Etikett: lunch

Byxvarm blodpudding…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Inte blev det mycket gjort igår inte… inget vackert väder heller, så vi var bara hemma. Skrapade varsin dubbeltriss till kaffet men det blev det gamla vanliga… ingen vinst x 2. Åke hade köpt en Harry och vann väl tillbaka insatsen, typ.
Klockan sju dök gänget upp, Ingegerd hade med sig ett ljus som skulle skifta färg men under den tiden dom var här ändrade det sig inte en enda gång, så dom tog tillbaka ljuset och ska reklamera det, och det tycker jag, har man betalat för att det ska göra en sak så är det ju bra om det gör det också.
Vi tog en liten starkare sak till kaffet och utökade sedan, surrade som vanligt om allt möjligt, bland annat blodpudding, kan ni tänka er. Jag råkar ju känna till att en släkting till mig, inga namn nämnda, äter eller åt då han var liten, blodpuddingen rå, som den är. Låter inte speciellt lockande tycker jag men jag vet att man kan göra det, blodpuddingen är ju redan tillagad.
Då berättade ”Kul-Janne”, att en f.d. arbetskompis till honom, värmde upp blodpuddingen på sitt egna lilla sätt, han sprang och hade den i bakfickan så den blev så där lämpligt byxvarm, innan lunchen….hahaha…huvva, nä, jag föredrar nog att steka den, dom få gånger vi faktiskt äter det.
Jan B har opererat ögonen och nu tycker han att synen är perfekt, han har syn som en falk, och med andra ord har han nu fått ett nytt smeknamn…”Falk-Janne”, jojomensan.
Kerstin och ”Falk-Janne” undrade givetvis hur Jan A, kunnat få smeknamnet ”Kul-Janne”, men hade dom nu följt med i och läst bloggen in och ut så hade dom ju vetat vad alla ni resten, redan vet, att Janne vann varenda j-vla kul då vi spelade Chicago, uppe i Malå, och hur… kul, på en skala var det….”Kul-Janne”, jodå, så var det och kommer så att förbli (och NEJ, ”Falk-Janne”, det hade ingenting med Jannes egna kulor att göra), det är bara något du fått för dig, om nu inte Sören får in en fot någonstans och kan bjuda på något nytt, från Eksjö, som vi inte fått höra än, rörandes Jan A… eller Ingegerd… för alla del. Vi väntar med spänning 🙂
Direkt rapport kan lämnas som kommentar hos mig, japp.
Jo, en sak gjorde vi ju faktiskt, jag letade upp en till stringhylla som vi hade liggandes och Åke satt upp den under den andra hyllan vi har i tv rummet, så nu har vi en dubbelstring där, och då kunde jag inte låta bli att fylla en hylla med lite döskallar, back in business igen, eller vad man ska säga. Nu har dom legat i en kartong i källaren i över 1½ år, och förtjänar lite luftombyte.
Önskar er alla en fin söndag!

-SPEC, säger Nicco

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag hämtade upp mamma igår, vi hade några ärenden, på blomaffären, sedan skulle vi handla lite inför torsdagens lilla middagsträff, och det skulle beställas catering till densamme.
Sedan hämtade jag upp Nicco då hon slutat skolan, Rickard fyllde nämligen år och hon ville köpa något åt honom så vi åkte ner på stan. Jag parkerade utanför Musikanten, stoppar in bankkortet i automaten och väntar… väntar…väntar, efter fem minuter blir jag less och drar ut kortet, det står att jag betalat 25 kronor men någon biljett fick jag inte.
Så dyker det upp en p-vakt, så där lite lämpligt så jag haffar honom och undrar om han kan hjälpa mig. Det har tydligen blivit nåt fel på automaten… -SPEC, säger Nicco, det beror antagligen på att det var jag som stoppade in kortet, vem annars kan ha sönder saker bara genom att passera dom 🙂
Han skriver ut en fin gul lapp som ersätter den vanliga p-biljetten, Nicco tyckte den såg grymt oseriös ut:
Men han bjöd på en halvtimme som plåster på såret. Nu var vi klar en timme innan tiden gick ut så jag frågade Nicco om hon trodde att jag kunde kränga p-biljetten för några kronor, men hon var ytterst tveksam.
Vi passerade genom Saga gallerian, men där fanns inget som var speciellt intressant, inte för Nicco att köpa till Rickard i alla fall, så vi fortsatte ner till blomaffären där vi beställde en blomuppsättning som ska ligga vid kistan, från jag, Åke, Nicco, Theresé, Anders och Sally. Dom hade en jättefin stjärna, som jag hade velat ha, men 2000:- lät aningens dyrt, må jag ju säga, så det var väl tur att dom inte hade hunnit göra den klar i alla fall, så valet fick bli en annan fin uppsättning, på bandet med namnen ville jag ha textraden: Du tänder stjärnorna! Och det blir säkert bra.
Sedan tog vi sikte på Lagerhaus, där hon hittade present, och jag införskaffade en rosa soptunna, jajamensan, som blir den nya förvaringen för Sallys leksaker som hon har här, lätt att städa upp och lika lätt att sedan bära ner i källaren till nästa gång dom kommer.
Efter middagen så var det möte med prästen och genomgång inför fredagen. Det blir säkert bra, känns också som att en del av allt man gått runt med, kommer att kunna läggas bakom en, då den dagen är över.
Idag ska jag träffa en gammal (jaja, hon är yngre än jag) arbetskompis, vi ska ta en lunch någonstans, och sedan ska jag se om jag kan fixa en skjorta och kanske slips, till Åke, vi får se hur det blir med det. Önskar er alla en fin tisdag!

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur 🙂
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka 🙂 Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

En varning!!!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vilken jädrans tur att vi tog oss hem från Malå… för vet ni vad, idag ska Åke besikta bussen, men… bussen har fastnat på vår gräsmatta och han har kämpat i två kvällar nu med att försöka få loss den, men den vill inte… handbromsen sitter som i berget och gräsmattan börjar se fruktansvärt misshandlad ut.
Tur även där då att det snart är dags för snö, och då täcks ju alltihop, eller, hur det nu var. Men han har inte gett upp än, han får försöka in i det sista, för vi lär ju åka på att betala tusenlappen det kostar också, på besiktningen. HURRA!!!
Sedan vill Nicco skicka en liten varning: Ät inte fjärilsmakaroner… det kan vara renskit. Och för att förstå det så måste ni kolla vad Tina skrev i sin kommentar igår, i mitt blogginlägg, 1+1 är 2, eller?
Jag åt lunch med Anna (en arbetskollega jag haft förut) igår, det var trevligt och kommer säkert att göras om. Vi var nere på strömpilen så jag passade även på att köpa jäst, för kan ni tänka er, det är ju kanelbullens dag idag, och i huset har vi bott i 1½ år och jag har än aldrig bakat en bulle här, men idag så kommer det att bli av.
Jag är utan bil också…den körde vi upp på en verkstad igår kväll för nu ska den servas, ordentligt, med växellåda genomgång, oljebyte, tändstift osv. Han skulle även kolla upp den så den går igenom besiktningen som jag ska göra imorgon. Så efter det lär den vara i gott skick igen, håller på kännas lite knepig på växlarna, så det var nog dags.
Och en till grej, eftersom nu Åke har tagit ut en semesterdag idag, så kommer lunchen att inmundigas på Ullas, haha… och detta enbart för att vi firar bröllopsdag imorgon men då jobbar han ju så då funkar det inte med lunchdate.
Önskar er alla en fin dag!
 
 
 

En egen liten värld…

Av , , 4 kommentarer 13

 

Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.
I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.
Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.
Jag gjorde så mycket igår att jag inte kommer ihåg hälften, jag började morgonen med en del telefonsamtal, försäkringskassa, vårdcentral och lite annat som ska grävas i då det gäller pappa. Sedan åkte jag och mamma upp och hälsade pappa och efter det träffade jag Helena för lunch på Ålidhem centrum. Mycket trevligt och skönt att göra något annat en stund.
Handla lite, hem och chilla en stund, mer telefonsamtal, sedan tog jag en promenad på Preem och stannade till hos Fred och Birgitta som bjöd på kaffe. Vi har en eventuell liten business ihop 🙂
Fixade middag och sedan var det dags för lasaretts besök, igen. Avslutade kvällen med en fika hemma hos mamma. Då jag åkte hem blev jag så förvånad att det satte igång att spöregna efter E4:an, vi hade inte haft nåt regn under hela kvällen på Mariehem. Tur att det lugnat sig ner till idag, jag ska nämligen jobba och nog är det trevligare att gå torrskodd.
Med pappa var läget oförändrat igår, och visst är man konstig som människa då man på något sätt nöjer sig med mindre och mindre. I början tänkte man att nej… så där får det inte bli… sen säger man ok, det funkar men…inte så där… och sen är det ok, men då säger jag också, våra önskningar ska ju heller aldrig bli på bekostnad av pappa.
Man vill ju att han ska ha ett liv som fungerar för honom, vad vi tycker, vill och önskar är en helt annan sak. Så för honom, hoppas och önskar vi att han blir bättre och vi vet… det kommer att ta tid, det kommer att bli tufft och det kan vi inte göra något åt, annat än finnas där under hela vägen, och det kommer vi att göra. Önskar er alla en fin torsdag!

Inte helt driftsäker

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Idag blev man då påmind om varför vi kapade av två tallar, det blåste till och sedan smattrade det likt en kulspruta mot köks och tv rums fönster, det var en hel del barr som lossnade av vinden och flög omkring på gården. Känns ju onekligen som om sommaren är över (ja, jag vet, det har den varit ett tag nu), fast ändå satt jag och Theresé och intog frukosten ute på gården igår.
Sedan lockade vi ut Nicco då det var dags för lunch. Lite frisk luft är aldrig fel. Fast frisk och frisk, det kanske var att ta i med tanke på trafiken 🙂
Theresé åkte hem igår kväll, vi har inte så mycket annat att göra än att vänta och se hur allting utvecklar sig. Pappa är fortfarande stabil, men på nåt sätt är det då man väntar på ett bakslag, och det lär väl komma, frågan är när och på vilket sätt. Man vill så gärna veta… fast egentligen inte alls.
Det hade ju varit fruktansvärt om man hade haft sin framtid utstakad och alla hade vetat hur den skulle se ut. Vi får ta en dag i sänder och ta det som kommer, vad annars kan vi göra.
Vi har tänkt ställa bort Buicken nu i helgen, men Theresé ville förbjuda mig att köra den redan i förrgår, hon tycker den känns lite instabil och det gnisslar och gnekar om sakerna. Och ja, jag kanske får hålla med, den är ju inte helt driftsäker och när den sedan plockas fram till våren igen så ska den genomgå en hel hälsoundersökning… för den mår inte riktigt bra.
Men nu påstår hon också att jeepen inte är ok…hm, vadå, bara för att den har ett eget liv, och varnar för än det ena och än det andra, det är ju det som ger livet krydda… det oförutsägbara. Hahaa… eller var det där bara ett sätt att försöka låta positiv 🙂
Önskar er alla en trevlig fredag!

Jag har kört DKW Cab, jag :)

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag har minsann varit ute och kört DKW Cab jag… i natt. Jag fixade det trots vissa tvivel fån mig själv, det enda problemet var att cabskyddet lossnade och var svårt att få dit igen. Ja… jag har drömt, förstås, vad annars. DKW:n står i ett förråd och har så gjort i ett x antal år, men snart så… kanske den kommer fram från gömmorna.
Kan ha att göra med att jag pratade med Theresé igår och hon håller på att sy en ny bilklädsel till sin DKW, i jeanstyg, jojomensan.
Inte alla som kan gå ut och fixa en kopp med smultron till frukosten på en minut, men det var precis vad jag gjorde igår morse, det räckte både till frukosten och till en blåbärspaj med en touch av smultron, mm.
Jag träffade morsan på Rusta igår sen bjöd hon på kaffe på COOP, var in en sväng och köpte lunch, Åke är fortfarande hemma och sjuk, envis förkylning det där. Jag klippte gräset, tvättade och dammsög, och inte bara det, mina vänner, jag lyckades också montera ihop den där lampan jag köpte på IKEA, alldeles själv 🙂 Fast den sitter inte uppe än, det får Åke fixa. Nu fick dessutom Nicco se hur den ser ut och hon vill ha den uppe i hennes hall, så det är där den kommer att sitta.
Jag mejlade till Tierp och frågade hur långt i förväg man får avboka tävlingen och kan få igen pengarna…svar: senast måndagen före men man får inte igen alla sina pengar, bara 80%. Ja, nu har Åke i alla fall pratat med en Kurtan i Östervåla, och han hörs kunna ha en kamaxel, kedja, luftfilter och rem, så då bör ju det lösa sig.
Önskar er alla en fin torsdag!
 

Hur långt kan du tänka?

Av , , 4 kommentarer 8

Det var en trevlig lunch igår, på Invito, tyvärr var maten inte lika trevlig… inte något som föll mig i smaken i vart fall. Då allt, förutom tre saker handlade om fisk och fisk är för mig ingen mat, så hade jag tre val, köttfärslimpa, som jag inte var sugen på, spenatsoppa… huvva, eller kikärtsbiffar.

Jag skickade en tanke till Minnalainen blogg.stage.vk.se/Minnalainen och hennes vegetariska blogginlägg och valde det sista alternativet. Nå, nu har jag testat det också och då behöver jag inte göra om det en gång till 🙂
Jag hann också vara in på guldsmedjan där jag lämnade in ett Bismarck armband med 6 berlocker, berlockerna hade lossnat, och låsningen på armbandet uttjänt, så nu ska det lagas. Min pappa gav det till mamma då hon fyllde 18 år, sedan fick jag det av henne då jag fyllde 30. Nu har det legat i presentasken i flera år i väntan på lagningen och nu blev det av.
När jag hämtar det ska jag fråga om dom kan fylla på gravyren som sitter på utsidan av min vigselring, den ser man snart inte längre, men jag kan ana hur den sett ut en gång i tiden. Kanske inte är så konstigt egentligen, om man tittar på datumet inne i ringen, någon gifte sig 24/6-1812, och det är ju snart 200 år sedan. En välanvänd ring, med andra ord.
Vi surrade en stund igår kväll, jag och Nicco, och jag sa någonting om att den personen tänker inte längre än vad näsan räcker. När jag sagt det så poppade det upp en bild i huvudet på en person med mycket lång näsa, och säger man en sån sak, att en människa inte tänker längre än näsan, med andra ord är rätt så osmart, så är det ju en jättebra fördel om man har lång näsa, ett tecken på att man kan tänka, alltså 🙂
Och med dom orden lämnar jag er åt era öden, och önskar er alla en fin fredag, och fredag som för vår del betyder pubafton ikväll med gamla föreningen.

Lååånga ledningar

Av , , 4 kommentarer 7

 

Jag hade en trevlig lunch igår, med Helena, där det avhandlades både det ena och det andra. Intressant att lära känna en annan person, så här, öga mot öga. Vi har alla en historia att berätta, saker man gjorde som ung, vad man arbetat med, intressen osv. Ps. Helena, på tal om dåligt minne och lätt förvirrad, jag hade köpt salladsost, speciellt till oss, men vart tror du den tog vägen, mjo, den står kvar därinne i kylskåpet den 🙂 ds.
Jag talade om för henne att vi fått en faktura, igår… ett krav, från T3:
Notera att gårdagens datum var den artonde, och vilket datum kravet skulle vara betalt:
Dessutom, fanns inget fog för kravet, den fakturan hade jag redan betalat, om än, aningens försent. Så jag ringde dit och undrade HUR långa ledningar det är mellan banken och deras fakturahantering, samt HUR dom kunde skicka ut ett krav med detta betalningsdatum.
Jag betalade fakturan den 5/1, dom fick in pengarna den 9/1, sedan hörde jag inte vad hon sa, men kravet måste ju ha gått ut den 9… och sedan får vi alltså skylla på posten, jojo, lika säkert ni, som man får fakturan från Radiotjänst, sådeså. För det tog då i alla fall nio dagar för det brevet att nå oss, hm, kanske dom inte hittar hit på slätten?
Jag ska nu hämta Nicco på skolan om 1½ timme, hon ska till tandläkaren den här gången, sedan jobbar jag eftermiddag. Så ska jag hinna få något gjort innan dess så bör jag kanske sätta fart. Önskar er alla en fin dag i den vita härligt fluffiga snö som kommit och fortfarande faller ner (skrev hon ironiskt, men en trevlig dag kan man ha i alla fall, snön till trots).

Strömlöst, jajamensan!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Igår skulle jag ju åka och kolla in hur Helena Springare, bor, jo, det var hon som skulle bjuda mig på lunch. Nu höll det inte på att bli någon lunchbjudning för min del då jag startade Jeepen, gick ut till vägen för att sparka lite på snövallen för att kolla mjukheten och om jag skulle kunna köra över den, vänder mig och går tillbaka till bilen och då har den dött… bara så där, helt apropå.
Sätter mig i den och försöker starta den igen men den varnar bara att batteriet bör kollas *STORSUCK*. Vi hade nog blivit omtalade, då vi köpte bilen, att den ibland laddade ur, utan någon speciell anledning, men nu beror det nog mest på all småkörning, fram och tillbaka på jobbet blir för lite kört för att den ska hinna ladda ordentligt.
Sen innehåller den en hel del elektroniska saker och det kan ju hända att den ”tjuvdrar” ström, från nåt ställe. Nå, fram med laddaren och fick instruktioner via mobilen hur jag skulle koppla, lite spännande var det då det inte står + eller – på batteriet, men jag, som ibland är ett riktigt ljushuvud, räknade snabbt ut att den röda sladden, rimligtvis borde kopplas till den röda grejen på batteriet, samt den svarta till den svarta, där ser ni barn, det kan vara nyttigt att gå i skolan 🙂
Så efter en halvtimme var jag på väg. Jag fick parkera under deras skärmtak och hade då tillgång till mer ström och fick ladda upp den ytterligare.
Dom bor i en jättefin lägenhet, verkligen, och med fin utsikt. Vi surrade, drack kaffe, pratade mer och sedan blev det lunch a´la Helena, jättegott! Det kan vi göra om 🙂
På jobbet blev det sedan färdtjänst ner på strömpilen där vi hann med både apotek, Maxi, Kappahl, Lindex på en timme, och sedan blev vi hämtade. Väl hemma igen så skulle det smördegs inbakas en fläskfilé och göras hasselbacks potatis, det gick som en dans.
Tyvärr kom man sedan in i andra andningen då jag kom hem så jag somnade nog först efter 12 slaget, det känns som om man sovit någon timme för lite, men hej… nu är det ju fredag och efter dagspasset har man en helg att se fram emot. Önskar er alla en toppen dag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se