Ja då man ser ut som hundra år under isen, då måste man tvätta håret, tänkte jag. Hade precis legat och drömt att jag badade i sjön och det var underbart varmt…så glad i hågen letade jag fram schampo och handduk och klev ner i sjön, igår morse, (fortfarande i Malå).

Det var INTE varmt och behagligt, det var svinkallt, så där så det gör ont i skallen, då man häller på vattnet och man tackar någon däruppe att man inte hade balsam också. Tack för varmvattnet man har hemma i kranarna, säger jag.

På vägen upp till Malå, tog vi den ”gamla” vägen, som man alltid körde förut, den över Svartliden, och sedan hamnar man i Rökå. Den är närmare, än den vi kör idag, över Björksele och Kristineberg, men tidsmässigt tjänar man ingenting, då den här vägen är en gammal hederlig grusväg.

När jag var liten, fanns ett stycke mitt i alltihop, som vi kallade härliga guppen, ni fattar va? Vägen var som en naturligt berg och dalbana, och den bästa biten på hela resan, då pappa gasade på ordentligt 😀

Den fanns kvar då jag och Åke började köra dit upp, och ja…man kunde INTE, låta bli att gasa där, sen var det fortfarande en liten konst att hålla exakt rätt hastighet, körde man för fort, så försvann den där härliga känslan och det blev mer stötigt.

Nå, idag finns inga gupp kvar, och jag kan för mitt liv inte begripa, hur man kan ödsla tid och pengar på att plocka bort dom, men inte till att göra vägen i bättre skick. Dom vill ju inte ens att man ska köra den vägen eftersom dom plockat bort skylten som märker ut att man kan ta sig till Malå, den vägen. Slöseri med resurser, tänker jag.

Vi tog ännu en annan väg då vi körde hem igår. Nu över Norsjö och passade på att kika in till Christina, en tjej jag känner sedan min ungdom, då dom hade stuga på Udden, dom med. Hon och hennes kille bjöd på kaffe och gobulle och en trevlig pratstund, sen gasade vi iväg igen.

Så där lagom, till en senare lunch, så hamnade vi i, ja inte bokstavligt talat i, men…Mårdseleforsen, där dom fortfarande hade öppet sitt mathak, och vi tog oss en hamburgertallrik. Så kul med nåt annorlunda, ja, jag skämtar inte. Hamburgarna knådade kocken ihop själv och det var även annorlunda pommes frites, jättegott. Jag var tvungen att säga det till kocken då han passerade vårt bord, för att han skulle fatta att det inte var att för att det var dåligt, som jag lämnade en hel del på tallriken, utan jag orkade bara inte. Dom får mina varmaste rekommendationer, en vecka till, har dom öppet.

Läkaren ringde till Åke i fredags, och sa att en operation, kunde förvärra allting, utan det blir sjukskrivning på halvtid, i två veckor, inga tunga lyft och inte onödigt pratande. Sen blir han kontaktad av en logoped, han kanske måste lära om sig att få upp röstläget lite till.

Önskar er alla en trevlig söndag!