Jag såg några kommentarer på FB igår, det var min kusin som tydligen blivit av med sin cykel som sedan återfanns hemma hos en kompis, undanställd, i tro om att det var hennes cykel…fast hon hade tagit fel, hahaa…ja, även den bästa kan göra fel.

Jag kom ju osökt ihåg den gången vi hade förlorat en av våra cyklar, en gammal antik sådan som Åkes farmor hade haft. Den brukade ju stå därnere i cykelkällaren (vi bodde i lägenheten då), men nu var den spårlöst borta.

Men så en dag, noterar Åke en cykel därute i cykelstället…nämen fy f-n vilka fräcka tjyvar, stjäla den från källaren och sedan ställa den uppe på gården, precis som om man inte skulle se den. Kanske hade dom hoppats på att någon hade flyttat och glömt cykeln där…ja, vad skulle man tro.

Först blev jag tvärförbannad, hur kunde dom…sedan slog vi våra ”kloka” huvuden ihop och knåpade ihop en lapp, som sedan sattes fast på cykeln, jag kommer inte ihåg vad vi skrev, men vi skräda nog inte orden, utan skrev lite ironiskt så där och dumförklarade säkert, cykeltjuven.

Sen stod vi däruppe i lägenheten, gömd bakom gardinerna i hopp och tro om att få se tjuven läsa våran lapp…det kom aldrig någon. Så råkade vi väl fråga Theresé, om cykeln, hon hade ju haft den där då hon var hem och hälsade på, och då kröp det fram, hon hade aldrig ställt ner den i källaren igen, utan lämnat den uppe…ja det var den tjuven det 😀

Jag sitter nu och väntar på samtal från min läkare, jag hade önskemål igår, om att vara fortsatt sjukskriven och få en utredning gjord, men så ändrade jag mig…sedan, jag tänker åka och jobba, utredas kan jag göra ändå, och sen får vi väl se vad som händer…

Ingenting har blivit bättre, trots medicin, utan jag har fått mer problem, det roliga i kråksången är att man aldrig kan komma med två saker till en läkare, det ska tas en sak åt gången. Och jag fick det bekräftat igår då jag pratade med en sköterska, som snäste fram hundra frågor utan att vänta på svar, där en fråga var: Vad söker du för? Ja…ryggen…och nu foten. Jaha…ska jag skriva ryggen…suck, vad ska jag nu skriva…samma som förut, eller jaha, då får jag väl göra så här då…suck och stön.

Sedan ville hon att jag skulle säga vad jag ville att läkaren skulle göra, det är väl så vanligt, jag trodde dom jobbade för att dom skulle komma med hjälpen, inte tvärtom.

Ponera nu att jag fått en spik i foten, och hoppla, sen råkade jag få en i handen också, då ska jag väl välja vilken dom ska ta först…eller? Ja, nu var jag lite ironisk…jag vet 😀

Önskar er alla en toppen tisdag!