Etikett: mage

Har en allätare i garderoben!

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag är jag frivilligt ledig från jobbet. Fick en inbjudan till en temakväll om självskadebeteende och suicidriskbedömningar, via Umeå Kommun.

71719389_10157460384526585_4409894998728769536_nInbjudan fick jag i och med dom uppdrag jag har, fast det innebär ju inte att dom jag träffar, har just denna problematik. Däremot kan man ju stöta på nåt liknande i framtiden och det är inte bara intressant, utan förmodligen lärorikt också.

Det som var synd var att detta infaller just idag då jag faktiskt jobbar, även om träffen är ikväll så börjar den inte efter åtta, så…det var bara att fixa en ersättare.

Nå, jag grinar inte för det, utan då passar det ju bra att göra en synundersökning på eftermiddagen, och det känns som om vi har ett djur i garderoben, som behöver luftas, den omtalade och beryktade snabeldraken, och den är ibland mer vild än tam, så jag är glad att jag är ledig, om jag nu skulle lida men, efter rastningen.

Har haft några snabeldrakar genom åren, men den som var absolut bäst, fast den käkade mest, hade jag under flera år. Nicco gillade inte den (eller så var det själva grejen då jag dammsög i hennes rum, som hon inte gillade), jag ”råkade” komma för nära ett av hennes troll hon hade på hyllan och *swoosch, så åkte trollets hår av, och in i maskinen.

Det var inte den enda som hamnade i snabeldrakens mage. Den var som en allätare. Sockar, tändare, pennor…med det i åtanke så var det ju en himla tur att vi inte hade frispringande hamstrar på golvet 😀

Screenshot 2019-10-02 10.21.10Klicka på bilden för fler fantastiska djur bilder, den här hamstern fotades av Julian Radd.

Apropå Nicco så var hon hit i söndags med ett sminkbord hon köpt på fejjan. Hon hyrde in det i vår källare, och innan hon åker så ska jag och hon bära ner det. Det ligger en mobil på sminkbordet, hennes, såklart, tänker jag, och flyttar den till hallbyrån.

Sen gör vi klart och hon åker hem. Då ser jag ju mobilen som ligger på byrån, svär lite, viftar med mobilen mot Åke och berättar vad som hänt. Finns ju som inget man kan göra, annat än att jag smsade Georgo och bad honom säga till henne då hon skulle komma hem, att hon hade mobilen här.

Så får jag ett meddelande:

71372362_10157460377851585_8787336017683152896_nOch det är klart man funderar på om man sett och gjort nåt i syne, men…det hade en naturlig förklaring:

71948278_10157460378746585_1596961856759529472_n
Vad han nu la mobilen just där för, det kan man ju undra, det var knappast så att sminkbordet hade en naturlig placering där den stod mitt på hallgolvet 😀

Nicco är sugen på en katt, vi pratade om såna djur igår, hon vill ha nåt som är lite lagom, med allt, jag tycker hon ska skaffa en sån här:

Screenshot 2019-10-02 08.37.02Klicka på bilden så kan ni läsa lite mer om just den där katten!

Hoppas på en fin dag, för er alla! Avslutar med en otroligt duktig kille som målar/ritar utifrån skuggor.

Hund VS katt

Av , , Bli först att kommentera 11

Dan före firaredagen, jojo! Tror mig då ha koll på vad som ska göras och när, typ. Inte så svåra uppgifter, så det kan nästan…men bara nästan, bli en chill dag idag. Vi planerar en tripp till Vännäs, av alla ställen, men jag säger inte varför, det lär visa sig så småningom 😀

Den här bilden såg jag på FB och visst tusan stämmer den?

1621754_798859586809287_273588085_nVåran Eloise kan man klappa på magen, men tassarna är verkligen, Hands off!!! Och magen, har jag hört, att dom kan ge tillåtelse till att röra, men egentligen bara för att dom ska kunna ta dig med alla sina fyra tassar om du upplevs som ett hot.

26171605_10155924000521585_7071367419489769461_oSå återigen, ett bevis på att hundar och katter inte alls har samma tänk. Magen flaschar ju hundar för att visa att dom är i underläge. Fast ibland tror jag att Winstone är lite som en katt, kan ju vara för att han vuxit upp med 2 fullvuxna katter. Han kan gå och stryka huvudet mot saker, precis som katterna gör för att lämna doftspår. Jag har även kommit på honom med att försöka klösa på hallmattan??? Wierdo!

26055748_10155924002301585_8397082092970974998_nJag har alltid hanterat våra katter som små mjukdjur, kanske, jag vet inte. Lyft upp dom och gått runt med dom liggandes i famnen, upp och ner (inte med huvudet nedåt, utan på mage eller rygg 😀 )eller kors och tvärs och dom har aldrig opponerat sig, eller försökt att klösa eller rivas. Så jag tänker att dom ändå känt sig trygg och därför inte behövt skydda sig själv.

26055728_10155924001996585_662073048482021870_nFast det behöver ju inte alls handla om hur vi hanterat dom heller, inga djur är nån annan lik, och av den anldningen kan man heller aldrig ersätta ett djur, som man haft, och tro att dom ska vara likadan.

Hoppas på en fin lördag för er alla!

15391226_10154769096636585_6861048018520278135_n

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!