det kommer att behövas mer undersökningar, faktiskt.

Nåt jag däremot inte kommer att slippa, TACK TELEVERKET!!! Är gastroskopin som jag trodde att jag inte skulle behöva göra fler gånger då jag var in i juni. Läkaren lät ju hoppfull och positiv, innan, men så fick jag brev därifrån en månad senare, och jag har lågradiga förändringar, på hinnorna i magen, vilket innebär att man gör inget åt dom, men man håller koll.

Har man högradiga förändringar är risken stor att det kan utvecklas till cancer så det åtgärdas, om dom hittar nåt sånt. Nå, så jag får väl vara glad att det inte är nåt allvarligare och sen får jag (låtsas) vara glad att tekniken ändå finns, att man kan göra såna här undersökningar…hur otrevliga dom än må vara. Mer otrevligt är det ju om man upptäcker nåt som inte kan fixas.

Vissa liknelser kan dras med detta klipp från Youtube, där folk tar ut segern i förskott, och får ångra sig bittert, hahaa…

Sen tror jag ändå att positivitet kan man gå långt på, lika så, att man aldrig ska måla FAN på väggen, eller ta ut sorg innan man vet. Då lider man längre och man kan dessutom ha mått dåligt, helt i onödan, och det är ju ofantligt dumt, eller hur 😀

Ska träffa Helena på Avion i eftermiddag, blir en kaffe med pratstund, i guess, och innan dess, kanske till och med nu då jag är klar med detta inlägg, så ska jag göra middag till Åke, och städa undan lite lätt. Önskar er alla en trevlig tisdag!

Radbandshissar och Willy Wonka hiss!

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 juli 2019 kl 09:01, Bli först att kommentera

Sally är inte svårövertalad att få med på Winstone promenader, jag behöver inte ens fråga, hon ligger steget före mig:

Full fart, och lite hopp och spex!

Theresé drog till Avion så jag och Sally åkte på hiss utflykt till NUS och Östra station. Intentionen var att hon skulle få testa paternoster hissarna men döm om min förvåning då dom inte fanns kvar :0

Vet nu inte om dom renoveras eller rent ut sagt plockats bort. Har läst att dom är jättebra, och snabb om man bara ska upp nån trapp eller två, men, då det är dags att renovera, är det både kostsamt och svårt.

Citerar en artikel från uochd.se: ”Att serva en paternosterhiss från femtiotalet är inte det lättaste. Åke Forsberg berömmer Hissgruppens Lars Amgren och konsulten Mats Öberg, som ägnade drygt ett halvår på att göra hissen brukbar. Det är inte bara att ta loss ett hjul på 400 kg, man måste också ta loss korgarna. Man var tvungen att bygga upp en stålkonstruktion för att komma åt det stora drivkugghjulet.” slutcitat

Tydligen fanns det i alla fall en sådan hiss i HSB huset i Stockholm, 2017, vet dock inte om den finns kvar idag, Sally kanske måste göra en utflykt åt det hållet, om hon vill teståka 😀

Nå, vi åkte i alla fall Willy Wonka hissen på Östra Station:

Och vi tog en liten fika på Ullas, innan vi gick ut och fotade utsikten:

Sen var det då dags för bangolfen, där på kvällskvisten. Det var ju faktiskt rätt så kul, undrar just om man skulle kunna få med sig några gammgrannar på en liten runda, nån kväll…Jan A, Jan B, Kerstin, Ingegerd…ja ni därborta, och undrar om det blir extremt kul, om man tar en cider/öl, innan? 😀

Man fick i alla fall INTE, spela med hög klubba, så jag höll en låg profil, fick in 3 stycken hole in one, men även 3 stycken 7 slagare, och detta på en 18 håls bana, så jag hamnade på en tredje plats, efter Theresé och Nicco. Georgo och Sally hamnade därefter.

Jaja, tycker jag klarade mig bra med tanke på att jag aldrig spelat förut, finns dock ett kort på mig, som Åke tagit 1984, och på den bilden håller jag i en klubba. Så antingen var det vara rekvisita eller så spelade vi ett spel, uppe i Lövånger.

Även om nu både Theresé och Nicco, vill påstå att jag inte har boll koll, så vet jag att jag har det, nånstans, spelade inte bara basket, utan även pingis, tennis, badminton och swingboll som barn, och älskade det. Så hade man fortsatt hålla igång, hade jag garanterat, sopat golfbanan med dom 😀

Gammlia ikväll, men nu, hundpromenad innan huset vaknar. Ha en bra dag, allihop, kanske vi ses däruppe!

Fel håll!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juli 2019 kl 09:07, 2 kommentarer

Inställde mig på handkirurgen 10.35 och 55 minuter senare var jag utanför NUS och väntade på skjutsen/Åke och Sally.

Låg en nyopererad kvinna i rummet där man förbereds och vi hamnade i slang med varandra. Vi kom fram till att jag skulle göra samma operation som henne och vi kom då osökt in på om man var höger eller vänsterhänt.

Jag la fram min teori om att jag som är tvåhandad, fått mitt dåliga lokalsinne in på det. Ni vet, jag som skulle lära mig att skriva men snodde bokstäverna spegelvänt. Hade rätt stora problem med att få till dom, och därför tror jag nu att min hjärna även snor på kartor och annat, därför gör jag tvärsom.

Nå, snopen blev jag i efterhand, eftersom jag inte skulle behöva stanna och vila en timme, så ja packade ihop, sa ett hej då till kvinnan och vandrar ut genom den öppna dörren. Gå fem meter då någon ropar till mig: Hallå…nu går du åt fel håll!!!

Hahaa…ja jösses! Jag vänder mig om och måste fråga vart jag ska, jag ser ju bara en vägg åt andra hållet. Törs inte kika in genom dörren då jag passerar, men undrar förstås om kvinnan därinne nickade och tänkte för sig själv, att jag talat sanning i alla fall, men egentligen hade hon inte trott att det var så allvarligt 😀

Berättade detta för Theresé som skrattade och sa att det var då en jäkla tur att jag inte hade skrutit över ett bra lokalsinne…

Vad det nu var för fel på min tumme, visste hon inte riktigt, det såg inte ut som hon hade trott. Det var ingen riktigt knula, men nåt var det, hon trodde dock inte att man var tvungen att skicka in den för provtagning. Däremot var senan, grov och trasslig/fransig så den fastnade där den egentligen ska löpa in och ut. Hon visste inte varför den blivit så där.

Nu är den då ansad och senskidan öppnad så nu är det ”bara” högläge i 3-4 dagar:

Sedan ingen belastning på 2 månader. Det mesta jag får lyfta är en kaffekopp.

Lite roligt att det faktiskt stod, specifikt, en kaffekopp, i instruktionerna jag fick hem :D, stackars dom som inte dricker kaffe, då 😀

Hade fruktansvärda symptom efteråt. Mitt pekfinger och tumme var helt borta. Jag hade lätt kunnat skära av dom utan problem. Sen var pekfigret kokhett och tummen kall och svullen. Blev så glad då detta släppte 6½ timme senare, läkaren trodde bedövningen skulle släppa på 2 timmar.

Fast sen blev det operationssmärta, nåja, jag ska inte klaga, finns dom som har det hundra resor värre.

På kvällen tog jag och Sally en prommis upp till Hedlundadungen för lite kvällsgymnastik:

Avslutade Sallys dag med mera läsning om Tjernobyl barnen.

Kan bli middag på Gammlia ikväll och sedan en glass och kaffedejt på Tomtebo, jodå 😀

Hoppas på en fin dag för er alla!

Gratis vill väl alla ha, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 maj 2019 kl 08:27, Bli först att kommentera

Apropå parkerings problematik, som jag bloggade om för nån dag sedan, så är ju parkeringen uppe på NUS, nåt som ständigt återkommer i diskussioner.
Här handlar det inte om tiden man får stå där, utan man vill att det ska vara gratis.

Tror inte att folk i gemen, tänker att om det skulle vara gratis, skulle det kanske knappt gå att hitta nån ledig plats. Då ställde man sig ju där om man bodde i närheten, för att slippa betala parkering där man bor. Eller så gör man som den här personen, det är ju gratis 😀

Jag är inte bättre själv jag jobbar ju där i närheten, varför skulle jag fortsätta betala 320:- i månaden för garage, om jag kan stå gratis?

Däremot, med dagens teknik, varför skulle det inte kunna skickas ut en kod via smset du får med påminnelse om bokad tid, och den koden ger dig gratis parkering, du är ju där som patient.

Och har man nu inte en mobil eller om man av nån annan anledning inte kan ta emot en sån kod, så kan man få en p-lapp med posten i samma kuvert där kallelsen ligger. Easy! Jaja, det var bara en tanke…

När jag fick den här boten tänkte jag inte alls… jag hade ju Åkes bil och inte min, och det stämde ju inte då jag parkster parkerade, attans! Detta var dock ett tag sedan, jag har lärt mig att dubbelkolla vilken bil jag har 😀

Nåja, jag är inte ensam om den fadäsen, inte då man läser i Umeås tipsgrupp, det är fler än jag som knappat in galet på regnumret, hm.

Har sett ett klipp förut, på en cp skadad kille som kör styrketräning, han lyfter skrot och annat. Här kan ni se då han lyfter en atlas sten, grymt! Känner ni samma som jag då man ser filmsnutten?

Man håller andan, man vill hjälpa till att putta upp den sista biten och sedan ren och skär lycka! 😀

Hoppas på en fin fredag för er alla!

Permanenta skador!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2019 kl 09:06, Bli först att kommentera

Såg ett klipp med en Simon Sinek, en som talar, håller föredrag och peppar om det mesta. Detta klipp handlar om vårt mobilanvändande, det är dock nerklippt, så man missar lite i början.

Där säger han att tester har gjorts på möss som fick multitaska, och växla mellan att se på en dataskärm och en mobiltelefon, vilket många gör, även jag, ibland. Och det tog 3 gånger så lång tid för dom mössen som utsattes för detta, att lösa en labyrint, och skadorna dom ådrog sig, var pemanenta. Scary!

Här kan ni se en del av det klippet, och visst känner man igen sig.

Jag tänker att nästa gång jag ska ut och fika med nån, så stänger jag av ljudet och tar inte fram mobilen, möjligtvis för en bild om det är nåt vackert där i början, men inte under vår träff…ish. Känns som en utmaning men å andra sidan, jag är ju lite så, i början på mina dagar.

Jag slår inte på ljudet, det första jag gör då jag kliver upp, om jag nu inte väntar ett samtal av vikt.

Har skjutsat upp Åke på NUS, han ska kolla ögonen, för lastbilskortet. Sen tog jag och Winstone en sväng ute i kylan, -13,5 har vi just nu, -4 har dom lovat så det ser jag fram emot.

Och här en bild, samma väg, fast tagen igår kväll och åt andra hållet:

Väntar på att åka och hämta upp honom igen, han är ju billös, just nu. Fast han får inte köra bil ändå efter en sån synundersökning. Han blev tvungen att beställa ett nytt tändningslås till Volvon, och det gick tydligen inte med såna man kan köpa eller beställa billigt på nätet.

Nej, Volvo fick ta hem ett från Tyskland, a´ 3500:-, dom säger att det sitter ett chip i nyckeln, vilket gör det omöjligt att använda ett annat lås. Fint, tack för det Tel…Volvo!
Nå, ska det jäklas så ska det ju jäklas. Vi är van!

Hoppas på en bra dag för er alla!

Det sjöng i ledningarna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 januari 2019 kl 09:44, Bli först att kommentera

Igår kom dom nya skorna till Winstone, gissa vad. Han gillar dom inte!

Jag förstår ju det, det är nog inte meningen att man ska måsta ha skor på sina tassar, och dom har säkert mer i sina trampdynor, än vad vi har. Även om våra fötter också är känsliga på både det ena och andra sättet.

-22 var det då jag steg upp, och det är minst, 10 grader för kallt. Men vem var jag och bestämma det. Tänker fortfarande på då man var i 12 års åldern och satt på skotern i -25 grader, helt obrydd om istapparna på ögonfransarna och handen som frös fast i dörrhandtaget då man skulle in, precis som tungan som fastnar på den iskalla lyktstolpen.

Dom luftburna telefonledningarna som gick in i huset (nu snackar vi storstugan i Malå, där vi huserade på vintrarna) var så kalla att dom skakade och åstadkom ett sjungande ljud av vibrationerna.

Men inte gnällde vi för det, fast det kan bero på att vi var barn, och barn är nog mer nyfiken och tycker att saker är spännande, kontra vuxna, som tänker på åbäket det blir med bilar som kokar, värmen som måste dras på och som kostar pengar, och tänk onda tanke, om man måste ut i kylan.

Och är det mycket snö så jublar barnen över pulkåkning, snowboard och skrana:

Medan vi muttrar över snöskottning, bilar som kör fast och hur bängligt det blir att ta sig fram. Vad kul om det varit tvärsemot.

Vi hade hoppat upp på morgonen, kikat ut genom fönstret och där sett på en fullskalig snöstorm, och vi hade ropat högt och glatt, knappt hunnit vänta på att kaffet var färdigt innan vi var ute på gården, glada och förnöjsamma…jo, that will be the day! 😀

Fast jaja, ibland kan nog vi också roas av snö och skranåkning, här har Brälla tagit täten framför Åke:

Nåja, jag tycker och tror och tänker att snart är vi ändå där, med takdropp, sol som ger värme och gräs som kikar fram runt husknuten, jag menar, snart är ju januari över, och den månaden är i alla fall för mig, den drygaste.

Kolla, nu är huset vid NUS ett minne blott, kvar är bara en sten/grus/tegelhög:

Nu ska jag klä på ordentligt, detsamma gäller Winstone, för nu är det utgång för vår del, och då får det vara vilket väder det vill, ut ska vi ändå.

Ha en fin dag allihop!

Drack grogg på Ullas :O

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 januari 2019 kl 11:19, Bli först att kommentera

Det blev en lunchmacka på Ullas igår:

Naturligtvis checkade jag in, och som alternativ, till vad man gjorde där, fanns: Dricker grogg, så lika givet som man vill ha mjuka lasagneplattor i lasagnen, så kryssade jag i just detta. Fast det var en liten lögn 😀

Och ibland har man tur och tumme med nån däruppe eller därnere, för vi fick med oss en påse med frallor, bara för att, jättegoda, och idag blir det nog sallad till middag, med dom som tillbehör. Tack o tack!

Tinas man Christian, gör V75 rader och ibland andra rader med, jag köpte in mig på en andel där igår och spännande blev det. Här har 5 lopp gått och jag väntar på det sjätte:

Sexan gick in och nu var det en spik på bongen, numero 6. Spännande!!! Skulle nu den hästen vinna så låg det 200 000:- i potten. Sjunde loppet drar igång, 6:an kommer som en raket och ska ta täten (jag hatar när den man spelar på gör så, vill hellre att dom ligger och lurar och sedan ger järnet) nå, det gick åt skogen för där galopperade den bort sig. Och där vinkade vi bye bye till några sköna tusenlappar.

Sällan jag svär åt hästar men där kom det några svordomar. Fast egentligen, om man tänker efter, hur lätt är det att sätta alla hästar? Givet, att ju fler som är med desto mer kan man spela för men ändå. Synd att nära inte räcker!

Tog några bilder i onsdags, snart är nog huset ett minne blott. Trodde först att det brunnit där då jag svängde in på vägen, men såg ganska snart att det höll på rivas. Det är ju alltså uppe vid NUS:

Så tänker jag vad fort man glömmer hur det en gång sett ut, eller så är det bara jag som glömmer, inte omöjligt 😀

Vi glömde inte skorna idag, lika kallt som igår och dagen dessförinnan, otur för Winstone, som tycks säga att han ska ha en godis, punkt slut, för människan är inte skapt på rätt sätt då hon sätter skor på hunden:

Hoppas på en fin söndag för er alla!

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2018 kl 10:13, Bli först att kommentera

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

Jag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!

Nu är det bekräftat!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 november 2018 kl 07:11, 2 kommentarer

När vi, jag och Sally satt på flyglatsen, ville hon låna min mobil och svara på ett meddelande som Theresé skickade till mig. Hon kan med mobiler, men hon hade synpunkter på min. Det tyckte jag var bra, att få det bekräftat, det är alltså inte mitt fipplande, som ställer till det, alla gånger.

Till slut sa hon: -Din telefon är ju jätte konstig, varför gör den så här…NEJ…nu skrev den så där…

Ja, ni fattar!

Så var det några dagar sedan och jag hade ny stigit upp från den där så kallade skönhetssömnen (som måste vara ett påhitt sen urminnes tider) och när jag gick in på FB hade jag fått en avisering, ja, så här såg det ut:

Nu hade min mobil alltså tyckt att jag var intresserad av ett tv rumsbord, som jag inte ens gått in och kikat på, vi behöver inga nya bord i det här huset. Och som ni ser, svarar jag kvinnan att jag inte ens var vaken då detta utspelades.

Nog vet jag att vissa saker kan man lätt komma åt, just på mobilen, man råkar vinka till nån, eftersom klickmojängen ligger kant i kant med namnet, likadant med sälj och köp annonser, där man kan anmäla sitt intresse med just ett klick, men nej, som sagt, jag sov, och jag har inte sett annonsen…end of discussion!

Och nu har den hittat på att avvisa alla hemliga nummer. Jaha, ja, det hade inte spelat nån roll om det inte var för att då kan ingen från NUS, nå mig heller. Intressant, då man kanske behöver kontakt med dom däruppe, till exempel igår.

Som tur var, ringde dom upp, efter ett tag, jag hade då 3 avvisade samtal och frågade om det var dom som försökt nå mig. Oh ja, svarade hon , men hon hade förstått att det var nåt galet och slog manuellt istället och då gick det. Ja *suck*, jag kan inte heller hitta nån inställning som skulle kunna öppna upp dessa samtal.

I fredags var det likadant, men den tjejen slog inte numret manuellt, utan jag fick knata upp till just den avdelningen istället…kul…not!

Sen har jag förstått att ibland är detta vad som kännetecknar teknikens värld. Man förstår inte allt och kan inte heller förklara allt som händer. Vet dock att ibland, kan man starta om mobilen och då faller saker på plats igen. jojo 😀

Apropå teknik och under, kan detta ha varit ett sådant:

Hittade jag i en av dom där gamla tidningarna, har dock aldrig sett just detta fordon i riktiga livet, undrar om just om dom inte var så bra som annonsen ville få oss att tro.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Spännande värre!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 september 2018 kl 07:15, Bli först att kommentera

Har nu påbörjat nedplockning av gardiner, stångar, fönsterbänkar, bära bort blommor och göra plats runt fönstren. Och guees what, det är fler än ett fönster. Puh!!!

Och det är inte bara insidan som behöver röjas, dom ska ha tillgång till fria ytor på utsidan med, alltså, vad dom begär.

Vi fick ett spännande brev från NUS:

Svärfar gick ju bort för 7½ år sedan, så jag trodde först att dom skrivit fel namn, och att det egentligen skulle till Åke. Men nej, det var till Nicke (Nils). Så nu lägger jag det på lådan igen:

Efter middagen blev det då en tur till Ikea, där vi möttes upp på parkeringen för vidare färd ner till Klabböle energicentrum. Och ja, vi blev några bilar igår också, trevligt!