Etikett: huset

Blahablaha…

Av , , 2 kommentarer 10

Regn och sol som avlöser varandra, ut med dynorna, käka lunch, ligger och halvslappar i stolar och soffor och *pang* så kommer regnet. Det går över på 5 minuter, resonerar, nä, nu lyser solen för fullt, ut med dynorna igen och då brakar det loss ordentligt. Hagelsvärmar, blahablaha…

Vi hann då i alla fall gå ner till nya huset en sväng utan paraplyer och det tar sig, därnere, köks inredning håller på att komma på plats, och annat småfix.

057 059 065 066 067 069 072 073 076

Dusch brunnen utrustas med lock som passar till syftet:

074Och badrumsgolvet gillas skarpt:

075

Winstone har många polare härnere, fästingarna är som förtjusta i honom, och där säger jag, nummer 1, tur att han är vit, dom små svarta rackarna syns, och 2, han har otroligt tjock päls så dom har problem att gräva sig ner till huden. Men usch alltså, det kryllar ju av dom.

Och jag som aldrig sett en fästing innan vi började på komma hit. Och jag vet ju att dom idag, finns i Umeå med omnejd, också. Hemska kräk!

Idag blir det kanske en antik/loppis sväng, vi får se vad vi hittar på. Imorgon har vi då inbokat ett tårtbygge, som Sally kallade det, och present öppning på kvällskvisten. Theresé och Anders jobbar och Sally får stanna hemma från förskolan, med oss, så ska vi fixa lite kalas, till kvällen, vi kommer ju inte att vara här då Sally fyller 5, och då det är dags för Anders att fylla 40, och Theresé 30, så är dom alla 3, i staterna.

Önskar er alla en toppen söndag!

 

Första, andra, tre…såld!

Av , , 2 kommentarer 12

Det ringde en gammal jobbarkompis till Åke, för några kvällar sedan, han undrade om vi skulle sälja Lennart, skelettet ni vet. Men, det kan vi ju inte nu, han har ju blivit lite av ett signum, för ettan, som vårat hus numer heter, ja inte i riktiga livet, men av vissa.

Han hade fått en gammal flygel han skulle placera i trädgården, och där hade ju visserligen Lennart platsat, men…nä, det går inte.

Sen hade det stannat en kille i helgen, då Åke höll på med utomhus arbete, och han började väl prata om Amazonen, han hade flera stycken, sedan fortsattes bilpratet och han blev intresserad av Buicken. Sepass att han skulle komma tillbaka då vi tagit fram den, och intresset var att eventuellt köpa den.

Och inte nog med detta, en annan person som stått och pratat med Åke hade frågat om vi inte skulle ta och sälja huset, han ville köpa. Jamen hallå…blir folk köpgalna av vårvädret eller vad är det? 😀

Vilket kanonväder det blev igår, ändå, var lite osäker på värmen till molnen dragit förbi och ryktet gör gällande att vi kom upp i 20 plusgrader. Jag och Winstone hade en riktig utedag, efter att jag först gjort bort lite ärenden, och nej, det blev inget av gödsling i rabatterna, för jag tänker kanske gå med Ullis på trädgårdsmässan på Nolia, till helgen, och där kan jag ju hitta nåt jag kan använda.

Åke plockade fram Buicken, som nu står på gården, och den behöver en rejäl upptvättning, avdamning och putsning invändigt, men se ser den nog likadan ut som den gjorde ifjol. Det ska vara en liten bilträff ute på Biltema ikväll, vid 18.30 tiden, och sedan spontan cruising på stan, vi får se om det blir nåt av det, men man behöver inte heller ha en glidarbil för att åka dit och kika, det duger med apostlahästarna, cykel, vanlig bil eller vad man nu kan ta sig fram med.

Jag har ett dags pass idag, så därför åker Winstone med Åke, han är redan uppe i soffan och håller på med nåt frispel av nåt slag, han brukar ju ha det ibland…varje dag, typ en gång var tredje timme så där. Önskar er alla en fin dag!

Och nu måste jag göra ett tillägg, fick en kommentar av Ulla på FB, som först tänkte att det var Åke som frispelade, haha, ja, det står ju inte specifikt att det var Winstone jag menade, men nu, vet ni, det är Winstone jag pratar om 😀

009

 

Det är några år nu!

Det var en trevlig tillställning hemma hos Kerstin igår. God mat, efterrätt och en del flytande till mat, kaffe och eftersnacket 😀

Foto1767

Vi pratade om takplåt…arbeten som utförs och eventuella garantier. Sedan övergick vi till prat om sjukvård, och jag tänkte, varför lämnas det inte garantier på hälsoundersökningar? Javisst, om dom missar nåt som sedan upptäcks ett halvår senare, men det händer inte så mycket för det. Läkaren kan få en prick…men sen då? Man måste ju lita på att läkarna du går till, vet vad dom gör.

Du kan inte få ett besked att du har en elakartad cancer, men som sedan visar sig att det inte stämmer, och läkaren som sagt det, sedan flyttar. Jo, det har hänt. Och jag känner henne som utsattes för detta. Man kan ju bli upprörd för mindre!

Om det infördes någon typ av garanti, kanske dom gjorde undersökningar, mer grundligt. Men jag vet inte, vart drar man gränserna, vissa saker är ju svåra att upptäcka, andra är sällsynta och läkare kan ju inte vara påläst om allt, som finns.

Ja, det var inte bara detta vi snackade om, nä, det handlade också om resväskor, möbler, slalompjäxor och annonser på blocket och diverse hemsidor, födelsedagar, ålder, och hur längesedan var det, då vi började umgås. Och därom tvista de lärda.

Nu, den 2/4, så har vi bott här i huset i hela 4 år…känns nästan overkligt, hur fort har inte den tiden gått. Jag kollar lite i arkivet och 26/4-2009 skrev jag följande:
”Nästan klarblå himmel var det igår, varmt var det då i alla fall och vi satt ett helt gäng bakom väggen. Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ingrid, Ingrids särbo, Åke och jag. Kerstin bjöd på kaffe och Birgitta o Fred hade fixat fikabröd. Mycket prat (som vanligt) och planering inför sommaren. Det lät som om det var 2 par som skulle komma ut och kolla in då jag kör premiär tävlingen i slutet av Maj. Det kan bli spännande. Ja tävling och tävling, det är väl inte riktigt bestämt än hur dom ska lägga upp det här. Det blir väl som en ”test inför säsongen tävling” , kanske”

Och nu bläddrade jag ner en bit och den 22/4-2009 skrev jag:

”Vi satt bakom väggen i förrgår, några grannar och jag. Det har blivit en liten vana att göra det. Allting började egentligen för 2 år sedan eller 3 vårar tillbaka. Jag hade gått ut för att sitta på gården och läsa en bok, i värmen, och det går bara en liten stund så kommer en kvinna fram och frågar om hon och hennes väninna får sätta sig bredvid mig i gräset. Mjo, sa jag, det går väl bra. Sen kom en till granne ut och en tredje och det blev bestämt att vi skulle dricka kaffe på eftermiddagen. Sen har det fortsatt av bara farten. Ifjol satt vi nog som mest därute, 15-16 personer. När man kom hem från jobbet så tjoade det därborta vid utemöblerna, Hallå, det är kaffe klockan 2. Man vinkade tillbaka för att ge tecken om att man hört vad dom sa och gick upp för att byta om och ta med sig en kaffekopp”.

Så där fick vi svaret på det, sedan 2007, har vi umgåtts ute, sedan tog det väl ett tag innan vi började bjuda hem varandra och göra andra utflykter tillsammans…trevligt har vi då haft, och fler tillfällen kommer det att bli, garanterat!

011-1024x768 0021-1024x768Foto0476ovik 029

Önskar er alla en skön söndag!

Kunde ha gått riktigt illa

Av , , 4 kommentarer 9

Hittade denna lilla artikel i Transport tidningen:

006

Och det är ju förmodligen sant, som det står skrivet, ett farligt yrke, och det har vi upplevt på nära håll…mycket nära för Åkes del.

Vi bodde tillfälligt här i huset, på övervåningen, för x antal år sedan då det gjordes ett stambyte på Näckrosvägen. Åke var på jobbet, hoppade ner från en lastkaj och trodde att truckföraren sett honom…truckföraren hade inte sett reklamen för specsavers, (lånade ditt skämt, Nicco) och såg absolut inte Åke där han stod, utan backade rätt in i honom och klämde fast benet på Åke, mot väggen.

Där hade Åke tur, kunde ha gått betydligt värre, nu blev han hemma några dagar med världens största lårkaka, och givetvis rätt så ont, men benet fick han behålla, som sagt, det kunde ha tagit mer illa.

När det händer olyckor, så där, så tänker jag att det mest beror på att folk blir hemmablinda, ingen där, ingen där, men oj, där var det en, det var det ju inte igår, inte heller i förrgår eller förra veckan, men nu… Och givetvis det där att utmana ödet lite, man tror, men man vet inte.

Är det inte lite som när man dukar av ett bord, kan jag ta den, så kan jag ta den och då ryms den där, och till slut tänker man, nä, det här kommer nog inte att gå, men lik förbenat vandrar man iväg och innan man når diskbänken, tiltar man hela högen och något åker i golvet…japp, det var det ödet det. Men hade lätt kunnat undvikas om man inte velat testa lite 😀

Nu är det ju en viss skillnad att bära porslin och att förflytta sig bland fordon som kör både snabbt och gör tvära svängar, där skulle nog inte jag tänka att jag hinner…säkert…tror jag…fast vem vet, är man tillräckligt länge på ett ställe, så blir man, som jag skrev i början, säkert hemmablind.

Och kolla, vårt kylskåp, nu på morgonen, en sak ska bort…apropå hemmablind.

010

Jag visste redan innan jul, och detta är ju mer regel än undantag, alltid ska det gömmas och glömmas kvar en tomte då man plockar bort julen, och här satt den…gubben, men nu åker den ner.

013

Önskar er alla en fin onsdag.

 002

Tips och huvudbry

Av , , 2 kommentarer 10

Nu ska jag tipsa er om den bästa vispen, ever, den här:

Foto1480

Finns säkert att köpas lite överallt men just den här är införskaffad på Cervera, strömpilsplatsen. Jag var där före jul, för att köpa en julklapp, dessa vispar stod vid kassan och jag blev tillfrågad om jag hade testat en sån där (försäljnings snack, jag vet).

Nej, svarade jag, och jag var inte heller sugen på att köpa en, har ju en hel hög med vispar hemma, och det kändes verkligen som överkurs med ytterligare en i lådan. Men så kom då julafton, och guess what, jag fick en av mamma, i julklapp, (hon var också därinne på Cervera och kollade runt, samma dag som jag) och nu är den testkörd, funkar hur bra som helst, man kommer åt överallt i kastruller och byttor och den är ju dessutom jättelätt att diska ren.

Så nu är det snudd på, att jag skulle kunna tänka mig att göra mig av med några ”vanliga” vispar…kan ju skänka bort dom, eller ta med till stugan, bussen, ja det finns säkert ställen att göra sig av med dom på.

Och nu ett annat tips, jag hittade en artikel på FB, för någon vecka sedan, det var ett par, som förlorat sitt hus i en brand. Och det var brandorsaken, som var lite speciell, men tydligen inte många som tänker på just denna fara.

Ett 9 volts batteri, vet väl dom flesta hur det ser ut:

index

Mannen i huset hade bytt batterier, och slängde ner dom i en bytta som han hade i tvättstugan. Tydligen kan det bli värme om metall kommer åt bägge polerna, vilket det tydligen hade gjort här, och det orsakade i sin tur, att det började brinna. Tipset är, om eller när man nu slänger bort just 9 volts batterier, att tejpa över polerna så inget kan ligga an mot dom, lätt och enkelt, för att förhindra en eventuell katastrof.

Och med dom små tipsen och detta sista lilla huvudbry, så önskar jag er alla en fin onsdag!

10445927_881975195166421_3047063656374559212_nBild lånad från ”Kul-Jannes” FB sida

Varför krångla till det?

Av , , 2 kommentarer 9

Oj vilket bökande och stökande men nu sitter gardinerna på plats i köket, ja, jag hittade dom till slut. Så prydligt ihop vikta i en plastlåda nere i tvättstugan, under en annan plastlåda, och köksfönstret är då med andra ord, pyntat och klart:

009 011 018

Såg ni dom fula små tomtarna som stod mot adventsstaken? Kolla här:

014

Dom där måste vara gamla, sa jag till Åke och pekade, nä, sa han, det är dom inte. Jamen hallå, dom skulle aldrig göra nåt så fult idag…sen efter några sekunder så insåg jag att han missuppfattat mig, han trodde att jag pekade på Nittsjö tomtarna, så då fick jag medhåll, dom där små tomtebarnen är nog från tiden före hans egna. Jag hittade dom nere i källaren, i en kartong, ja ni hör ju, man hittar saker här fortfarande, fast vi snart bott här i 4 år.

Och med strykjärnet framme så nöjde jag mig inte med ett fönster och rum, utan fortsatte med tvrummet:

021

Sedan blev det matrummet, med julgran och allt:

005 006 008

Kul då man börjar hänga upp ljusslingan i granen, sedan allt glitter och sist hänger man upp alla kulorna för att slutligen tända upp för att se att det ser ok ut, och då, mina vänner, så finns ingen transformator (såg du Theresé, nu visste jag att det hette transformator och inte eliminator som jag sa till dig), och detta startade ju upp en eftersökning…igen.

Plastbyttan där slingan låg, var nu tom, ingen transformator där inte, Åke letade överallt, till sist sa jag att jag vägrar plocka ner hela granen igen, utan då far jag och köper en ny slinga med likadan transformator och tar den istället, punkt slut.

Sen går jag ner en sista sväng i källaren, och kollar i kartongen där plastbyttan legat, och se, på botten av den så låg den eftersökta transformatorn. Nicco undrade lite försynt varför jag alltid ska krångla till det, hon tyckte nog att jag hade kunnat lägga alla delar i samma låda…jag håller med, faktiskt 😀

Önskar er alla en toppen dag!

Ps. vart är Winstone?

026 025

Där var han:

034

Ds.

 

Dom är blodtryckshöjande…

Av , , 11 kommentarer 12

Fick ett sms i förrgår och det var inte utan att blodet ville frysa till, litegrann, då det stod i displayen att det var från Polisen. Jag hann aldrig tänka att jag faktiskt varit där, för bara en kort tid sedan… det var ju passet som var klart och kan hämtas. Varför ska Polisen vara så blodtryckshöjande? Jag är faktiskt oskyldig (till det allra mesta) men ändå tror man att dom är ute efter just en själv, då man ser dom, lustigt det där 🙂

Jag blev bjuden på en senare lunch, hemma hos Tina igår, efter jobbet, supergod köttfärsgryta och i vanlig ordning ingick ännu en sak, en sminkning minsann, med lite färger och så där, syns dock inte så väldans mycket på kortet hon tog, men det var ju inte en karnevalsminkning heller 😀

bild 4

Hon ska vara behjälplig idag, med Winstone, och gå ut med han på en lite längre sväng så kan Nicco chilla lite och inte anstränga sig i onödan. Åke ska inte ha sin lastbil idag så Winstone ska få stanna hemma. Ska bli spännande att höra om han nu släpper in henne i huset, kanske han vägrar gå ut med henne, och vakthund som han är, kanske han tycker att hon ska stanna på sin plats också, då hon väl är inne i huset, så man kan få en surprise då man kommer hem, hahaha…

Fast jag tror ju inte det, han kommer att låta då hon kliver upp för bron, men när han ser vem det är så blir han glad och vill absolut följa med ut… vi får höra hur det gick, sedan.

Så var det den sista arbetsdagen för mig, den här veckan, har gått bra trots att den blev en heltidsvecka, känner dock att man inte har vanan inne att jobba så pass många dagar i följd, det känns av, på olika sätt, så jag kan inte säga annat än att fredagen har varit efterlängtad 🙂 Önskar er alla en superfredag, det kan vi behöva, lite till mans!

Nä jag vet inte…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Det blev lite dramatik igår då jag och chefen skulle upp på centrum och innan vi var framme så noterade vi ett antal brandbilar uppe vid skolan. Vilken tur att det är söndag, sa vi, så ingen går i skolan. Men det var visst barn där, dom hade innebandymatch och det var i gympasalen det brann.
Som tur var, så blev det ju ingen allvarligare incident, men såna här gånger är det svårt att låta bli att tänka… om, om det hade varit si, eller om det hade varit så. Vi är nog bara rätt och slätt konstruerade att få såna tankar, även om vi vet, att det inte hjälper.
Men, om man ser det från en annan synvinkel, så är det kanske en hjälp ändå, man bearbetar själva händelsen, man klurar på vad man själv skulle ha gjort, och tänk om, nästa gång det händer, eller om man någon gång i framtiden, råkar ut för samma sak så kanske man står sig mera rustad, än om man inte sett eller hört detta tidigare, mm, tål att tänkas på.
Och nu över till något helt annat. Det var under väderleksrapporten som Åke frågade om jag var duktig på län och städer (vi har ju bara varit ihop i snart 29 år, så frågan var säkert befogad, eller?), och det frågar du mig, sa jag, hallå, jag vet ju vart Malmö ligger, längst ner, och sedan ligger Göteborg, där borta, sa jag och svepte stort med hela armen, och Umeå, ligger mellan -3 grader och -4. Fast där rättade han mig snabbt och sa att Umeå låg där dom visade -4. Jaja, huvudsaken jag vet vart vi bor, eller hur, så jag hittar hem då jag varit på affären.
Jag fattar inte själv varför jag ska ha så dåligt lokalsinne, och nu snackar vi ju inte bara lokalt utan även globalt. Jag vet, vart Italien ligger, och det är enbart för att landet liknar en sko, och inget annat, och att ”fotbollen” är Sicilien, men det var också allt.
Jag vet inte hur hus ser ut efter vägen, men Åke vet snudd på, vilken lutning vägen har i förhållande till träden som står därefter… seriöst alltså, jamen du vet, brukar han säga, det där gröna huset som står efter kullen då man passerat raksträckan… och där var jag borta, jag vet förmodligen inte ens i vilken by eller samhälle han pratar om. Så då får han ta det från början.
Han är duktig på sånt så då kompenserar vi varandra på det, jag brukar vara rätt så bra på detaljer, inte då det gäller i det stora, utan i små små saker, som emblem någon haft på armen, åt vilket håll han eller hon har svängt sin lugg, om någon har glasögon, hur ögonbrynen ser ut, ja ni vet… sånt där som egentligen ingen annan människa bryr sig om, men det fastnar hos mig… knepigt.

Nåja, jag har levt och klarat mig i 45 år så jag tror mig nog kunna fortsätta lika lång tid utan att ha några större problem… OM, jag nu inte skulle få jobb som guide i Afrika, då ligger man nog risigt till 🙂

Önskar er alla en trevlig måndag!

Liks-tid/flugtid

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Visst är det konstigt att när större fordon, typ lastbilar, passerar på vägen här utanför så kan man känna av det i soffan, och då kan ni tänka er hur det kändes då denna grävmaskin, stod och dompade ner armen i backen, flera gånger igår:
Man studsade ju på soffan. Men tydligen så gör såna där mindre jordbävningar ingen skada på husen. Med tanke på hur dom höll på ifjol, med det nya vägbygget här ute och med alla maskiner dom då använde, så sattes ju även en apparat fast på vår husvägg, för att kunna mäta och sedan se om huset blivit skadat på nåt sätt, men det hade det inte.
Killen som kom med beskedet sa att det däremot hade kunnat bli katastrof om vi alla som bor efter den här sträckan, hade satt nytt kakel i badrummen, då hade allt det varit förstört. Det tar nämligen x antal år innan kaklet satt sig och följer med i husets naturliga rörelser, därför hade det inte gått om det hade varit nykaklat. Vilken tur för dom då, att vi valde våtrumstapet och inget annat 🙂
Jag och mamma snurrade runt och gjorde en del ärenden igår och sedan pep jag förbi hos födelsedags… kvinnan. Och inte blev det bara att slänga in en liten present inte, hon skulle bjuda på kaffe och mer främmande fick hon så jag blev då kvar där i timmarna två.
Jag vet inte vad vi pratade om men hon sa att det finns en tid som hon kallar för liks-tid. Liks-tid är den tiden du spenderar på att göra annat med, då du liks håller på med en sak. Och ja, nu kom jag ihåg vad vi pratade om, att jag kokade två olika sorts kolor och bakade samtidigt, då jag ”liks” höll på.
Liks-tid är också något som vi kvinnor, utnyttjar mer än männen, fråga mig inte varför men det kan vara att dom har svårare att göra två saker och mer, samtidigt, och detta är förmodligen på gott och ont.
Ibland är det ju bättre att göra en sak åt gången och få det gjort, och dessutom på ett bra sätt, än att hålla tio bollar i luften samtidigt och tro, att man ska få allt gjort lika bra.
Men jag håller med om att detta är en tid som faktiskt existerar och som vi utnyttjar också, i alla fall jag, jag gör en sak och en annan samtidigt, precis som man brukar säga att man slår två flugor i en smäll, hm… skulle med andra ord också kunna kallas flugtid, då med 🙂
Önskar er alla en fin fredag!
 

Pjurtigt, nå hemskt!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Ja usch usch, så var det fullt av snö, och som vanligt… ingen måtta på det heller. Jag har inte fått dekalen jag beställt till Jeepen än, men den kommer i veckan, moahahaa…
Jag och Åke for ner på stan igår där han hämtade ut sina glasögon, sen gick vi upp på Classes och köpte videoband, jo, ni läste rätt, vi har ju en sån där kombinerad VHS och DVD spelare, och man vet att det är som dags att införskaffa nya band, då 75% av dom man har, hackar, flimrar och sedan spottas dom ut ur videobandspelaren.
Julpyntet är nu också färdigt men det var problem att få tag i en toppstjärna till granen. Vi kollade överallt där vi var in, men det finns bara såna där pjurtiga saker som knappt lyser av sig, så då gav vi upp letandet efter en big one, och köpte en vanlig julstjärna istället och den passade bra däruppe.
Efter lunch hämtade Brälla och Lena upp oss för vidare färd ut på Nybro där vi tog en fika. Det var som dags tror jag, då Lena aldrig satt sin fot där, förut.
Sedan fortsatte jag att julpimpa huset:
Och kolla… någon har tagit över bussen också 🙂
Annars kändes det som bara skönt att slippa gå ut genom ytterdörren nåt mer igår kväll, fy vilket väder, då är man glad att man har tak över huvudet. Önskar er alla en fin söndag!