Etikett: Kittelfjäll

Det ni!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till 🙂
Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.
På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.
Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.
Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.
Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.
Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.
På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni 🙂

Inget för en vanlig dödlig

Av , , 6 kommentarer 4

 

Nu har vi en konverter installerad i källaren, till vårt Internet, men…det ska ta en vecka till innan vi kan koppla upp oss. Fråga mig inte varför, det bara är så. Det var inte bara inkopplingen som skedde igår eftermiddag, utan stugan i Kittelfjäll, bytte ägare. Eller åtminstone så fick vi handpenningen, sista veckan i juni ska den vara fullt betald.
 
Eloise fick börja sin medicinering med en dubbel dos och det verkade som om hon blev raskare i stegen, där på kvällstimmarna, så nog funkar den, återstår bara att se hur hon verkar om två veckor.
 
Titta nu vad jag hittat i städskåpet:
 
Vad använder man ammoniak till? Jag har inte tordas öppna korken för att lukta på den. Läs vad som står på varningstexten:
 
Ingenting för en vanlig dödlig, med andra ord, och inte heller, något man blandar i bulldegen, då straffas man hårt 🙂
 
Idag åker jag, Kerstin, Inge-Gerd och Jan A, till returmarkanden i Vännäs, där finns det ju massor av saker att kolla in, och imorgon är det då dags att åka till antik huset i Rödå, en resa som Nailheads anordnat, vi rullar från Industrivägen i gemensam trupp, för vidare färd mot  slutmålet, ja, ni kan ju läsa själva om detta på deras hemsida: nailheads.nu/
 
Nu ska jag kolla om Nicco klivit upp…tillåt mig tvivla, det är alldeles för tyst däruppe. Nåja, ni få ha en fin onsdag, sol eller inte!

Aldrig upp på höga höjder….

Av , , 4 kommentarer 4

 

Åkes pappa, har ju en stuga uppe i Kittelfjäll…eller ja, en mil bortanför. Det är inte ofta vi är där och mest beror det ju på avståndet, man ids som inte sitta och köra 33 mil, enkel väg, bara för en helg. En av gångerna då vi var där, jag gissar på att det var för en 7-8 år sedan, så hittade Åke på att han och Theresé skulle ge sig på en liten fjällvandring, upp på fjället mitt emot stugan.
 
Här en tavla, målad av Åkes farbror, Jean Ragnar, som föreställer fjället dom var upp på, och tanken var att nå den lilla knixen, på den högsta punkten.
 
Jag och Nicco stannade kvar där då hon var för liten för en sån strapats och sedan var det nog inte så välplanerat. Theresé och Åke tog med sig varsin banan och lite vatten och sa att dom skulle vara tillbaka på en stund, jo tjena! Fyra timmar tog det innan dom var på andra sidan, inte allra längst upp på toppen dit dom egentligen hade velat gå, men den sista biten var alldeles för mycket. Jag hade viss mobilkontakt med dom, via sms, att ringa gick inte, och när jag stod på altanen med kikaren i högsta hugg, och jag visste vart på fjället dom skulle vara, så kunde jag urskilja två mus sk-tar, långt långt borta.
 
När dom kom tillbaka, schaskade det ur Theresé skor, hon hade klivit över diken och in vattenhål, hon var ganska så less. Myggen hade bitit henne så hon såg ut som en boxare och lunchen var passerad för längesedan. Nu var det dags för middag.
 
Åke sa då, att han skulle göra om det igen, men han skulle sluta röka innan dess. Igår kväll sa han att han ville dit igen, ja, sa jag, bestäm ett datum så sticker vi, men då ska vi ha med grejer så vi kan tända upp en eld och grilla oss en korv, full kaffetermos och andra välbehövliga saker. Nicco ville också med dit upp, gissar att hon tänker på alla fina bilder man kan ta där uppifrån. Ja, jag ska då börja ligga i hårdträning igen, jag och Kerstin ska börja om med våra promenader och nu är sötebrödsdagarna över. Så jag kommer att vara redo för fjället…men kommer du att vara det Åke? 🙂
 
Ha en fin trettondag, själv ska jag iväg och jobba klockan två, borde ge lite mer pengar än en vanlig dag.

För litet eller för stort, eller hort de var

Av , , 4 kommentarer 3

 

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.
 
Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.
 
På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.
 
Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!
 
Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.
 
Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.
 
Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.
 
Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.
 
När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också 🙂
 
Hoppas på en fin dag för er alla!
 
 

Kee Marcello

Av , , 4 kommentarer 4

Vi träffade på Kee Marcello, som bland annat varit gitarrist i Europe. Han compade Wolfman Jack under kulturnatta och Åke passade på att gå fram till honom och fråga om han kände igen honom. Vilket han gjorde.

Han har en gång i tiden bott här på västerslätt i samma hus där vi bor och hans familj hyrde stuga av samma par som sålde tomten till Åkes föräldrar, uppe i Kittelfjäll, så han hade varit där och hälsat på. Där ser man!

 

 

 

En liten värld vi lever i

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika…ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten…Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se