Jag och mamma var upp på NUS igår, och hälsade på en släkting som ligger där. Han har historier och ett berättar sätt, som ingen annan har. Och egentligen är man ju dum, som inte spelar in då han pratar, för ingen kan berätta om, det han sagt, och få till det som han.

Bred bondska, egna uttryck och med ett finurligt sätt att se på saker och ting, men är man bara med från början, så är det inga problem att hänga med i snacket 😀

Sedan hem och börja förbereda för middagsgästerna. Det var Kerstin och Jan B, samt Ingegerd och Jan A, som kom över hit. Kvällen till ära hade jag bytt ut julgranskulorna i lyktan på bron, till detta:

Presenter hade dom med sig också, en fin blomma från Kerstin och hemkoke lingonsylten och blåbärssylten från Ingegerd, vad gott, med blåbärssylt och plättar 😀

Jag bjöd på ugnsstekt fläskytterfilé som legat i en marinad över natten, och potatisklyftor, som inte riktigt ville bli så där bra som dom ibland kan bli. Måste ju bero på potatis sorten, kan inte tänka mig nåt annat. Lite coleslaw till det och en bea.

Avrundade med en citronkladdkaka, toppad med rostad mandel och florsocker, samt Amaretto grädde till, och middagen var fulländad. Ja, förstås, vi testade ju lite ur det nya alkohol lagret också. Både en kallsup:

Och en likör till kaffet:

Och lite annat 😀

I övrigt var det bara trevligt, vi hade en liten tävling i vem som hade lägst blodsocker, jo, jag skojar inte 😀 Vinnaren blev Jan A, men där kan vi ju lätt säga att det beror på längden, jag menar, en lång människa, det tar tid för allt socker att cirkulera, så det var inte konstigt 😀

Visst är vi lustiga, hur kunde man komma på nåt sånt…och Åke utmärkte sig som ambulerande el doctore, fullt utrustad med nålar och annat som behövs. Han skulle kanske kunna byta yrkesinriktning och satsa på vård istället.

Sen pratades det om snytbaggar, och andra kryp med långa antenner. Utlandsresor, infravärmare, elräkningar, hus från förr, vilda diskussioner om vilket hus som låg där eller där. Tågresor och toaletter, framförallt toapapper 😀 Vad hette banken i det huset och att det är dags att gå hem, då det enda huset det lyser i, är här, på ettan.

Jag tog med Winstone och gick en bit med dom på hemvägen. Jättefint väder, ingen blåst, ingen snö eller kyla. När vi närmade oss huset, så kom det lite snö, himlen såg så fin och annorlunda ut. Vit, just ovanför huset och mörk mörk blå, bakom.

Jag släppte in Winstone, sprang efter kameran, och kom ut enbart för att mötas av detta:

Jämn vit himmel, inget blått och fränt där, inte. Men så, 5 minuter senare, så hade det slutat och himlen var bitvis blå igen…weird. Tyvärr, så visar inte kameran, det jag fick se med mina egna ögon, men ni fattar 😀

Önskar er alla en trevlig, Alla Hjärtans Dag!