Att man fick vara nummer ett…hela dagen igår. Jag slog mitt besöksrekord med hästlängder och hade 1919 sidvisningar. Man blir som lite lur att något är fel. Har det brunnit någonstans, har ledningar frusit, har räknare fått skvatt? Men kul är det att iaf att någon, tycker att det är tillräckligt intressant för att sitta och läsa det man skriver.
Etikett: lasarettet
Styrbord/babord
Jag blev tvärless på våra sängbord, för över ett halvår sedan och vi sålde dom och sängramen. Istället för borden ville jag ha tag i såna där ”string”, telefonhyllor, med en låda och en hylla under, som vi kunde borra och sätta upp. Då slipper man ju ha något stående på golvet.
Olyckligt
Blev uppringd av chefen innan jag hann fara hemifrån. Hon var inlagd på lasarettet efter en olyckshändelse igår. Hon skulle skotta av altantaket och det gick sönder så hon for med huvudet före, ner i altangolvet.
Hon skadade ryggen och givetvis fick huvudet ta den största smällen så hon får nog inte komma hem i helgen och då ville hon att jag skulle åka hem och fixa lite räkningar till henne som var ogjorda.
Hon har verkligen otur och detta var inget som man önskar någon att råka ut för. Jag sa till henne att nu vill varken jag eller någon annan se henne på något som är högre än 30cm. Man kan slå sig fördärvad på mindre höjder också. Jag hoppas i alla fall att det ordnar sig till det bästa, det tror jag också att det gör, även om detta var så onödigt. Hon ville vara snäll mot sotarn som ska komma nästa vecka så han skulle ta sig fram till skorstenen. Ja, det är alltid lätt att vara efterklok och en olycka kan hända på en bråkdelssekund. Tänk på det, nu alla som tänkt er upp på taken för att skotta bort lite överskott av snö, ta det försiktigt!
Förklaringen
Höll ju på att glömma, jag skulle ju förklara av vilken anledning jag tog bort måndagens blogg och återinförde den. Jo, lillasyster Emma, fyllde år igår, Grattis grattis till dig, och Theresé, äldsta dottern skulle komma hit genom jobbet och se när dom skulle installera cyklotronen på lasarettet (som jag skrivit om tidigare), nåväl, då hade hon tänkt att vi skulle överraska Emma och hon skulle vara helt ovetandes om att Theresé var här.
I måndagens blogg lämnade då Theresé en kommentar om att hon skulle ju komma hit, och jag vet att Emma ibland läser min blogg så då hade hon avslöjat hemligheten. Jag kommenterade tillbaka att vi som trott att mormor var den som skulle röja det men så blev det Theresé själv, som gorde det.
Jag gick sedan med Jennifer till skolan och kom ju på att om jag raderade bloggen så skulle även kommentarerna försvinna och förhoppningsvis skulle Emma inte ha hunnit läsa den, så nu vet ni, det gjordes inte för att fiska efter fler besökare till sidan.
Hälsningar Maria "klurar vidare" Lundmark Hällsten
Lasarettsparkeringen suuuger….
Parkeringen på lasarettet är under all kritik och har så varit under en väldigt lååång tid.
Jennifer var tvungen att gå i gips under 6 veckor förr förra året och fick under inga omständigheter sätta ner foten i backen. Vi hade en tid där uppe för undersökning, det var snö och halka på vägarna så jag körde fram henne till centralhallen, parkerade henne på en stol därinne och sa åt henne att vänta där.
Tror ni att jag hittade en parkering i närheten? Nä, vilket skämt. Längst bort och längst upp, bredvid vårdskolan, fick jag ställa mig, så innan jag var tillbaka i centralhallen så hade det gått åtskilliga minuter. Det är en sådan gång man får vara glad över att man har en förståndig tjej som inte ledsnade och började leta efter mig, utan hon satt kvar där även fast hon suckade en hel del då jag äntligen kom tillbaka.
Igår var det dags igen, då hade jag en tid för provtagning, åkte hemifrån 35 minuter innan jag skulle var där. Sen fick jag snurra runt parkeringarna och hittade till slut en plats precis utanför universum. Då var tiden inne för min provtagning, så ni kan ju gissa att jag blev sen. 10 minuter extra tog det att ta sig därifrån och in genom hela lasarettet och fram dit jag skulle puh!!!
Jag ursäktade min försening och sa att jag inte kunnat parkera, hon skrattade till och sa att jag var inte först med att säga det, hon tyckte att det snart skulle få vara nog, klaga hos politikerna, tyckte hon, fast hon hade ändå ingen större tilltro till att det skulle kunna bli bättre än så här. Katastrof! Säger jag, och jag tror dessutom inte att jag är ensammen om att tycka så. Så nu klagar jag…hoppas att någon politiker läser detta också så det går fram.
Tack för ordet!
Senaste kommentarerna