Etikett: lunch

Det är ju det jag sagt hela tiden

Av , , Bli först att kommentera 11

Så kom hon och sedan for hon… Theresé, alltså. Fort hade dom dagarna gått fast det blev ju bara en, hel dag, igår, och i morse skjutsade Åke ut henne på flyget eftersom han ändå är vaken den tiden. Hennes plan skulle gå 7, okristligt tidigt med tanke på att man ska vara där en halvtimme innan.

Vi hann då i alla fall med muséet igår, och kolla här, bakom lås och bom, några snabeldrakar i olika format:

Foto0711

Roligt, snygga, utsmyckade glasmontrar på väggarna:

Foto0710

Och kolla in skylten dom hade inne i en provhytt:

Foto0712

Mm… visst är det ändå tankeväckande att det bara är på kvinnor, inga män som ska ändras på formen??? Eller är man så speciellt förvånad…näää.

Sen hade dom tryckt upp t-shirts med citat från Job Andersson, ni vet, han som kan forma handen…som en liten PIIIL!!!

Foto0715 Foto0723

Skrattade gott åt dom, kalhygget i Rödåsel hade dessutom min pappa hjälpt till med och lillebror Lars, skulle alltid påpeka det då vi körde förbi stället, på väg till Malå. –Min pappa har gjort det där!

Och inte nog med detta, på kökshanddukarna fanns det upptryckt våra olika slanguttryck, notera kasch 🙂 Det är ju det jag sagt hela tiden, det heter kasch. Theresé trodde att dom söderut, missförstår en då man säger så där och tror att man är ute efter cash (pengar), hahaa… jaja, då får dom tro det, då.

Foto0716

Sen var vi in en tvär sväng på det där andra arkivet där Theresé hittade tidningsurklippet från 1948, eller när det nu var, där svärfar, Nils ”Nicke” Lundmark, fanns med då dom hade rundbana på Gamlia och han var med och tävlade:

WP_20130926_002 WP_20130926_003 WP_20130926_004

Och inte nog med det, vi hann ju käka en lunch på Ullas, uppe på östra station och vara på sporthuset och titta efter jackor och vantar, jodå.

Idag ska jag hinna med tandhygienisten och sedan träffa Helena på en fika/lunch, innan jag börjar jobba, ska bli trevligt… ja inte tandhygienisten kanske, men det andra 🙂 Önskar er alla en toppen fredag!

 

 

Simultankapacitet, eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det blev halvfull huggning igår, med passning av Winstone, lunch hos Ullis och sedan arbetsplats mötet. Men det flöt som på bra i alla fall och jag hann hem lagom till att börja med middagen.

När jag tog Winstone på en av promenaderna kunde jag inte låta bli att fota runt det nya området, här borta på Sandåkern. Jag tyckte inte om höghusen från början men ju mer jag ser dom desto bättre ser dom ut, faktiskt:

Foto0575 Foto0579

Vad jag tycker dom kunde ha gjort, när dom nu höll på med lite färgkombinationer, hade ju varit att sätta lite färg på gallren dom satt runt garaget, varför inte fortsatt med orange, nu ser det ju ut som ett fängelse:

Foto0576 Foto0578

Och här en tillbaka blick under viadukten, och en framåt blick där vi ska över bron, inte över floden Kwai utan över Tvärån:

Foto0582 Foto0581

Och se, där borta där bilen är, där bor ju vi 🙂

Foto0583

Däremot huset dom bygger däruppe vid skogskanten, det har jag ingen bild på nu, men det kan jag ta en annan gång, det tycker jag inte om. Dom har satt plåt på fasaden i olika gröna nyanser, och tyvärr… för mig ser det ut som om dom inte hade råd med ny plåt utan fick ta det som fanns. Men vem vet, då man sett det huset tillräckligt ofta och då utomhusmiljön blivit klar, så kanske man ser på det med andra ögon.

Åke är en kille som försöker se på två saker samtidigt. Detta är en mycket vanlig syn härhemma, då han sitter och lägger patiens på datorn och samtidigt leker fjärrkontrollens häxmästare och ska byta kanal på tv… jag undrar bara varför??? Lade han inte patiens… eller har han ett öga på datorn och det andra på tv:n, hm… det kallas simultankapacitet, eller hur?

Foto0585

Önskar er alla en toppen fredag!

Åke skrapade rutan

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Vi hade 28 grader, här i skuggan, igår…snacka om att man blir lurad, det är ju inte riktigt sommar än, i torsdag morse, fick Åke skrapa rutan innan han åkte på jobbet, rätt så otroligt, faktiskt, vad det kan svänga.
Vi åt både frukost, lunch och middag, ute… jag inte på restaurang, utan ute i den friska luften. Rätt var det var, så blev det ett väldans kacklande uppe i tallen, det var ett gäng skator och kråkor som tjafsade om någonting och se, även dom tyckte tydligen det var läge att äta ute, dom slängde ned nåt från boet som sedan en ensam kråka lade beslag på och flög iväg med.
Eller så var det storstädning och det var något gammalt övergivet dom hittade i en vrå däruppe som någon fick ta ansvaret att forsla bort.
Eken som Åke fick av Theresé och Anders ifjol, håller på knoppas, så den har överlevt vintern, och inte bara det, den överlevde även då Åke passerade i fredags och snubblade över den, tur att det var ett litet skydd runt omkring den 🙂
Annars på Västerslätts fronten, intet nytt, Åke har fixat lyset på Buicken, och även tagit bort hatthyllan som var genomrutten, så där ligger just nu en träskiva som snart ska vara klädd i galon eller vad det nu heter, en typ av skinnimitation.
”Gammbussen” ligger ute på blocket och vi har en potentiell köpare, förutom alla som mejlar och tror att dom kan köra den med ett B körkort, vilket inte räcker, för en lastbilsregad buss med lastutrymme, då krävs ett C i kortet.
Vore skönt att bli av med den, fast kanske ännu skönare om vi fick loss vår blå buss från gräsmattan. Det håller ju på dra ihop sig.
Idag får jag besök, så det kanske är dags att man börjar göra något, Winstone har jag redan varit ute med, men bara på den lilla svängen, än, så jag önskar er alla en fin dag i solen och påbörjar mina projekt.

Det gick över förväntan

Av , , 4 kommentarer 10

Winstone har ju sovit uppe i Niccos säng, sedan han kom till oss. Ni kan ju gissa att jag var lätt oroad över vad han nu skulle säga eller snarare göra, då hon åkte bort och han helt plötsligt skulle vara med oss, härnere.

Det gick över all förväntan, jag hämtade ner hans hundbädd på måndags kvällen, vi lämnade dörren till vårt sovrum öppen, men han klev aldrig över tröskeln, han lade sig i bädden och sov där, hela natten.

Igår kväll, testade han vid två tillfällen att lägga upp tassarna på mitt ben och sedan min arm, men han sa ingenting, tittade bara lite, och jag ignorerade så han gick ut och lade sig. Däremot blev det ett lite mer abrupt uppvaknande i morse, då han tydligen inte mådde så bra, han kräktes så det var bara att kliva upp.

Vi tog en liten sväng i Jeepen igår kväll, såg brasan på Ersboda och sedan hade dom en borta vid bräntbergsskolan, men även fast solen sken på sina ställen så var det hurvigt ute, så vi kokade kaffe istället och tittade på Ola-Conny och Morgans starka resa, och skrattade förstås, kan man göra annat, med tanke på språkförbistringarna.

Idag blir det nog att sitta ute på altanen, men vi väntar kanske ett tag, solen har inte hunnit bli så varm än, och blåser gör det, precis i vanlig ordning. Men i hörnet här, nedanför fönstret, så brukar det vara lä, med lite tur så.

Jag har fått tre mejl från Theresé, med bild på Nicco utanför ett gammalt tåg, med Nicco ätandes en broccolibit, det var frukost igår det och sedan återigen Nicco, men nu var det lunch på Starbucks, och sedan hade dom 400 affärer att gå igenom. Ja så skrev hon, antalet kan ju stämma men dom avverkade förmodligen bara en bråkdel.

Önskar er alla en trevlig 1:a maj!

 

Jag gav bort Winstone

Av , , 10 kommentarer 13

Winstone var kvar då jag vaknade i morse, skönt, jag drömde nämligen att jag gett bort honom, och jag ångrade mig men visste inte hur jag skulle kunna ta tillbaka honom utan att det skulle ett jäkla liv. Dessutom hade hon som fått honom, rakat av all päls (hon var hårfrisörska) och jag tyckte inte han såg vacker ut.

Jag och Theresé var ute på turné igår, skulle på returbutiken, dom hade stängt, for på kupan, dom hade inte öppnat än, åkte på myrorna, hann gå där en sväng sedan hämtade vi mamma, som hakade på till kupan.
Sen skulle vi käka lunch någonstans, och innan vi hittat ett lämpligt ställe…Nicco ringde, hon hade slutat skolan så hon vill följa med ut och äta, hämtade upp henne och sedan blev det att snurra runt innan vi hittat nåt som var öppet.
Det blev Great Eastern, och dit behöver nog inte jag gå fler gånger, tyvärr, tycker stället har chanserat och då det står en skylt i buffé bordet där grönsakerna finns, såsom majs, gurka, tomat och sallad, att man bör undvika at äta grönsakerna om dom är rå, så undviker man nog att ta sallad överhuvudtaget. Vart var dom grönsakerna tillagade då, det var ju bara råa grejer?
Hörde att det var någon som frågade om varför det stod så där och fick till svar att det fanns dom som använde sina egna bestick då dom plockade ur skålarna, jamen hallå…det måste väl vara enklare då att deklarera högt och tydligt att egna bestick ej får användas. Jaja, som sagt, jag behöver inte gå dit fler gånger.
Jag blev uppringd av åkes kusin Staffan, som var nyfiken på allt arbete Theresé håller på med då det gäller släktforskningen, så jag bjöd över han och hans familj hit, på kaffe igår kväll. Även Åkes farbror Helge ”Jean-Ragnar”, följde med, och det blev mycket surrande om alla kort och urklipp som finns här, ja, Elsie sa ju det en gång i tiden: här kastas ingenting! Och det har jag nog lagt märke till. Detta är bara en bråkdel av allt som finns. Och inte bara fotografier, det är urklipp och brev från Amerika.
Det är som sagt var tur, att Theresé filurar, klurar och sorterar, det blir ju som roligare då man får en historia bakom korten och inte bara ett ansikte på någon som man inte vet vem det är.
Nä, frukostdags nu, önskar er alla en Glad påsk, från oss alla… till er alla!

Trådlöst barn

Av , , 2 kommentarer 16

 

Det var riktigt spännande att åka till Uppsala igår, världens sämsta väder att åka/köra bil i. Man såg absolut ingenting framför sig och alla hästsläpar och lastbilar man hamnade bakom var dessutom helvita så inte syntes dom nå bättre.
Här skulle det nu komma in några bilder på eländet men Maria har precis lyckats fiska fram kamerakortet som hon tryckte in i datorn i tron att det skulle funka men kortet var för litet, tur att hon hade med sig en pincett och kunde pilla ut kortet igen.
2 lastbilar stod stilla i Bjästa backen, och det var ju tur att det var två-filigt just där. Så där såg det ut ända till höga kusten bron, där slutade det snöa och då vi passerade Y:et i Timrå, så sken helt plötsligt solen.
Vi stannade vid Ikea där mammas bekanta mötte upp och vi gick och åt lunch tillsammans innan jag, Åke och Nicco reste vidare. Nu sken solen ända fram till Uppsala men nu var det, istället för snö, slask, blött och vatten, överallt.
Vi mötte upp Theresé, Anders och Sally vid Statoil i Uppsala för vidare färd till restaurang, där vi blev flådigt bjudna på middag, entrecote med rödvinsås, var ju inte att förakta. Och efterrätt till dom som ville ha.
Efter det var det dags att åka och hälsa på Winstone, han var ju bara världens sötaste hund, och vi ska tillbaka dit i eftermiddag och kolla in honom lite mer, innan vi plockar upp honom imorgon, för hemfärd till Umeå.
Just nu är det sol ute, och på tv härinne är det vasaloppet för hela slanten.
Satt och surrade igår kväll om sladdbarn, Nicco är ju just ett sådant, men jag tycker det är dags att byta ut det ordet, sladd till trådlöst istället, eller hur, vi måste ju följa med i utvecklingen 🙂
Önskar er alla en fin söndag!

Nu fick jag veta

Av , , 10 kommentarer 14

 

Mina superkrafter togs ifrån mig då jag fick ett mejl från ”Kul-Janne”, han hade hittat följande skrift på en annan blogg, och jag citerar:
Metall i mikrovågsugnar är fascinerande – det glöder i intressanta mönster. Men det behöver inte vara metall. Det går faktiskt lika bra med djupfrysta hallon! Ofta när man tinar djupfrysta hallon i mikro så blixtrar de. Det är som om de innehöll metallpartiklar, för det är samma slags blixtar.
I septembernumret 2007 av Allt om mat så läste jag följande svar på en insändarfråga om hallonblixtar:
Blixtarna beror på hallonkärnornas struktur. Ofta försvinner de om man rör om. Samma typ av blixtar kan man se när man tinar rabarber eller paprika, och ibland om man kokar färska morötter och kärnan i morötterna är torr och lite träig.
 Samma slags blixtar kan man se om man mikrar Magnum med pappret på och osthyvlar, skulle jag säga. Kanske också med paprika, rabarber och morötter, det har jag aldrig ens tänkt tanken på att stoppa i mikron.
Svaret är dock grymt otillfredsställande. Det beror på kärnornas struktur? Det försvinner om man rör om? Kom igen! Slutcitat
Hm, ja, alltid ska man lära sig något nytt, jag har förmodligen aldrig tinat hallon i mikron och därför aldrig heller varit med om något liknande, överraskad blev jag i alla fall 🙂
Igår vart det full dag, jag börjademed att skjutsa Nicco, som försovit sig, sedan hämtade jag upp mamma, tant ”Bibbi”, och Karin, för vidare färd till vaniljdrömmen, där vi käkade lunch, och drack kaffe, vi blev sittandes där i över 2 timmar och surrade om allt mellan himmel och jord.
Skjutsade hem dom, gjorde en snabb vända hem, tillbaka till mamma som skulle ha skjuts upp på lasarettet och medan hon var där så hann jag in hos Ullis dit jag hade ett litet uppdrag, skjutsa hem mamma, hem och laga middag, skjutsa Nicco på praktiken och sedan åkte jag ut och jobbade dom tre sista timmarna på en annans arbetspass, det blev med andra ord en dag full av aktivitet.
Och med dom orden skrivna så hördes ett muller från taket så kanske det sista av snön, åkte nu. Satt härinne i tv rummet i förrgår, och Enya låg på soffan då det mullrade till så jag fick ont i magen innan all snö kom svepandes förbi fönstret, Enya satte sig rätt upp med pälsen ståendes rakt upp, hon blev lika överraskad som jag, en otrevlig upplevelse då det tar en sekund innan man fattar vad ljudet kommer ifrån. Det lät alltså som ett stort, jäkla tåg, som kom farandes, och här finns inga tåg, så mycket vet jag.
Ska ut och handla med mamma idag, sedan vet jag inte vad jag ska göra, vara hemma kanske, och bara ta det lugnt, inte så dumt det heller. Ha en fin onsdag!

Hur var det nu egentligen?

Av , , 4 kommentarer 11

Det går nerför… men på ett positivt sätt 🙂 7.5kg är det nu, på 10 dagar, och det bästa av allt, jag tycker det är spännande, ”ohungrigt”, suget är borta och man vill bara mer.

Åke har som ni vet, fått diabetes, och i och med så har han ju så man kan testa sitt blodsocker, jag gjorde det igår, efter lunchen, vilket man inte ska göra, utan sockret testar man på fastande mage, med andra ord på morgonen, men jag gjorde det i alla fall och se…4.9 stannade mätaren på, kan väl inte vara bättre.
Och enbart därför, ville jag ju testa nu på morgonen igen. Utan att ha ätit något och då var det givetvis lägre, 4.4, och jag är så nöjd. Inte för att jag någonsin haft högt blodsocker, men med tanke på riskgruppen, och hur övriga släkten ser ut så har jag nog haft en tumme med någon däruppe, som sluppit åka dit på detta gissel. Och där har man ju ännu en motivation, till att vilja lyckas.
Jag hade en trevlig lunch med Anna igår, vi köpte oss en sallad på ”gamla” stjärnhallen, och åkte hit och käkade, drack kaffe och surrade på om ditt och datt. Hon tyckte att våra katter var stora, hon har själv både katt och hund, och jag vet, även om jag nu kan tycka att dom borde vara lite större, så när jag ser en annans katt, så är min standard fråga (med lite daddaröst: Är det en kattunge? Men för det mesta får man höra att det är en ”gammkatta”, ja, då är det väl ett bevis på att våra katter är stor.
När jag skjutsat hem Anna så var jag och tränade, fast jag sa till henne att egentligen är det verkligen överkurs, när jag kan åka hem och skotta istället, men jag gjorde faktiskt både och, även om jag inte skottade hela gården så tog jag undan halva, åtminstone, och det kändes.
När vi sedan skulle kvälla låg jag och funderade på detta om rönnbären, hur var det nu? Mycket rönnbär, lite snö, och detta skulle då bero på att om det är mycket rönnbär och det skulle komma mycket snö, så knäcks grenarna.
Sedan har jag hört tvärtom, mycket rönnbär, mycket snö, för då kommer ju fåglarna att måsta äta upp sig inför en tuff vinter. Ja, jag vet då egentligen bara att det var väldigt mycket rönnbär, och ingen kan ju säga att vi har lite snö, fast på dessa 3 eller om det är 4 år, med samma snömängd, så har det ändå varit variation på rönnbären, så jag undrar om man ens kan förutspå snödjupet med hjälp av mängden rönnbär? Önskar er all en fin onsdag!
 

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, https://blogg.stage.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Jakob, skjuten i ändalykten?

Av , , 4 kommentarer 12

 

Ännu en helg till ända, fort var den gjord, även om vi själva inte gjorde så speciellt mycket. Igår var det enbart tvhäng, förutom den sedvanliga matlagningen och diskningen, förstås.
Vid lunchen, som bestod av gröt och limpmackor, noterade jag följande, rätt så makabra pålägget, broder Jakobs rökta skinka:
Nämen fy fasen, stackars Jakob, och inte nog med det, kolla in deras motto, tillverkat i generationer, av kärlek. Hm… undrar vilka dom tillverkat skinkan av tidigare, kanske broder Lennart, syster Eva, mja, man kan aldrig veta.
Och det räcker inte med det heller, kolla, det var hål i varenda skinkbit:
Har broder Jakob blivit skjuten i ändalykten, eller vad???
Nå, god var den i alla fall, om än den väckte lite underliga tankar.
”Kul-Janne” var förbi och lämnade ett nytt ljus, och se, nu funkade det, minsann, den ändrade färg genast då jag tände eld på den:
Jag har aldrig sett ett liknande ljus förut.
Idag vet jag inte vad det blir, ska väl upp en sväng till mamma, imorgon lär jag vara fortsatt sjukskriven och hemma, är inte nämnvärt bättre i ryggen, och tyvärr, det blir katastrof på jobbet, jag vet, för vi har ingen extra personal, men vad kan jag göra åt det, ingenting.
Sen får jag höra vad sjukgymnasten säger på onsdag, då jag ska dit, vad detta kan vara för något. Det är inte mitt i ryggen utan på högersidan, och det känns att komma från djupet av allting man har där, varje vrid, gör ont, och det är inte heller kul att ligga i sängen, man vet inte hur man ska lägga till sig för att det ska kännas bra.
Jag ska i alla fall röra på mig, sa sjukgymnasten, så en 30-45 minuters promenad ska jag allt få till, under dagen. Önskar er alla en fin måndag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se