Etikett: Malå

Nära döden…

Av , , 2 kommentarer 12

Så sitter vi i Malå, det blev Frasses till middag igår, och då var klockan 20.00, och det hade börjat regna så smått. Regnet tilltog under middagen och det öste ner innan vi var i stugan.

Jag och Winstone tog en promenad och det var knappast lönt att ta med paraplyet, man kunde ju inte hålla i det i stormen, det blixtrade och small men sedan lugnade det ner sig och idag skiner faktiskt solen, även om det är molnigt.

Jag har nyss tvättat håret i sjön, det var inte så farligt, så där i början… men när man gnussat in balsamet och man börjar på känna att det isar i skalpen, då är det inte skönt längre, men jag fixade det, brukar tänka på vad Nicco sa då jag hurvades ifjol, när hon skulle ner och bada i detta iskalla vatten: Det är ju bara en känsla! Man dör ju inte av det… nä, men man kan ju få en nära döden upplevelse.

Så ska jag passa på att tacka alla frivilliga som hjälpt till i Fällfors… det är så kul med depåvärdarna som är på tå och hjälper till, det känns tryggt och man kan lätt få tag i någon också, det finns alltid någon i närheten, trevliga är dom också, allihopa, tack tack och nu hoppas vi att ryktet stämmer, om en hösttävling 🙂 Jag har börjar fundera på att köra den, det finns ju licens för en tävling också, mm….

Nu är kaffet kokat och jag ska ta med Winstone och joina Åke på altanen, ha en fin söndah, allihop!

Jo, det funkar

Jag har kommit på ett smart ställe att ha min mobil på, då jag kör Camaro eller Buick, dom två bilarna har nämligen ingen mitt konsol att lägga ifrån sig den på, och att ha den i väskan, funkar inte alla gånger, om man har en passagerare med sig, för då hamnar den i baksätet.

Jag lägger den helt sonika i uppvikningen på mina jeans:

006

Funkar alldeles ypperligt och man glömmer inte bort att den ligger där heller, då man stiger ur, man kan inte undgå att känna att det är något konstigt som hänger där 🙂

Igår skjutsade jag ju Tina och hennes boss, Peter, med Buicken, vi gjorde en raggarsväng på stan och sedan körde vi hem hit och fikade ute på altanen. Klappade på katterna och sedan bar det av hemåt igen.

Åke blir ledig imorgon så det vart fullt upp för honom att få ihop dragstern, men nu så är det bara en vajer som ska dit och sedan provstart. Kaffe på Gamlia hann vi också med, mycket folk som vanligt och många bilar i farten:

004 003 002

Jag fixade nya gardiner till bussen, det var ju rätt så enkelt, jag klippte helt enkelt av vanliga panelgardiner så ett par såna räcker till två bussfönster. Dom som satt där sedan tidigare var lite snålt tilltagna och täckte inte fönstret då man ville dra igen dom.

Nicco, Rickard och Winstone, har det bara bra där i Malå, igår frågade dom mormor om lov att låna en mossig båt som låg därnere, och det skulle gå bra, frågan var vart det fanns åror. Dom hittade en åra… och en paddel.

Jaa, sa Niccolina, dom hade åtminstone fått sig en tur i vassen, så mycket längre tog dom sig inte i blåsten och med den paddelkraften. Vilken tur att ni inte mötte gubben som du och Melissa träffade på då dom var där och paddlade kanot, sa jag då hon berättade det, han hade ju kört fram till dom och sagt att den där kanoten, har minsann sett sina bästa dagar.

Vad han hade nu sagt om han sett detta spektakel… att hon bytt upp sig eller? Hahaa…

Jag donade på igår och gjorde i ordning mat som ska med då vi åker ikväll, och jag bakade en rulltårta special, som jag ska bjuda min chef på, så där lämpligt kring arbetspass bytet. Jag gjorde en smörkräm med rivna päron i och sedan strödde jag på hackade små cookies innan jag rullade ihop den, det vart verkligen en lyxvariant. Vad ska jag nu kalla den, hm… Marias lyxrulle med päronsmörkräm och cookiesmulor, jodå.

Önskar er alla en fin dag!

 

Från och med… NU

Jag fick ett erbjudande igår, på jobbet, tjejen som ska vara där under semestern erbjöds sig att ta mitt torsdagspass, om jag ville, och det lät ju inte alls så dumt…jag skulle fundera en stund, på saken, gjorde det, faktiskt… men sen kunde jag inte tacka nej.

Om nu Åke blir hel ledig på fredag, så kan vi pipa iväg till Piteå redan på torsdagkväll, hade jag jobbat så hade jag inte varit hemma förrän vid 21.20, så jag tackade ja, och har därmed semester, från och med NU, HÄRLIGT!!!

Niccolina och Rickard tog Winstone och blåste iväg till Malå igår kväll, hon ringde tio över tolv i natt, då var dom inne i stugan, och hade hittat nycklar, strömbrytare etc. Så inte nog med att man blev ledig från jobbet, utan även ledig från hundpromenader och matlagning till en extra person (Nicco äter sällan det vi äter).

Det blev en liten nyckeljakt innan dom åkte, jag brukar nämligen aldrig ta ut nyckeln till storstugan från bussen, utan tycker det är bäst att den ligger där eftersom vi alltid tar bussen dit upp… men nu var den inte där.

I storstugan hänger nyckeln till vår stuga, så därför var det ju bra att få komma sig in där. Nå, jag fick åka upp på Mariehem och låna mammas nyckel, sedan ska jag ta och göra en ny, så även vi har en, fast jag gissar att min nyckel kommer att poppa upp från ingenstans, dom brukar göra det, saker man letar, och dom dyker upp då man inte längre behöver dom.

Åke monterade motorn på juniordragstern, igår kväll, så nu är det inte allt kvar, där heller.

Nä, nu ska jag sätta lite fart här, dammsuga och bära ner lite tvätt i källaren, sen har jag en tid på vårdcentralen och i eftermiddag är jag bortlovad som chaufför, till en liten glidartur i Buicken 🙂

Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

Jodå

Av , , 2 kommentarer 10

Vi har lite saker kvar att packa, mopparna, bord och stolar, lite små grejs men sen så, bär det iväg till Maltträsk. Vädret ser ju lovande ut, i alla fall för idag och ikväll, sen får vi se vad det blir.

Grävde i arkivet, detta var Maltträsk, midsommar 2009:

2009

2010, fortfarande Maltträsk:

2010

2011, och då var vi för ovanligheternas skull uppe i Malå:

2011

2012, då var vi faktiskt härhemma och hade det gott:

2012

Och för 2013 får det bli bilder vid ett senare tillfälle.

 

Mitt i alltihop igår, tog Enya och lade beslag på korgen jag hade i hallen, jag är inte alls förvånad:

036

Och för att fota henne fick man ta 4 bilder, Winstone däremot, kommer rusande då man plockar upp kameran och sedan poserar han:

040

Fast på följande bilder var det inga vackra sådana, han försökte käka upp Nicco:

017 018 019 020 022 023

Jag önskar er alla en toppen fin, trevlig midsommar, det tror jag ju att vi kommer att ha.

Han är en stökig sak

Av , , 2 kommentarer 11

Satt ute en hel del igår, gjorde en sväng med mamma, Emma och Sivert, upp på kyrkogården, vi skulle se lite på gravstenar och vad som skulle kunna vara lämpligt att ordna till pappas grav. Mycket fina stenar det finns, modeller, färger, texter och bilder.

Sen åkte jag hem och här satt då Fjuppe och pratade med Åke, jag tände grillen och vi käkade lunch, ute. Dessförinnan hade Hanno och en kompis till honom varit förbi. Och vi hann precis käka så dök Brälla in på gården, lämpligt till att grilla sig en korvskiva.

Han och Lena kom sedan tillbaka på en kaffe härute, Winstone och Tova kompade ihop, ganska bra, även om Winstone var lite avvaktande, och Tova morrade ifrån, hon också, tyckte nog att han var en lite stökig sak.

Kolla bara, hur många gånger Winstone snurrade runt och Tova har inte ens hunnit vända på huvudet 🙂

Åke grejade mellan varven, där i garaget, han hade gett sig den på att få igång DKW:n, och det fick han också, så vi gjorde en premiärsväng runt slätten. Det var 11 år sedan vi körde den, och i skuffen låg en kofta som Nicco hade haft på sig, den där sista turen vi åkte, 2002.

En sommar hade vi just DKW:n upp till Malå, det var andra gången i mitt liv som jag sett polisen där, givtevis blev vi stoppade. Dom ville kolla in körkortet men tittade inte ens på det, dom gick flera varv runt bilen och ville veta märke, årsmodell osv.

Nu är det småfix kvar på den och sedan besiktning. Vi hade planer idag, på att ta fram är, Buicken, men jag vet inte om vi väntar in en dag med bättre väder, imorgon lovade dom ju sol igen, och där vi ska köra ut den är det åker, man vill ju att den ska var något sånär, torr.

Önskar er alla en fin söndag!

 


 

Kan man ta vad man inte har?

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Vi såg på nyheterna igår om en robot, som fixar att köra en bil via GPS. Dom testkör nu uppe i Malå, och där sitter en kille i bilen som enbart sköter om hastighet och växlar. Än så länge skulle den inte klara av att köra på vägarna, och det tror väl fasen det.
Med tanke på hur dessa GPS: ar kan hänvisa dig åt ett helt annat håll än du tänkt dig. En konstant uppdatering skulle ju vara nödvändig. Tänk att du sitter i bilen på E4:an, du matchar en hastighet på 110km/timmen och plötsligt meddelar GPS: en att det ska ske en U-sväng…HÅLL I HATTEN!!!
Lite svårt också att låta bli att hålla i ratten då du kör, och ändå kunna anpassa hastigheten efter kurvtagningar etc. måste kännas läskigt. Nu är det väl inte tal om att den ska köras på vägarna… inte än i alla fall, utan den ska användas till andra tester, av däck till exempel, och det var väl för väl.
Vi åkte upp på K-Rauta igår, och köpte dörrtrösklar, dit upp och givtevis hittade jag den perfekta lampan till Niccos hall, tadaaa…
Visst är den cool?
Åke höll mest till på övervåningen igår och hamrade, sågade och spikade, jag skötte marktjänsten jag, med matlagning, diskning, dammsugning och tvätt. En liten sväng i omgivningarna gjorde jag också, innan kvälls kaffet.
Jag satt och drack kaffe nu på morgonen, med Nicco som gjort sig klar för skolan, hon kom ihåg en gång uppe i stugan, hon var förmodligen inte så gammal och vi hade inte så stort urval i kylskåpet, då hon skulle ha sig en frukost macka.
Jag hade då sagt till henne att då får vi göra en ”man tager vad man haver macka” och det gjorde vi också. Det blev en salig blandning av ägg och korv, och bostongurka, och annat skoj, sedan hade hon stolt sprungit upp till mormor och meddelat att hon minsann hade käkat en ”man tager vad man haver macka”, och tyckte att mormor skulle bli impad. Om hon blev det, fick jag inte veta, däremot tycker inte Nicco om detta uttalande.
Det är väl klart som sjutton, sa hon, att man tar vad man har… vad annars???
Hm, sa jag, men man skulle ju kunna döpa om den då och säga, jag ska göra en ”jag tager vad jag INTE haver macka”, sen går man över till grannen och länsar dennes kylskåp, fast med stor fara att grannsämjan inte blev så långvarig. Moahahaa… och med detta lilla inlägg önskar jag er nu en trevlig måndag!

Jag tänkte…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Tänkte på det där med ”krya-på-dig-rabatt”, är inte det en bra affärsidé? Vi får ju visa fram vårt Coop kort då vi handlar receptfria mediciner på apoteket, då bör ju Coop ha koll på vilka som faktiskt är där och shoppar, och kanske flertalet, typ 95%, faktiskt köper läkemedel för åkommor och då kunde ju Coop skicka ut rabatter på specifika varor, som till exempel, hm…hälsoyoghurt, frukt & grönt, teer, ja allt som tillhör den nyttigare sidan, det var väl inget dumt förslag, tycker jag. Varsågod Coop, jag bjuder på den!
Dom pratade nyss på nyhetsmorgon om dystra prognoser om framtida arbeten, fler kommer att bli arbetslösa osv. Så var det i mitten av 90 talet också. Och jag hamnade i stämpel karusellen, man hade jobb ett tag, blev utan, fick stämpla, fick jobb igen, blev utan, tillbaka till stämplingen.
En av somrarna var jag arbetslös och semestern stod för dörren. Ärlig som jag är så ville jag inte stämpla och åka iväg på semester, jag fixade det inte, utan jag skrev helt sonika semester på stämplekorten, och tog följderna av det, man blev ju utan pengar.
Det var många som tyckte jag var dum, jag hade ju lätt kunnat stämpla och plockat ut dom där pengarna, och ja, med facit i hand så hade jag kunnat det, det var ingen som ringde och sökte efter mig, men jag tror att man klarar sig längst på att vara ärlig.
Sommaren därpå var det likadant, semestern dök helt oförhappandes upp och jag var mitt emellan två arbeten, nu ville jag inte bli utan pengar, men jag ville fortfarande inte ljuga, så jag ringde på arbetsförmedlingen och frågade vad jag kunde göra, vi skulle ju upp till stugan, som vanligt.
Det fanns faktiskt ett alternativ, man kunde gå in på arbetsförmedlingen där man var, och anmäla sig som arbetssökande där, och få fortsätta stämpla, så då gjorde Maria det, och hur stora tror ni oddsen var att jag skulle få ett arbete uppe i Malå som just då hade högst arbetslöshet i hela Sverige… förmodligen obefintligt. Så jag kunde ha min semester, få mina pengar och jag hade varit ärlig… vad härligt!
Annars på Västerslätt intet nytt, min röst har inte återvänt, men kanske att den låter aningens bättre. Och nu är jag som sagt ledig i tre dagar, ska träffa Tina idag, får se vad vi hittar på, känns skönt att inte ha några måsten. Hoppas ni alla får en bra dag!

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den 🙂
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.

Nu ska ni få veta…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi var ut igår och jagade en brödrost, tanken var väl att kanske investera i en ny sådan, och med plats för 4 skivor istället för två, men vi hittade ingen som kändes vara den rätta. Vet hur rosten uppe i stugan ser ut, nåt liknande en sån här, där man bara lutar mackorna mot ett rödglödgat galler:
Där blev mackorna goda, men det krävdes en del passning. Hittade nåt som måste vara en liknande modell på El-Giganten, den ser ut så här:
Och med följande text: Effektiv och användarvänlig brödrost från OBH Nordica.
Hm…jag undrar över ordet användarvänlig… för man måste ju dit med fingrarna, och helst låta bli att stoppa in dom i gallret.
Dom påminner också om en strålvärmare eller vad man nu ska kalla det, som var en typ av kupévärmare fast tre gånger så stor, och som man inte skulle ha i bilen utan i kalla rum. En sån fanns i storstugan uppe i Malå och då vi var där på vintrarna fick den där stå och gå i sovrummet.
Den var av blå metall, utvändigt och därinne lyste två eller tre rör, alldeles rött och hett. Och den var varm och fick absolut inte komma i kontakt med något brännbart. Om än något farlig och en sån skulle väl aldrig säljas idag, så var den rå effektiv.
I jakten på brödrosten passerade vi Mats-Åke på Teg, och denna husvagn, kunde ju inte låta bli att ta ett kort på den, ser ju aningens rolig ut:
Klisterdekalen har jag fått fast på bilen också, och den passar alldeles utmärkt där:
Samt denna dekal som ska upp på… tadaaa, brevlådan, och tänk goda tanke, om någon läste på den och lämnade ett frivilligt bidrag 🙂
Åke bjöd mig på en fika… någonstans i stan igår, detta är utsikten därifrån, kan ni gissa vart vi var?
Nu ska ni i alla fall få veta vad jag gjort för utsmyckning i tv rums fönstret, kolla att det lyser under fönsterbrädan, hahaa… jag har tejpat fast en ljusslinga därunder och nu skulle jag egentligen ha velat haft en typ av hologram bård eller annat, därunder, men vet inte om det finns?
Och med detta lilla inlägg avslutar jag dagens blogg med att önska er alla en fin andra advent!
 

Det finns dödliga sådana men…

Av , , 2 kommentarer 15

 

På Nybro igår vart det snack om bland annat, spindlar. Ingenting Anna är rädd för, och inte jag heller, inte numer, men man vill för det, inte ha dom på sig. Dom upplevs som illmariga, smarta, läskiga saker som bara väntar på rätt tillfälle för att få hugga. Nu kan man ju undra hur en sån liten sak ska kunna fälla en fullvuxen människa och det var nog under ett sådant resonemang med mig själv, som jag övervann rädslan…typ.
Jaja, det finns ju dödliga spindlar men inte här i alla fall, inte än, så det värsta man kan råka ut för är väl att man skulle kunna känna ett bett, men inget värre. Och bara i trängda situationer.
Anna berättade om ett litet möte med en sån där spindel som jag skrev om ifjol, att vi hade nere i källaren. Vi satt och filurade på vad dom kunde heta men kom inte på det, så jag har nu letat fram det jag skrev om dom och det var följande: Egentligen tillhör dom inte spindelsläktet, två ögon har dom, spinner inga nät utan jagar byten i nattens mörker. Anticimex kan tillkallas om man vill bli av med dom, och ja, det vill jag. Deras namn är lockespindel och så här ser dom ut:
Bilden ska jag för säkerhetsskull säga, är ritad… av mig, hahaa… det var ju nämligen så att Kerstin trodde att detta var en riktig spindel som jag plattat till, men det var lite fel.
Kommer ihåg en gång då Emma var liten, även hon skrämd av spindlar, men det kommer nog förmodligen av att vår kära mamma, var och är fortfarande rädd för dom. Vi var uppe i Malå och jag passade Emma (kommer inte ihåg vart våra föräldrar var), jag gissar att hon var runt 3-4 år och satt vid det tillfället på toaletten.
Plötsligt ropar hon, med lätt uppjagad röst att det sitter en spindel på väggen. Jag tar ett djupt andetag och vill naturligtvis inte visa henne att jag egentligen skulle vilja springa ut från huset… lämna orten, åka hem till Umeå, utan jag tar mig samman, öppnar dörren och kollar in monstret som sitter där och glor.
Jag känner med en gång att detta är något jag inte fixar att ta bort, jag skrattar lätt och säger: Nämen det där är ju bara en liten spindel, inget att bry sig om. Sedan vänder jag mig om och ropar: FREDRIK!!! Kan du komma. Min kusin Fredrik finns nämligen i huset och han dyker snart upp som en räddande riddare, och undrar vad jag vill. Jo, säger jag, det sitter en spindel där och Emma är rädd för den, kan du plocka bort den? Och det gör han, i ett nafs, jaaa, säger jag till Emma, där ser du, inget att bry sig om.
Hahaa… precis som hon nu trodde på det va, varför kunde inte jag i så fall plocka bort den. Eller så var hon för liten och skärrad för att lägga ihop ett plus ett, och trodde på vad jag sa. Jag önskar er alla en fin tisdag!