Jaha, då var det den samiska nationaldagen idag, och det kan vi fira med en flagga, eller hur?
HÄR finns både flagga och lite information.

Jodå, jag kommer att fira idag, fast egentligen något annat, eller någon annan, *fniss*, men det tänker jag inte avslöja, eftersom det ska bli en överraskning. Jag gissar att jag kommer att blogga om det, imorgon, istället 😀

Jag tänkte på detta med samerna, och lite på vad man har i blodet. Kom osökt att tänka på min farmors bror, som hyrde en av mammas stugor, på Udden, en sommar, eller två. Han bjöd på blodpalt som han kokat med benmärg från ren, och jag lovar, det var det absolut godaste jag ätit, vad det gäller blodmat. Det blev verkligen once in a lifetime, vet inte vart man skulle ramla över en gryta med sånt, igen.

Min faster Ingmarie, är ju dock något av en paltmästare, fast blodpalten kan jag inte uttala mig om, hos henne har jag bara ätit ”vanlig” palt.

Däremot fick vi hänga med henne på en renskiljning uppe i Malå. Theresé var gissningsvis i 6-7 års åldern och detta var en upplevelse man kanske inte är med om så ofta, om man inte lever samernas liv.

Staketet dom hade var trasigt på ett ställe, och dom ville att vi som stod där för att kolla på detta, skulle komma in i hagen och ställa oss som ett levade staket, med händerna utsträckta efter sidorna. Så inte nån ren skulle fastna i det trasiga stängslet, eller för alla del, rymma.

Det var en speciell känsla, där vi stod och ljudet från deras klövar, kom närmare och hornen svepte förbi, en liten bit från våra ansikten. Det skulle inte vara någon fara, sa dom, renarna, vill helst inte vara så nära, oss människor, och ja, det funkade, inga olyckor skedde.

Visst är dom lite lustiga, renarna. Idag är dom så van ljudet från bilarna, att dom inte blir skrämda av dom, men jädrar i min lilla låda, om du hoppar ut ur bilen, då gör dom en rivare och försvinner, fort som tusan.

Johan Fredriksson fotade Winstone in action

Vi skulle upp till kallkällan för att hämta vatten, svängde av vägen och där hade vi jordens största renhjord…mitt på vägen. Bilen total ignorerades, av dom. Så plötsligt, var det som om någon skar smör med en varm kniv, hjorden delades som i ett svep, och jag hann tänka att det var bilen som skrämde dom, ändå…till slut, men ack vad jag bedrog mig, gissa vad det var…en människa som kom joggandes efter vägen…vilken FARA!!! 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Joho, Lennart har också testat samemössan, way back in time 😀