Etikett: morbror

Vilken merit!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ska börja med att gratulera, världens bästa Annika, ”gammbossen”, som fyller år idag. Grattis grattis, jag ska se om du är hemma senare idag, isf kommer jag kanske förbi en sväng.
Lucia, hm… det var en speciell dag då man var yngre, idag vet jag inte om jag bryr mig så mycket. Nicco ska i alla fall göra ett dans uppträdande i tegskyrkan ikväll, det vet jag, men inte handlar det om Lucia. Hon brukar vara lite förtegen om sina uppvisningar, kan det vara för att hon inte vill att vi ska komma och titta 🙂
Vi hade ju alltid ett luciatåg på gården, när jag var liten. Och det var oftast jättemånga som kom på dom där julfesterna. Det skulle tränas flera dagar innan uppvisning och när det drog ihop sig skulle man också klä på sig i sina klänningar och glitter, så man visste precis hur det skulle se ut.
Man sprang över gården i sin utstyrsel och hade graningekängor eller dom omåttligt populära skoterskorna på fötterna. En av dom som bodde där hade en liten projektor och vi fick se på tecknade filmer eller egenhändigt inspelade snuttar, efter vi haft vår uppvisning, sedan fick man ju det sedvanliga fikat, mycket trevligt.
Undrar om det är någon idag, som håller på med såna där, lokala julfester på gårdarna? Jag tror inte det… folk har inte tid och någon måste ju engagera sig och hålla i alla trådar, man har nog med sitt, och det är ju lite tråkigt.
Min numer avlidne morbror, jobbade på Astra och där hade dom julgransplundringar som hette duga. Eftersom han själv inte hade några barn så fick jag och Storebror hänga med honom dit. Där var det fika, dans, och fiskdamm.
Svärmora jobbade ju på Handelsbanken och hon var ju en av dom som höll i deras julgransplundringar, Theresé och lillsyrran har fått vara med på några stycken, men Nicco däremot, hm… jag undrar om hon ens vet vad julgransplundring är?
Några såna fester har jag aldrig hållit i, däremot fiskdamms påsar, kan ni tänka er. Jag jobbade nämligen på ett litet företag som hette Tola AB, och där kunde man beställa dessa påsar ifrån, som jag då, i min tur fick sitta och knåpa ihop, det visste ni allt inte… Maria Lundmark Hällsten, 1:e fiskdammspåsetillverkare, jojomensan, ännu en merit att lägga till listan 🙂
Nu ska jag göra mig anständig, så jag önskar er alla en fin dag!

Brutalt uppvaknande

Av , , Bli först att kommentera 4

 

God morgon världen! Jag som sov så gott, blev brutalt uppväckt av Åkes väckarklocka, jag vände mig om och tänkte somna om, med gott samvete, då jag plötsligt kom ihåg att mina nycklar, till hus och bil, låg ute i jeepen, och den skulle ju snart försvinna då Åke skulle iväg på jobbet. Så det var bara att kasta på sig kläderna och gå ut och hämta dom, sedan var det kört, inte kan jag gå och lägga mig igen då jag klätt på mig och blivit så där bryskt, uppväckt.
På tal om det så kommer här den lilla, sanna historien, som jag förmodligen redan berättat (men so what), om min avlidne mosters man, som satt därute på bron en tidig morgon. Grannpojken, mitt över, var också vaken. Min morbror undrade vart hans föräldrar var. –Äsch, sa pojken, dom ligger ju och sover.
Min morbror funderade inte så länge utan ropade till pojken –Då tar du en kastrull, sen fyller du den med vatten, och släng det i sängen, då stiger dom nog upp.
Och se, det var precis vad pojken gjorde, ordagrant, han fyllde kastrullen med vatten och slängde alltihop, kastrull och vatten i sängen, gissa om dom vaknade, hahaaa…om jag missminner mig så kom pappan utspringandes på bron och pekade finger åt min morbror, han förstod nämligen vem som var upphovsman till det hela. Tur att dom var så pass goda vänner att detta blev förlåtet 🙂
Nu har dom börjat om med café kvällarna på ”gammgården”, något som jag var med att starta upp. Vi fick en inbjudan igår, om att komma dit och uppleva gamla minnen, och jag hade nog kommit om jag inte var så förkyld. Jag har inte ont i halsen, ingen hosta utan jag tror att allt sitter i näsan. Nå, det går ju över, så småningom. Och inbjudan kanske står kvar till nästa café kväll, i så fall kommer då jag, om jag inte jobbar, vill säga.
Idag vet jag inte vad jag ska fördriva tiden med…får väl hitt på nå, önskar er i alla fall en bra dag, det kan man ju hoppas på, i alla fall.

Det brann…

Av , , 2 kommentarer 5

 

I tidernas begynnelse…eller inte riktigt, men då jag var sjutton år, så jobbade jag på Bilspedition, här ute på Västerslätt. Jag satt på kontoret, och gjorde diverse sysslor, jämte min morbror, som också jobbade där, på den tiden.
 
Nå, jag var redan då, en ganska så invand rökare, då jag bara var tolv år när jag började med denna last. Och precis nu, i detta ögonblick då jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag drömde i natt, att en kille ropade på mig och ville ”låna” en cigg, och jag svarade: Jag har inga, jag har slutat röka…för 4 år sedan, idag, faktiskt! Och det var precis sant det, igår hade jag fyra årsjubileum, som rökfri, ha, vad duktig jag är *klappar på axeln*.
 
Jaja, för att återgå till vad jag började skriva så rökte jag alltså. Jag åkte även buss, då jag inte ännu var innehavare av ett körkort. Jag hade för vana att vända på ciggen och hålla glöden inne i handen, då det snöade, regnade eller var allmänt dåligt väder, för att inte ciggen skulle bli blöt. Just denna dag hade jag på mig en fodrad jeansjacka och var på väg mot bussen, efter en hård arbetsdag.
 
Det var i Mars/April och det låg snödrivor lite överallt, denna dagen var det gråmulet och lite lätt nedfall från himlen och jag hade min cigg inåtvänd mot handflatan där jag gick och spatserade. Kände en viss röklukt och spanade ut över industriområdet för att se om jag kunde hitta brandhärden. Röklukten blev bara starkare och starkare och jag förväntade mig att snart höra brandkåren, då jag lyfter armen för att ta ett nytt bloss. Då blev jag varse vart det brann.
 
I min jeansjacka, längst ner på armen, glöden hade tuttat eld på några lösa trådar som hängde där och nu hade det spridit sig upp i fodret, några centimetrar, jag var trots min ringa ålder, en ganska så rådig tjej och körde ner hela armen i en snödriva. Och i samma veva kommer bussen så jag får skynda mig ner till den. Jag kan gissa att buss chauffören undrade vad jag råkat ut för, då det osade lite lätt från jackan som dessutom, inte bara var blöt av snön, utan även svart efter elden och luktade bränt nå hemskt. Tur att bussresan inte blev så lång, jag och Åke, bodde nämligen redan på den tiden, här i huset, fast på andra sidan. Så jag slapp sitta på bussen ända upp på Mariehem. Så kan det gå….det är med andra ord, inte bara lungorna som kan ta stryk av rökningen 🙂
 
Ha en fin lördag!

En liten värld vi lever i

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika…ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten…Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

M börjar det på i alla fall

Av , , 4 kommentarer 4

Mohammed är det vanligaste namnet i världen, men jag ska villigt erkänna att jag känner inte en enda människa som heter det.

I den kristna världen är Maria världens vanligaste kvinnonamn. Och se, jag känner mig själv och jag heter Maria, men jag kände bara en enda tjej under skoltid som hette samma sak och bara en efter skolan som dessutom råkade vara gift med min morbror. Sååå, jag vet inte om jag tycker att det är så vanligt. Inte i min bekantskapskrets i alla fall. Just Maria kan ju vara mer vanligt som ett andranamn.

Barnvakts dilemma

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Skrev ju om problem med uttalande igår och kom givetvis att tänka på en händelse som utspelades för ca 27 år sedan. Jag skulle som 15 åring sitta barnvakt till min 3 åriga kusin.
 
Jag fick instruktioner om vad hon skulle få äta, vilken tid hon skulle i säng och såna där saker. När det blev dags för sänggående så sa hon att hon ville ha sil….ehhh say what, tyckte jag och såg väl ut som ett stort frågetecken. Sil, sa hon igen.
 
Alltså sil för mig, var något som knarkare höll på med jag begrep icket vad hon surrade om, näää du sa jag, här blir det ingen sil. Efter många om och men, fick jag i säng henne.
 
När sedan min morbror med fru kom hem på nattkvisten och jag skulle klä på mig så var min ena gympa doja försvunnen. Vi tvär letade igenom hallen men hittade inte ett spår efter den. Men så höjde min morbror ögonbrynen, öppnade dörren och gick ut till brevlådan, där låg skon. Hon hade tydligen gjort så tidigare. Jag frågade dom dessutom, vad stackarn hon ville ha en sil för och dom skrattade och sa att sil, det var fil, minsann. Hon var sugen på en liten fil tallrik innan läggdags, nu blev det ingen sådan och kanske för att straffa mig för att hon inte fick som hon ville så gömde hon min doja.
 
Så var det åter måndag och ikväll är det bastuafton, ska planera för en loppis vi har tänkt ha nere i lokalen, kanske om 2 veckor, vi får se vad vi kommer fram till. Mer om detta kommer jag givetvis att lägga ut här, plats, tid osv. Sedan hoppas jag att så många som möjligt dyker upp, jag lovar att det kommer att finnas en hel del fynd, kaffe med dopp och julklappstips. Ha en fin måndag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se