Etikett: Malå

Det tar sig…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2016 kl 07:16, Bli först att kommentera

Vår tecken, pratas det om, hela tiden, vem ser vad och vart. Ett vårtecken, om än lite tidigare än normalt, är ju då Åke rakar bort skägget, och ja, det gjorde han, för över 2 veckor sedan, våren kom tidigt i år 😀

Flugor är väl nåt annat som brukar poppa upp så här dags, här är en tjurig jäkel som trots att han blev utslängd, 3 gånger, kom tillbaka in, lika fort, men tredje gången hann jag dra igen rutan.

Och Kanada gässen med sitt trumpetande:

Det håller också på lysa lite grönt i rabatten, och det dröjer nog inte länge innan nån tulpan eller två, kikar fram. Påskliljor kanske det finns därute, jag har inte så stor koll på vår rabatt, ska jag villigt erkänna.

Det finns olika grupper på FB, och i dom flesta pågår en strid ström av diskussioner. Vart låg det, finns det nåt sånt, vad heter det, och vad säger man egentligen. En heter Om du är från Umeå…och sedan lägger man ut ett inlägg.

Knepig då det kommer upp vad man nu kallar våra kära, plättar, pannkakor, tunnpannkakor, ugnspannkaka…schvöbben 😀 (en tjockare variant på plättar). Ja, jag är ju född i Umeå, och tro det eller ej, men för mig är tunnpannkakan, en plätta, sådeså.

Kan dock bero på mina föräldrars ursprung, då bägge två kom från Malå.

Men det roliga i kråksången, är då någon prompt, påstår att så här är det, men andra säger…NOT! Och så pågår diskussionerna i evigheternas evighet, och plötsligt, från ingenstans, så dyker det upp ett nytt påstående i den tråden, men det blir ett hel nytt ämne, jo, så är det 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Silvertejpsprojekt

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 mars 2016 kl 08:35, Bli först att kommentera

Jag tog ut en semesterdag, idag, måste ju passa på då vi har besök, inte alla dagar på året som Järlåsabor är här och hälsar på.

Vi åkte ut en sväng till Norum igår, med kaffe och fikabröd. Dom var ett gäng där, mamma, Bosse, Emma och Johan, Camilla och Joel. Mamma ska sälja Norum och det är mycket saker som ska rensas ut, kastas, tas till Malå och sorteras.

Den här bilen tycker jag dom kan sälja som silvertejpsprojekt, eller vad tror ni, kan ju inte vara så mycket jobb att få ihop:

Idag kan man rocka sockorna (ha olika sockor på sig för att visa att man tänker på människor med down syndrom), jag satt med Sally här i soffan och hon ser på barnprogrammen, och där tog dom precis upp det.

Skicka in era bilder, säger programledaren, jag säger åt Sally att springa och hämta två olika sockor, så ska vi skicka in bilden, fast hon fick låna av mormor, jag knäppte två bilder, skickade in, och ja…hon visades upp på tv:n…kul 😀

Ikväll har vi middagsgäster, mamma, och Bosse och Emma och Johan, ska joina oss, över en kycklingsallad. Så dessförinnan, ska en grillad kyckling, införskaffas, jag ska på kontoret för ett litet möte, vi ska käka nån typ av lunch, ute. Nicco ska till tandläkaren, och Theresé ska agera chaufför, fast hon gillar inte Jeepen.

Man måste ju ha med 2 nycklar, ibland funkar den ena, ibland den andra, man ska stå och svepa med nyckeln över bilen tills man hittar rätt punkt, där dörrarna öppnas. Igår fick vi inte upp skuffen…så då Winstone åker med, törs man inte låsa bilen, ens för 5 minuter om han sitter därbak, risken finns att man inte kan öppna den igen. Rolig bil man har 😀

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Kunde inte annat än skratta

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2016 kl 08:29, 2 kommentarer

Jag och Nicco åkte upp till mamma igår eftermiddag, hon hade varit till Norum med Emma och Johan, och städat ur litegrann. Hon plockade fram 2 lådor med minnen, hälsningar, grattis kort, teckningar och sånt där.

Ja, vi kunde inte annat än skratta, jag hade gjort ett häfte då hon fyllde 50, rimmat, klippt och klistrat:

Här hade vi tydligen inte pengar att gå och ta ett familjekort, så jag skapade ett eget, Åke hittade vi lätt igen, även min pappa, resten får man gissa sig till 😀

Och ännu ett familjekort, men detta hade jag nog ritat då jag gick förskolan 😀

Nicco hade vid 2½ års ålder, ritat två svarta plumpar på ett papper, den skulle morfar ha, och det föreställde spöken, som man kunde hitta i skogen, jojo, han skulle allt passa sig.

I övrigt gjorde vi inte så mycket igår, skönt att ha såna dagar också. Jag följer ju Farmen, kan inte låta bli, även fast jag ofta retar mig på hur folk upför sig, och att det nästan aldrig, blir den ”riktiga” farmaren som vinner, utan den som är strategisk och uträknande. Nå, än så länge så är det svårt att veta vart det barkar, det har ju bara gått en vecka, än.

Så över till något jag längtat efter, i månader. Jag skulle duscha igår och tog bort omläggningen och *tjopp*, hålet var borta 😀 Och det jag längtat efter är att få lägga handen på min mage och bara känna hud, ingen lapp, plast och annat, härligt!

Önskar er alla en fin måndag!

Lära genom att göra

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2016 kl 07:49, Bli först att kommentera

Det blev prat om ström igår, och dom som olyckligtvis har fått den i sig. Jag har aldrig testat men jag kommer ihåg en sommar, för låt oss säga, 35 år sedan, och vi var uppe i stugan. Jag var i mitt och brorsans rum, och mamma var därnere och stökade och städade.

Så skriker hon plötsligt till, högt, så jag går ut och ställer mig längst ut i trappan och ropar undrande vad som hänt. Hon kommer runt och håller sig för handlederna och ser helt vettskrämd ut. Hon hade legat på golvet, bakom spisen, det hade kommit vatten där och hon skulle torka upp det då hon fick sig en rejäl stöt. Hennes handleder blev blåsvart runt om, så hon hade nog tur att inget värre hände.

Själv har jag varit besparad detta, om man nu inte räknar att frivilligt ”känna på elstängslet bara för skoj” för att få en kyss. Det roade vi oss med, en sommar. Först plockade vi ihop reflexer, som dom förr, hängde upp vid avspärrningar, dessa reflexer var i någon typ av metall, sedan använde vi dom att peta på stängslet med…spännande!

Åke berättade att han och Larry, en barndoms kompis till Åke, köpte en symaskin på skroten. Han kommer inte ihåg av vilken anledning, men förmodligen skulle dom använda motorn till nåt experiment. Dom betalde 75 öre eller 1 krona för den.

Nu startade inte symaskinen, men dom såg en svart knapp med en liggande åtta på. Och kom på den smarta iden att Åke skulle hålla in sitt finger där samtidigt som Larry stoppade in kontakten, där fick dom lära genom att göra (learning by doing) att det skulle vara en pedal till symaskinen, och den sladden hade någon klippt av, varav åttan dom såg. Och ja, maskinen funkade, det kom ström dit. 😀 Ojoj!

Theresé visade mig på ett inlägg på FB igår, och det var en tankeställare, dels om FB och vad många använder den till, samt alla dom som inte mår bra, av allt som florerar där. Här får ni en länk till vad det handlade om: Studsbollar

Och det är klart att jag kommer att skicka ner, 1 eller 2 bollar dit, varför inte, om det kan glädja en kille som inte har det så lätt. Och hade jag haft obegränsat med pengar, skulle jag ha skickat en studsboll till alla på FB, det finns många som skulle haft en. Om inte annat för att påminnas om, att världen är för alla, vi är alla lika värda, och att skrika högst, innebär inte att andra hör dig.

Ha en fin dag, alla vänner!

Riktig känsla…-28

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 januari 2016 kl 09:04, Bli först att kommentera

Såg att real feal ute, idag, är -28, härligt…att man har tak över huvudet och värme i elementen, Men pax, för att inte sitta vid vårt skafferi, för där är risken stor att allt innehåll fryser. Kommer ju ihåg då jag lagt in en påse potatisar där, för nåt år sedan och döm om min förvåning då dom frös och tempen visade på minusgrader, därinne, hurven.

Theresé och Sally åker hem idag, hon fick minsann låna motorvärmaren i natt och det är säkert bilen glad över.

Såna här kyliga dagar har man väl upplevt tidigare, många minnen poppar upp, julen 2010, och jag, Åke och Nicco hade planerat att åka upp till Malå för att fira in julen. Det bidde inget av det, och det kan man läsa om här: Vi luftade bilen igår

Bilen frös just innan vi var halvvägs, och vi blev tvungna att återvända hem.

En annan jul då vi packat in allt i bilen, för resa med samma slutmål, Malå, och Nicco har placerat sig i baksätet, så går plötsligt inte dörren att stänga. Den studsar bara upp, hela tiden. Åke testar några smällar, men den vill inte, så häller han ner en massa smörja, mellan dörrsidan, inget händer, sedan kommer jag på den oerhört smarta iden att han kanske skulle prova att elda lite, för att värma upp den.

Och det gör han, med den följden att hela dörren börjar brinna, hahaa…ja så kan det gå. Och jag vet att vi undrade vad grannar skulle ha tänkt om dom nu råkat se allt detta. Först lasta, sedan stå och slå dörren flera gånger och slutligen, tutta eld på den. Nicco fick då lätt panik och ville ut, kan jag ju förstå. Nå, det blev inget värre än så, vi tog oss då till Malå, den gången, och värme fick dörren så det räckte och man kunde stänga den.

Ja, jag tror då att vi stannar hemma idag, ingen bilfärd i alla fall, möjligtvis att Winstone kommer att kräva att gå ut (konstig hund), Åke tar då första turen nu, och jag är inte avis, överhuvudtaget. Fast jag får nog lov att diska undan lite och sedan fixa frukost, innan dom ska bege sig av, hemåt. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Vid alla älghorn!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2015 kl 07:25, 2 kommentarer

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

Bild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Plättlaggskakor…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 december 2015 kl 09:14, Bli först att kommentera

Jo nu finns det planer inför Nyårsafton 😀 Tord och Camilla kom förbi igår kväll, då jag var på jobbet och bjöd över oss dit. Vi blir det vanliga gänget, och jag fick uppdraget att fixa potatisen. Så jag klurar ett tag, men det lutar åt potatistårta/kaka…

Sedan är det perfekt ställe att hänga på, dom bor ju bara ett hus ifrån oss, perfa! 😀

Jag fick äran att göra plättar igår, ja, jag säger plättar om ”tunnpannkaka” och det kan ha sin orsak av att mina föräldrar, bägge två, kom från Malå, och där heter det så.

Detta diskuterades då vi var i Järlåsa. Anders tillhör ju skaran som använder det, längre, ordet. Och han påstod med lätt ironi i rösten, att det berodde på att dom var mer bildade, typ. Fast jag kontrade med att dom flesta har förutfattade meningar om norrlänningar, vi förkortar ord och pratar inte så mycket, och därför är ju plättar snabbare och kortare att säga 😀

Jamen då var ju problemet vad man skulle säga om just plättar, dom små sakerna, som nästan ingen gör idag. Jaja, dom kan man väl kalla för mini plättar då, fast ska nu maten heta efter pannorna dom är gjorda i, så skulle det ju bli, enligt mig, plättlaggskakor…krångligt 😀

Idag blir det en tvärsväng ner på stan, innan jobbet, ser ut att vara lämpligt väder för det, inte för kallt och ingen nederbörd. Halkigt är det nog bara där vi bor, fick använda broddarna igår, här, men inte någon annanstans. Fast nere på stan är det sällan halkigt.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Betar av, allt eftersom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2015 kl 09:43, Bli först att kommentera

Pappa hade en kasch med tidningar och urklipp som han samlat på sig under åren. Mamma ville nu bli av med dessa, då hon själv inte är så intresserad av detta, och många klipp visste hon inte ens varför han sparat.

Så jag fick ta över dessa för uppdraget att gå igenom dom, och slänga det som inte säger mig nåt. Andra klipp tänker jag att jag lägger in i min mormors klipp och klisterpärm, där hon hade sparade klipp. Så finns dom kvar, till mina syskon eller barn och barnbarn, om dom någon gång vill kika på dom.

Hittade morfar, som inte bara snidade fina trä saker, virkade fiskegarn och gjorde mjärdar, nä, han stickade sockor också:

Morbror Börje, fast dom har skrivit att han heter Bernt, som gick bort 1997, alldeles för tidigt:

Och storebror som knåpade ihop en cd skiva med musik, hemma i deras hus i Vindeln. Den spelades även på radio och kunde nog ha kommit långt om den blivit mer promotad:

Pappa, finns med där, längst till höger:

Jag har inte hunnit bläddra igenom allt än, men det är i alla fall på börjat. Lite kul, är det allt, och vem vet vem jag kommer att hitta där, eller vad.

Nu är det halkigt ute, och Åke berättade om en dröm han haft, handlade inte om halka men om Östra station och dess närområde. Då kom jag osökt ihåg en vinter, kan ha varit 1986. Och ishalkan slog till. Vi var på väg ner på stan, kanske för den sedvanliga kaffe frukosten uppe på Tempo, som intogs på lördagarna, och valde att köra nerför lasarettsbacken.

Jo, och där var det halkigt…med rödlysen längst ner och det blev rött, spännande. Volvon fortsatte att glida så vi skulle precis öppna dörren för att prova hjälpa till att bromsa med fötterna, då det äntligen blev stopp, nån centimeter innan den tagit bilen framför.

Men vad vore livet utan överraskningar och pulshöjande händelser…ingenting eller rätt så fjuttigt, eller hur? 😀

Hoppas på en bra söndag, och andra advent, för er alla!

Den rättar sig inte i ledet

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2015 kl 09:04, Bli först att kommentera

Mysväder…om man inte hade en hund förstås, eller andra ärenden som kräver att man går utanför dörren.

Tänker på då man var barn, sommar i Malå, och rummet som pappa gjort i ordning uppe på vinden, i deras gamla, ombyggda hölada. Den vi kallar för lon. Där kunde det smattra rejält då det regnade, så häftigt.

Eller så sprang vi ett gäng med barn, in i lekstugan, för där kunde det bullra ännu mer, då taket inte var isolerat. Regn var väl annars inget som hejdade en från att göra precis vad som föll en in. Att bada i regn, var ju också roligt, och vattnet kändes ännu varmare än det var.

Här en bild på lon:

Och en med baksidan på lekstugan, som min farfar byggde till mig då jag var liten, av hässjestångar:

Jag och Winstone var till veterinären igår, det har ännu inte hunnit läka ihop så han får testa ny antibiotika i 10 dagar, återbesök på måndag. Tur att killen inte verkar ha ont eller känna obehag, och inte bara det, tur för oss att vi har honom försäkrad 😀

Själv ska jag på omläggning idag och förhoppningsvis, får jag då veta om dom har några planer för mig. Och ja, jag ringde Folksam igår och samma som för Winstone, tur att jag har en försäkring som jag inte hade tänkt på, fast rik på den, blev man ju inte, men man tackar inte nej till sånt man får, bara för att.

Vi gick på en promenad igår, och hamnade längst garagelängorna vid Vännäsvägen. Och vi har bott och haft vårt garage där i 17 år, men jag har aldrig noterat detta, kolla in björkarna åt ena hållet:

Och åt andra hållet:

Vad är det där för enstöring, ett träd som inte ville vara som alla andra och rätta sig in i ledet, nä, här såg det ut att gå åt skogen med raka linjer 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, att det regnar, gör ju ingenting, för vi är ju som dom vackert brukar säga, inte gjorda av socker 😀

Fåglar, stora som små…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2015 kl 08:51, Bli först att kommentera

Det går åt några talgbollar här, Åke hänger upp i buskar och tallar, småfåglarna får vara glada om dom hinner med en, innan skator och kajor hunnit hitta igen dom. Spelar som ingen roll hur man försöker gömma undan dom eller göra dom svår att nå, dom stora fåglarna hittar alltid på råd.

På den tiden svärföräldrarna bodde här så matades alla djur som kom förbi. Dom hade små fåglar som satt på termometern utanför köksfönstret, och knackade på rutan med näbben, då dom ville ha mat.

En skadad kaja, hoppade upp på bron då det bjöds på nystekta plättar, som Elsie ordnat. Och igelkotten fick leverplättar, medan Bronco (Åkes karelska björnhund) stod och tittade på.

Min pappa älskade också fåglar, stora som små. Och många gånger kom fågelboken fram då det skulle utredas vad det var för fågel, hur dom låter och vart dom normalt brukar vistas.

Och ta bara min morfar, han hade en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne, han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen.

Nå, det är i alla fall kul att se på fåglar, och vad dom kan hitta på. Mäktigt är det också då man får se större arter, och rovfåglar.

Min mamma, däremot, är ju inte så där överdrivit förtjust i ugglor, men det har jag skrivit om förut, då den där berguven, försökte ta henne med sig, och mormor sprang in efter salongsgeväret, hon missade, men morfar fick in en fullträff då berguven kom tillbaka, dagen efter. Och den pippin, har sedan dess suttit hemma hos morfar på väggen, för att sedan hamna hemma hos mamma.

Min morfar och mormor…för längesedan:

Idag är den nerpackad och ska tillbaka upp till Malå, där den en gång kom ifrån, så får den hamna på nån vägg där, och får fortsätta sitta och glo på dom som passerar.

Önskar er alla en fin söndag!

Hittade en till passande bild till inlägget, på FB, måste ju ta med den också 😀

Etikett: Malå

Det tar sig…

Silvertejpsprojekt

Kunde inte annat än skratta

Lära genom att göra

Riktig känsla…-28

Vid alla älghorn!!!

Plättlaggskakor…

Betar av, allt eftersom…

Den rättar sig inte i ledet

Fåglar, stora som små…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se