Etikett: huset

Till min stora fasa, hade…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2016 kl 09:13, 3 kommentarer

Det blev tvärspännande igår, jag skulle iväg och hälsa på Helena, startade Jeepen, för att få upp lite värme på rutan, i samma veva ringer det, jag ska skicka ett sms och kommer på att jag glömt glasögonen inne, så jag slår igen dörren på bilen och springer in. Kommer ut igen efter en halvminut och till min fasa, har Jeepen bestämt sig för att låsa dörrarna.

Man får lite lätt panik, då något sånt där oförhappandes inträffar, och givetvis hinner det passerar ett x antal hur, vad och varför i mitt huvud, medan jag rycker i dörren, går till nästa och rycker och trycker, tar den tredje, samma sak…låst, men så, den sista dörren, på passagerare sidan, den är öppen, PUH!!!

Ni vet, det är ju aldrig bara ett, på ett järnspett. Jag har nämligen bägge nycklarna till bilen på samma knippa, eftersom den ena nyckeln funkar bland, och den andra, på andra dagar (fråga mig inte varför). Men hädanefter, kommer en nyckel ligga i ena fickan, och en andra i nästa ficka…sådeså!

Vi åt kalv entrecote till middag igår, och jag tänkte nämna bearnaisesåsen, och att jag egentligen, föredrar den gamla vanliga, Blåband såsen som man vispar ihop, framför den kalla som finns i en mängd olika skepnader. Men jag säger inget…

Fast då tar Åke upp det, en minut in i middagsätandet, och vi hamnar i ett ”bearnaise memory lane”.

När kom den där kalla såsen egentligen? Ja jag vet då när vi åt den första gången, det var innan jag tog dragracing licensen, så gissningsvis 11-12 år sedan, och vi hade hakat på Brälla till hösttävlingen i Piteå. På kvällen dukades det upp en massa bord mitt i depån, det skulle bli surströmming, fast inte för oss, jag hade med mig en köttbit och dagen till ära, hade jag då införskaffat en sån där kall sås. Nu skulle den testas.

Jag kommer ihåg att vi rynkade lite på näsan, men jaja, den gick an, och under bussresor och utflykter passar den ju alldeles ypperligt, då man oftast, såna gånger, vill slippa så mycket disk som möjligt. Sen har vi väl fastnat i det där beaträsket med kall sås, knepigt..då man ändå föredrar någonting annat.

På restaurangen inne på Lycksele djurpark blev vi serverade en sur bea, och på Åkes farbror Bertils storkalas, bjöd han på en egenhändigt ihop vispad bea, jättegod, men så undrar jag, varför sparar hjärnan på sånt där, va, vem bryr sig om vart och när man åt en beasås??? 😀

Julafton, och rutan är blöt, Åke säger att det snöar, ja, fast det liknar ändå mest regn. Vi har det i alla fall bra, tak över huvudet, ström i ledningarna, kaffe i kopparna, risgrynsgröt i kylskåpet, samt andra godbitar som kommer att komma fram under dagen. Och med det, så önskar jag er alla en mycket God Jul i alla bemärkelser. Winstone hälsar, han med, han gillar ju renar…men med viss modifikation 😀

Johan Fredriksson knäppte bilden då The Warrior drar iväg efter renen.

Dra mig baklänges…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 december 2016 kl 08:24, Bli först att kommentera

Jag saknade min mobil igår, letade, kollade runt, funderade, spekulerade, tittade i fickor, på hyllor, ja överallt, den fanns inte att uppbringa. En sån där gång man är glad att man har fler telefoner och kan ringa upp den som saknas och hoppas att det finns ström kvar i den.

Ställde mig i tv rummet, och plötsligt hördes en svag signal från mobilen. Jag och Åke tittade på varandra, sedan ner på soffan, och jag hann naturligtvis tänka att den måste ha åkt ner mellan soffdynorna, det lät så lite. Men se…på soffan låg det någon…en katt, rätt över mobilen, det är Eloise i ett nötskal.

Den här bilden tog jag flera timmar senare, hon har återigen lagt sig på min mobil:

Ja, jag filmade också, då jag ringde upp den…tror ni hon hoppade en meter upp i luften? Nopp, hon rörde inte ens ett öra, totalt obrydd 😀

Nu kanske ni undrar varför jag lägger mobilen på soffan, jo just där, är min lilla kontorshörna. Jag har musmattan där, min mobil och på bordet framför mig, datorn. Kompakt boende kallar man det visst, fast vi har ett helt hus att sprida ut oss på.

Hörde någon på tv igår som sa: Dra mig baklänges! Och jag fortsatte med…på en skottkärra. För visst är det så man brukar säga? Dra mig baklänges på en skottkärra. Funkar dåligt med översättning till engelska:

Och om man byter ut mig till dig, hm…:D

Kallt ute idag, men hellre det än regn eller snö, faktiskt! Hoppas på en fin dag, för er alla!

Lite seg idag, men jag vet varför…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2016 kl 11:49, Bli först att kommentera

Nä…det bidde ingen glöggkräm nu på morgonen, fast jag föreslog att man skulle röra ut det som blev kvar av glöggarna, från igår, med potatismjöl, då hade det minsann blivit en kräm. Eller vad skulle hända om man kokade havregryn i glöggen, mja, glögg gröt, men skulle det smaka gott…hurven, jag tror inte det.

Jag lade ut den här bilden på FB igår:

Och Jerry från staterna undrade vad vi skulle ha till middag. Jag vet inte, men dom kanske inte har glögg i USA, så jag fick lämna en liten förklaring på det 😀
Nu undrar jag om man kan värma upp glögg en gång till…någon som vet?

Jag hade gjort en saffrans pannacotta också, och den var verkligen, försvinnande god.

Tyvärr ingen bra kombo för mig, med pannacotta och glögg, jag hann smaka av årets glögg, den var ok, inte så söt. och sedan denna, äppelglögg:

Fast den fick jag inte i mig hela, innan jag fick känningar…hjärtklappning och tröttheten kom fortare än ett brev på posten. Antagligen för mycket fett och för söta saker. Nå, det gick över och jag tror att alla var stående överens om att äppelglöggen, var den godaste av dom alla.

Jag drack min kråkbärsglögg, med tranbär, och äppel drycken med torkade blåbär, supergott!

Jitte och Ina var några av dom som var här igår, och det blev prat om nyårsaftonen vi firade hos Thord och Camilla, och vilket år det kunde ha varit. Åke blev sjuk, det visste vi. Nå, jag gick in i bloggarkivet och kan nu meddela att det var 2012 och här är ett litet brottstycke ur det inlägget.

”Jitte, alias grillmästaren, gjorde en trippelvridning, i gangnamstyle, med ryggböj och Michael Jackson fötter, runt grillen och klarade sig hela varvet runt utan att falla i, men det var fruktansvärt nära. Och allt gick så snabbt så jag tror inte ens att han själv, insåg hur nära det hade varit att han lagt sig ovanpå alltihop. Och jag var nog den enda också, som hann notera det.”

Till alla er som var här igår, vi tackar för en jätte trevlig kväll och jag kan meddela att ingen disk lämnades till idag, jag stod och gjorde bort det 01.30 inatt 😀 Stort tack också för dom fina presenterna ni kom med, Maltträsk lingon, döskalleflaska och ekologiska snapsar:

Önskar er alla en trevlig 1:a advent!

Nån drog upp fjädern…

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 november 2016 kl 08:46, Bli först att kommentera

Snacka om att det blev en heltids dag, igår. Inte bara det vanliga, hemma, ni vet, fixa middag och sånt, utan jag brände först iväg och fick tag i dom där upphängningsfjädrarna, dom hade några få, kvar.

Satte upp nya gardiner i matrummet, och i år blir det en svart och röd jul, bilder kommer nog sen 😀 Jobbade mitt pass och sedan kommer jag hem, sätter mig med en kopp kaffe då Nicco kommer ner och påkallar uppmärksamhet.

Hon säger att det är ett mindre kaos, uppe hos henne. Hon har gjort misstaget som många av oss gör, börjar med att hitta på att man ska städa på ett ställe men det slutar med att man dragit fram allt, från okända platser i hela huset…typ.

Vad sägs om denna hemmasnickrade skoknekt…vilket underverk!

Kanske en burk med bil polish:

Eller titta på den här manicken, som tydligen är lösningen för alla onda knän eller ryggar:

Nicco ville dock inte att jag skulle testa att plugga in den i uttaget (undrar varför?).

En riktig gjutjärnsgryta, ja jäklar anåda:

Den är gjord för vedspisar…ja, som sagt, här slängs ingenting. Nä, sa NIcco, dom som kom hit med den, kanske tänkte att en vacker dag så…då kanske vi installerar en vedspis här…eller vad annars, kan man ha tänkt, månntro? 😀

Lite mer fina burkar fanns det också:

Jaja, lite roligt är det ändå med alla saker, fast det är en del jobb som följer med allting också.

Och plötsligt hade allt detta vridit upp fjädern på mig, så jag ordnade ner kopparbordet från matrummet (med Niccos hjälp), och plockade upp julgranen. Jag klädde den och gjorde den klar, tänkte att det kunde få bli lite julstämning inför morgondagen, glögg är ju ändå jul (fast inte om ni frågar Nicco, hon kan springa och sörpla glögg i tid och otid).

Nu ska jag ut med Winstone och sedan iväg till besiktningen, önska mig lycka till! Och jag önskar er alla en trevlig fredag!

Lite kryptiskt får det bli :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 november 2016 kl 10:14, Bli först att kommentera

Nej nej, jag fattar ingenting, alltså, gårdags kvällen, middagsbjudning hemma hos Kerstin, där både Janne B och Janne A med Ingegerd, var inbjudna, samt jag och Åke då. Men vem sa vad och vilken då och när hände det på en skala från ett till tolv under detta årtionde?

Och vad hette nu den där…Misse Pugg och Pusse Migg med dom stora svarta öronen, och hur i hela HEL-V… kunde det bli 30% rabatt på bolaget om man hade en bussbiljett, eller var det gratis buss resor med Ultra…om man hade köpt ett plingkort…eller kunde det ha varit gratis sprit, om du köpte en buss biljett med kreditkort och glömde att visa fram kortet då du åkte? Hm…

HÄR hittade den bilden

Jag kommer inte ihåg, faktiskt, det blev lite rörigt, där på slutet 😀 Men det var som vanligt en jätte trevlig kväll med hur god mat som helst, älgstek, med potatisgratäng och go´såsen, vem kan motstå det, till efterrätt en ugnsbakad ananas med tosca täcke och vaniljglass till och givetvis, något i glasen…testade till exempel en öl, som Jan B införskaffat i Thailand, den var inte helt fel, faktiskt, så det kunde inte ha varit bättre!

Sen vet jag inte riktigt hur jag ska förklara dessa bilder, den här tagen hos Kerstin:

Och denna hos Janne och Ingegerd:

Mja, det handlade om gardinuppsättningen…eller den inbyggda eller tillbyggda lilla delen som sitter där däruppe, och om det ser likadant ut hos, Kerstin, som hos Jan och Ingegerd, och om inte…så skyller vi på…Bengt, eller nån typ med raggsockor och foppa tofflor.

Jaja, som sagt, man behöver inte veta allt, inte heller hur eller varför, alla gånger, vi får nog lov att acceptera att vissa saker är som dom är, andra saker kan vi vi ändra utgången på, om man vet hur det ska bli, innan, och andra gånger låter vi saker och ting, ske…bara för att vi inte vet, vad som var bäst, vid just det, tillfället.

Kul är det i alla fall att kunna umgås oavsett ålder och status, ett bevis på att vi alla är egentligen stöpta i samma form, men ändock så olika, i tycke, tänke och smak…det är mångkulturellt så det förslår 😀 Det bästa är ju ändå att vi kan umgås i alla fall, oavsett alla dessa olikheter, och att det i grund och botten, inte har någon som helst betydelse, hur gamla vi är, vart vi kommer ifrån eller vad vi tänkt oss i framtiden. We are all the same!

Och så här såg tydligen mitt förra liv ut…och då förra och då…

Nu vet jag ju att dessa små tester eller klick man gör, inte är unika, utan det är väl som med horoskopen, det finns tolv…tretton stjärntecken och i dessa ska hela jordens befolkning passa in. Så om detta skulle stämma och nästa som gör testet får nån av mina fördettingar så borde det innebära att vi haft schizofreni i tidigare liv, jodå.

Idag söndag, ny dag och nya möjligheter, hoppas på en bra sådan, för er alla!

Somliga lär sig aldrig!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2016 kl 07:50, Bli först att kommentera

5½ år i detta hus, och jag kan fortfarande inte trycka på rätt knapp då jag ska stänga av lyset i hallen, det är som förgjort. Så står jag där och stirrar, funderar, försöker tänka logiskt, jaaa, den där är det ju, den måste det vara, tänker jag, trycker och… nej, fel, nu stängdes lyset på bron.

Nå, tänker ni nu säkert, då borde hon ju göra tvärtom, nästa gång, jo, jag försöker, men jag har redan glömt bort hur jag tänkte förra gången, och det blir fel, inte bara 7 gånger av tio, utan tio av tio… 😀 Vad är oddsen för det?

Nu är jag klar hos tandläkaren…skönt, och förvånad blev jag på sista besöket, då jag skulle betala. Mja, skriv ut en faktura, sa jag, oviss om vad det skulle kunna gå lös på. Ja, sa hon i receptionen, det blir 230:- de här gången, say what? Nämen du, då betalar jag kontant, så slipper jag omaket att logga in på nån bank för att betala 😀 230:-, det kunde det ju få kosta varje gång, tycker jag.

Affärsliv hade ett litet reportage ute på nätet, om ombyggnationen på Ica Nära, Västerslätt, vårt så kallade HP:s, men visst är bilden lite missvisande:
Det där är ju en bild på kyrkan, bredvid affären, och titta, vår buss fick vara med på ett hörn 😀

Här är en som verkligen vill vara med på bild…eller visa vem som är the boss…eller bara ha någonstans att sitta 😀

Nu ska jag städa lite, sedan vara chaufför till Nicco som har praktik idag, samt tid hos tandläkaren. Det ska handlas lite inför helgen, så kanske man skulle ha planerat vad som ska ätas också, ja, det lär ge sig, dagen är redan igång och jag tar den som den kommer. Läste nåt om ett meteor regn som tydligen ska synas som mest ikväll, hoppas det är stjärnklart då, så man kan se nåt. Ha en fin fredag, allihop!

Daga mig hit och daga mig dit!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2016 kl 09:40, 4 kommentarer

När jag och Winstone var på väg hem efter morgonpromenaden igår, ja, morgon och morgon, förmiddag kanske man säger då vi har turen att ha en hund som chillar i soffan till både 9.30 och 10, utan att vara stressad, på något sätt. Så hade vi bara viadukten kvar, mellan Sandåkern och Västerslätt, kom igenom den och ut på andra sidan, då det blev ett fasligt buller och bång.

Winstone la iväg så jag fick hålla emot det jag hade. Han gör så, då han blir skrämd av höga, metalliska ljud. Såna där som kan komma från traktorer som kör omkring med grejer i skopan, för att ta ett exempel.

Nu var det en stackare som inte fäst sin last ordentligt, och rondellerna har ju en tendens att suga utåt, i svängen, där tappade han förmodligen, av ljudet att döma, en hög med järnbalkar, därav en massa höga metalliska dån, eller hur man nu ska beskriva det.

Ja, tänkte jag sedan, tur att vi inte stod på den andra sidan viadukten, där hade det levt om ännu värre, kan jag tänka, och ännu mer tur att det faktiskt finns räcken då man kör ut från rondellen, annars hade nog dessa saker han tappade, kommit ner rullandes för grässlänten…ojoj! Ingen turdag för den killen, i varje fall.

Apropå dagar, pratade om dessa dagar som ska firas, är det inte kanelbullar så är det dammsugare, kladdkakansdag, internationella toalettdagen, lösenordsbytardagen, internationella musarmsdagen och myggholkens dag, bara för att nämna några. HÄR kan ni kolla in några fler av temadagar som finns.

Nå, så sa personen jag pratade med, att det skulle kunna finnas en skorpans dag. Mjo, varför inte, svarade jag. Och i det ögonblicket, uppfann jag en skorpdoppartång. Ja, det är sant! Hur svårt är det inte att försöka doppa en skorpa i tekoppen utan att antingen fippla så den trillar ner, eller att försöka undvika att doppa ett finger? Jojo, say no more!

Tången ska vara liten och nätt, påminna om en sockertång, typ, nåt i stil med denna:

Nu hade jag ingen skorpa hemma, men ni förstår tanken va:

Fast den kunde få vara mindre…och lite fina mönster på 😀
I jakten på det här exemplaret, så tog jag fram en av många små lådor med diverse ting, kolla bara:

Och däri, hittade jag världens (ja i alla fall i det här huset), minsta sked:

Vad används den till? Kan det vara en saltsked, fanns såna för längesedan, månntro? Jo jag vet, man kan googla, och hade min farmor levt idag hade hon googlat i sin bokhylla 😀 Ha en fin dag, alla mina vänner!

Vad är värre, än att se ut som 7 svåra år…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 augusti 2016 kl 19:54, 2 kommentarer

Kom till ett halv kyligt Malå/Lainejaur, igår. In på Ica och handlade till lunch och middag och sedan ut på Udden.

Åke fick fjutt på brasan därute, gammalt ris som skulle eldas upp, jag plockade lite svarta vinbär och kände mig mest bara frusen.

In i stugan och letade upp alla ljus vi hade…värmekällor kändes nödvändiga.

Det blev till och med så illa att jag värmde upp revbensspjäll i ugnen och sedan fick luckan stå öppen medan ugnen kallnade.

Klockan är väl runt tio på kvällen och vi sitter och poppar musik och spelar kort och plötsligt, *Pang* så flyger strömmen. Och det blir becksvart. Vi felsöker, drar ut ALLA sladdar (kylskåp, spis och radion), släcker alla lampor, men nej…det vill sig inte.

Efter en kvart kommer jag då på att fråga Åke om han kanske har satt nåt i kontakten ute vid väggen…näää, eller jo, tänk att det hade han, och det regnade för fullt så det blev en kortis. Men skönt, felet var ju lätt att ordna.

Gillar att lampan lutar kraftig nedåt vänster, då hela stugan i övrigt, lutar åt andra hållet…försöker den kompensera lutningen? 😀

Det var det värsta regnovädret jag varit med om, som jag kan minnas. Ni vet då man snackar om att kunna se ut som sju svåra år, gissa hur man såg ut då man var tvungen att gå på dass, och vistades utomhus under 20 sekunder…som 100 år under isen…värsta ruggugglan 😀

Och i natt, jag lovar, man ligger i sängen och det dånar i hela huset, både vinden och regnet, och man tänker att ljudet kan inte bli högre än så där, men det blir det. Och det fortsätter öka. Vädrets makter är mäktiga!

Nu är vi i alla fall hemma och det känns skönt 😀 Ha en fin lördags kväll, allihop!

Inget varar för evigt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juni 2016 kl 08:21, 2 kommentarer

Gillar inte riktigt då man blir så där bortskämd med värme och plötsligt blåser det kalla vindar, trots att solen står högt. Jo, jag vet, det är myggfritt, men det spelar ju ingen roll, man sitter ändå inte ute 😀

Jag tillbringade eftermiddagen med mamma, vi åkte upp på NUS och hälsade på en som bor och har bott på samma gård som mina föräldrar i alla år. Hon var sig alldeles lik, trots det hon råkat ut för. Vi var där rätt så länge och sedan åkte vi hem till mamma och drack kaffe på balkongen.

Sedan in på Ica och stödhandlade, har ni testat den här gång?

Jättegod, man kan skära upp den i trekanter och äta med händerna. Den tacokryddade är snäppet bättre än vesuvion.

Och när jag nu ändå är inne på sånt man stoppar i munnen, har ni sett dom nya smakerna på vatten:

Jag kände mig tvungen att testa, den med chokladbollssmak, går fetbort, inte god. Mango pannacotta, ja, den duger, och den sista har jag inte öppnat än. Och nu ett tips…om ni har sånt här smaksatt vatten och det blir över en skvätt, som stått såpass att den blivit utan kolsyra, frys in den i istärningslådan, passar alldeles utmärkt till allt drickbart.

Så fick vi oväntat besök, så där på lördagskvällen. En Camaro som smög in på gården, fast nä, smyga här, då Winstone är hemma, och med en Camaro som lät lite som min, nopp, det är kört 😀

Det var en gammal (fast ung), arbetskamrat till mig, Annelie och hennes kille, Matte, som var ute och cruisade, Matte ville prompt att vi skulle byta bil, (kan hända att han skämtade) men nä…:D Min bil, är min bil, det är konstigt, precis som när man var liten, farmor och farfar bor där, i det huset, och det kommer dom att göra för evigt, fast så blev det inte. Man kunde inte heller tänka tanken att någon annan skulle bo där, men det gör det…och nu vet jag inte om det känns konstigt längre, heller. Man vänjer sig.

Så att se någon annan i min bil, det var lika knepigt som när man mötte vildkatten, jag hoppade till, vilken cool bil, sa jag, och sedan såg jag att det var min…eller att det hade varit våran bil 😀 Skum känsla!

Nu ska jag joina Åke ute på altanen, ha en fin dag, allihop!

Nåt att göra…om man känner för pyssel

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 maj 2016 kl 07:04, Bli först att kommentera

Fredagen den trettonde, idag, jojo, om man nu är vidskeplig så är det en jobbig dag. Jag, kunde dock inte vara mer obrydd om det, händer det nåt, så skulle det förmodligen ha hänt ändå. Jaja, kanske bra att ha nåt att skylla på, då 😀

Niccos kille, Jocke, är med i VK:

Han är en av dom som riskerar att förlora sitt jobb, på Ikea industry. Jag tänker att det är tur att han är ung, värre är det för dom som håller på vara i pensionsåldern, kan ju vara väldigt tufft, att få sig ett nytt jobb.

Speciellt om man varit på samma ställe under jättemånga år, och kanske inte har någon annan utbildning i botten. Och givet, lite beroende på vart man bor, arbetsmarknaden kan ju vara hur dålig som helst. Och man tvingas flytta…det är grymt. För man tycker att det är nåt man borde få bestämma själv, vart man vill bo.

Jag fick ett tips av Annika igår, alltså kolla här, en snabb genomgång, detta är receptet:

7 dl mossa (sköljd och ren från smuts).
4 ½ dl filmjölk eller naturell yoghurt.
4 ½ dl vatten eller öl.
½ tsk socker.
Majssirap (valfritt).

Och lite om hur man gör, samt resultatet:

Hur allt går till kan ni läsa om HÄR

Coolt va, kanske skulle göra nåt på bussen…Åke blev lätt orolig och sa nej, redan då jag visade en bild, han trodde jag skulle ge mig på huset…typ idag. Hahaa…

Triss skrapet igår, gav bara 30 kronor extra i matpengar och den totala summan för oss blev 1150:-/6 personer = cirka 191:-. Nå, det räcker ju till mer än ett skrovmål, vi får se vart vi väljer att gå, blir kanske någonstans nere på stan. Nu blir det inget mer för i sommar, i alla fall.

Önskar er alla en trevlig fredag. Kolla in björkarna jag fotade, även fast dom inte står ihop, så går deras mönster ihop, vid ett visst avstånd till dom, det var fränt, tycker jag 😀

Etikett: huset

Till min stora fasa, hade…

Dra mig baklänges…

Lite seg idag, men jag vet varför…

Nån drog upp fjädern…

Lite kryptiskt får det bli :D

Somliga lär sig aldrig!

Daga mig hit och daga mig dit!

Vad är värre, än att se ut som 7 svåra år…

Inget varar för evigt…

Nåt att göra…om man känner för pyssel

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se