Har det att göra med åldern, då man börjar tänka på följder av vad som kan hända om man gör så här eller så där? Eller är man bara en mes propp, månntro.

Nu ser jag såna här bauta snöklumpar lite varstans, och många gånger placerade högt upp på nån snöhög.

Den här specifika klumpen är nästan lika hög, som jag. Nej, jag har inte klättrat upp och mätt, men jag uppskattar storleken på ett ungefär, en bild ljuger ju ibland rätt så ofta:

Jag VET, in facto, att om jag hade varit i 8-9 års åldern så hade jag stått däruppe och försökt putta ner den där klumpen…tveklöst, och jag hade inte varit ensam heller. Och där tänker jag då ett steg längre, idag. What if, nån stackare står under och ska testa att hålla emot, eller för all del, ta emot den där snöklumpen som säkerligen väger sina modiga kilon.

Vet också att man kan inte bädda in barn i bomull, dom måste testa och lära sig själv, fast jag tycker att man också, som vuxen kan försöka tänka följder och göra vägen lite enklare. Ofta är det tillfällen som ges, då man gör saker som sedan inte blev så bra.

När jag funderade på detta igår, så kom jag ihåg tjafset på förskolan där Nicco gick, och hur vuxna då, resonerade. Idioti! Dom hade en kulle på gården där det åktes skranor på vintern.

Skranbanan, om den följde den naturliga vägen, slutade vid ett träd. Och där ville då förskollärarna undvika brutna ben och skallskador, så dom var förutseende och band fast skranorna som skydd runt stammen.

Men det gällde ju att vara observant ändå och lättast var väl att få såga ner det där trädet. Så dom kontaktade Umeå kommun. Gissa svaret…och det var en vuxen där i luren.

-Vet ni hur långt tid det tar för ett träd att växa upp? Så nej, det sågas inte ner nåt träd, och har ni problem med det så kan vi istället komma och gräva bort kullen.
Jo, det är sant! Visst, det var ju bra tänkt att undanröja en fara, ingen kulle så kunde ju knappast nån åka ner och hamna i ett träd, fast…barn måste väl ändå få tillfälle att leka också.

På samma förskola, flera år senare, och jag passerade och gick in och pratade lite. Jag noterade att det inte fanns några gungor uppe och frågade om dom höll på göra nytt. Nopp, det fanns inte tillräckligt med personal, så gungorna plockades ner för att undanröja en potentiell fara om barn gungade men utan uppsikt.

Så galet! Och jag förstår ju att det inte sitter i personalen, utan i pengar och tyvärr så är det alltid nån som ska drabbas av besparingar. Och den här gången blev det barnen. Medan jag tänker på hur många som är arbetslösa och satt i olika projekt, men låt dom gå och göra praktik där det behövs folk, även om dom ska gå utöver, ordinarie personal, så ser ju 4 ögon, mer än 2. Har jag rätt eller har jag rätt.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!