Fick ett meddelande på messenger igår:
Jojo, skickade det till Nicco som skrev: Nu får du ju ge dig! Hon tyckte att min tid på radion skulle vara over and done with, men icket! 😀
Den här gången handlade det om saker som lossnat och ja, det finns många såna historier. En av dom skrev jag ju om här, för inte så längesedan, den där ytterdörren i stugan, som lossnade och flög iväg. Och den la jag ut på deras sida och fick meddelandet.
Sen blev det cirkus ett tag. Dom hade sagt mellan vilken tid dom skulle ringa, fick ett meddelande, det tutade upptaget. Jag skrev att det är säkerligen min mobil, slå numret manuellt. Får en tumme upp…sen vill dom att jag ska ringa. Jag gör det, det går igång en telefonsvarare och sedan säger den att det är upptaget.
Skriver till dom att det inte funkar, men frågar då min vårdtagare om dom kan ringa på hennes mobil. Går fint! Lämnar numret, dom ringer upp och jag får tala med en tekniker, som tycker att ljudet inte är det bästa, men…så säger han att jag får lägga på, det är en massa störningar, och dom får ringa upp då det är dags.
Precis som om man inte var tillräckligt nervös innan!!!
När samtalet då kommer, säger radioprataren att det är lite kaos, det blinkar röda lampor på deras paneler och det ligger kablar och sladdar överallt. Vet ni vad jag tänkte då?
Det är för att dom har mig på linjen, hahaa….jag kan ju störa dom flesta elektroniska sakerna som finns, jag och mitt energifält 😀
Apropå stugan och blåsten som var då dörren lossnade, så hade Nicke, min svärfar, snickrat ihop en fågel, med vingar som snurrade runt då det blåste. Den satt på vårt stugtak, en sommar och en bit in på hösten.
Vid ett tillfälle så berättade min farbror Matts om ett konstigt, dovt swoschande ljud dom hade hört då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.
Jo, men sen hade dom kommit på vad det var, han och frun Ingmarie, det var pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna
När jag påminde Åke om det igår, så sa jag att det måste ju ha varit lite som när dom satte upp dom där vindkraftverken vi har i stugan nu, innan man vänjer sig vid ljudet, *TJOFF TJOFF TJOFF*. Våran fågel hade kanske lite mer *FRRROOO FRRROOO FRRROOO* ljud för sig.
Så kan det gå och så kan det bli. Blåser ju häftiga vindar här nu också, lite bättre idag än igår, men ändå. Nåja, den dörren vi har till vårt hus idag, sitter nog fast, och ingen träfågel på taket har vi, det enda som kan oroa mig lite är tältet vi har ute på gården, men peppar peppar, vinden kanske lägger sig åt rätt håll då den kommer ditåt.
Ha en fin dag allihop, och håll i hatten!!!
Nå, så kom vi in på det ämnet nu då vi satt ute och åt frukost, hundägaren körde nämligen förbi. Och jag undrar varför vissa hundar är så där? Vet att grannfruns hund, pinkade lätt på hennes fot, då hon stod och pratade med mig härute på gångbanan, för några år sedan.
Blir kanske Gammlia nu på onsdag med, och sedan drar vi oss nog uppåt och inåt i landet, hade tänkt fira midsommar i Malå. Vi får diskutera lite kring resdagen och när den blir, vore ju trevligt om det var fint väder.
Senaste kommentarerna