Etikett: kurs

Mission completed!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Nu sitter man här och väntar på målaren, ja jag vet… egentligen skulle man ju inte göra det, för hur ofta på en skala kommer en hantverkare på den tid dom sagt? Men vad vet man, plötsligt så händer det, hm… nu kanske man skulle köpt sig en triss lott 🙂
Jag susade ju iväg till tandläkaren igår morse, och det blir ett återbesök där, ingen surprise, det visste jag redan, även om jag inte är någon tandläkare, sedan vidare upp till vårdskolan där vi efter 3 timmar fick varsitt diplom för genomförd kurs i Förflyttningskunskap – personlyftar.
Vi var 4 stycken från vår arbetsplats, 2 stycken från en annan men med samma arbetsgivare och 2 stycken representanter från ett annat assistansbolag. Vi betade inte bara igenom kursmaterialet utan hann även med att utbyta tankar, frågor och annat som kan skilja från en arbetsplats till en annan. Och vad arbetsgivarens åtaganden är, samt våra, som anställda. Kan tålas att upprepas några gånger, för det är absolut inte alltid dessa förordningar efterlevs.
Efter det gasade jag iväg till vårdcentralen och körde ett litet pass med ”gammbossen” som redan hunnit med att vara där två gånger på samma dag. Sedan bjöd hon på go´lunch hemma hos henne. Pratade om livets vedermödor och allt som kan vara och bli, sen hämtade jag mamma, och vi gjorde ett kort stopp på Ohlssons tyger där jag hittade det perfekta luddtyget som jag skulle ha till katternas elementvärmarplats.
Efter middagen skjutsade jag hem henne, och tillbaka i huset så sydde jag ihop luddtyget och se hur bra det blev:
Listerna däruppe blev målade andra varvet och saker skruvades bort och plockades undan. Så som sagt var… nu är det bara att målaren kommer, det är bara att sätta igång!
Jobbar eftermiddag idag så nu ska jag fixa middag till Åke och Nicco och se vad jag själv kan bjuda mig på. Önskar er alla en fin torsdag!

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då 🙂
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt 🙂
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut 🙂
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!

Bak – vänt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Håller på kännas tjatigt nu, detta om mina vaglar men jag kan inte låta bli. När läkaren sa att han skulle skriva ut denna salva som jag nu använder, som jag haft mot/för vaglar, fast jag denna gång inte hade en vagel utan vecket på hornhinnan, så skrattade jag till och sa med aningens sarkastiskt tonläge, att den där salvan har aldrig hjälpt mig förut, alla…och då menar jag alla gånger, jag haft den så har jag fått en till vagel, i det andra ögat. Han sa ingenting.
Salvan har jag enbart använt i mitt vänstra öga och kan ni nu gissa vad som poppade upp i det högra ögat igår? JAAAA, en vagel, precis vad jag hade önskat mig…eller hur det nu var.
Vi spelade in roliga klipp igår och såg på det efter ett annat program. Där var ett klipp med en tjej i 18 års åldern, som gick runt med en termometer i munnen och när hennes mamma fick syn på den så såg hon att det var hundens termometer som skulle användas analt. Vilken miss…som tur var hade dom tydligen aldrig hunnit använda den så hon överlevde fadäsen.
Och då kom jag givetvis ihåg vad en tjej berättade på en kurs jag gick för 7-8 år sedan. Vi pratade om att vara sjuk och hon sa att det var så typiskt män att bli eller låta så våldsamt sjuka för det minsta lilla. Hennes pappa var tydligen expert på det och ojade sig så fort han åkte på en förkylning.
Nu hade han fått en förkylning och han gick runt och sjåpade sig och gav till slut efter för sin fru, som föreslog att han skulle kolla om han hade feber. Dom hade bara en stjärttermometer och den skulle han då hantera själv, något han aldrig testat förut.
Han gick och lade sig på sängen och sedan fick dom höra hur han stånkade, stönade, ojade sig och ojandet gick över till ett jämmer och gnöl. Till slut var frun tvungen att gå dit, det lät ju som om han höll på dö. Han hade sååå ont så ojojoj, men det fanns en liten förklaring, han hade satt in termometern fel väg…eller kanske man skulle skriva bak – vänt, hahaa…
Och med dom orden önskar jag er nu en fin, feberfri lördag!

Knickedick

Av , , 4 kommentarer 5

Att man fick vara nummer ett…hela dagen igår. Jag slog mitt besöksrekord med hästlängder och hade 1919 sidvisningar. Man blir som lite lur att något är fel. Har det brunnit någonstans, har ledningar frusit, har räknare fått skvatt? Men kul är det att iaf att någon, tycker att det är tillräckligt intressant för att sitta och läsa det man skriver.

Nåja, när jag steg upp i morse så hade jag ordet knickedick i huvudet. Det är nämligen ett ord som Åke använde förut och ska betyda ungefär något som, knäppgök eller kuf eller någon som ser lite vilsen ut. Vi åkte upp och lämnade igen borrmaskinen i söndags och stannade för att bussen skulle plocka upp en man och då kom det över Åkes läppar –jaha det var en knickedick där. Det var så längesedan han sa det att jag hade glömt bort just det ordet och det var kanske därför det fastnade.
 
1997, gick jag ju en sån där kurs, och vid ett tillfälle så fick vi till uppgift att skriva upp ”fula” ord om kvinnor/tjejer, respektive ”fula” ord vi använder om eller till män. Och nu varnas det för att det kan komma svordomar och fula ord.
 
Om kvinnor kan vi säga:
*Slyna
*Bitch
*Hagga
*kärringjävel
*Hora
*Fitta
Ja, jag behöver väl inte skriva ner mer, och till männen kan vi höra följande:
*Gubbtjyv
*Gubbjävel
*Gubbstrutt
Sen kan jag inte komma på några fler ord, det finns säkert men inte i närheten lika kränkande som orden till kvinnor och då kan man ju fråga sig varför det är så här? Åke däremot har ju några ord men dom är nog ganska hemmagjorda, som till exempel, just ordet knickedick eller plösjävel men dom är nog inte heller så hemska egentligen.
 
Vi fick aldrig något svar på varför det är som det är men man får sig en funderare (vilket jag egentligen inte behöver, min hjärna arbetar för högtryck ändå :-D).
 
Jennifer, hör och häpna, var pigg och alert igår då jag skulle ha upp henne, hon har längtat till skolan från dag ett, på jullovet. Och det är klart, många kompisar försvinner ju bort till släktingar och vänner och kvar i stan blir inte så många. Tyvärr brukar längtan till skolan avta ganska snabbt efter skolstart så jag räknar inte med några större förändringar vad det gäller väckningen av henne.
 
Idag ska jag iväg hem till Annika och jobba lite, sedan åker jag upp till henne på lasarettet, nu ligger hon på en annan avdelning och jag hoppas att dom kommer fram till vad dom kan eller ska göra. Det är ju tragiskt om hon bara ska ligga där och se tiden an.
 
Ni får ha en bra onsdag och kolla…snart är det fredag igen, otroligt!

Hur snackar du

Av , , 2 kommentarer 4

För tolv år sedan gick jag en kurs i vad jag ville bli ”när jag blev stor”, ni vet, en sån där kurs som man får gå för att statistiken ska se bra ut på arbetsförmedlingen över hur många som är sysselsatta eller ej. Nåväl, vid en av fikapauserna var vi alla samlade ute i fikarummet och det blev snack om hur man pratade med varandra.

Jag sa att jag snackade med mina kompisar på ett sätt och med mina svärföräldrar på ett annat sätt, helt beroende på vem eller vad man pratade om. Kursledaren fnös till och sa att det kunde jag väl inte göra. Det måste ju vara jättejobbigt tycket han, om man skulle måsta vara olika personer vid olika möten av människor.
 
Nu tror jag att han var ute och cyklade, för om man pratar med en gammal vän så har man ofta ett internt sätt att prata på, och man skämtar om saker som ingen annan kanske begriper sig på, men skulle jag ha sagt samma saker till mina svärföräldrar så hade dom säkert trott att det brunnit någonstans och sedan hade dom bett Åke att leta sig någon annan.
 
Jag skulle, för att ta ett exempel, aldrig sagt en svordom i någon mening då vi pratade med Åkes föräldrar, däremot kan jag, för att understryka allvaret eller hur jag riktigt känner det, dra till med en mildare svordom om jag pratar med vänner. Jag skulle väl heller eller lägga upp mina fötter under mina ben om jag sitter på en stol och blir intervjuad för ett jobb, men det kan jag göra då jag sitter hemma i soffan. Man tar seden dit man kommer, och vad jag gör hemma är min ensak men på offentliga ställen kanske man bör tänka till lite.
 
Det handlar väl också om att ha lite magkänsla eller taktkänsla över hur man ska föra sig eller vad som kommer ur ens mun. Det är precis likadant när man sitter ute på gården med alla grannar, beroende på vilka som är samlade därute, så väljer jag vad jag vill bidra med då man berättar saker. Man drar till exempel inte ett skämt om en katt, ifall man vet att en av grannarna precis har förlorat sin. Sen kan alla fela ibland och smågrodor har man väl hört talas om, fast det brukar oftast inte bli några större katastrofer.
 
Idag står det träning på schemat, samt vallning av dammsugaren. Blommorna skriker också efter vatten så dom bör få lite. Sen ska jag kolla in lite på bemanningsföretagen och se vad som gäller där. Ha det gott, allting gott!

Slutspurten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka 😀
Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.
 
Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.
 
Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!
 

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?

Hjälp mig att fatta…nån?

Av , , 3 kommentarer 5

Detta kan man bland annat läsa från ett dokument som Manpower (bemanningsföretag) har skrivit:

Av det totala antalet chefer i undersökningen så är det 17%  som svarat att dom har sökt information om arbetssökande på deras webbaserade sociala nätverk som en del av anställningsprocessen. Med webbbaserade nätverk avses exempelvis Facebook, Myspace och Linkedin.

Nu till min stora fråga, hur…HUR kan dom söka information om mig i till exempel Facebook, då människor som vill läsa min profil och vad jag skriver, först måste skicka en vänförfrågan till mig som jag ska godkänna? Besitter bemanningsföretag någon typ av verktyg som gör det möjligt för dom att att ta sig in till min information utan min vetskap, eller? Det enda, mig veterligen, någon annan har tillgång att se utan att jag kan göra något åt det, är min presentationsbild.

Jag var ju på en kurs i våras där vi bl.a fick träffa ett antal bemanningsföretag och där sa dom samma sak, att man skulle tänka sig för vad man skriver på till exempel Facebook, jag ställde då samma fråga som här, hur kan dom kolla upp det? Ja, det hade dom helt plötsligt inget svar på, konstigt.

Nu vet vi, dom flesta som bloggar, att man ska passa sig lite för vad man skriver här, för så är det ju, att det som kommer ut på nätet, kan alla kolla upp. Man får försöka vara lite smidig med sina åsikter och inte gå på personangrepp eller göra andra påhopp.

Ha en underbar tisdag!

Vinst trots förlust

Av , , Bli först att kommentera 5

 

En vecka, 1,3 kilo lättare, totalt på 5 veckor gör det en förlust på 6,4 kilo, eller förlust och förlust, det ska väl snarare räknas som en vinst.
 
En av dom som går på den här kursen har tappat 8,4 kilo och hon sa att hon alltid varit överviktig, liksom skitviktig, fast vinsten av pengarna hördes hon inte ha så stort intresse av, men pengar är pengar, och det skulle sitta fint med lite extra nu i jul.
 
Jag fick ett tips av min coach och tror att jag ska göra som hon säger, så kan man checka av igen om 2-3 veckor och se vart man hamnat, om det gett bättre resultat.
 
Nu är det ju inte meningen att man ska tappa mer än 0,5 kilo/vecka, det är den ultimata viktnedgången för att kroppen ska hinna med och kanske man själv också. Vilken grej om man vaknade upp nästa dag och det hade försvunnit 20 kilo rätt ut i cyberspace, det vore någonting det.
 
Jag går en hel del om dagarna, minst 1 timme och 20 minuter plus dom gånger jag styrketränar också och det hade inte varit så jobbigt om jag inte fått så dödligt ont i mina fötter. Min mamma vill absolut att jag ska beställa tid hos min läkare men jag tror mig veta vad han kommer att säga –ja det där det kan ju vara vad som helst, sååå….
 
Nä sa jag till mamma, jag ska fortsätta att gå lika mycket, tills mina fötter faller av, då vore det väl själva den om inget skulle kunna åtgärdas.
 
Idag blir det stadstur med Jennifer och uppdraget är att hitta ett par vinterskor, har förberett henne på att jag inte köper nåt som bara kan användas i finväder och plusgrader och hon verkar införstådd med det…fast jag har nu en viss vana av att göra detta så guuu´vet vad vi kommer att komma hem med.
 
Åke är hemma idag, han har hostat och levt om hela natten och varm som ett element gående på högvarv, vilken tur då att jag var kall som en isglass 😀
 
Nu ska jag putsa på ett brev som ska med i ett annat brev, som jag gjort i ordning och som innehåller diverse småsaker och som ska säljas på auktion i U.S.A. Dom har en insamling till auktionen som går av stapeln den 8/11 till förmån till en som fått en hjärntumör. Jag har bara av en slump, lärt känna hon som dragit igång det hela, via facebook , och jag tänkte att många bäckar små, sen tror jag stenhårt på uttalet: ”what comes around, goes around”. Man behöver inte heller få tillbaka från den man hjälper utan det kan komma från okänt håll, alla behöver vi bli lite bättre på att hjälpa andra och inte bara se till sig själv.
 
Hoppas ni får en bra fredag, vi får göra det bästa av dom förutsättningar vi har.

På kurs med…

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Så har jag varit på kursen och fått veckans dom, jag hade faktiskt gått ner men inga stora mängder precis. 2 hekto, men…när man gör den här skanningen så får du veta vad som hänt invändigt och det såg betydligt bättre ut.
 
Jag har på en vecka minskat med 2% fett, ökat min vattenmängd med 1½%, byggt på mig 2kg muskler och viktigaste av allt, bukfettet. Man ska ligga någonstans mellan 1-12 för att hålla sig inom dom ”normala” värdena. Bukfett är det som lägger sig runt dom inre organen och är med andra ord inte så bra. När jag började kursen hade jag 14, efter 2 veckor var det 13 och nu, efter 4 veckor ligger jag på 12.
 
Nu vet jag att man egentligen aldrig ska gå efter kilon, man ska istället ta midjemått, det är där det syns först. Sen ska man alltid väga sig på samma våg och vid samma tid, annars är det lätt att det börjar misstämma. Vi har en glädjevåg här hemma men när Jennifer väger sig så verkar den stämma gentemot skolans våg, så det är någonstans på väg uppåt som den börjar dra bort kilona. Till både för och nackdel 😀
 
Men som sagt, vikten är en siffra, vad det egentligen handlar om är hur man mår på insidan. En smal människa behöver inte ha goda testresultat vid en hälsoundersökning och en överviktig människa kan ha väldigt bra provsvar, vilket jag alltid har haft, fram till den dagen då jag slutade röka, för att ta ett exempel, då, för första gången i hela mitt liv, så fick jag högt blodtryck, kalla händer vilket tyder på dålig cirkulation så det vete i tusan om det var värt att sluta röka…jo, det var det, alla gånger. Jag är lycklig över att slippa det oket, men där ser man, det är inte alltid det "bara" blir bättre efter man slutat röka. Fast man ökar alltid sina chanser till en bättre hälsa, utan cigaretter och det är ofrånkomligt. Samma sak gäller vid en viktnedgång också, om man nu har några kilon extra, vill säga.
 
Att bestämma sig för att gå ner i vikt är ungefär samma sak som att bestämma sig för att sluta röka, du ska göra det för att du själv vill, inte för vad andra säger åt dig. Vill du inte till 120%, så kan du lika gärna låta det vara. Det enda som händer är att man försöker ett tag, sen ger man upp och mår man inte redan dåligt över att man inte klarade av det, så mår man sedan ännu sämre och det tar längre tid innan man rycker upp sig för ett nytt försök.
 
Jag sa när jag slutade röka att jag försöker inte sluta, jag SKA sluta. Det fanns inga andra alternativ, och jag tror att det fungerar på dom flesta. Säger man att man ska försöka eller prova, då lämnar man en bakdörr öppen för att sedan, då man misslyckats, kan säga att jag sa ju att jag bara skulle försöka och nu gick det inte.
 
Den största skillnaden att gå ner i vikt och att sluta röka är den att man bör ju äta, om man vill leva, men rökningen är något man klarar sig utan. Det finns många som har problem med just ätandet, att stoppa något i munnen kan trigga igång suget och har du då lite att sätta emot så är det kört. Det enda sättet att klara av detta är att planera. Hur gör jag då, vad ska jag ha hemma, hur ska jag träna, vad ska jag sysselsätta mig med osv., detsamma gäller givetvis för en som vill fimpa för gott. Man ska ha både en plan A och en plan B, (något som Birgittas dotter alltid har och det är väldigt klokt), annars står du där och faller om plan A inte funkade och du inte planerat för något mer. Fortsättning om kursen följer nästa fredag.
 
Nu ska Jennifer upp ur sängen, få sig frukost, sen är det väl bara att plocka fram paraplyet om man ska ut på morgonpromenaden. Ni får ha en trevlig fredag trots regnet, regn kan ju vara mysigt det med, åtminstone om man får hålla sig hemma.