Etikett: morbror

Boss, bossigare, bossigast!

Av , , Bli först att kommentera 15

Nicco skickade in en jobbansökan för ett bra tag sedan, så där lämpligt att man snudd på, glömt bort att man gjort det. Sedan blev hon uppringd då vi var till mamma förra veckan, och blev kallad till intervju.

Och igår, fick hon då veta att hon fått jobbet, wohoo!!! Bra jobbat, Nicco. Och i och med det så har vi nu, 2 döttrar på GE Health Care, dock med lite spridning, Theresé är ju nere i Uppsala, we are taking over…haha…

42843232_10156616726236585_6138778004345585664_n

923080_10151372247972060_2072998078_nLikadant var det då jag en gång i tiden satt på kontoret på Bilspedition, tillsammans med min morbror Assar. Och efter ett tag blev även min kusin Robin, anställd där. Folk började bli misstänksamma, Hällstenarna var på frammarsch… 😀

2015-11-19 19.28.41Då jag fick det jobb jag har idag, och som jag haft i 8½ år, så blev jag uppringd av en man som började prata om stället jag skulle till, hur det såg ut, vad man skulle göra och så vidare. Jag var totalt bortkollrad, visste inte vad han pratade om, men sa ingenting, utan gjorde upp om ett besök, och jag fick jobbet på studs.

Sedan kom vi väl fram till att han sållat i ansökningar som gått via ett assistansbolag, så att jag var bortkollrad, var inte så konstigt, jag hade inte sökt det specifika jobbet, utan bara gjort en intresseanmälan till bolaget.

Nå, det gick ju bra ändå, fast man hade ju kunnat falla på att man upplevts som förvirrad och tänk om man kläckt ur sig att jag, minsann, inte har sökt den här tjänsten i alla fall. Oopps!

Blev ju bjuden på en räkmacka på Ullas igår, tack för den, Annika gammboss. Lika trevligt som alltid, att få träffas och prata om livet, vart vi är idag och vart vi är på väg, planer och drömmar som ska uppfyllas, och en och annan uppfinning som skulle kunna utvecklas till nåt fantastiskt.

Och apropå jobb, chefer och anställningar:

51727815_2618072158219872_7863475843505324032_nHahaa…

Önskar er alla en fin lördag!

4c7b30bc549204988d496e468e5c23bd

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Kunde ha fått oss en till hund…

Av , , Bli först att kommentera 12

Den här helgen har gått fortare än dom vanliga…speedade helgerna, förstår inte det, så gammal är jag inte…än 😀

Vi åkte ut till I20 skogen igår där Winstone fick träffa en jappe kompis, PomPom, det gick bra, får man väl säga med tanke på hur lite hundar Winstone träffar. Han är ju lite moppsig av sig.

IMG_2289 IMG_2291 IMG_2293 IMG_2297 IMG_2304 IMG_2307 IMG_2314 IMG_2316 IMG_2324Sen kom det en Golden valp med en fostermamma, även det en Golden, förstås, och det gillades väl inte så där jätte mycket, av Mr W. Det roligaste var då vi skulle åka och vi öppnade bakluckan så Winstone hoppade in, och då tänkte valpen haka på 😀 Vi kunde ha fått oss en till hund, med andra ord.

Idag är det 4 år sedan pappa somnade in, tänk vad längesedan, egentligen, och ändå så skulle jag kunna tänka tanken att han skulle kunna komma gåendes över gården, med sitt leende på läpparna, och det känns som en vecka sedan.

Konstigt är det också då dom som gått bort, inte åldras längre, men även om jag i ålder, växer om dom, så kommer dom alltid att vara äldre än jag…skumt. Min morbror är en av dom. Han dog 27 år gammal, men i mitt huvud är han fortfarande 10 år äldre än jag, fast jag har vuxit om honom med råge.

Kan ha att göra med att man själv stannar i en viss ålder, och därför säger man att ålder bara är en siffra, och det måste man ju hålla med om, att det stämmer. Medan såna som blir bitter och grympy, förmodligen är i ”rätt” fas med sin ålder, lite tråkigt, och ännu tråkigare för dom som blir så. Som fastnar i det negativa och retar sig på precis allt. Men men…

Avslutar med att önska er alla en trevlig söndag och denna bild tillägnar jag min pappa!

IMG_20160803_232211_187

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Vardagliga inköp på systembolaget

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…
Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.
Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller 🙂 Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.
Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.
Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.
Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.
Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det 🙂 ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.
Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.
Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort 🙂
Önskar er alla en fin dag!

Så mycket allvarligt!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jo, idag känns det att jag tränade igår, hahaa…. Så typiskt. Jag hann undra tvärt, då jag slängde benen över sängkanten, vad stackarn jag hade gjort som hade så ont i låren… men nu vet jag, inget allvarligt 🙂
Mera allvarligt hade det kunnat bli… eller njae, nu överdrev jag lite, men i alla fall… den gången vi var till Junsele djurpark. Nicco satt i barnvagnen, och var väl kanske en 3 år, någonting. Vi gjorde en sedvanlig rundvandring i parken och kom fram till hästarna. En sån där modell mindre.
Jag styrde upp vagnen mot staketet så Nicco skulle få se på dom ordentligt, och då passade ena hästen på att sticka ut mulen, bita tag i vagnen och höll på slita in den i hagen. Den ryckte och jag drog tillbaka, en liten dragkamp uppstod men jag vann, hehee…
Berättade detta för Nicco för någon dag sedan och hon såg förskräckt ut, trodde att hon varit nära att bli hästmat, och kom så på att detta kanske är anledning till varför hon inte gillar hästar, tja, inte omöjligt 🙂
Vi klädde granen igår, på jobbet, och julpysslade ihop lite julgrans dekorationer. Vi slog in i lite godis så en julgransplundring står nog på schemat då granen ska ut. Jag frågade brordottern som är där om hon visste vad julgransplundring är för något, och det hade hon aldrig hört talas om.
Nä, jag trodde inte det heller, det är väl nåt som helt dött ut. Själv hade jag fördelen att få följa med min morbror, som jobbade på Astra, på deras julgransplundringar, och Theresé fick haka på sin farmor på Handelsbanken, där dom hade stora julgransplundringsfester.
Men en sån sak idag, skulle väl knappast vara något för dagens barn att uppleva, allt det där har dom ju redan varje dag gratis. På tv visas tecknade filmer dygnet runt, lördagsgodis enbart på lördagar är inte heller något som efterlevs av alla, och dansa runt granarna, hm… ja jag undrar jag.
Skulle gissa att man fick uppdatera, modifiera och förnya en hel del för att det skulle vara nåt att höja ögonbrynen åt, tyvärr. Eller så fick man ha festerna för barn under 5 år, dom kan ju fortfarande uppskatta det enkla.
Näpp, nu ska jag se om jag hinner göra nåt vettigt innan Theresé och Sally dyker upp. Önskar er alla en fin lördag!

Mindre begåvat, uttalande…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Skummade över texten som stod på VK nu idag, om politikerna som censurerar konstverket, som står i den nya tunneln, med Citatet ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” som ingår i Sara Lidman-konstverket Lev!
Någon pappa, hade kommenterat artikeln och skrivit att han förmodligen är ”begåvningshandikappad” som Hans Lindberg (S), uttryckt sig, att det var dom som var just begåvningshandikappade som förmodligen skulle tro att det är tillåtet att måla därnere. Eftersom han själv, pappan alltså, trodde att det kanske var meningen att allmänheten skulle få göra just det. Det var nog ett mindre, begåvat uttalande, av Hans Lindberg, om ni frågar mig.
Mja, jag ska villigt erkänna att jag troligtvis skulle ha tänkt samma tanke, att det var som en uppmaning att måla någonting där, men jag skulle aldrig idas göra det själv. Så jag får väl också hamna där då, under kategorin, ”begåvningshandikappade”, jodå. Men sen tror jag också, som många andra kommenterat, att det inte är dom som har ett handikapp, som i första hand är dom som faktiskt klottrar eller målar på väggarna, och det tror inte jag heller (ännu ett bevis för att jag är obegåvad då, eftersom jag just skrev att jag inte skulle skriva eller måla nåt). Jojo!!!
Sedan såg jag en annons då jag surfade förbi på någon sida, kommer inte ihåg vart eller vilken, men där stod det i alla fall, och jag citerar: Få platt mage till jul! Aha, menar dom allvar… är det möjligt… och julen som bara är fem veckor bort, ja jädrar, då måste jag nog leta rätt på den annonsen igen, det låter ju otroligt, eller hur.
Har dom inte gjort en liten liten miss där, i annonstexten, eller kan vem som helst i hela världen få till en platt mage till jul, utan att lägga sig i en press av något slag. Skulle inte tro det, är det inte vettigare att säga att alla som redan är något så när, normalviktiga, kan bli ännu mer normal och lite plattare på fem veckor… det är då lite mer närmare sanningen än det första alternativet.
Jag är inte bättre i ryggen, ibland känns det ok… jag påtar på, tror att det är bättre och sen tji fick jag, då det känns som om dom inre organen håller på gå sönder. Fy, men det är ju bra att jag har en tid i alla fall, hos sjukgymnasten, så får hon se om hon kan hitta något fel på mig eller om det rent ut sagt, kanske har blivit bra innan dess.
Jag var på Ohlsson tyger igår och shoppade lös på ett nytt tyg som nu får täcka hålet i köket, under arbetsbänken, kolla in, coolt va?
Sen var jag och mamma på Coop, åkte hem hit och käkade lunch, sedan åkte vi ut på Röbäck och tände ett ljus på min morbror Assars grav, han blev 27 år. Vad fint det är därute… jag och Åke har bara varit där en gång tidigare, men det kommer jag knappt ihåg.
Ikväll kommer Jan A, Jan B…. inte Jan E, hit med sina respektive, Kerstin och Ingegerd, dom ska kolla in barhyllan, hehee… får se om dom bara kollar in den eller om provsmakning blir ett måste. Önskar er alla en fin lördag!

Mitt rätta element, var…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.
Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…
Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.
Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.
Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.
Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.
Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig 🙂
Önskar er alla en fin fredag!

Självtestare

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…
Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.
Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.
Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.
Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan,  trodde säkert att jag skojade med henne 🙂
Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.
Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!
 

Nää, jag har ingen…

Av , , 2 kommentarer 0

 

Nää, jag har ingen hemlig morbror i Malå, som jag råkade skriva i gårdagens blogginlägg. Åke kom hem, läste vad jag skrivit och undrade vad det var för morbror. Även jag funderade då jag skrev det, men tydligen inte tillräckligt länge. Det var min farbror som ringde till mamma… och ingen annan 🙂
Nå, just för tillfället så är vi ”bara” 9 grader ifrån, deras temperatur som dom hade igår, vår termometer visar -28,8… ute, och +3,2 i skafferiet, det ni. Nu är det satt för en frigolit för ventilationen i skafferiet och det blev ju aningens bättre. Undrar just om man kan säga att potatisen jag hade därinne numer går under pommes frites, fryst fast oskalad? Nä, jag tror den åker i soporna.
Jag åkte ju upp till mamma igår, hade haft bilen på motorvärmaren i 2½ timme innan, hoppar in i bilen och sätet är hårt som pansar, med andra ord hade motor och kupévärmaren inte gått igång. Bilen kändes något seg och vår GPS fastnade på 60km, jag tror den frös fast där.
Sen åkte jag ner på strömpilen och handlade lite på Maxi, innan hemfärd. Efter middagen tog jag en promenad till Preem och hämtade ut en av mina väskor som jag köpte på tradera, så här ser den ut:
Cool vavavava???
Ikväll får vi middagsgäster, dubbel Janne, Kerstin och Ingegerd. Jojo, och på menyn står älgskavsgryta med pressad potatis och röd eller svartvinbärs gelé. Och till efterrätt en enkel chokladmazarin och en eller två koppar kaffe, kanhända med en liten, någonting alkoholhaltigt till 🙂
Och med dessa ord lämnar jag er åt era öden och jag till mina och önskar er alla en fin lördag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se