Etikett: Malå

Jag skådade ljuset!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2018 kl 09:19, Bli först att kommentera

I see the light!!!

Fast nu snackar jag inte i religiös mening, utan att det finns en sol, däruppe. Kan dock inte påstå att den skänker någon värme, -21 då vi klev upp för 1½ timme sedan. Det blir skor på, för stackars Winstone, men har han tur så blir det varmare till nästa sväng, -10, fixar hans trampdynor utan att krampa.

Tina hade delat ett inlägg på Instagram igår och taggat jag och Nicco i den, det är en kvinna från Malå trakterna som skrivit en del om vädret vi har. Hon heter Karin Sidén Lundmark och jag har hennes tillåtelse att lägga ut den här. Och när ni läser, tänk er dialekten i huvudet…detta är ju som att få min mormor, farmor, morfar eller farfar rätt in i hjärtat, klockrent, och roligt 😀

Idag blir det en bra dag att få vara hemma på, jag har ju bokstavligt talat ingen bil (och idag betyder det att jag inte ids skjutsa Åke till jobbet för att få låna hans Volvo) njae, jag klarar mig utan.

Sen må jag ju säga att hans Volvo inte är kul att köra, finns inget drag i den. Hade tänkt smsa honom i måndags och skriva att den där kan han aldrig ta till en dag på strippen. Jag höll ju på få panik bara att ta mig ut från vår gård innan bilen som kom körandes från vänster hade bucklat till förar dörren, och då var det låååångt kvar innan han ens skulle ha hunnit fram.

Jag gasade, och jag gasade och bilen förflyttades i slow motion, ut på vägen. Jaja, kylan kan ju ha spelat en viss roll också. Sen lyste en lampa med en stjärna (tyckte jag att det såg ut som), strax efter en bred pil, jag frågade Åke då jag kom hem vad dom betydde, han hade ingen aning.

Igår då jag skulle ut lyste en annan lampa, jag ringde upp bilägaren som förklarade att det var glykolen som krymper i kyla men då bilen blir varm så slocknar lampan, och det gjorde den, sen fyllde han även på glykol då han kom hem på lunchen.

Nu upptäckte jag att det inte alls var en stjärna som lyste kvällen innan utan en snöflinga, hm…mja, vad den betyder har vi ingen aning om, och igår lyste den inte. Däremot fick jag veta vad den breda pilen betydde. Jag hade råkat dra spaken ett snäpp längre ner vilket innebar att jag la in 3:an, typ, istället för driven. Nå, ett problem ur vägen, eller en lärdom rikare 😀

Theresé och Anders har tillbringat någon dag i Stockholm, mässor och annat, hon skickade en bild från ett ställe:

Haha, dags för oss att byta vårt efternamn, till engelska, fast då var vi där igen, egentligen blir det ju Flatrockstone, om vi ska vara nog. Hellstone lät lite roligare 😀

Ha en fin dag, allihop!

En sån, en sån och två såna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2018 kl 10:41, Bli först att kommentera

Jag brukar ha salta pinnar hemma, så även i fredags. Jag och Åke satt och knaprade på dom, och Åke sa som min ingifte morbror Sam, en gång sa, dom är inte god…men begärlig!

När Sam myntade det uttrycket, gällde det inte salta pinnar, utan en påse kakor som vi hade inhandlat på den lilla Ica affären i Springliden (några kilomter norr om vår stuga i Lainejaur).

Dom kakorna var väldigt fadd i smaken och jag började läsa på påsen och fick se att dom faktiskt hade passerat bäst före datumet med råge. Så vi slutade äta dom, men Sam hade som fått upp smaken för dom. Han gav hunden nån, sen stoppade han in i sin egen mun, fast vi sa åt honom att dom inte var bra.

Nå, han fortsatte äta dom och kunde som inte låta bli, så kom det då, från ingenstans…MJAA, dom är inte god…men begääärlig! Med betoning på Ä:et 😀

Och tänker man nu efter, så inte är salta pinnar goda, egentligen. Min mormor hade alltid ett glas med pinnar i och jag kunde inte för mitt liv förstå vad som var så speciellt med dom, men så sitter jag nu här i mitt eget ”saltapinnarträsk” och vill som inte vara utan dom 😀

Vi firade då min storebror igår, som egentligen inte fyller år förrän imorgon men ibland passar det ju bättre att rucka lite på dagarna. Han bjöd på jättegoda tapas saker, det var tunnbrödrullar med älgkött och annat gott i, salami, friterade kycklingbitar, små heta spjäll, små bröd med mozzarella, salt potatis med kall sås och annat smått och gott.

Ber om ursäkt för den våldsamt dåliga skärpan, men det kanske är lika bra, vet inte om dom där borta, ville vara med på bild 😀 och nu syns dom ju knapp ändå.

Vi kom hem, efter en trevlig kväll, först vid halv ett tiden. Jag hittade en mobil i baksätet på Taxin som vi gav till chauffören, men jag la även ut ett tips om detta i Umeå tipsgrupp på fejjan, dessutom tog jag reg numret på bilen, OM…det skulle behövas av nån anledning. Jag kan ju dock inte se varför nån människa skulle vilja ha nån annans mobiltelefon, men jag vet, jag är lite blåögd ibland.

Avrundar med denna lilla information om vad vi ska fira idag, det är nämligen den internationella 112 dagen. Kanske firar vi genom att ta nåt gott, typ, vi tar en sån, och en sån och två såna…hahaa…

Och det är då 112 som i larmnumret, och här får ni lite kort information om det:

”Tänk på att du endast ska ringa 112 när du är i en nödsituation som kräver omedelbar hjälp. Ditt samtal kan annars försena nödvändig hjälp till andra som är i akut behov av hjälp. Om ditt samtal inte är brådskande kan du istället ringa polisen på 114 14, sjukvårdsupplysningen på 1177 eller informationsnumret vid större olyckor eller kriser 113 13.
SOS Alarm ansvarar på uppdrag av staten för nödnumret 112 i Sverige. Nödnumret 112 infördes i Sverige den 1 juli 1996 och SOS Alarm tar årligen emot ca 3 000 000 samtal till nödnumret, varav två tredjedelar har ett faktiskt hjälpbehov.

112 är även ett europeiskt nödnummer och gäller i alla EU-länder. Det betyder att du kan ringa 112 och få lokal hjälp oavsett i vilket europeiskt land du befinner dig. Du kan inte ringa till 112 i Sverige från utlandet eftersom du automatiskt dirigeras till en nödcentral i det land du befinner dig i. ” Citat hämtat härifrån

HÄR hittade jag den bilden och mer info

Ha en fin söndag!

Den brann ner, eller upp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2017 kl 09:43, Bli först att kommentera

Ser på en av Facebooks säljsidor, att julkyrkorna är rätt så poppis. En av dom som var till salu saknade korset på toppen. Säljaren skrev, att det var ju den vanligaste saken som var borta.

Jag kände mig nödbedd att gå ner i källaren och plocka fram kyrkan som stod därnere i julgarderoben. Jo, det låg nog nåt i vad säljaren skrev, den här saknade också korset, men nu får den stå i fönstret till allmän beskådan:

Så synd att den jag hade som barn, som jag en gång fått av min mormor, inte överlevde alla mina härjningar, den var gjord i trä, den här som vi nu har, är i plast, även om den säkert har x antal år i nocken (:D), den tillhörde mina svärföräldrar, och både Theresé och Nicco kommer ihåg den från det dom var barn.

Fick höra av en vän, som även dom hade en kyrka då hon var barn. Att den inte heller blev långlivad. Hon trodde nämligen att det vita som låg på taket, var äkta snö, och hon tänkte hjälpa snösmältningen på traven, och detta med hjälp av lite tändstickor. Det blev en majbrasa, berättade hon, och kyrkan överlevde inte branden. Ojoj!!! 😀

Tydligen så var det någon i Malå, som gjorde såna här julkyrkor, men med Malås kyrka, som modell, jag är osäker, men tror att min mamma har en sån, som hon fick av en gammal granne som kom från just Malå, men jag ska låta det vara osagt…måste fråga henne. Jag hade i alla fall hellre velat haft en sån, den kan ju inte vara en dussinvara.

Ännu en ledig dag och jag har bestämt mig för att inte lämna gården annat än med Winstone, då vi går på promenad, kanske jag går in på Ica Nära (HP:s) för att fylla på om det är nåt som saknas, men i övrigt, bara vara hemma. Känns skönt, faktiskt!

Avrundar med ett klipp på otroliga människor och vad dom kan göra, samt önskar er alla en trevlig dag!

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2017 kl 10:32, 1 kommentar

Jag var ute med Winstone och passerade en liten träd dunge och hörde plötsligt ett ljud, som en katt i nöd. Jag tänkte genast att det kom från ett träd, och saktade ner mina steg för att kolla igenom trädtopparna.

Ljudet tystnade, jamen såklart, om jag har en hund med mig så vill den väl inte röja sitt utsatta läge. Vad gör man? Jag ser ingenting och börjar gå hemåt med långsamma steg och med spetsade öron. Och vilken lättnad, ljudet kommer igen, nu mera klart och jag lokaliserar det med en gång.

Det är ingen katt, utan en familj med mamma, pappa och ett bångstyrigt barn som inte vill gå dit dom nu har tänkt sig. Och den pojken, låter exakt som en katt som högljutt protesterar eller skriker på hjälp 😀

När jag skriver om detta så poppar det upp en massa katter i huvudet och vad man hört eller upplevt själv, då det gäller dessa finurliga djur. Vi satt en sommardag, uppe vid eldstaden i stugan, och då kommer Stellan dit. En som är året runt boende, på andra sidan vägskälet.

Han ställer sig bredbent med armarna i kors över bröstet och frågar om nån har sett K-F. Jag tror att vi alla som satt där, såg ut som stora frågetecken, och vi undrade nog vad K-F kunde vara förkortning på. Hm…Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans, Kurt-Filip…nä, inget namn som rullade lätt i munnen.

Så vi frågade lite försynt…K-F, vem är det? Jamen kattfan, svarade han, hahaa…ja, deras katt var alltså på rymmen, och han var kanske lite lätt irriterad över rymningsförsöket. Och här, bilder jag tog förra sommaren, uppe i stugan, på en lös springande katt, fast den här fick vi veta, var inte på rymmen, däremot på råttjakt och inte alls blyg inför oss eller Winstone.

Det är jättehalkigt ute, bara så ni vet, och jag tror att jag ska leta upp ett par broddar jag kan använda inför nästa promenad. Det blir en lättsam vecka, jag jobbar 2 dagar och blir ledig i 5…vilket lyx, I love my schema 😀 Önskar er alla en fin måndag!

Normalt?

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2017 kl 10:16, Bli först att kommentera

Ojoj…nu är det verkligen fingerdödstider…igen. Jag har hemstickade tumvantar och ett par Lovika vantar ovanpå dom, det är -3 grader ute och mina fingrar är som ispinnar då jag kommer in. Normalt?

Jag har i 40 års tid, varit varmblodig, men sedan jag slutade röka, då slog kylan till, konstigt va? Fast jag kanske är en sån där tvärsemot människa, ibland. Börja om att röka för att det gör ont i mina fingrar lär jag ju inte göra 😀 Och skulle det ens vara uppe på tapeten skulle jag nog få höra att rökningen absolut inte, kan ha bidragit till mitt varma blod.

Det är säkert åldersrelaterat, typ. Precis som med att man blir mer och mer badkruka, ju äldre man blir. Jag som badade bland isflaken uppe i Malå när jag var tio år, det var inget som bekom mig, men idag, skulle jag knappt tordas stoppa ner foten i sjön, en sommardag, hurvas!!!

Det första ord jag kom att tänka på då jag såg denna keps för en vecka sedan, var…brain freeze:

Och igår, fotade jag den igen, verkar ju ha frusit fast där, och ingen som saknar den:

Igår bokade jag in en veterinärtid till Winstone. Dom ska få gå igenom hans tänder. Han har säkert tandsten som dom får ta bort, och sedan får vi se om dom hittar nåt annat. Tycker att det är hans rätt, han kan ju inte säga till om han har ont i nån tand eller lider av nåt annat från munnen.

Inte så att han visat nåt obehag, men vad vet man, och just japanska spetsar har en tendens till sämre tand gener än andra raser, så bättre att checka av att allt ser bra ut, nu, än att vänta till det kanske verkligen, är problem.

Vi har redan varit ut på morgon promenad, och jag har hunnit in en sväng på Ica, för att köpa potatis och clementiner. Verkar vara en strykande åtgång på clementiner här hemma nu, fyller på skålen varannan dag. Jaja, det är ju nyttigt och vitaminer behöver vi alla.

Apropå att fylla på, (för skriver jag apropå nyttigt, så får jag väl på skallen :D) så fyllde jag på barhyllan lite extra för nån dag sedan, kunde ju inte låta bli att köpa hem dom här, måste ju testas:

Och The Kraken…spännande!

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Det är inte alls konstigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2017 kl 08:16, Bli först att kommentera

Att hyra bås på loppis, föranleder viss röjning i källarens alla skrymslen och vrår. Och där…fastnade jag en stund, igår. Hittade en låda med kort från en svunnen tid, kort som jag knappt visste fanns 😀

Mats ”Tigern” Boström, även kallad Jularbo, då han fick fram dragspelet 😀

Kolla, inte är det konstigt om jag blandar ihop våra döttrar, åtminstone på gamla foton, här Theresé:

Och här, Nicco:

Gamla kort på min mamma och pappa:

Ramlade över mitt första körkort…och lite pengar:

Den här kommer jag ihåg, tjugan som man kunde vika ihop till en skjorta och svanen blev slipsen…fast jag minns inte vem, som vek ihop och gav den till mig…men den finns kvar 😀

Åke har alla bokstäver i sitt körkort, alltså, han får köra alla fordonstyper, förutom Taxi då, som kräver en speciell utbildning, och här fanns bevis på att han i tidig ålder, visade stort intresse för att få framföra fordon:

Idag är det någon som fyller the big 60…så jag ska vara på kalas. Jodå! Ska bli trevligt, men jag dessförinnan ska jag hinna göra undan en del annat, som att slå in en present, för att nämna något. Kanske fixa nåt kort…hm…jaja, jag tar det vartefter det kommer.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Vad hände???

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2017 kl 08:50, Bli först att kommentera

En skrock dag idag…tur att jag inte är skrockfull då 😀 Min pappa köpte det här Bismarck armbandet till min mamma, då hon fyllde 18 år, om jag inte missminner mig, och det gjorde han i Malå.

En av berlockerna, är just siffran 13:

Och då jag var ung…yngre, så hade några berlocker lossnat, bland annat just den med 13. Jag använde den som berlock på ett halsband och sa att 13 var mitt lyckonummer. Fråga mig inte varför…förmodligen för att jag ville vara tvärtemot alla andra 😀

Jag fick armbandet av min mamma för x antal år sedan, jag lämnade in det hos guldsmeden som fixade dit berlockerna och lagade låsanordningen som hade gått sönder, synd bara att det så sällan används, det är inte riktigt my kind of jewellery, men det kan ju bli.

Allt har en logisk förklaring, brukar Nicco säga, fast jag vet inte jag…jag la ju ut bilder på Winstone förut, ni vet, han sitter och glor på en och samma fläck, detta göra han fortfarande, några gånger varje dag, det här är från igår:

Jag vet inte om ni ser det, men ögonen får som en annan form, jag tycker det är skumt.

Och nästa skumma grej, förklara det här, Nicco, om du kan. Jag köpte den här blomman för kanske 1 år sedan, den var jämn och fin, såg nästan ut som en gran i formen, och titta nu:

Vilket monster den har blivit, den har inte bara vridit sig den växer upp på fönstret:

Och utmed sidan:

Dessutom rasar det små skott från den så alla blommor jag hade i samma fönster, har en massa nya blommor i jorden:

Ojoj!!! Vad hände??? 😀

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Skorpor fanns det gott om!

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 september 2017 kl 07:59, Bli först att kommentera

Igår pratade vi om saker som väcker minnen, med både smak och upplevelser och ett sånt kärt minne, är av min morfar. Varför vi ens kom in på ämnet var ett snack om skorpor 😀 Min morfar gjorde nämligen egna sådana, i sitt lilla kök, på Hanverksgatan i Malå.

Han hade en sån där extra skorpugn, i sin spis, ni vet, en sån där som man idag använder till att förvara plåtar i. Fast på hans spis kunde man sätta på värme i underugnen. Så skorpor var det aldrig någon brist på.

Han hade diabetes, och själv drack han sitt Vichy vatten, men i skafferiet hade han en flaska apelsinsaft…alltid, och en burk med pepparkakor. Och för att göra det lite speciellt, då vi hälsade på, så bjöd han oss barn, på apelsinsaft utblandad med Vichyvatten och pepparkakor till…gott!

Dessutom serverades specialsaften i små, lätt runda glas…dom glasen är jag idag, stolt ägare till, 3 stycken, tuktade men fina glas. Det var nämligen så att då han dog, så fick vi barnbarn välja nåt från hans ägodelar, som vi ville ha som minne, klart jag tog glasen 😀

Nu ska jag bära ut våra sängkläder till bussen…kila in på Ullas och köpa oss varsin räkmacka till lunch, som vi kan ta och käka, någonstans mellan Umeå och Uppsala, ut med hunden, och sedan ska vi förhoppningsvis, vara resklar. Önskar er alla en trevlig dag!

Vors faan ska i böre

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2017 kl 08:53, Bli först att kommentera

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

Och här är just min mormor och morfar 😀

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor 😀

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja 😀

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det 😀

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät 😀

Bild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Chilla…fullt ös…chilla…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 augusti 2017 kl 09:25, Bli först att kommentera

Jaha, så var det dags för ytterligare ett grattis till en som fyller år. Det är lillebror Lars, som blir 44 idag. Nu bor han nere i Stockholm, han finns inte på FB (ett fint sätt att gratulera nån på) så det blir ett väldigt spartanskt firande, ingen tårta, men ett Grattis, kan han ju få 😀

GRATTIS Lars på födelsedagen! Från oss alla till dig!

Och här en bild på jubilaren, som vår pappa tog då dom hälsade på oss, då dom passerade Umeå på väg hem från Malå, och det måste då ha varit 2012.

Måste skratta, det var inte lätt att ens hitta bilder på Lars och när jag väl fann dom, så blundar han på 9 av 10 stycken, och den där tionde bilden har ingen skärpa 😀

Skrattar lite mer då jag ramlade över dessa bilder, det var några år sedan, och jag hade hittat en kul vin väska på Systemet, som jag köpte och gav till Brälla och Lena då vi åkte till dom i Maltträsk.

Så berättade jag om den väskan för gänget ute på gården, och dom ville genast köpa en och det gjorde dom, sen skulle den testas också, om den passade in och var skön att hålla i…först ut är Jan A och andre man är Fred 😀

Nu har jag gjort min arbetshelg, den gick hur snabbt som helst, och nu är jag ledig i 2 dagar. Tyvärr så brukar även dom dagarna gå snabbt…vart tar tiden vägen egentligen? Ibland då man tänker tillbaka, jamen 20 år, då kan det kännas som att det var i ett annat liv.

Kan ju spela in, om man har mycket på gång, många järn i elden, då hinner man inte reflektera så mycket över ”här och nu”, då är det mer ”ge järnet, skit i klockan, du hinner inte annars”.

Jag brukar vara rätt så chill ändå, för min del är det mer, antingen eller. Antingen kan jag sitta och njuta i solen, dricka mitt kaffe, titta på folk som susar förbi…och sen…diska undan, laga mat, slänga in tvätt, snurra runt med snabeldraken och springa över till Ica och köpa dom där äggen som jag behöver till middagen…jag kanske funkar bäst så…chill…fullt ös…chill…fullt ös…

Jaja, bara man hittar sitt eget sätt att fixa dagarna och att man trivs med det, så är ju allt grönt 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Etikett: Malå

Jag skådade ljuset!

En sån, en sån och två såna!

Den brann ner, eller upp!

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Normalt?

Det är inte alls konstigt!

Vad hände???

Skorpor fanns det gott om!

Vors faan ska i böre

Chilla…fullt ös…chilla…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se