Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord 🙂
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt 🙂
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!
Senaste kommentarerna