Etikett: jobba

Vi har blivit hundägare!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Ja… visserligen var det mer än någon av oss andra visste, att vi hade hund, men tydligen finns det andra som tror det. Vi tar det från början.
Jag jobbade ju mina tio timmar igår, det var söndag, och vad passar då bättre än att få åka och köpa oss en pizza efter dagens slut, att slippa vara kreativ och komma på något vettigt, stå vid spisen och laga till det och… ja ni vet vad jag pratar om.
Åke är som alltid klar först, och han tar i vanlig ordning sin cigarett och går ut på bron för att insupa den dödligt goda röken från sin pinne. När han öppnar dörren ut, så nyser han och det är inte nådigt, vilket ljud han kan få till då han nyser.
Vi tittar på varandra, Nicco och jag, och skrattar lite och tänker väl tanken om vad andra skulle tänkt, om dom hört honom. Och nu råkade det ju var en som noterade nysningen.
Här utanför kommer en liten kille i 6-7 årsåldern och går, helt fredligt, ut kommer Åke och låter som han gör och killen blir vettskrämd. Han tvärnitar och säger till Åke: OJ, vad din hund skrämde mig!!! Nämen, vi har ingen hund, svarar Åke. –Nähä, men jag blev skrämd i alla fall.
Jag och Nicco noterar händelsen här utanför, för killen står kvar och pratar  med Åke och gestikulerar med händer och armar, och vi undrar just vad dom snackar om. När Åke sedan kommer in så frågar vi honom vad den lille killen hade velat.
Ja, han sa ju det där om hunden, och sedan då Åke tände cigaretten så sa killen genast: Jag känner röken redan, ända hit. Om du vill sluta röka så tycker jag att du ska köpa Nicorette, det hjälper med en gång!
Hahaa… vilken kille, och uppenbarligen gillar han reklamen på tv, för jag förmodar ju att Nicorette inte tillhör sakerna han provat på. Ja så kan det gå, om man nyser… tur att det inte gick förbi någon med dåligt hjärta, då vet man aldrig hur det hade kunnat sluta. Önskar er alla en fin måndag!
 

Såååå nära…

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Nu har jag min ”gamla” potatisskalare lagad och i tipp topp skick igen… fast som Åke påpekade, det kostade 300:- att få den fixad också. Hm, nu är det inte så dråpligt som det låter, det var något på hans svets som var trasigt och därför var han tvungen att köpa en ny sån grej, därav kostnaden, men den hade han ju behövt köpa för eller senare ändå.
En annan dråplig grej, ni vet, vi vann ju två nya bingolotter så vi spelade igen, nu i söndags, och kolla min lott:
Jag fick tidigt in en fyra och saknade bara 9:an för att vinna en bil.
Det blev sedan 4, 10, 3, 1, 5 och 7, men inte 9. Jag gjorde mig förberedd på att skrika varje gång vi var inne på den raden… men det blev aldrig mer än att dra in luft i lungorna, sedan hålla andan en sekund och avsluta med en svordom, nä nu blir det inget mer bingolotto på ett långt tag, igen.
Det var ju något vi spelade alltjämt, förut, för 20 år sedan. Någon helg satt vi med 4-5 lotter var och det gick det med, men inte idag, med dom lottpriserna som är.
En av dessa helger då vi laddat med en hög lotter så fick jag våldsamt ont i halsen och febern steg fort. Det slutade med en resa till akuten där det konstaterades halsfluss. Theresé hade ingen lust att åka med oss dit utan hon propsade på att stanna hemma och sköta ställningarna med bingon.
Nu var hon ju inte mer än en 7-8 år och inte menade vi ju att hon skulle kryssa i alla våra lotter, men se, hon hade gjort ett gott försök att hinna med. Hon var aningens förtvivlad då vi kom tillbaka, att hon inte fixat alla lotterna. Vi fick förklara att det aldrig varit tanken, om hon hade hängt med på en lott så hade hon ju gjort det bra.
Känns skönt att jag bara jobbar idag, sen är jag ledig fyra dagar, jag har inte sovit mer än 5 timmar med störd sömn, dom senaste nätterna och jag håller på känna mig ganska sliten. Dessutom håller nu mina revben samt rygg på göra ont, av allt hostande. Nåja, jag överlever nog detta med. Jag önskar er alla en fin tisdag!

En guldstjärna till…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Man hann inte mer än gå i säng så skulle man upp igen…känns det som. Jag jobbade ju till 21 igår och nu är en av dom andra anställda, sjuk, så jag får rycka ut och ta morgonpasset, så en annan steg upp 5.15, Zzzzz!!!
 
Jag skulle ju egentligen ha fått träffa Lisbet Olofsson idag, men var tvungen at avboka, sen hinner jag bara hem så ska jag hämta Nicco och sedan ska vi stå på skolan och sälja fika på öppet hus, så det spelade ingen roll hur trött jag var då jag kom hem utan det var bara att slå igång ugnen och baka.
 
Nu måste jag ju få ge Bostaden AB en liten guldstjärna också, inte bara för att vi träffade kvartersvärden i förra veckan och jag frågade honom hur lång tid det skulle dröja innan golven blir gjorda i lägenheten, det tog sedan en timme så ringde firman som skulle lägga golven och sa att dom skulle komma igår och göra dom. Nu fungerade ju inte det riktigt så där bra, eftersom vi bör vara några stycken som hjälps åt att flytta alla saker, hjälpmedelscentralen ska också kontaktas för flytt av säng. Nä, det lade vi en månad framåt, men det kommer då att hända.
 
Sen åkte jag tidigare igår, för jag visste ju att skottning av p-plats stod på schemat, jag drog runt med snösläden och då…kom den lilla ”gröna” traktorn och svänger in på min ruta och skottar den ren på snö, härligt. Det enda jag tyckt var lite knäppt var att han bara tog min ruta, inte grannens eller den där nästa, även fast det inte stod någon bil där, men jag är i alla fall glad 🙂
 
Sen har vi fått en som är intresserad av att köpa vår lägenhet, han ska komma upp någon kväll och kolla på den. Folk som är sugna på att fixa i huset har också dimpt ner från än det ena hållet och det andra, så vi är inne i ett litet stim just nu. Men då händer det ju saker också, vi står inte kvar på ruta ett.
 
Dags för frukost, ha en trevlig tisdag!

Ingen lever för evigt…tror jag

Av , , 20 kommentarer 5

 

Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.
 
Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.
 
Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.
 
Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.

Nämen vilken tur…ehhh

Av , , 4 kommentarer 6

 

En annan roade sig med knäckkokning igår, ett tag var det nära ögat att det skulle koka över, men tur som man har (liiite *ironi*) så gick det vägen:
 
Det är ju nämligen så här och jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men jag hade en något konstig tandläkare då jag var 12 år, varenda gång jag kom till henne så tog hon fram filen och filade mellan två tänder, alltid på samma ställe vilket till slut ledde till att jag fick världens glepa mellan dessa två tänder. Nu är det inte framtänderna men nära nog.
 
Fråga mig inte varför detta gjordes, och fråga inte mig, varför jag aldrig ifrågasatte detta, kan ju vara för att jag var 12 år och man borde ju kunna lita på att den tandläkare man går till, vet vad den gör, eller hur?
 
Jag fick byta tandläkare efter ett antal år och min nya undrade vad stackarn den förra hade gjort, så hon fixade dit en lagning i den ”fina” glepan. Min gamla tandläkare kunde jag inte anmäla, då hon gått i pension, utan min nya tyckte att jag skulle vara glad att hon inte längre arbetade och kunde göra mera fel än som redan gjorts. Notera att detta inte heller var det enda som hon ställt till med.
 
Nå, i alla fall, på tal om att vara ironisk då jag skriver att man har tur, så kändes det som om något fastnat mellan tänderna igår kväll, och det var naturligtvis denna lagning så numer har jag fått tillbaka glepan, men sååå roligt. Alltså dags att ordna ett tandläkarbesök, precis som om denna månad inte kostar tillräckligt ändå. Tack för den televerket!!!
 
Nu måste jag fixa lite frukost, jag ska ju iväg och jobba nu på morgonen. Skönt i alla fall att det blir en kort dag, 5 timmar kommer ju att smälla till och sen får man åka hem. Ha det gott!

Någon som vill ha min röst?

Av , , 10 kommentarer 6

 

Om det finns någon här som vill ha min röst i så vill jag ha ett vettigt svar eller ett löfte på en ändring av denna regel, och nu menar jag inte ett löfte som eventuellt kommer att bli utan det ska ske inom en rimlig framtid.
 
Jag har fått en kallelse till filmstaden på tisdag. Eftersom jag stämplar så ska jag infinna mig där och gör jag inte det så tar dom för givet att jag fått ett jobb och avskrivs därmed. Ja, det är helt ok, för min del. Jag ska gå dit och jag ska lyssna. Den här gången kommer det att handla om praktikens många fördelar.
 
Nu kommer en kort beskrivning av vad som gäller för min del. Jag har jobbat 50% i många år, jag söker 50% idag, jag har absolut inga bidrag, ingen a-kassa för att stämpla upp till heltid, inga socialbidrag, inget bostadsbidrag, inget sjukbidrag, jag har nada. Detta är ett eget val, att jobba just 50%. Och det är väl något vi har fått lära oss nu under en lång tid, det finns inga måsten, vi väljer själv hur vi vill leva våra liv, och detta har jag valt.
 
Nu är det så här då det gäller praktik, om jag vill ha en halvtids praktik, vilket jag sagt att jag vill eftersom jag inte söker en heltid, så får jag inte välja det. Det finns bara praktik på 8 timmar/dag. Detta hade varit ett halvt ok från min sida om jag nu hade fått betalt för dom timmarna, men det får jag inte. Söker jag 50% så får jag bara betalt för 50%, jag ska alltså jobba 4 timmar/dag, utan att få en krona för det.
 
Skulle jag propsa på en halvtid så kommer dom att dra bort halva min lön så då får jag bara betalt för två timmar trots att jag gör 4 timmar. Att praktisera är säkert ett bra sätt att få in en fot på ett företag och kunna visa upp vad man går för men den fria viljan att få bestämma hur jag vill leva mitt liv, gäller inte längre. Visst, jag kan välja att jobba gratis 4 timmar om dagen eller jobba gratis 2 timmar per dag men det fattar alla som kan räkna (och kan ni inte räkna i huvudet så föreslår jag att ni tar en miniräknare) att det sista alternativet inte finns på världskartan.
 
Jag undrar om ni, som håller på med politiken, skulle kunna tänka er att jobba gratis, halva dagarna i upp till ett halvår? Jag vill veta vart denna regel kommit ifrån, jag förstår inte ens hur dom har räknat på detta, men jag skulle bra gärna vilja veta det. Kan ni ge mig ett svar så har ni min röst, jag lovar.
 
Sen tycker jag att det är konstigt att halvtidsarbetande ska straffas, vi skulle väl egentligen premieras istället då vi faktiskt lämnar en halvtidstjänst till någon annan.
 
Så, det var söndagens lilla blogg, återkommer säkert med några små ord så där när jag tycker att det är läge. Önskar en fin söndag, till er allihop!

Papperskvarnar som mal långsamt

Av , , 4 kommentarer 3

Niccolina fick bland annat två tröjor av Theresé då hon fyllde år. På en av dom står det: I´m cool, so what. Och det finns tydligen fler tröjor så hon skulle köpa och skicka en till, med texten…typ I´ll rock you eller nåt sånt. Hon tvär pratade med Niccolina igår för att höra vilken av dom hon skulle köpa och dom kom överens om en. Det gick en stund sedan fick jag ett sms från henne där följande kan läsas: Var bara ett fel förutom storleken, det stod I´ll knock you out… Hahaha, den tyckte jag var bra, kan bara undra vad Niccolina kommer att tycka om det.

Idag blir det att handla, jag får då fortfarande pengar från a-kassan trots att dom skrivit att dom inte utrett ännu om jag har rätt till det. Nu vet jag att jag har det så jag är inte orolig, däremot så fick jag samma summa idag som förra gången och då beror det på om dom faktiskt har dragit bort någon dag, vilket dom inte ska göra. Jag får väl deras deklaration idag så jag får se om jag måste ringa dit…IGEN, och ifrågasätta vad dom håller på med. Ska det vara så svårt att uppdatera deras system till det enklare, mycket verkar förlegat och en sak som skulle kunna lösas på en minut via ett telefonsamtal, tar upp till 10 dagar för dom att fixa.
 
En av alla gånger då jag skulle påbörja en jobbarperiod hos Annika så blev jag först uppringd av henne, hon undrade bara om jag ville och kunde komma och börja arbeta där…typ nästa dag. Ok sa jag men inte kommer det att bli imorgon, det vet du ju hur lång tid deras papperskvarnar mal. Hon protesterade och sa att det inte ska behöva ta sån tid.
 
Efter samtal med handläggare där hon fått veta att det skulle ta upp till tre veckor innan allt skulle vara ordnat så tog hon saken i egna händer. Hon åkte till arbetsförmedling, fackförbundet och andra instanser, bärande på papper som skulle skrivas under både här och där, och se…hon fixade så jag fick börja jobba, inte dagen därpå men tre dagar efteråt. Ett bevis på att saker kan ordnas fortare om man bara vill. Kanske bara skulle behövas en uppsmörjning av dessa papperskvarnar som dom nu använder sig av.
 
Ni får ha en bra dag och kolla kolla, imorgon är det fredag, och inte blev jag förvånad över detta, jag bara visste det 🙂

Blåst

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja nog är man lite knäpp alltid, då man sitter uppe nu, fast Niccolina har studiedag och därför behövde ju inte jag heller kliva upp på morgonen. Men det är som förgjort, då Åke kliver upp då vaknar även jag. Tänkte, jag stiger väl upp då och tar en kopp kaffe med honom och går i säng igen, men det funkar aldrig det heller. Jag kan inte somna om, utan jag gav upp och gick och tvättade håret istället.

Har tänkt åka och kolla läget hos Annika idag och fixa det där anställningsbeviset som a-kassan vill ha, så dom får ordna till sina papper och att det kanske kan bli lite ordning till slut.
 
Vi har bestämt att jag ska jobba mina 16 timmar, dom sista fyra dagarna varje månad, på det viset så drar vi ut på dom där lovliga 75 dagarna som man får stämpla upp, betydligt längre än vad det skulle ha blivit om jag jobbat en dag i veckan. Tji fick dom (som har kommit på detta idiotiska system) och för Annika eller för min del så spelar det ingen roll hur vi lägger upp mina arbetsdagar. Det enda som är synd är att när tre veckor har passerat så får man ägna första dagen till att komma i kapp, mycket kan hända under dom arbetsfria dagarna, så man får lov att uppdatera sig.
 
Vi såg på blåsningen igår kväll, det är sällan, numer, som dom har en riktigt rolig blåsning. Enda gången jag skrattade hjärtligt, var då bilen delade sig på mitten och man fick se killens min, den var bra. Men ingen kommer i närheten av ner släckningen av Expressen huset med Peter Settman, den blåsningen var obetalbar. Hade ögonen kunnat ploppat ut ur skallen så hade dom gjort det på Peter den gången.
 
Konstigt ändå att sånt där ska roa en så mycket. Vi såg på AFV i helgen också, och många gånger är det ju människor som lurar andra eller skrämmer upp dom, jag sa till Åke, visst är det knepigt att vuxna människor ska tycka att det är kul att lura andra, man är som ett barn men det är kanske det som är meningen, utan såna saker blev man väl alltför tråkig och grå.
 
Kom ju onekligen att tänka på när jag jobbade tillsammans med Sussie på dagiset. Vi jobbade i köket och det hände väl ibland att hon var lite sen. Jag började alltid med att plocka fram brödkorgarna och ställde upp dom på matvagnarna samt förberedde frukosten. Denna morgon hade jag med mig en gammal ”raggarsvans” och ett snöre. Knöt fast svansen uppe i skåpet där korgarna stod och tryckte in svansen när jag stängde skåpet. Sedan gluttade jag ut genom fönstret för att kolla in då hon skulle komma småspringandes.
 
När hon dök upp så stod jag och var strängt upptagen med att röra om i gröten och skära upp pålägg, hon sa själv att hon hade tyckt att det var konstigt att jag inte ställt fram korgarna, det brukade vi väl göra först av allt. Nåja, hon ställer sig på tå och sliter upp skåpet och ut åker svansen i en rasande fart, hahaha…hon blev rädd vill jag lova, synd att man inte hade en kamera och filmade alltihop.
 
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost, Niccolina ska få fortsätta sova, enligt egna önskemål så då får hon väl göra det, med risk att hon sover i flera timmar.  Ni får ha en bra dag!