Jag har länge tänkt, jag kanske till och med har skrivit det förut, hur otroligt många livsöden det finns, vad människor upplevt och varit med om, och som fortfarande finns här, som inte gett upp. Ibland är det ofattbara saker man får höra och samtidigt behöver man kanske inte gräva så djupt själv, för att komma ihåg det där man själv gått igenom.

Det behöver inte heller, nödvändigtvis handla om tragedier, det kan ju vara en person som sitter där på bussen, som nyss vunnit 2 miljoner på travet, eller en annan du möter på gatan som är på väg att träffa sin vän som varit försvunnen på dom 7 haven i 40 år men nu har hittat hem.

Kommer ihåg då man var liten, och man hade drömmar och fantasier, idoler man såg upp till, och jag vet att min kompis och jag ibland satt och fantiserade om vilket bra liv vi hade haft. Om vi nu varit den människan. Nu vet jag att det inte handlade så mycket om att vi hade ett sämre liv, vi hade nog bägge två en bra, trygg uppväxt, men det blev som spännande om man tänkte tanken att man hade kunnat byta liv.

Min farmor var ju världsbäst, hon höjde aldrig rösten, bjöd på sig själv och givetvis på godsaker och grejer, jag skulle inte bytt ut henne för allt smör i Småland, men ändå vet jag att vi sa: Tänk om vi hade haft Astrid Lindgren, som vår farmor… vad spännande det hade varit.

Idag vet jag inte vad det hade varit för spännande med det, vi trodde kanske att hon var Pippis vapendragare och hade alla sina sagofigurer i levande livet, hemma hos henne, för hon var ju inte förmer, än någon annan. Men hon lät ju så gullig och rar.

Att byta liv med någon annan människa, skulle jag aldrig göra… även om man kunde, man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man skulle få. Utsidan på en person säger ingenting om vad den personen varit med om, eller hur den har det i verkligheten, man kan alltid måla upp en fasad som ser bra ut, men insidan kanske krackelerar och håller på gå sönder.

Jaja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här… kanske bara att man får arbeta med det man har, och utgå ifrån det läget man är i, en tröst man ofta kör med är ju att det finns alltid dom som har det värre, ja, det fattar man ju, för så länge man kan göra sig förstådd med omgivningen, så har man det bättre än en som inte finns med oss annat än i tanken, om ens det.

Sen kan man aldrig jämföra sina egna erfarenheter med andras, vi är olika individer, allihop, och tolkar in saker på olika sätt och vis. Vi löser också det mesta på det sättet vi vet bäst, även om det inte alla gånger är det lättaste sättet eller för all del, det rätta, för hur ska vi veta det innan vi provat på?

Igår vart det ju returmarknaden i Vännäsby, för jag och Tina. Jag hittade 4 glas som jag ska använda då vi är ett litet sällskap som ska dricka typ en kaffedrink:

Ja sa Åke, då han frågade vad jag köpt, -Precis som om vi behövde glasen. Nä sa jag, men det var inget större hemmansköp heller, 40 spänn kan jag nog undvara 🙂

Sen bjöd Tina på lunch, ute på MIX på Mariedal, det var inte alls dumt och salladsbuffén var fräsch och god, och även den andra maten förstås.  Vilken polare va… som bjuder på både skjuts och lunch, det är ju hur bra som helst 🙂

Och kvällen avslutades med bastun på ”gammgården”, och det blev nog första gången vi inte vann något överhuvudtaget, på våra triss lotter… vi blev nog bara skyldiga, för vad annars kan man bli då man inte får nåt x 2?

Nu ska vi ta en sista bastukväll för i år, den 3/12 och då bestämmer vi vart vi ska gå och käka för våra vinstpengar, men vi lägger det i januari, det blev så mycket annat nu i december, så vi fick inte till en bra dag/kväll då alla kunde.

Nu hoppas jag att ni får en bra onsdag, det tänker jag försöka få till, så hörs och störs vi sedan!