Nu har vi äntligen bytt matta i tvrummet. Jag har pratat om det ett tag nu, och när jag då väl bestämde mig, i söndags, så poppade det upp ett 3 år, gammalt minne på FB, och se, där var mattan. Så vår gamla matta, var välnött, kan jag tycka, det som dags, att säga adjö, till den gamla och hej och välkommen, till den nya 😀

Nicco hade sett någonstans att Smarteyes, erbjuder GRATIS, glasögon, till alla under 20 år. Det är ju fantastiskt! Här kan ni läsa mer om det: SMARTEYES.

Så hon bokade in en synundersökning i söndags, ja den får hon betala, men sedan är allt gratis. Så länge man inte behöver progressiva glas eller andra slipningar på glasen, då får man lägga pengar, emellan. Snygga bågar hade dom också, så jag lär gå dit nästa gång, tror dessvärre att jag inte kommer att gå som 19 åring, jag får nog betala vad det kostar, men dom är inte speciellt dyr, där, ändå.

Annars rullar allt på som vanligt, jobb igår, och sedan chill i soffan, då man kom hem. Enya såg för rolig ut, där hon låg med benet utanför kanten på armstödet, Nicco hann fota:

Och en annan kille gillar också att softa då tillfälle bjuds:

Fast han är nog på, om man bara erbjuder honom att följa med på äventyr, det sitter aldrig fast.

Såg i ena ögonvrån, på den där nya serien om Hemtjänsten i Vännäs. Tyckte det var konstigt att dom, som styr och ställer, anser att detta ska få folk att se vad duktiga dom är. Jag är väldigt ledsen, men det jag fick se igår, blev jag inte impad av.

Jo, av personalen, dom som jobbar på golvet, och gör så gott dom kan med dom medlen dom har. Men jag fattar inte, hur, man kan släppa iväg någon, utan inskolning. En tjej som är där första dagen, och inte har en aning om hur hon ska duscha brukaren. Men hallå, dom där grundläggande behoven är ju jätteviktiga att man får lära sig innan man går ut själv.

Sen kan man knappast lära sig allt, mycket får man ta på vägen, men jag förstår ju oron, som brukarna känner. Jag sa för längesedan, det här med att det kommer tjugo olika personer hem till äldre människor, vissa kanske lätt dementa, hur svårt kan det vara att få ett kort på personalen, med namn, som brukarna kan titta på, och lära sig att känna igen, vilka som kan komma innanför deras dörrar. Att få känna sig trygg, med att veta en sån sak, måste vara guld, värt.

Nåja, det var lite om det, nu ska jag ta mig en frukost, innan Winstone och jag, drar ut på turné. Ha en fin tisdag, allihop!