Etikett: moster

Kan vara obra, vet inte…än!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 februari 2018 kl 10:56, Bli först att kommentera

Nu är projekt Scapis avslutat och jag får vänta 3-4 veckor innan jag får svar på i vilket skick, man egentligen är i. Tror detta är bra att få kolla upp ordentligt, med tanke på dom gener som kommer från mammas sida. Not so good, im afraid.

HÄR hittade den bilden

Min mormor bytte hjärtklaff då hon var 58 år, min moster dog i en massiv hjärtattack vid 68 års ålder, även hon hade samma problem med klaffen, och min mamma, bytte ju densamma, för snart 2 år sedan. Det roliga i den kråksången är att min mamma frågat läkarna om detta är ärftligt men fick till svar att nej, det är det inte. Hm…jojo, hon skulle nog ha frågat om oddsen istället, för att 3 stycken fått samma sak, mamma, och 2 döttrar.

Nåja, jag är ändå inte orolig på något sätt eller vis, jag är helt övertygad om att jag ärvt dom flesta av min pappas gener, och på hans sida ser det inte fullt så allvarligt ut. Dessutom, så handlar ju hälsan inte enbart om vad man ärver, utan även om hur man lever sitt liv.

På pappas sida har vi det mesta sameblodet och Theresé firade med att både få vara med i regionala nyheterna Uppland igår, samt intervju i tidning och radio. Här är länkar till det:

Sveriges Radio

Eftermiddag i P4 Uppland

Och bild har jag lånat härifrån:

Hittade ett recept på gahkku, det där brödet hon bakade igår, och jag har nu införskaffat torrjäst och inväntar nu bara lite inspiration och jäklar a (k)nåda 😀

Här ska ni få ett av receptet som finns, jättegott till nykoke kaffe:

25 g jäst
5 dl vatten
50 g smält smör
1 dl ljus sirap
1 tsk salt
11 dl vetemjöl + lite till utbakning

Smula sönder jästen i en bunke. Rör i vatten, smör (gärna ljummet), sirap, salt och vetemjöl. Knåda till en smidig deg, 5 minuter i maskin eller cirka 10 minuter för hand, och låt jäsa under bakduk cirka 1 timme. Lägg degen på ett bakbord och dela den i 12-15 bitar. Strö ut lite mjöl och kavla ut varje degbit till en rund kaka.

Kavla sedan med kruskavel på båda sidorna, så tunt som möjligt utan att kakan går sönder. Med mjöl under kakan så går den lätt att lyfta upp. Hetta upp en torr stekpanna på medelstark värme och lägg den utkavlade kakan i pannan.

Vänd när kakan blivit lite bubblig på ovansidan och fått färg på undersidan. Cirka 1-2 minuter på varje sida. Lägg kakorna under en bakduk och sedan i plastpåse om de inte ska ätas genast, de blir snabbt hårda annars.

Man kan använda mjölk istället för vatten men går då miste om segheten i brödet.

Önskar er alla en fin dag!

Kan man skita i ett blått skåp?

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 november 2017 kl 06:32, 2 kommentarer

Jag läste Helenas inlägg om drömmen hon hade och vad den kan betyda. Sen tänker jag på mina egna drömmar, såna där superkonstiga drömmar, som verkar som världens smartaste saker då man precis har vaknat, nästan så att man tror att man kommit på hur man ska lösa världsfreden.

Så går man igenom det man kommer ihåg, och det börjar spåra rejält, efter bara dom första sekunderna och man hinner tänka, vart tusan, kom det där ifrån, och hur i hela…kunde jag ens tycka att det var en bra idé???

Vad som skiljer sig idag, mot för tidigare år, i mina drömmar är just ljud. Jag har vaknat några gånger, bara senaste månaden, av skarpa ljud, Winstones skall, var det ju en gång, så högt att jag trodde att han skällde in i mitt öra, men han låg och sov, helt oskyldig. För 2 veckor sedan var det nåt annat buller, jag vaknar med ett ryck och försöker komma på vad det kan vara, men så fattar jag att det bara är i mitt huvud, och en tredje gång för 3 nätter sedan, likadant, men jag kommer inte ihåg själva ljudet…så irriterande, men ändå så verkligt.

Tyda drömmar, ska man ju också kunna göra, som Helena skrev, jag undrar hur dom skulle tyda min dröm om vår gamla högskåp, som vi hade i stugan, och som min moster sa, att vi skulle måla blå och sedan ställa ner i sjön, och simsalabim så hade vi ett jättefint utedass.

Hahaa….jodå, fantasin är det inget fel på 😀 Fast man kan ju lätt se ett litet ordspråk där…”att skita i det blå skåpet”.

Men visst är det kul att drömma, ja, så länge det nu är roliga eller fantasifulla drömmar, värre är det ju med mardrömmar, dom kan man ju vara utan, eller när det bara är blankt, nada, ingenting, fast dom säger att man alltid drömmer, oavsett om man kommer ihåg det eller ej.

Jag testade årets glögg igår, och mja, bilden får tala får tala för sig själv:

Lille W ville vara me`. Jag kan också meddela att den smakade förfärligt och jag slog ut mitt i slasken, huvva! Ni ser ju bara hur illa hur det var:

Dåligt väder var det igår och inte verkar det bättre idag, och apropå väder, så kan man ju alltid reta dom som bor söderöver med denna lilla text:

Hahaa…

Önskar er alla en trevlig söndag…om några timmar gör jag helg!

Gissa vad som hände sen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2017 kl 07:50, Bli först att kommentera

Det var inte lätt igår, och det är nåt som aldrig kommer att bli lätt heller, att bestämma sig för att ta bort sitt husdjur, är nåt av det absolut värsta som finns. Jag tänker i alla fall ge en eloge till Vettris på mariedal, dit vi vände oss. Dom hade gjort i ordning ett rum, tänt ljus, dom var lugna, trevliga, och tillmötesgående, så även om det var tufft så kändes det ändå rätt, på nåt sätt.

Jag satte igång att städa/sanera nere i källaren igår, sopa, dammsuga, torka golvet, inte bara en gång utan två. Tvättade upp dynor från klätterträden, slängde iväg bägge kattlådorna, och satte dit en alldeles ny. I övrigt kommer vi nog att bara fortsätta som vanligt.

Just nu ligger Eloise nere vid mina fötter, sträcker ut sig och kurrar, hon verkar må gott, fast vad vet vi om deras tankar och känslor…här en bild på hon och Enya, innan dom vuxit till sig och fått sin halskrage…då mådde dom gott ihop:

På tal om katter, så kom jag att tänka på vad min moster och hennes man berättade för x antal år sedan. Jag tror att jag skrivit det förut, men den tål att upprepas, den lilla historien.

Det var nån av deras grannar som hade en katt, som älskade att ligga ovanpå att skåp i köket. Katter brukar ju normalt vilja ha lite höjd under sig, för att kunna ligga på span och vara fredade.

Denna dag skulle det stekas plättar, och plättsmeten förbereddes och ställdes på bänken…som satt under det där skåpet, där nu katten intagit sin plats…det var olyckligt. Tydligen så kom katten på glid, av någon outgrundlig anledning och halkade/föll, rätt ner i plättsmetsbunken.

Ni kan ju gissa vad som hände efter det…katten upp ur bunken och sedan järnet runt hela huset, med plättsmeten stänkandes runt väggarna. Hahaa…kul att städa upp den sörjan sedan! 😀

Ser ut att bli en underbart fin dag, jag får lunchbesök, Helena kommer och joinar mig i solen. Sen får jag ta tag i städandet i bussen, men det lär jag inte göra om det är molnfritt ute, jag kan ju vänta till eftermiddagen, eller…imorgon, eller på söndag…tur man har semester 😀

Önskar er alla en fin fredag!

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2016 kl 08:46, 2 kommentarer

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

Än idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2013 kl 08:23, Bli först att kommentera

En riktig fikardag blev det igår, då vi först gick lös hos Åkes moster, som hade 7 sorter och glasstårta med fruktsallad till det. Brälla ringde precis då vi kom innanför dörren där och då hade dom tänkt bjuda på en kaffe, så vi ändrade på dom planerna och dom kom hem till oss istället, på kvällen, och fikade. Men det får väl gå för den här gången, det är ju bara jul, en gång om året 🙂

Nyår infaller också, enbart en gång på året, och det är imorgon det (till er som missat det). För vår del blir det att fira in det nya året på Lundalogén, tillsammans med Brälla, Lena, Tord, Camilla, Ebba, Mats, Helena, Mats K, Jitte (antar jag) Theresé, Anders, Sally, jag, Åke och Nicco. Maten tas från It´s only rock ´n roll´ https://www.facebook.com/#!/itsonlyrockandroll och vi andra bidrar med lite av varje, som fördrink, förrätt, efterrätt och sallad.

Kvällen brukar avslutas utomhus med korvgrillning och att kika på raketer och annat som flyger omkring.

Som barn, firades det nya året in hemma hos farmor och farfar. Och där stöptes det nyårskronor. Undrar om just det momentet försvunnit helt eller om det fortfarande är dom som sitter och smälter tenn, för att sedan hälla över den i kallvatten och se vad det blir för figur? Sista gången vi gjorde det, var nog 1985, om jag ska gissa, och den nyårskronan ska finnas kvar i våra gömmor.

Jag tycks minnas att jag berättat vad som hände då jag var i 9 årsåldern, och det skulle stöpas kronor. Min farmor trodde inte att jag skulle få ner tennet i vattnet, tillräckligt snabbt, så hon tog tag i tennsmältaren och skulle hjälpa mig att hälla ner det glödheta tennet och vi var inte alls synkade, med den följden att en tennskvätt, stor som en 5 krona, hamnade på min barfota fot, och det fräste till, kan jag säga.

Farmor snabb som vessla, kastade sig över min fot och slet bort tennbiten med sina bara fingrar, skadan hade dock redan skett, men den blev ju givtevis mindre, tack vare hennes snabba agerande. Ärret finn kvar, än idag, och minnet förstås 🙂

Vet att hon mådde dåligt över händelsen, att det var hennes fel, men det där är ju sånt som händer, till och med den bäste. Man kan aldrig förutspå allt som kan hända, och vi kan heller inte leva i skyddad verkstad. Mina minnen av min farmor, är enbart fina, precis som hon var.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, varför skulle jag? Saker som jag vill genomföra, gör jag ändå, utan löften, det var längesedan jag slutade med såna saker. Tror jag fixar det lika bra, utan…

Nu är det snart dags för mig att väcka upp Winstone, ska ut med honom innan det bär iväg till tandläkaren, sen blir det nog en sväng ner på strömpilen, ska handla lite inför morgondagen. Önskar er alla en fin måndag, skrev Maria ”tennfoten” Hällsten.

Mjo….ehhh?!?

Han såg hotfull ut

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 december 2013 kl 09:30, 6 kommentarer

Vi kom in på ämnet husdjur, i förrgår, vi har ju hunnit haft både fiskar, grodor, katter och hundar, kaniner och 2 hamstrar hade jag i min ungdom. Min kompis, hade både papegojor och vandrande pinnar, dom där pinnarna var inga favoriter hos mig, hurvas.

The big one, var stor och han ställde upp sig på… ehh, bakkvistarna och såg lätt hotfull ut, det såg ut som om han skulle hoppa upp på mig, det var otäckt, jag dessutom, med min dåvarande spindelskräck. Att ha ett djur är ju kul, men det följer alltid med ett ansvar som är rätt stort, och det är aldrig utan ett visst arbete också.

Städningen i källaren har fortsatt och ”nya” saker har poppat upp. Översta raddan på tavellisten inhyser nu 2 objekt som inte stått där förut:

Fotot på Åkes storebror, Ove och en tavla i trä som Nicco gjort på slöjden… och det är ju Winstone som är modell, den hittades inte i källaren dock, men fick en plats på listen 🙂

En bok om Sörfors har också hittats och i den finns en liten ordlista… och den var ju rolig att gå igenom, här ska ni få ett smakprov.

Glepa = Ofrivillig öppning, en springa hahaa… ofrivillig dessutom, jaja 🙂

Gillrut = Ostadigt

Grillrut = Otydligt, oklart

Hommel = En som skräpar ner … och mina föräldrar sa alltid hommelkuse, och det var någon som inte lyckades med sin uppgift på ett korrekt sätt.

Idag är vi bortbjudna på fika till Åkes moster och ikväll kommer en Anders med tåget. Jag hoppas min tand håller ihop… fyllningen har nämligen farit på bägge tänderna, och jag fick lätt panik igår, eftersom det ilar i den stora tanden, där det är en spricka ner till roten.

Så jag ringde tandakuten, som förövrigt utlovar en tid antingen samma dag, eller dagen efter. Nice tänkte jag och ringde. Får ett inspelat svar att telefontiden är slut och att jag kan återkomma på måndag, hm… då tycker jag inte att deras löfte håller, eller vad? Tur då att jag har en tid hos min tandläkare imorgon och det gör fortfarande inte så ont, så jag klarar mig utan dom.

Annars på västerslätts-fronten intet nytt. Snart är det väl dags för frukost, Sally är på benen och leker för fullt med sina Barbies, Åke tittar på tv och jag sitter här, dom andra två, Theresé och Nicco, sover än. Önskar er alla en fin söndag!

Varför sån hets och brådska?

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2013 kl 08:31, 4 kommentarer

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.

Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.

Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.

Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.

Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?

Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Ok, jag bjuder på det :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2012 kl 07:40, Bli först att kommentera

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.

Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.

Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.

Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.

Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.

Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.

Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Hur kan man ta reda på detta???

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 december 2012 kl 09:11, 6 kommentarer

Ja hur ska man kunna veta det??? Det här var en julklapp jag köpte till mig själv och den luktar ju så gott… till och med Nicco brukar vara in och nalla ur flaskan, men med så mycket annat så håller doften inte i sig så länge, men den här har då i alla fall två funktioner, lite doft och lotion, japp.

Jag gav Åke en ny skalle till samlingen också, och jag menar, hallå, den här kunde jag ju bara inte låta bli att köpa, ni fattar va?

Igår gick jag, Theresé och Sally över till Åkes moster och ingifta morbror, som bor härute på Rödäng. Dom bjöd på kaffe och Sally tömde nog pepparkaksförrådet.

Sen blev det snabbfärd ut på godishuset där jag köpte en chokladask som jag gav till Emma och Johan som bjöd på julrestmiddag igår kväll, och kaffe och glögg till dom som ville.

Två ballonger skickade dom upp också, och såna har vi ju viss erfarenhet av. Min pappa hade en liten egentillverkning av dom då han var liten. Sedan visade han oss, barn, hur man skulle göra så varenda jul, uppe i Malå, plockades silkespapparet fram och vi klippte och klistrade ihop ballonger som vi sedan skickade upp.

En gång skrev vi med spritpenna på ballongen, att om någon hittade ballongen så skulle dom ringa till oss, och så skrev vi dit telefonnumret. Dagen efter ringde telefonen och en smått fundersam kvinna sa att hon hittat en mystisk ballong och på den blivit uppmanad att ringa. Den hittades ungefär 3 kilometer från stugan, så den hade tagit sig en bit.

Idag ska vi ner på stan och se om det finns några tygbitar till Nicco, som själv ligger i sängen och är superförkyld… Theresé håller också på att däcka och jag har fått lite hosta, rätt så typiskt va? Önskar er alla en fin torsdag!

Skit i ögat… jojo

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 maj 2012 kl 07:39, 2 kommentarer

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.

Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.

Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.

Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall 🙂

I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.

På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den… eller två:

1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.

När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.

Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.

Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.

Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det 🙂 Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.

En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.

Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.

Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Etikett: moster

Kan vara obra, vet inte…än!

Kan man skita i ett blått skåp?

Gissa vad som hände sen…

Jag gjorde en liten eld show, med…

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Han såg hotfull ut

Varför sån hets och brådska?

Ok, jag bjuder på det :)

Hur kan man ta reda på detta???

Skit i ögat… jojo

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se