Etikett: kusin

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 

ÅÅÅKEEE! Ta båten du…

Av , , Bli först att kommentera 9

Ryktena säger att Ingvar, en kille som är gift med min kusin Anna, fyller år idag. Så därför tänkte jag skicka en liten Grattis hälsning till honom, Grattis Grattis, hoppas du får en jättefin dag med mycket goo´fika.

Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Nu var det Ingvars tur att visa upp vad han dög till. Han blåste iväg över viken och fick upp en hejdundrande fart, det såg verkligen proffsigt ut. Sen hördes en röst från andra sidan, -ÅÅÅKEEE! Ta båten du.
 
Han trodde inte att han skulle få brädan att vända utan att han skulle sluta ute till havs. Nu hann inte Åke ner till båten innan vi såg att han hade rätt teknik och lyckades vända brädan så han kom tillbaka. Nu var det Åkes tur. Det såg väl lika bra ut från början men Ingvar kände sig nödbedd att starta upp båten för att åka och hämta upp honom från andra sidan, han fick inte brädan åt rätt håll då det var dags att sno om.
 
Åke plockades upp på båten och satt längst fram i fören med brädan liggandes tvärsöver knäna. Ingvar gasade på och kom mot stugan, jag och Anna satt uppe på altanen och skådade färden, då gasar han på ordenligt och tänker inte på brädan som Åke kämpar för att hålla fast men som han inte klarar av i den hastigheten, brädan rycks ur hans händer och flipper runt som en propeller över båten. Och där kan vi tacka någon däruppe, att brädan inte klippt Ingvar som stod upp och rattade båten. Puh!!! Egentligen, som vi såg allt från altanen, om vi hade filmat in denna händelse så hade den platsat i Ameircas funniest videos vilken dag som helst, för nu slutade det ju lyckligt och det var verkligen en sån där grej som man knappast ser varje dag.
 
Idag börjar skolan igen, för Jennifer, och för min del innebär det en morgonpromenad innan jag går en sväng med Kerstin, sedan tränar jag i eftermiddag och jag funderar starkt på att plocka undan julen så det är gjort. Så nu är det läge att få upp Jennifer, en tjej som skämt bort sig själv med att sova till mitt i dagen, tror ni jag kommer att få problem nu, med att få upp henne? Det gissar jag det. Ni får ha det gott!

Det är mycket nu

Av , , Bli först att kommentera 3

Det fösta som hände igår var då jag vaknade av att jag drömde att Theresé var på profylax kurs. Ni som har barn vet säkert att det handlar om en kurs man åtminstone förr, fick gå för att lära sig att andas på rätt sätt då värkarna satte igång. Vet ni vem som är skyldig till varför jag drömde det? Jo en Åke. Han låg och puffade då han sov, alltså höll igen andningen och släppte ut det med jämna mellanrum så det lät exakt som andningen man fick lära sig.

Sen hade vi då loppisen som fortsätter idag mellan 11-15. Jag kommer att servera nybakad citronkaka till kaffet. På kvällen gick Åke, Jennifer och jag ut med 4 andra grannar och åt middag på Thairestaurangen. Vi skulle egentligen ha varit några fler men på grund av sjukdom så fick dom skjuta på det till en annan gång. Vi åt i alla fall väldigt god mat och framför allt, MYCKET. Fattar inte hur dom fick plats med all denna mat på en tallrik, jag fick lämna en hel del, man orkade inte. Trevligt sällskap och mysig miljö, det kan vi göra om.

Hemma igen så hade då Åke spelat på V75, kolla in detta urklipp från Vk.

Många delade V75-vinst i Umeå

Vid lördagens V75 på Jägersro blev det en storvinst till Umeå. Den totala utdelningen för en så kallad andelskupong blev 167250 kronor, en vinst som delas av 77 glada andelsägare, de får 2172 kronor vardera på en satsad hundralapp.

Det var en andelskupong som från Sigge Boys som hade lyckats pricka in alla sju rätt.

Och här är då en av dom lyckliga vinnarna. För att ha spelat för hundra kronor så får man väl vara glad, och kanske….men bara kanske så kunde jag få en fiiiin julklapp *blink blink*

Eftersom dom oftast bara visar sk-t på tv:n så satte vi på lite musik. Började med The Clash och det som var lite kul var att dom har gjort en version av låten Cadiilac och den spelade vi samtidigt som Åke rycker fram denna skiva för att visa mig

Den innebär en del minnen då Theresé ofta fick lyssna till den då hon var liten och dessutom tyckte hon att den var bra men jag tror att hon högst motvilligt skulle erkänna det idag.

Åke gick i säng och jag och Jennifer satt kvar och surrade en stund, vi håller på att leta fram gamla kort på Tex, kompisen vars begravning vi var på i fredags. Jag tyckte nämligen att vi skulle kopiera en del bilder och skicka till hans son, det kan ju vara kul för honom att få se sin pappa på lite annorlunda sätt än han kanske var van. I alla fall så finns det ju en hel del bilder att gå igenom och jag pekade på ett kort och frågade Jennifer om hon visste vem tjejen på bilden var. Näe, säger hon och jag säger då. Men det är ju din faster Camilla. Ni skulle ha fått se hennes uttryck då jag sa det. Hon har nämligen ingen faster eller farbror, jag sa fel, det var ju hennes kusin. Men minen var obetalbar, ungefär som, VA, har jag en hemlig faster som ni inte talat om för mig? Jag garvade så mascaran och tårarna rann, hon skrattade lika mycket, säkert åt mig som inte kunde sluta skratta.

Jag har ju en lillasyster som är ett år yngre än Theresé, så hon är ju moster till Theresé och Jennifer. Kusin Camilla föddes ett halvår efter lillasyster Emma så ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vem till vem.

Nu får ni ha en fin första advent, tänd ett ljus ikväll och starta nedräkningen till julafton.

 

 

Barnvakts dilemma

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Skrev ju om problem med uttalande igår och kom givetvis att tänka på en händelse som utspelades för ca 27 år sedan. Jag skulle som 15 åring sitta barnvakt till min 3 åriga kusin.
 
Jag fick instruktioner om vad hon skulle få äta, vilken tid hon skulle i säng och såna där saker. När det blev dags för sänggående så sa hon att hon ville ha sil….ehhh say what, tyckte jag och såg väl ut som ett stort frågetecken. Sil, sa hon igen.
 
Alltså sil för mig, var något som knarkare höll på med jag begrep icket vad hon surrade om, näää du sa jag, här blir det ingen sil. Efter många om och men, fick jag i säng henne.
 
När sedan min morbror med fru kom hem på nattkvisten och jag skulle klä på mig så var min ena gympa doja försvunnen. Vi tvär letade igenom hallen men hittade inte ett spår efter den. Men så höjde min morbror ögonbrynen, öppnade dörren och gick ut till brevlådan, där låg skon. Hon hade tydligen gjort så tidigare. Jag frågade dom dessutom, vad stackarn hon ville ha en sil för och dom skrattade och sa att sil, det var fil, minsann. Hon var sugen på en liten fil tallrik innan läggdags, nu blev det ingen sådan och kanske för att straffa mig för att hon inte fick som hon ville så gömde hon min doja.
 
Så var det åter måndag och ikväll är det bastuafton, ska planera för en loppis vi har tänkt ha nere i lokalen, kanske om 2 veckor, vi får se vad vi kommer fram till. Mer om detta kommer jag givetvis att lägga ut här, plats, tid osv. Sedan hoppas jag att så många som möjligt dyker upp, jag lovar att det kommer att finnas en hel del fynd, kaffe med dopp och julklappstips. Ha en fin måndag!

En halvmeter popcorn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

När vi satt hemma hos mina föräldrar, på farsdag, så blev det prat om svärmora, Åkes mamma, som ett år firade jul med oss, och Åkes pappa, samt hennes storasyster, Vivan, uppe hos mina föräldrar.
 
Jag hade bakat en kaka med glasyr som serverades till kaffet och Vivan skar sig en stor bit och Elsie frågade om dom kunde dela. Javisst sa Vivan och skar av biten på hälften, men inte som vi vanliga dödliga skär och delar saker, näpp, hon delade kakan så att hon fick den övre biten med all glasyr och Elsie fick botten.
 
Meh, sa Elsie, vad gör du, du kan väl inte dela kakan på det där sättet, nu fick ju du allt det goda. Joho, sa hon, vad är det för fel med det, fick hon till svar. Mjo, det är syskonkärlek det 😀
 
Kom ihåg då man var liten och mamma vid nåt speciellt tillfälle kunde köpa dom där bridge paketen med blandade choklad och lakrits bitar i. Sen skulle det paketet delas mellan jag och brorsan med lika många av alla sorter, varken mer eller mindre och mamma tog det som blev ojämnt. Då var det noga minsann och man hade flera ögon på sig.
 
Eller som alla gånger då vi fick godis i bilen då vi skulle upp till Malå, då brorsan skyndade sig att äta upp allt sitt och sedan spelade han sjuk och lurade av mig mina godisar, han sa att det var hans medicin, hm…nåja, jag tror att man fick i sig tillräckligt mycket godis ändå, lite svinn fick man allt räkna med.
 
Precis som den gången då jag och kusin Anna cyklade iväg till Springliden, en liten by, 3 kilometer från stugan, där det fanns en lanthandel och där såldes det en halvmeters popcorns påsar. Glada i hågen och med laddad plånbok cyklade vi iväg för att köpa just dom där påsarna, gjorde så och snodde om hemåt igen men vad tror ni hände med en av påsarna (nu kommer jag inte ihåg om det var Annas påse eller om det var min) jo, den åkte in i framhjulet på cykeln vilket resulterade i en brusten påse och popcorn fulla vägen. *snyft* snacka om svinn. Jaja nu är det andra tider och just popcorn kan köpas i olika varianter och dom är försvinnande goda eller man kanske skulle säga begärliga. Ha en bra onsdag!

Nyttigt, or not!

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Kom hem från jobbet en dag i förra veckan och Jennifer talade om att hon och Saga hade blandat mjölk och oboy i ett glas, nu menade hon inte en blandning som man normalt brukar göra utan dom hade tagit drösvis med pulver och en skvätt med mjölk. Joho, sa jag, JÄTTENYTTIGT.
 
Kom hem nästa dag och det var samma visa, nu fick jag säga att det fick vara slut på detta blandade, gå och ät en skopa socker istället, det är samma sak fast det smakar inte choklad, sa jag. Sen går det ju åt en hel del pulver och jag köper det inte för att det ska ätas upp utan drickas, någon gång emellanåt.
 
Med det sagt kom jag ihåg en av alla somrar som vi vakade in morgondagen, jag och min kusin. Vi rumsterade i ett annat hus än det där mina föräldrar sov så vi var i princip själva. Sena nätter då godis suget kom krypande, kändes tuffa då vi aldrig hade något i skafferiet. Till saken hör att huset vi bodde i, användes då och även nu, till vinterboende, så min mamma flyttar alltid över sakerna från skafferiet till "sommarstugan" och när hösten kommer så bär hon tillbaka allt igen.
 
Mjöl, socker och salt kunde man alltid hitta, men inte så mycket mera, förutom just denna natt då vi ännu en gång gick igenom skafferiet i jakt på något ätbart. Där längst in i skuggan kunde vi skymta ett rött paket, det var ett paket med sockerkakspulver, sånt där som man blandar ut med vatten, ägg och smör för att sedan stoppa in hela alltet i ugnen och simsalabim har man en ätbar sockerkaka.
 
Mm, det lät ju gott men vattnet i denna stuga eller hus, smakar inte gott, det är som att dricka rostvatten, och något annat blött att blanda ut pulvret med, hade vi inte. Och tjurigt sugna som vi var så käkade vi upp pulvret direkt från paketet, det bara dammade ur munnen, men jag tycks komma ihåg att det smakade alldeles utmärkt. Ja, vilka påhitt!
 
Vår farmor fick också utstå vårat sötsug alla jular då vi sov över hos hon och farfar. Jag och kusinen var hopplösa, vi smög alltid ner i källaren på natten och norpade ur knäcken, mandelmassan och nougaten som hon alltid hade därnere för allt julbak som skulle göras. När vi tagit vad vi ville ha så drabbades vi alltid av lite dåligt samvete och skrev en förlåt lapp från dom svarta fåren. Nu listade hon ut att det var vi som gick under det namnet och det fick vi höra även i vuxen ålder, egentligen tyckte hon bara att det var lite humor med det hela så hon skrattade bara. Ha en fin tisdag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se