Sally kom fram hit utan problem, planet var något försenat men det hör nog mer till regel än undantag. När vi var i Järlåsa berättade hon att det hon önskade sig allra mest, var hål i öronen, men det skulle hon inte få ta.

Så, som den goda mormor jag är:

Förklarade jag då att det förmodligen berodde på att det är bättre, ju längre man väntar, då kan man nog undvika, framtida problem och allergier. Jag berättade också om hur viktigt det är med att hålla rent (sa hon då som gjorde dom sista 4 hålen på sig själv med en fet stoppnål, inget speciellt kliniskt, förutom att jag brände den lite med en tändare först), och sen ska man inte stoppa in vilka örhängen som helst heller (och det kom från hon som använde både säkerhetsnålar och annat skit man hittat i lådorna).

Nå, hon lät sig nöjas med dessa ord och förmodligen hade hon redan hört dom, till leda.

Sen frågade jag faktiskt både mamma Theresé och pappa Anders om hur dom förhöll sig till detta med hål i öronen och om dom kunde tänka sig att Sally kanske skulle kunna få det som present av mig och morfar Åke. Och jodå, det skulle gå bra, hon hade nog fått vänta rätt så länge och som vanligt, ”alla” i Sallys klass, har redan hål så att…

Jag beställde örhängen som hon sett då dom var i Stockholm, faktiskt rosa munkar med strössel på, så bilden på den goda mormorn, var ju passande 😀 Nu har dom inte hunnit komma, men jag frågade henne igår, om jag skulle berätta eller om hon ville vänta…hon ville INTE vänta. Talade då om att hon skulle få ett par örhängen och hon såg nalta skeptisk ut, tog sats och skulle nog berätta för mig att hon inte skulle få ta hål i öronen, men jag förekom henne och talade om att håltagning blir det då vi kommer upp till Malå, om hon nu inte ångrar sig, förstås.

Sally såg ut som om hon vunnit högsta vinsten på lotteri, hon skuttade runt och sms:ade en kompis som sedan ringde upp, och det blev ett himla gratulerande från både kompis och kompis bror, så med tanke på att ett hål, som egentligen inte är någonting alls, det är ju bara tomt, så undrar jag om nån annan skulle bli lika glad åt att få ett hål i en ost, till exempel 😀

På kvällen kom gammelmormor (till Sally), alias mormor (till Theresé och Nicco) alias mamma (till mig), hit och åt middag med oss och lagom till tårtan, som jag och Sally införskaffade på Ullas kondis:

Så kom även Nicco och Georgo hit. Av dom fick hon presenternas present, den bästa ever, om ni frågar Sally, hålen i öronen, glömdes bort, det blev en gitarr:

En lyckad dag för Sally, som till kvällen frågade om jag ville läsa lite för henne, och det var minsann inte vilken bok som helst (jisses), den heter, att leva med Tjernobyl:

Hon lyssnade uppmärksamt på allt jag läste…fortsättning följer.

Och med detta lämnar jag dagens inlägg och önskar er alla en toppen dag, själv hoppas jag att den lyckas för mig med, operation om 3 timmar *huvva* 😀