Då mina föräldrar var här så blev det snack om småkryp… och ämnet gled över till dom där elaka Jack Jumper myrorna som jag skrev om tidigare. Sen satt vi och tittade på våra sibiriska nötkråkor som nu är här och släpper kottbomber lite överallt. Då berättade dom att dom sett ett program på tv om duvor.
Jag tror att det var i England, och där hade duvorna hittat ett riktigt matställe, på perrongerna. Och inte nog med det, då tåget kom, hoppade dom på och åkte med till nästa perrong och där fanns det ju mer mat. Dom visste dessutom när det var dags att stiga av, och dom stod då först i kön för att komma sig ut.
Tänk att djur lär sig såna där saker, och hur kan dom lära sig det? Är det enbart genom iakttagelser eller vad? Hur visste den första duvan som åkte, att dom skulle komma sig av tåget? Less på livet och chansade, eller visste den något som ingen annan kommit på?
Apropå fåglar som håller sig på högre höjder, så är nu bussaltanen fix och färdig… fast det visste ni väl redan, varför annars, skulle det sätta igång och regna. Nå, här får ni en liten titt på hur det ser ut:
Nu ska jag käka frukost och sedan bege mig av till jobbet, önskar er alla en fin måndag!
Myror har jag sett i miljoner i sommar, hästmyror på altanen i stugan, hm… inte bra, inte bra alls, men tur att altanen sitter vid den gamla stugan och inte den nya. Små myror hade vi utanför bussen i Järlåsa, där går det en stig utanför dörren och har så gjort, under all den tid vi stått där.
Man undrar vad dom pysslar med, egentligen. Halva gänget springer till vänster och den andra till höger. Jag satt på Theresé och Anders altan och där dök det upp en stursk rackare (eller kunde han möjligtvis vara berusad), han förföljde min fot hela tiden och när jag höll den uppe i luften så ställde han upp sig på bakbenen, snacka om övermodig… eller var han bara nyfiken?
Myror är rätt häftiga ändå, jag sa till Anders som gick förbi att i Australien finns världens elakaste myror, Jack jumpers heter dom eller bulldog myran. Jag har en gång sett en dokumentär om dessa myror och dom är helt otroliga. På youtube hittade jag en bit av denna dokumentär, kolla in den här om ni har tid:
Jag kan heller inte låta bli att fundera vilken kompass dom styrs av eller går dom på signaler? Hur kan dom veta att vissa är födda till arbetare och andra krigare? Naturen är verkligen förunderlig även dess invånare. Nä, man ska nog inte fundera så mycket, kan ju bli överslag så här på torsdags förmiddagen.
Nu är dessutom kaffet klart och jag tänker ta vara på den solen som är idag, till skillnad från gårdagen. Önskar er alla en fin dag!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 46 Bor: Umeå Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten. Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar. Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker. Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna