Etikett: klipp

Som en fis i rymden!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 november 2019 kl 08:01, Bli först att kommentera

Skulle egentligen ha börjat gårdagens inlägg med detta. Vilket hemskt uppvaknande jag hade i morse, hann tvärtänka att det måste ha varit PARTYPARTY igår, med jäkligt stora bokstäver. Försökte se klockan men det var bara sudd, och jag trodde att jag blivit mer blind än innan.

Haha…fast då jag gick närmare, lätt oroad över framtiden, så ser jag att tidningen som ligger på väckarklockan, skymmer själva siffrorna och det jag såg, var den röda reflektionen på sovrumsbordet…PUH!!!

Och nej, jag vaknade inte den tiden, däremot kom jag på, den tiden att jag skulle ha fotat då jag steg upp men i den totala förvirringen, glömde jag bort det 😀 Så det blev aningens senare!

Känslan att vara mer än halvblind kan nästan jämföras med, om man vaknat till detta:

Hade fixat min lunch, dagen innan, jojo, och nu är räkgott, som ursprunget hette, helt modifierad och jag döper den härmed till Kuckelimuckgott!

I botten på formen, låg stekta champinjoner, paprika, veg bacon och salladslök. Ovanpå det, cheddarost, blandat med levainbröd i tärningar, och sist, såsen, bestående av ägg, soya grädde, mandelmjölk. senap, kuckelimuckkrydda, djävulstårarnas saltkorn, lite spanska kryddor och sweetchilisås och en aning smält smör.

Detta ska då stå upp till ett dygn innan man kör den i ugnen i cirka 40 minuter…klart och supergott!

Sen hittade jag då på att jag skulle fixa dom där saffransbullarna. Och det var superjäst där, tror jag:

Delade degen i 2 delar, gör den första klar, nöjd över synen så kommer jag plötsligt ihåg att jag glömde sockret…arghhh!!! Fast jag lugnade ner mig och tänkte att mandelmassan jag rev över smöret, förmodligen är sött ändå, men så funderade jag en kort stund och bestämde mig för att fylla just dom bullarna med marsankräm och japp, resultatet blev fullgott!

Nu har detta klipp, förmodligen inget med resten att göra, beror lite på hur man tänker på saker och ting, kanske lite som, shit happens, och det gör det väl hela tiden, fast oftast är det väl saker som i jämförelse, är som en fis i rymden. Ha en underbar dag, allihop!

Ren skräck eller kanske fascination!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2019 kl 08:53, 2 kommentarer

När vi höll på närma oss slutet med allt jobb, nere i rosa rummet, bar jag ner en blomkruka med tygrosor, som jag ställde på min egenhändigt, ihopskruvade stephylla:

Gick ner dit, varje dag, för att ställa fram nåt eller fundera ut en fortsättning. Dag 4, efter blomkrukan kommit dit ner, så möts jag av detta:

Och hur i hela…har den hamnat på golvet???

Jag låter tankarna gå runt några varv, tar sedan resolut upp blommorna och klämmer ner dom i krukan igen, och ställer den där den stod.

Pysslar på med annat därnere och plötsligt börjar det prassla i krukan. Gissa om hjärtat och andningen upphörde under en kort stund. Jag står och stirrar på blommorna som faktiskt rör sig och *TJOPP* så flyger hela buketten upp och landar på golvet igen. Känner lätt skräck eller kanske fascination, jag förstår ju egentligen inte vad som pågår.

Tills jag plockar upp den igen och inser att dom böjliga plastbeklädda metallrötterna, som jag vikt ihop så dom liknar en bläckfisk, gör att dom pressas utåt och sedan uppåt och därför kan rosorna hoppa ut. Jag böjer dom sedan huller om buller och nu står dom precis där jag ställde dom 😀

Mysteriet löst!

Nicco ringde igår och var sugen på en fika, ute, så vi åkte på Avion och där bjussade hon på kaffe och en bulle, efter små inköp i affärerna. Det tackar man ju inte nej till.

Vad jag däremot skulle ha avstyrt, var att som en god mor, försöka hjälpa Nicco att nå det där paketet med djupfrysta vegkorvar, som låg längst in, längst bort i frysdisken.
Jag gör ett svanhopp med en tvåsidig twist, dubbel revbens rullning och landar där så fint på kanten. Känner hur revbenen far över varandra, typ, med ett konstigt ljud.Och får tvärt, lite svårt att andas, och mitt i det ska vi skratta åt eländet, inte kändes det bättre, med skratt, och då kunde man inte sluta heller.

En god samarit passerade och frågade om vi behövde hjälp, och ja, sa Nicco, vi når inte paketet i disken så han plockade upp det i ett svep, varför kunde vi inte ha väntat på honom, kan man ju fråga sig, så här i efterhand. Men det vet man ju, hur lätt det är att vara efterklok...

Åke frågade senare på kvällen, hur det kändes. Mja, det känns ju värre än från början, och nu i natt, har det varit nalta besvärligt, ja det vet ni ju, är man van att ligga på sidan så blir det svårt. Jag kunde ta mig lätt åt vänsterhållet, men har ju vaknat varje gång jag ska till och röra på mig. Så jag sjukskrev mig, det funkar inte riktigt att ha det så här i det jobb jag har.

Snacka om att man börjar känna sig ranglig på nåt sätt. Svanskota känns som om den suttit lös i snart 9 månader, den kluckar då jag rör mig i sittande ställning, mina armbågar är slut, ingen höjdare att bära saker eller när man råkat ligga konstigt och man vaknar och tror att man brutit armarna i sömnen. Och nu det här, på allt annat.

Nej då får man söka roliga saker att lyssna på, läsa om eller som det här lilla klippet på valpen som saknar fäste 😀

Och med detta önskar jag er alla en fin måndag!

Nu är den över…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 december 2018 kl 09:31, Bli först att kommentera

Pratade om katter och hundar igår kväll, och hur olika dom är men samtidigt kan man, med visst tålamod, lära bägge att göra otroliga saker. Det roliga var att jag faktiskt såg ett klipp på FB igår, om just katter som gör det man trodde skulle vara stört omöjligt.

Men övning ger resultat, och framför allt tid, tror jag, att nöta in, belöna, göra att det är roligt och aktiverande, både för kropp och hjärna.

Winstone bryr sig inte om katter, och det är skönt, finns några lösspringande här på slätten, inte ofta man träffar på dom, men ibland. Som för några dagar sedan, då en katt kom travandes bakom plogkanten och jag fick syn på den då vi var rätt så nära.

Katten kröp ihop och gjorde sig lång och smal med öronen bakåt, Winstone fortsatte gå utan att ge katten en andra blick, men jag drog honom så långt åt sidan jag kunde och vi kunde passera med lite marginal. Jag var mest orolig över att katten skulle göra ett tokutfall, jag har ingen lust att försöka sätta några fingrar emellan en förbannad katt som ger sig på en hund, eller nåt annat heller, för den delen.

Nåja, katten var säkert lättad över att slippa sätta Winstone på plats och vi kunde fortsätta gå åt varsitt håll.

Grannfrun berättade ju hur hennes lilla Frasse, en Chihuahua, blev överfallen av en katt som hoppade ut från buskarna, så hon införskaffade en liten burk med hårspray, om dom, wost case scenario, skulle stöta på den igen, då skulle hon då kunna freda sig och hunden. Tror inte att det hände igen, men bra att vara på sin vakt. Sen ska jag ha osagt om just hårspray är så lyckat, man vill ju inte heller plåga någon.

Då var det slutet på 18 och imorgon ska man få in 19 i huvudet:

Nu är den där omtalade morgonstunden över:

Kaffet intaget, Sally har fått sin frukost serverad och Winstone sitter som en stjärna och ser förväntansfullt på, när Åke äter en tallrik filmjölk.

Och nu…jobb jobb och åter jobb, dock oavlönat, det är allt som ska fixas inför kvällen, undrar om jag ska börja med en del av nyårs buffén, eller ska jag möblera lite, hm, jaja, nåt av det får det bli. Och nu mina vänner så önskar jag er alla ett stort GOTT NYTT ÅR!!! Med bild tagen av Theresé Hällsten Nyårs afton 2011

Och en ps bild, skickad från Thailand, där Kerstin och Jan B firade in 2011 med ett fisk spa ds

Hundar kan, dom med :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 december 2018 kl 09:06, Bli först att kommentera

Fick mig ett skratt nu på morgonen då jag ramlade över detta klipp på hundar/vs katter och jag må ju säga att hundar kan, dom med 😀

Kom hem strax efter 8 igår kväll, hann stryka och byta gardiner i 3 fönster, tvätta kläder, dricka kaffe, göra i ordning för Åkes jobbardag idag, plocka fram julstjärna:

Och granen ja, den gjorde jag innan jag åkte och jobbade:

Idag tänker jag fixa köksregionen, ska även åka på ett möte, och se om jag kan hitta tavellister på Mio. Ska ju pyssla lite i korridoren också, tänk om man kanske kunde måla den klar, hm…

Ja Åke ja, idag är det hans första arbetsdag sedan olyckan med nacken i augusti. Kändes konstigt att Winstone gick upp med mig på morgonen, och i huset finns bara vi två, eller javisst ja, med Jack the hamster är vi tre. Nicco är tillfälligt bortrest, har firat helgen i annan stadsdel, men kommer hem idag.

Nu sitter jag mest och gruvar för att gå ut med hunden i detta regnväder, försöker se om det blåser, för i så fall är det inte ens lönt att ta med ett paraply. Jag hatar att ha huva på skallen, tvitvitvi.

Nå, hunden är ju fortfarande en utehund, så det är väl bara att rappla iväg och se glad ut. Hoppas på en fin måndag för er alla!

Otur i turen eller tvärtom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2018 kl 08:33, 2 kommentarer

Ingen lyckosam dag igår, bilen gick inte igenom, fast det var väl inte några jätteproblem, men ändock, man ska ju tillbaka och det är inte gratis, samt att Åke fick sig lite jobb, igen.

Sen tuggar jag sönder en tand, och jag tror nog att jag får lov och ringa och kolla om det finns nån akut tid idag, vill inte dra loss biten som nu sitter löst, känns som om det kan börja göra ont då. Funderar om jag ska ta bort den, helt enkelt. Jaja, jag får se vad dom säger!

Eller det var väl knäppt sagt, jag VET vad dom kommer att föreslå, inte vill en tandläkare att folk ska dra ut tänderna, då blev dom ju utan jobb till slut 😀

Nåja, jag överlever, det var mest bara såna där onödiga saker, tycker jag, men saker och ting kan ju alltid vara värre (liten tröst).

Jag hade i alla fall gjort en god räk sallad som jag bjöd mamma på, vi surrade bort en stund framför vår fejkbrasa, den värmer ganska gott:

Sen brände vi iväg och handlade lite, jag köpte en sån här, dock inte testad än:

Jag måste trots det, ut och handla idag ändå. Bo-Lage ska besökas, och jag ska införskaffa vad jag behöver till morgondagens middagsbjudning. Så egentligen, hade jag verkligen inte tid med denna tand…tvitvitvi!!!

Nicco taggade mig i detta klipp, haha…ja den är rolig, och vem vet, det kanske ser ut så där om 30-40 år 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

Den brann ner, eller upp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2017 kl 09:43, Bli först att kommentera

Ser på en av Facebooks säljsidor, att julkyrkorna är rätt så poppis. En av dom som var till salu saknade korset på toppen. Säljaren skrev, att det var ju den vanligaste saken som var borta.

Jag kände mig nödbedd att gå ner i källaren och plocka fram kyrkan som stod därnere i julgarderoben. Jo, det låg nog nåt i vad säljaren skrev, den här saknade också korset, men nu får den stå i fönstret till allmän beskådan:

Så synd att den jag hade som barn, som jag en gång fått av min mormor, inte överlevde alla mina härjningar, den var gjord i trä, den här som vi nu har, är i plast, även om den säkert har x antal år i nocken (:D), den tillhörde mina svärföräldrar, och både Theresé och Nicco kommer ihåg den från det dom var barn.

Fick höra av en vän, som även dom hade en kyrka då hon var barn. Att den inte heller blev långlivad. Hon trodde nämligen att det vita som låg på taket, var äkta snö, och hon tänkte hjälpa snösmältningen på traven, och detta med hjälp av lite tändstickor. Det blev en majbrasa, berättade hon, och kyrkan överlevde inte branden. Ojoj!!! 😀

Tydligen så var det någon i Malå, som gjorde såna här julkyrkor, men med Malås kyrka, som modell, jag är osäker, men tror att min mamma har en sån, som hon fick av en gammal granne som kom från just Malå, men jag ska låta det vara osagt…måste fråga henne. Jag hade i alla fall hellre velat haft en sån, den kan ju inte vara en dussinvara.

Ännu en ledig dag och jag har bestämt mig för att inte lämna gården annat än med Winstone, då vi går på promenad, kanske jag går in på Ica Nära (HP:s) för att fylla på om det är nåt som saknas, men i övrigt, bara vara hemma. Känns skönt, faktiskt!

Avrundar med ett klipp på otroliga människor och vad dom kan göra, samt önskar er alla en trevlig dag!

Hypnic Jerk…jojo!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 december 2017 kl 09:01, Bli först att kommentera

Jag återkommer ständigt och jämt till mina drömmar. I förrgår hade jag en som verkligen satte sig fast. Det var som taget ur en filmsekvens, med en brinnande himmel, blixtar och dunder, hög musik, som dunkade i takt med åskan, och hus som brann vid sidan om… och allting närmade sig oss, som stod där och bara gapade.

Nu får jag ju en låt i skallen, jag vet…den kanske inte är allas favvo låt, men för mig har den bränt sig fast i mitt huvud:

Så läste jag detta igår, inte apropå just den där drömmen, men om att sova/somna.

”Du gränsar mellan att sova och att vara vaken, och är bara ett par sekunder från att få en god natts sömn. Men plötsligt känns det som att du faller och du vaknar till liv av ett plötslig ryck i kroppen.

Känner du igen dig? Då är du inte ensam. Tillståndet kallas för ”hypnic jerk” och drabbar en hel del.

Många sover rakt igenom de plötsliga ryckningarna, medan andra vaknar och har svårt att somna om. Det som händer, enkelt förklarat, är att en del av hjärnan försöker somna snabbare än resten.

– Komplexiteten bakom att somna och vakna upp är otrolig. Och ibland, särskilt om du lider av sömnbrist, stänger hjärnan inte ner sig normalt. Detta kan leda till ryckningar när sömnen fortfarande är lätt, säger den brittiska sömnexperten James Wilson till Time.

Hjärnan försöker ibland att tolka de här ryckningarna, vilket kan vara anledningen till att de ofta sammanfaller med känslan av att man faller eller ramlar.”

Källa: https://www.aretrunt.se/darfor-rycker-du-till-precis-innan-du-somnar/

Jo, jag kan relatera till detta, men det hände så mycket oftare då jag var barn. Och min säng stod inte på den ultimata platsen i rummet. Utan precis under fönsterbrädan…i marmor. Jag vet inte hur många gånger min säng tippade och jag tvärsatte mig upp och…*TJONG* slog pannan i brädan. Och brorsan, som jag då delade rum med, vaknade eller hade inte somnat och frågade vad tusan jag höll på med. Ja, om jag hade vetat det 😀

Dessutom vakande jag ibland med en blomma på magen, till mammas förtret. Då hade jag greppat nån blomma på lämpligt avstånd, dragit upp den från krukan och placerat på min mage…fiiint!!!

Nå, nu råkade jag se en sekvens på FB, inte om åska, blixtar eller drömmar, men detta, och den kan man ju sammankoppla med låten jag la ut, eller hur? Jag är så impad över dessa människor och vad dom kan göra, kolla bara:

Hoppas på en fin dag för er alla, regn och rusk till trots!

Man blev männisch..för en stund!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2017 kl 06:20, Bli först att kommentera

Efter ett 13 timmars pass så fick jag med mig en liten belöning hem…nygjorda baklava, som vi åt till en kaffe, tack Zainab:

Va…ingen hund…vänta:

Ordningen återställd! 😀

Och solen tittade äntligen fram och man blev som männisch igen, åtminstone för en stund:

Winstone tog på sig kontorsrollen igår, Eloise var ledig, fast han var inte riktigt bekväm med sina brillor, en vanesak, förstås:

Såg några roliga katt klipp och jag ser ju bara Eloise, i allihop, nästan 😀 Här får ni kolla själv, och man förstår ju varför man säger att en katt, är väldigt egen, och ingen bestämmer över dom, i alla fall:

Önskar er alla en fin söndag!

Det är bara fantasin som sätter gränser

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 juni 2017 kl 09:19, Bli först att kommentera

Så läser vi en ny bok och som vanligt poppar det upp en mening, som fastnar och jag stör mig på den. Det är väl bäst att jag börjat med att säga att jag VET, att det är så här man säger…men…

Byxor är väl ett flertal…byxa, ental…haha, förstår ni vart jag vill komma? Jag tycker det ska stå: I sin rosa manschesterbyxa, fast om jag smakar på dom orden, så låter det istället som om han gjort något i dom…hm…obra 😀

Nej, jag lägger ner, det får stå som det står, det är nog bäst.

Jag hade nu tänkt att jag ska åka och handla lite idag, och jag tror inte, att jag kommer att vara ensam om det, så nu undrar jag, om jag ska gör ett snabbt avslut på detta inlägg…springa ut med hunden, och sedan dra iväg på CoopForum och göra bort inköpen.

Fast med min tur, har redan hälften av Umeås befolkning, redan haft samma tanke, och en fjärdedel av dom, har ingen hund, så dom kommer redan att vara där…jaja, det är inget jag kan göra nåt åt. Sen brukar det inte spela så stor roll hur många man är, som är där, det är mest vart man får parkera, och kötiden i kassan. Men hey, jag är ju ledig idag, så vem har bråttom.

Här får ni ett litet tips på hur man kan servera efterrätt till midsommarfesten, såg ett annat klipp igår och där använde dom sig av olika frukter, det är bara fantasin som sätter gränser:

Och till sist, stort grattis till Adam som fyller år idag, och er andra önskar jag en bra torsdag, ladda inför morgondagen, och be till väder kommittén att dom skickar sol, lätt bris och värme, så kan det inte bli bättre…see yaaa!

Uthyres!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2017 kl 07:52, Bli först att kommentera

Jag hade en mycket trevlig dag, igår. Det blev 6 timmar på stan, jag blev bjuden på en riktigt god lunch, efter radioteatern, som vi faktiskt lämnade innan den var slut, inte för att den inte var bra, eller att den hade budskap, utan för att vi bara kände för det 😀

Efter första dejten var det dags för den andra, och det blev med Helena och en kompis till henne. Vi satsade på kaffe inne på Brobergs lilla kaffehak, det är som trevligt där, litet men behändigt.

HÄR hittar ni dom och bilden på FB

Sedan gick vi in i affären som är granne med Brobergs och se, där hittade jag en födelsedags present till mamma, perfekt, då var det ur världen. Jag ville också in på Sandbergs pappershandel. Jag hittade det jag sökte, så jag blev definitivt nöjd, men kände en lätt besvikelse då vi gick in där.

Det är jättemånga år sedan jag var där, men kommer ihåg den lilla prylbutiken sen man var i tonåren. Då var det ju världens lilla pryl Mekka då man kom in där. Saker till för…nöjelse, man kunde gå och glo hur länge som helst, men inte idag.

Jo, jag vet att då, back in the days, så fanns det inte lika stort urval, på såna här affärer, och därför kanske man fick se saker man inte sett förut. Idag kan du ju hitta samma grej inne på Ica, som du gör på ÖoB eller på den där lilla presentbutiken, om du inte googlar och hittar den för en billig penning på nätet.

När jag kom hem så värmde solen så gott att jag och Winstone placerade oss utomhus. 34 grader i solen och man kunde sitta i bara tröjan. 2 timmar small bara till och både Åke och Nicco hann komma hem.

Då Åke kom, luktade Mazdan som en snöskoter och lät som en Saab 99, det roliga i kråksången var att han skulle iväg och besikta bilen också, och så där lät den inte på morgonen. Gissa om den gick igenom…NOT! Nu får han skrota den och köpa en ny, det är inte värt att laga upp skrothögen.

Åke körde mossrivaren häromdagen, så vår gräsmattan är inte riktigt i ordning…än. Men gissa vem som gillar att ligga på den…
Winstone förstås:

Jag sa att vi kanske kunde hyra ut honom som mossrivare, dom där små sakerna han får i pälsen, ramlar inte av…så kom med ett bud, vad ger ni för att hyra honom en timme i er trädgård? 😀

Solen lyser idag med, Nicco har nationella prov nu på morgonen, vår bonus son kommer i eftermiddag, och jag…ska bara vara…med Winstone och katterna. Avslutar med att visa er detta roliga klipp, på hunden som är ivrig på en katt, glöm inte ljudet, och nu önskar jag er alla en trevlig fredag!

Etikett: klipp

Som en fis i rymden!

Ren skräck eller kanske fascination!

Nu är den över…

Hundar kan, dom med :D

Otur i turen eller tvärtom…

Den brann ner, eller upp!

Hypnic Jerk…jojo!

Man blev männisch..för en stund!

Det är bara fantasin som sätter gränser

Uthyres!!!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se