Åke satte på nya vinterdäck på Audin igår, innan jag skulle skjutsa ut Sally på flyget. Känslan jag fick då vi lämnade gården var att däcken satt fastlimmade, kändes trög nå hemskt.

Nå, vi kom fram, i reception talade kvinnan om för dom före oss, att barnen, förmodligen skulle få stiga på sist av alla och man skulle inte bli orolig och tro att dom blivit bortglömda. Ja, tänkte jag, det var ju som sist, inga problem. Sedan frågar hon om ”mamman” ska gå med dom själv eller?

Och där uppfattade Sally frågan som om man kunde få välja om man ville skicka barnen själva genom tullen och liksom, säga hej då, redan där. Jag förklarade att dom fick frågan eftersom dom var 2 vuxna där, och om bägge hade velat följa med så skulle hon skriva ut 2 boardingkort.

Jag såg en lätt besvikelse i Sallys ögon, jag lovar, hon ville gå själv, inget knusslande. Haha, fast jag sa ju att det funkar inte riktigt, dom som jobbar där kan ju inte ta ansvaret för er barn, fram tills man ska borda planet.

Vi tog oss igenom tullen, men jag fattar inte varför det alltid ska vara sån stress…upp med lådor, ut med saker, lägg dom i rätt låda, ingen jacka på datorer, blablabla.

Och sen väntade vi vackert på en soffa. Sally ville ställa sig i kön, men jag sa då vad jag hört, barnen går förmodligen på sist. Då berättade hon att så var det inte alls på Arlanda. Aha, sa jag, men här hörde jag ju vad kvinnan i receptionen sa, och sist jag följde med dig så fick ni gå på sist.

Jaha, sa hon, och satt kvar en stund, sedan tyckte hon att det kunde vara bra att gå på toaletten. När hon försvunnit, ropade dom upp hennes namn, Sally Hällsten, kan du vara vänlig och komma till gate 4…

Stress, plocka ihop hennes saker och reste mig upp, hon kom ut och jag sa att dom ropat på henne…-Ja, jag hörde det, sa hon! Och jodå, barnen skulle plötsligt på, först. För mig snurrar dom till det, hela tiden. Men det gick ju bra i alla fall 😀 Och jag är mer övertygad än tidigare, att Sally förmodligen, skulle kunna fixa alltihop, på egen hand.

På vägen hem, kollar jag lamporna som lyser på panelen, dom där 2 som dom inte kunde hitta nåt fel på då jag hade den inlämnad på verkstaden. Dom lyser ju så färgglatt, fortfarande, men nu tyckte jag att det lyste än mer. Och ja, det gjorde det och jag fick svaret på varför bilen gick så trögt.

Åke hade ju lagt in handbromsen då han bytte däck, jag som aldrig använder den, hade inte ens en tanke på att den skulle ligga i…*suck*

Nåja, ibland ska det ju jäklas bara för att, jag är inte ett dugg förvånad, överhuvudtaget. Men det kanske är rätt så bra att man inte är det, förvånad alltså, för då är inte heller förväntningarna så höga, och går det dåligt så visste man det, och funkar alltihop blir man glatt överraskad 😀

Ha det gott, allihop!