Etikett: minnen

Apropå this and that!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 november 2019 kl 09:41, Bli först att kommentera

Jo jag mejlade kvittot för frakten och la till frågan om vad dom tänkte göra med dom trasiga brallorna…fick svar igår: ”Hej Maria, Tack för att du kontaktar oss. Vi kan självklart hjälpa dig med detta. Vi har nu kreditterat 140 kr på ditt kundkonto hos oss. Vill du att vi skickar de pengarna nu eller vill du ha allt på en gång när vi fått in returen? Vänligen återkom.

Så nej, dom ville inte svara på den frågan, hahaa…och en anledning kan vara att dom inte har nåt bra svar. Och jag tillåter mig själv att tro att det är så och tänker inte efterforska nåt mer 😀

Nu har Tina och hennes kompanjon, fixat hemsida till deras förening i Torrevieja och klicka på bilden så kommer ni in där:

Vilket jobb Tina lagt ner på detta och vad roligt att det ser ut att vara full aktivitet där och många som välkomnat just detta koncept. Jättekul och vi gratulerar henne och jag hoppas att allt nu, går åt rätt håll.

Här en av mina bilder och minnen från Torrevieja, hunden på höjden!

Har funderat på vad jag skulle fixa för middag idag, och då jag rensade skrivbordet på datorn, så fick jag ett tips då jag såg paltsleven jag hade fotat i samband med glöggprovningen.

Klart vi ska ha palt idag! Åke här hemma och jag på jobbet.

Och efter dagens pass är jag ledig i dagarna 4, ledig återigen, med viss modifikation. Man är väl aldrig ledig som i ledig, om man inte slipper disk, matlagning, städning handling, planering, walking the dog, och andra småsaker, eller?

Å andra sidan, nu har man gjort detta i så många år att mycket av det, går av bara farten.

Och apropå farten, såg den här bilden på Instagram och farten blev i min hjärna fisen…you know, fart, in english, hahaha…

Nu ska jag ner med nävarna i paltsmeten och hoppas på att ingen ringer, åtminstone på en stund :O Ha en fin dag, allihop!

Detta är er kapten som talar!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 oktober 2019 kl 10:04, Bli först att kommentera

Letade efter ett datum, i min blogg och föll över dessa rader, minns ju till och med ringsignalen, haha…saknar den 😀

Detta var då skriver i juni 2009, men hade hänt några år, dessförinnan, och nu citerar jag:

”Precis lika (nja med lätt överdrift), skrämmande låter min mobiltelefon då den ringer. Det låter inte bara högt utan det är dessutom en flygkapten som pratar. Det är inte bara jag som rycker till då den ringer, även människor i närheten.

Jag jobbade ute vid ryska huset tidigare, villan som ligger ute vid flyget, och jag hade lagt ifrån mig mobilen på mitt skrivbord för att gå ut och röka. Min chef satt på sitt kontor. Det går en stund sedan öppnas dörren och där står chefen med min talande mobil mellan fingrarna och han ser helt förskräckt ut. Sen sa han att han suttit där i godan ro och helt plötsligt börjar det prata inne på mitt rum med en hög röst, han hade flyttat sin stol och lutat sig framåt för att se vad stackarn det var som pratade men han såg inte till någon. Jag kunde riktigt se hur han såg ut.

Apropå telefonerna. Det kom in 2 kunder på samma kontor och ville boka in en tid med chefen, som inte var där just då. Jag ringde hem till honom och hans fru svarade. Ja hon skulle springa upp och hämta honom, jag sitter kvar i luren och plötsligt börjar det flåsa och böka i luren, jag rynkar ihop ögonbrynen och fattar ingenting, jag hör springande steg och till sist säger hans fru – hördes det konstigt? Ja sa jag.

Ja det var hunden som tagit den bärbara telefonen och sprungit iväg med den. Inte underligt att det lät konstigt i luren.” Slutcitat

Detta kollage kom upp som 2 års minne idag och det passar väl bra, på tal om telefoner <3

Lite roligt var det dessutom att jag precis, innan jag åkte hem från jobbet igår, hade pratat om just ryska villan, och den var omnämnd här 😀

Ramlade över följande då jag nu skulle se om jag kunde hitta den där kaptenen, haha, ojoj!

The Best and Worst Airline Captain Announcements Ever

A plane was taking off from New York Airport. After it reached a cruising altitude, the captain made an announcement over the intercom, “Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. Welcome to Flight Number 123, non-stop from New York to Los Angeles. The weather ahead is good and, therefore, we should have smooth and uneventful flight. Now sit back and relax – OH, MY GOD!”

Silence followed and after a few minutes, the captain came back on the intercom and said, “Ladies and Gentlemen I am so sorry if I scared you earlier; but, while I was talking, the flight attendant brought me a cup of coffee and spilled the hot coffee in my lap.

You should see the front of my pants!” A passenger in Economy said, That’s nothing. He should see the back of mine!”

Idag ska jag ta med mamma på fredags handling, sen ska jag själv kolla in öl hyllan hos Bo-Lage, passa på att hämta ut mina nya glasögon, städa lite och förbereda för en mindre middagsbjudning imorgon. Älgskav hade jag tänkt mig, men har inte klurat ut vad jag ska ha till den…pressad potatis, eller, i pitabröd, eller med, njae, ska klura på den.

Hoppas på en bra dag för er alla! Kolla in det högra trädet, annorlunda lutning, för många hundar som sparkat på det, eller vad ska vi tro? 😀

Jag…vilsen…nähä

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2019 kl 09:09, 2 kommentarer

Det var 2 år sedan jag var ner till Tina i Kungsängen, och resan dit var ju som ett litet äventyr. Av både den ena och andra anledningen har nu detta kommit upp på tapeten dom senaste dagarna, kan bero på att Tina kommer upp hit, nu på tisdag 😀

Hon och jag pratade bara härom dagen, om flygplatser, hur man ska hitta och bete sig. Sen hade nog jag och Nicco ett sånt snack också, och en gång till, igår. Då jag helt oförhappandes blev uppringd från en Pia, som lagt till mig som vän på FB, för ett tag sedan.

Vi har gemensamma bekanta, och vi har väl kommenterat varandras inlägg, till och från, och sett vissa likheter, oss emellan. Jo, det finns fler än jag som kan göra såna där konstiga saker utan att kanske tycka att dom är så konstiga. Jag tycker väl oftast att det är andra som beter sig lurigt 😀

Nå vi hade ett trevligt samtal och ska träffas på en kaffe, här framöver.

Berättade i alla fall att Tina skulle komma hit och den lilla flygresefadäsen, och nu kunde jag ju inte låta bli att bläddra tillbaka i arkivet och kolla hur det var.

Direkt citat från mitt blogginlägg, för 2 år sedan:

”Jag måste ju säga att det blev lite av en cirkus på Arlanda, då jag åkte ner, men alla karuseller turer, kan inte skyllas på mig. Ta höger ner till rulltrappan, fast ingen rulltrappa syntes där jag kom ut. Ta rygg, på dom som går, jo jag tog rygg på nån som försvann in på nån toalett och sedan var alla andra som bortblåsta.
Kom till terminal 4, mm, fast det enda som fanns skyltat, var till terminal 2,3 och 5. Vi var inne på, att jag då, förmodligen var på 4:an, fast jag skulle ju ner, för Tina kunde inte komma upp utan att passera incheckningen. Hon pratade med nån i reception, och fick dom dummaste förslagen.” Slutcitat

Men jag kom ner, till slut och är det inte det man säger, ner, kommer du alltid 😀

Här återupplever jag några minnen från resan, hahaa…såg blött ut:

Och här ser ni en liten diskussion på FB, från den tiden:

Och om några dagar, ska det i alla fall skapas nya minnen. Ska bli roligt!

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Dagar går och vi med dom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 september 2018 kl 09:51, Bli först att kommentera

Jag och brorsan hade turen att bli erbjuden att köpa älgkött igår, mammas särbo, Bosse, jagar och hade mer än vad han behövde. Tänk er lyckan att få 10 kilo kött, för gåvopriset 500 spänn…WOW!!!

Det var lite högrev med ben med där och efter tips från Sivert ska jag köra den i slow cockern, kan ju inte bli fel 😀

Sen blev vi bjudna på tårta och fikabröd, det var brorsonen som fyllde år, passade ju bra att fördriva lite tid med, en gråmulen dag som det var igår.

Och vi hann hem,käka middag, så ringer min gammboss och gör en hemkörning på nybakt tunnbröd…gudagott till kaffet, tack Annika 🙂

Men sen något som la lite sordin på tur stämningen igår, vi nåddes av ett döds besked. En vän från tillbaka i tiden, som gick bort. Man blir som i chock, även om vi visste att hon var sjuk och det fanns inget hopp om bättring, när det väl händer, oavsett vad man vet, så fattar man det inte.

Det blir så definitivt, slutgiltigt, finns inte mer. Och sen sätter man igång att minnas allt man varit med om tillsammans, vad man sagt och gjort. Jag letade efter bilder men hittade inte vad jag letade efter, men dom finns ju i huset så endera dagen, dyker dom upp 🙂

Denna bilden är till minne av henne, vet att hon gillade den skarpt, då jag la ut den på FB, och våra tankar går till hennes barn och barnbarn <3

Och med det önskar jag er alla en trivsam söndag!

För 1 år för 3 år sen…kommer ni ihåg?

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 november 2017 kl 08:28, Bli först att kommentera

På Facebook får man minnesbilder eller händelser, typ, Maria, detta var 1 år sedan, eller detta hände för 5 år sen. I förrgår fick jag som 1 års minne, en liten film jag tagit på Winstone då han kämpar sig fram i en halvmeter snö…otroligt vad fort man glömmer, jag kunde inte komma ihåg att det skulle ha sett ut så där, i början av november?

Men så här har ju vädret sett ut dom sista 20 åren, ingen logik (ja jag vet, det finns ingen logik men alla tycks ju ändå tro det eftersom vi är experter på att klaga över hur det ser ut). Fast visst är det skillnad mot för förr, då man var barn, int i tusan regnade det på julafton och nog hade vi snö i oktober. Men…jaja, ett barns minnesbilder över väderlekarna, kanske inte ter sig likadant som på en vuxen. Barn tenderar ju att tycka om alla sorts väder, så vem bryr sig 😀

Nå, igår fick jag denna minnesbild och detta var 3 år sedan:

Och då kunde jag inte hjälpa att det blev mitt mission för dagen, att gå dit och fota hur det såg ut igår, på samma ställe:

Mja, lite skillnad, men inte så väldans mycket. Kul att jag nästan lyckades hitta ev exakt samma ställe att fota på, jag stod nog lite närmare på förra fotot. Den här bron går vi över flera gånger varje vecka och för 2 veckor sedan, tvärnitade Winstone och markerade att han sett nåt. Jag fattade ingenting (som vanligt) såg mig omkring men kunde inte förstå vad han tittade på…men så…tittade jag ner mot broräcket, och där, på utsidan, sprang en liten ekorre, fram 1 meter, stanna, kika på Winstone, fram en meter till och stannade…inte underligt att Winstone såg roligt ut 😀

Och idag, fick jag denna bild jag som jag tog exakt 1 år sedan…och oja, visst var det snö så det räckte och blev över:

Men jag vill också minnas att det var rätt så snöfattigt ifjol, det var inte många svängar Åke tog med plogen, det mesta som föll, tinade bort igen. Ska bli kul att se vad denna vinter har att erbjuda. Och här, lill krigarn för 1 år sedan:

Nu hoppas jag på en fin onsdag för er alla, själv är jag ledig och ska vila mitt finger 😀 Det måste ju ha blivit en stukning, jag får inte på mig mina guldringar…hm…

Ett bil dilemma…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2017 kl 09:39, Bli först att kommentera

Vi funderar lite…har ett typ av dilemma. Ni vet, bilen vi sålde, Amazonen. Den såldes ju lika fort som JAS planen flyger, och pengarna sattes in, samma dag, men…

Bilen står fortfarande kvar på vår gård. Hm…vi har inte hört en bokstav från köparen, som antydde att han skulle komma och hämta den, på nån vecka, och den veckan har passerat med råge. Det var i alla fall 6 veckor sedan…jojo.

Undrar om man kan sälja den vidare nu, och skriva: ”på grund av oseriös köpare, säljer vi nu bilen vidare.” Hahaa…

Alternativet kan ju vara att skicka nån typ av faktura på hyresplatsen som nu utnyttjas på vår gård, inget är väl gratis. Blir lite tufft också då snön kommer. Vi skottar över den!

Jag hälsade på en kollega igår, och hon undrade vad eller vem, Linus på Linjen är, nu var jag tvungen att återuppliva gamla minnen och kollade lite på youtube, här får ni också se och minnas…ljudet är ju också en viktig del i det hela 😀

I övrigt hände inte så mycket igår, jag sålde en till tröja igår, via FB, men idag åker det mesta ut på bås loppisen. Jag och Nicco satt och prismärkte saker igår kväll. Sen får man väl fylla på vartefter prylarna försvinner.

Jag önskar er alla en trevlig lördag!

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 september 2017 kl 09:52, 2 kommentarer

Då var vi återigen inne i den här perioden av minnen…septembermånad…den verkar aldrig kunna gå, obemärkt förbi, även om jag önskade att den någon gång kunde göra det.

I förrgår, för 5 år sedan, var min pappa med om olyckan som sedan tog hans liv. Och i och med detta, så är det dessutom mer än 1 dag, då man slängs tillbaka. Det är dagen för olyckan, dagen då läkarna gav upp hoppet, dagen då han dog och sedan dagen för begravning.

Jag vet ju absolut, att vi inte är ensamma om att uppleva dessa saker, sorg, glada minnen, vad man själv har för minnen av den personen, vad andra har sagt, vad man gjorde och varför.

Ibland är det bra att älta, man matar in, man pratar om det, man skriver om det, som jag har gjort, och det blir absolut bättre med tiden. Eller ja, det är förmodligen så att vi lär oss, att hantera smärtan, sorgen och saknaden på ett annat sätt, än då allt är nytt. Då vet man ingenting, utan man får gissa sig fram.

Man spekulerar, man frågar, man undrar…men i slutändan, får du aldrig några svar, utan man får lov att acceptera att livet är som det är, det enda vi vet med absolut säkerhet, är att vi alla, en dag, på ett eller annat sätt, kommer att dö. Och när vi gjort det, så är vi lyckligt ovetandes om vad vi lämnar efter oss.

Min pappa hade en favorit låt, och den hade vi velat spela på hans begravning, men ingen lyckades fixa fram noter och text, så det blev aldrig av. Men här kommer den…direkt från youtube, och den får bli min hyllning detta år och denna månad, till min pappa:

Önskar er alla en fin tisdag!

Fotade gjorde Theresé Hällsten

Det är inte tvärenkelt, alla gånger!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 augusti 2017 kl 08:23, Bli först att kommentera

Jag som skrev för några dagar sedan och undrade vad Bradag serverade för nåt, som hette Oumph. Sen fick jag en lätt förklaring av Theresé, via FB, att det var nåt vegetariskt. Och gissa vad, jag hade ju faktiskt redan smakat på det. för jag har en påse i frysen:

Hade väl dock inte, reflekterat över namnet 😀

Jag och en vän, var till Blåeld i Tavelsjö, igår. Där finns det ju inte bara ett…

Det här cykelkärret, gav mig minnen från barndomen:

Min mormor hade en sån där, men något större. Vi barn, kusiner och syskon, lånade den med jämna mellanrum och sprang runt i full karriär med nån på flaket. Man fick passa sig så man höll jämvikt, annars kunde det barka iväg åt nåt håll.

Jag tycker att hortensior är så fina, och där stod det 2 uberfina exemplar, till halva priset:

så den här, fick följa med hem till vår trappa:

Vi hade med kaffe och en tunnbröd macka som avnjöts där på baksidan, korna råmade i bakgrunden och hästar frustade en bit bort…kändes onekligen att vi var på landet. Och tur hade vi med vädret också, 3 droppar, och inget mer.

Igår kväll skulle Nicco försöka få Winstone att lära sig kommandot: ”Skall”, men det var inte tvärenkelt. Han spelade död, varje gång, och vi skrattade hejvilt, han såg så bedrövad ut, han kunde ju inte ligga mer still.

Men det roligaste av allt var att varje gång vi sa Ola-Conny, då gav han skall 😀 Ja, vi får med andra ord använda andra kommandon än dom man brukar ha 😀 Han är väl van vid det, vi lockar ju fortfarande på honom som man gör till katter…ett pussliknande ljud…ja jag vet, vi är inte som alla andra vi. Hittade en bild på Winstone, här är han inte gammal:

Hoppas ni får en njutbar tisdag!

Vilt viftande med armarna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 augusti 2017 kl 09:31, Bli först att kommentera

Ja så var det minnen som föll över en, igen, 32 år gamla, dessutom… Theresé, vår förstfödde, kom till världen denna dag, 1985, tidigt på morgonen. Mina föräldrar var i stugan, uppe i Malå, jag ringde för att tala om nyheten, det var pappa som svarade, så han var först att få veta, sedan gav han luren till mamma, som, då hon fick veta att allt var bra, inga konstigheter, la iväg, vilt viftande med armarna, ner över potatislandet och till min farbror Matts ocoh faster Ingmarie, som då var i deras stuga. Hon var överlycklig! 😀

Så nu säger vi grattis härifrån, och förhoppningsvis har paketet jag skickade, kommit fram, sedan kommer ju en till leverans så småningom, på den där symaskinen…

Jag och Nicco tog en sväng ner på stan igår, vi skulle upp på taket på Väven, för att kolla utsikten. Första känslan var stairway to heaven!

Och sen lite vyer över stan:

Jag visste inte ens att trapporna låg på utsidan av huset…vad lite man vet, egentligen.

Vi åt en lunch på Bra dag…Nicco undrade lite över stavningen här på deras skylt:

Fräsh, stavas nog fräsch och vad tusan är OUMPH?

Och jag undrade över skyltningen inne på Åhlens, tyckte att det började klia då jag såg namnet på detta klädmärke:

Och sen den här…vad menar dom, månntro?

Nu är jag ledig i dagarna 2, så, jag önskar er alla en fin dag!

Hej och hopp och bak och skoj…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 april 2017 kl 10:12, 2 kommentarer

Jag hade sett ett klipp på hur man kunde göra äppelrosor med smördeg, och igår, kände jag för att testa på.
Man skivar äpplen tunt, som halvmånar, kokar i tre minuter med vatten och citronsaft. Skär smördegen i 6 delar (remsor) och penslar med din favvo marmelad, utblandad med lite vatten (jag valde lemoncurd):

Sedan lägger man ut äppelskivorna på halva remsan, så ovansidan på äpplet sticker upp en bit och pudrar på med kanel:

Vik upp degen och rulla sedan ihop remsan med hela alltet:

Sätt ner dom i muffinsforms plåt och sen, in i ugnen, 190 grader i 40 minuter, pudra på med florsocker:

Dom ser onekligen goda ut, men…njae, dom där ska jag modifiera. Jag ska testa med hasselnöts kräm istället för marmeladen, samt lite pärlsocker, och sedan ska vi äta dom ljummen med glass eller vaniljsås. Nicco hade ätit en variant på dessa i Budapest, och det var med glass.

Vi har vår bonus son i helgen, så efter go´tårta hos brorsonen, Daniel, så åkte vi till Stora Hopp & Skoj på Västerslätt. Det är stort där, och visst fattar man att det även är jobbigt, att hoppa runt där i alla luftsaker, som att gå eller springa i sand.

Jag betalade även in Nicco, men med lätt huvudvärk som övergick i nåt värre, så fixade hon inte riktigt hela hinderbanan, det fick bli en kaffe latte på det:

Och kanske…förmodligen…att jag tar med Sally dit, då hon kommer nästa gång, jag tror hon skulle gilla det, och säkert skulle hon hitta nån att haka på där, det var ju en hel del barn där…helt otippat…eller…

Åke letade upp sina helikoptrar och radiostyrda bilar, och lagade dom, förstår inte hur saker bara kan gå sönder så där, eller mja, om man kraschar så kanske det inte är så konstigt, så till nästa gång vi har BS här ((B)onus (S)onen) så blir det nog race, utomhus, med hinder på vägen 😀

Avslutar med denna bild som jag skickade till min, världens bästa tant Bibbi, ifjol, ja ni vet, hon som man plockade årets första maskrosor till, eller tussilago, om man hittade det. Hon gick bort i förrgår, så den får symbolisera mina minnen av och med henne. Önskar er alla en fin söndag!

Etikett: minnen

Apropå this and that!

Detta är er kapten som talar!!!

Jag…vilsen…nähä

Dagar går och vi med dom…

För 1 år för 3 år sen…kommer ni ihåg?

Ett bil dilemma…

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Det är inte tvärenkelt, alla gånger!

Vilt viftande med armarna!

Hej och hopp och bak och skoj…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se