Jag vet ju att jag skrivit och berättat förut, att Winstone är ju så jäkla vaktig av sig. Och smäller nån igen en bildörr, på parkeringen mitt emot vårt hus, så sätter han igång.

När Åke sitter på bron (ja, det är ju rökförbud härinne), och nån går förbi och dom hejar, så är det precis som på en boxningsmatch. Hej = Första ronden går igång, gong-gongen ljuder och i Winstones öron är det läge att leta upp förövaren och ge denne någon en omgång.

Det lustiga nu är att hans höga skall, skär i öronen, ger hjärtat ett dubbelslag och man blir tvärt elak. Det beror ju förstås på att ljudet gör ont, men man blir så rädd, och i samma veva så vet ju vi, att det inte är nåt, ibland är det rena spöken han går igång på.

Vaktig…vem…jag???

Och då tänkte jag igår, att det där är precis som man behandlar andra människor. Är man en vänlig själ, tar det lugnt, pratar i dämpad ton, så får du vänlighet tillbaka. Skrik och svär åt nån, så får du mest troligt, samma bemötande tillbaka…man går igång, exakt som Winstone får oss att gå igång. Man blir stridsberedd!!!

Nu kan jag tillägga att då det gäller Winstones beteende, så låter han och ser, mer elak ut, än han faktiskt är. Visst, det finns dom som kommer lindrigare undan än andra, men vad jag sett, som är rätt så genomgående, är att dom högröstade männen eller killarna, som kommer och besöker oss, dom gillas betydligt mindre, än dom som är lågmälda.

Det blev ett väldans lugnt midsommarfirande för oss. Precis som vilken regnig och grå fredag, som helst.

Jag blev tvärt sugen på att åka iväg nånstans igår, typ, ta en fika på Avion som tydligen hade öppet en stund, eller dra iväg till Blå Eld i Tavelsjö, men så kom latmasken över mig.

Jag kände mig plötsligt lite halvdålig, blev jättetrött och ville egentligen gå och lägga mig. Men jag skärpte till mig och tog ut Winstone en sväng. Vi drack kaffe och åt go fika och se…plötsligt kändes det som läge att kolla blodsockret och visst var det på väg att bli lågt, 3,5 och jag fick servera mig själv ett stort glas mjölk.

Senare på kvällen, då vi festat loss på lite godis, en likör till kaffet och andra saker så kom nästa lilla fall. Jag provade och detta visade mätaren:

Vad less man blir! Och det jag har svårt att förstå är varför det blir under tiden jag faktiskt äter, och dessutom är det ju sötsaker??? Lustigt, jaja jag vet ju vad jag heter, kan vara en bidragande orsak 😀

Idag jobbar jag, så jag laddar för det och sedan ser jag fram emot morgondagen då det utlovats sol, heeela dagen! Ha det gott, allihop!