Etikett: huset

Nästan en miljonaffär

Av , , 2 kommentarer 4

 

Så fick vi göra…nästan en miljonaffär igår, det är minsann inte varje dag man får göra det. Killen ville ha lägenheten och för priset han betalar så slipper vi göra någonting åt den, vi lämnar den i befintligt skick, vilket känns rätt så skönt, att bara slippa bry sig om att anlita folk till att styla om den, som ni vet har våra katter dessutom gått ganska så hårt åt våra väggar. Golven har vi aldrig gjort något åt, och nu går vi in på det artonde året, som vi bor här, så han har en del jobb innan den är i toppskick, men vi vet också att han gör en bra affär, liksom vi.
 
Hittade en kul grej i köksskåpet, som jag aldrig sett förut, snacka om att rationalisera arbetet med att baka pepparkakor 🙂
 
Ja, Nicco, jag vet att det är du som fotograferat, men ingen annan vet så nu säger jag det.
 
Mötet på jobbet igår, gick bra och det kommer att ske vissa förändringar. När jag kom hem så städade jag, samt satt och ringde runt till Vk, Radiotjänst, Telia etc., för att säga upp hela rasket. Inte för vår del, utan givetvis för svärfars. Det är inte bara ett, man ska tänka på.
 
Nu ska jag boka in en tid på banken, och sedan prata med Bredbandsbolaget, för vi vill ju ha en uppkoppling dit vi flyttar. Hål i väggen, eller rättare sagt kabel, finns redan, men hur man får Internet därifrån och vidare, det vet jag inte. Även om det inte är aktuellt precis nu, på sekunden, så kan man ju ta rätt på hur man ska göra, innan vi är där.
 
Jag jobbar eftermiddag, idag och imorgon, sen är jag ledig lördag och jobbar igen på söndag. Känns som om det kommer att bli två dryga veckor framöver, med inte bara jobb under veckan utan även på helgerna. Jag ska ju jobba in nyårshelgen som jag bytte bort. Så jag har bara mig själv att skylla, att schemat ser ut som det gör. Ni får ha en bra torsdag, allihop!

Han gav mig ett finger

Av , , 11 kommentarer 3

 

Det var verkligen mycket igår, jag var så vimsig så jag sa fel ord i säkert varannan mening, och min chef, begrep inte vad jag pratade om…konstigt då. Jag skulle upp på Ålidhem hälsocentral, och sa till henne att jag skulle på centrum, jag pratade om en ingift mormor (har ingen sådan, vad jag vet), att ta bort dörrar, fast jag egentligen menade skåp, ja ni hör ju, man kan ju bli förvirrad själv av alla felsägningar.
 
Jag var lite lyckosam igår också och nu får Bostaden en ännu större stjärna, eller åtminstone han som körde ”stor” traktorn, och nu var det verkligen en stor sådan och inte det lilla gårdsfordonet. När jag kom från Ålidhem hälsocentral så tutade chauffören till och visade ett finger….ja han gav mig inte ”det” fingret, utan han ville ha en minut, så jag ställde mig på sidan och väntade, sedan tog han bort sidan på snöhögen och skrapade ända fram till stolpen. När jag sedan parkerat och vinkade ett tack till honom, så stannade han och öppnade dörren, du, sa han, egentligen har du ju fel p-plats, för den stora bilen. Ja, svarade jag, men jag vill inte heller ha en plats mellan två bilar, för om dom ställer sig för nära varandra så har jag ju ingen chans att ta mig in. Ja, det förstod han, och tyckte att jag egentligen skulle ha fått en dubbelparkering istället. Han talade om att han sett ägaren till bilen som står parkerad under skärmtaket, just bakom cheven, när han skulle ut och fick göra sex omtagningar innan han var ute. Han var nog inte nå vidare glad över storleken på vår bil 🙂
 
Hann hem efter jobbet och ta ett mellanmål sen var det bara att speeda upp på skolan där det stod kaffekokning på schemat, det var verkligen överfullt med människor där, på öppet hus, och kaffekön ringlade sig långt upp i trapphuset. En endaste lite sk-t kaka blev över, av alla saker som vi, föräldrar och barn, hade bakat. Korvförsäljningen var det inte heller fel på, och jag tycktes höra något om att dom fått in över 4000:-, otroligt, och allt detta under två timmar.
 
Åke hämtade sedan upp oss och vi fick en pizza till middag, det var skönt att slippa stå och fixa någon mat efter denna dagen. Sen slukade vi en kopp kaffe och begav oss till huset, dit det sedan kom två stycken killar som ska fixa badrum, igenläggning av två fönster, kontakter, kakling i köken (ja, vi får två kök, ett uppe och ett nere), tapetsering, kranbyten, ja ni hör ju, det är inte bara ett som ska göras. Efter det åkte vi upp och kollade in en carport som ena killen hjälpt till att bygga, mm, vi ska ha carport på huset…också. Handlade till sist på kvantum och sen gjorde jag inte många knop, när vi kom hem.
 
Tur att jag är ledig idag, ska ut med Kerstin klockan nio, upp till morsan klockan tio, möte på jobbet halvtvå, och däremellan eller efter, så ska jag snabbt städa upp här i lägenheten, för ikväll kommer han som är sugen på att köpa den…puh!!!
 
Kolla in vilka skor jag hittade i städskåpet i huset:
 
Åkes gamla pjucks, storlek 23, och hur en liten kille som han då, måste ha varit, har kunnat nöta så mycket på dom, går över mitt huvud, men å andra sidan har jag ju hört att han sällan eller aldrig satt still och dom här skorna var väl ett bevis på detta. Önskar er alla en fin dag!

En guldstjärna till…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Man hann inte mer än gå i säng så skulle man upp igen…känns det som. Jag jobbade ju till 21 igår och nu är en av dom andra anställda, sjuk, så jag får rycka ut och ta morgonpasset, så en annan steg upp 5.15, Zzzzz!!!
 
Jag skulle ju egentligen ha fått träffa Lisbet Olofsson idag, men var tvungen at avboka, sen hinner jag bara hem så ska jag hämta Nicco och sedan ska vi stå på skolan och sälja fika på öppet hus, så det spelade ingen roll hur trött jag var då jag kom hem utan det var bara att slå igång ugnen och baka.
 
Nu måste jag ju få ge Bostaden AB en liten guldstjärna också, inte bara för att vi träffade kvartersvärden i förra veckan och jag frågade honom hur lång tid det skulle dröja innan golven blir gjorda i lägenheten, det tog sedan en timme så ringde firman som skulle lägga golven och sa att dom skulle komma igår och göra dom. Nu fungerade ju inte det riktigt så där bra, eftersom vi bör vara några stycken som hjälps åt att flytta alla saker, hjälpmedelscentralen ska också kontaktas för flytt av säng. Nä, det lade vi en månad framåt, men det kommer då att hända.
 
Sen åkte jag tidigare igår, för jag visste ju att skottning av p-plats stod på schemat, jag drog runt med snösläden och då…kom den lilla ”gröna” traktorn och svänger in på min ruta och skottar den ren på snö, härligt. Det enda jag tyckt var lite knäppt var att han bara tog min ruta, inte grannens eller den där nästa, även fast det inte stod någon bil där, men jag är i alla fall glad 🙂
 
Sen har vi fått en som är intresserad av att köpa vår lägenhet, han ska komma upp någon kväll och kolla på den. Folk som är sugna på att fixa i huset har också dimpt ner från än det ena hållet och det andra, så vi är inne i ett litet stim just nu. Men då händer det ju saker också, vi står inte kvar på ruta ett.
 
Dags för frukost, ha en trevlig tisdag!

Numret har ingen abonnent!

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Givetvis så finns det en sån där gammal telefon med nummerskiva, i huset, den användes inte men som med många andra saker så ska det ibland inte kastas bort något utan det ska sparas i evigheternas evighet, även om dom aldrig mer ska brukas.
 
Brälla och Lena kom förbi igår kväll, då vi var i huset och stökade, då berättade Brälla om deras telefon som dom hade haft i stugan, en likadan, med nummerskiva. Det hade varit nån pojke där och lekt, han kom in i köket och undrade om han skulle kunna få ringa hem, jovisst sa Brälla och pekade på telefonen. Pojken såg lite undrande ut, stack fingret i ett av hålen och tryckte, samtidigt som han frågade hur man skulle göra.
 
Haha, samma sak var det uppe i vår stuga, där det länge och väl stod en sån telefon, Emma hade med sig en kompis dit upp och även hon, hade provat att trycka i hålen, utan större framgång.
 
Jag kommer ihåg då man gick på Bräntis, där fanns det en liten typ av telefonkiosk nere i korridoren, som man fick använda om man skulle ringa någonstans. Någon av oss alla elever som gick på skolan vid den tidpunkten, kom på, eller åtminstone visste av, att om man slog ett nummer som inte hade någon abonnent, och samtidigt stod man i en annan telefon och ringde samma nummer, så kunde man prata med varandra, dessutom så kostade detta ingenting. Det var nämligen testat av oss, för vi ringde alltid från telefonautomaterna, och den nöjde sig vackert med att sättas igång av en krona eller vad det nu kostade, och den kronan fick man tillbaka då man lade på, förmodligen för att numret saknade en abonnent.
 
Detta höll vi på med under säkert ett års tid. Grejen var väl att hitta dessa nummer utan ”ägare”, det roliga i kråksången var att det efter all denna tid, helt plötsligt en dag inte gick att göra så nå mera, men då lanserades ”heta linjen” istället, den fungerade ju på samma sätt, man kunde snacka flera stycken samtidigt…men då var det minsann inte gratis längre. Tack för den du…televerket!
 
Idag ska det promeneras, skottas fram bil, pratas med boupptecknaren…igen, begravningsbyrån ska få sig ett samtal, och sen ska jag iväg och jobba. Ni får ha en bra måndag allihop!

Älgvarning på Västerslätt

Av , , 2 kommentarer 4

 

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.
 
I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:
 
Sedan fanns detta kort också:
 
och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.
 
Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:
 
Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke 🙂 ? Ha en fin dag!

Lokaliserade huset men inte…

Av , , Bli först att kommentera 4

Gårdagens intervju gick bra, tjejen är trevlig fast man lär ju inte känna en annan person på 45 minuter. Det fanns egentligen inga frågetecken från min sida men det är ju fler som söker efter denna tjänst så vi får se till veckan vad som händer, dom skulle höra av sig i vilket fall som helst.

Jag ska inte avslöja för mycket eftersom man har tystnadsplikt men det var liiite dråpligt ändå. Jag kollade upp hennes adress på eniro och hon bor på ett litet område dit jag aldrig har varit förut, men jag hittar dit och man passerar på vägen utanför, ganska ofta, så det skulle väl inte vara några större problem, tyckte jag.
 
Parkerade bilen mitt i området och gick tillbaka en bit där jag såg att det fanns en tavla över området. Jag stod då mitt framför huset som jag skulle upp i. Perfekt, tajmat och klart, tänkte jag och gick in. Där satt en tavla på vem som bodde vars och en hiss. Glad i hågen klev jag in i hissen och skulle trycka på knappen, men se…det fanns inga siffror, bara en blank knapp, en entré knapp, en dörrknapp och en larmknapp. Döhhh???
 
Jag gick ut igen, tittade mig omkring och tänkte att det här går ju inte, man måste väl kunna trycka på någon knapp och komma någonstans, så jag gick in igen, provade trycka på den blanka knappen i tron att det skulle vara en digital röst som skulle tala om vart man skulle eller nåt sånt, men det hände ingenting. Jag gick ut igen och bestämde mig för att ta trapporna istället.
 
Ja det gick ju fantastiskt bra, efter en våning var det stopp, då hade man kommit upp till en restaurang och trappen fortsatte inte längre, men *suck*. Det var bara att bita i det sura äpplet och ringa upp henne för att få en liten vägbeskrivning. Jag var i rätt hus men i fel ände och fel trapphus. Så jag kom dit i tid men det roliga var ju då hon i slutet av intervjun underströk vikten av att ha bra lokalsinne. Ja sa jag, det har jag då det gäller själva Umeå, men jag gjorde ju inte speciellt bra ifrån mig då det gällde att hitta upp i detta hus. Hahaha…
 
Önskar er alla en fin torsdag och kolla in…imorgon är det FREDAG, veckans bästa dag, och vilken tur att jag har fredag, nästan varje dag i veckan.

Uti vår hage

Av , , 1 kommentar 5

 

Serietidningar brukar vi läsa någon gång då och då, inte lika ofta som tidigare men det beror till en viss del på priserna, vad betalar man idag för en tidning, 40-50 spänn? Tar tjugo minuter till en halvtimme att läsa ut och sen är den inte värd mer än en krona eller två.
 
Våra favoriter för längesedan var Fantomen och seriemagasinet, på senare tid så roar Uti vår hage, en hel del.
 
Den tecknas inte bara på ett underbart sätt där det är roligt att kolla in detaljerna utan även många av historierna är hysteriskt roliga. Känner mig nödbedd att berätta om den absoluta favoriten och om jag hittar igen den ska jag skanna in den sidan så ni får ta del av den, ni som inte redan läst den någon gång.
 
Falo, heter huvudrollsinnehavaren, en liten tönt med träskor, kulmage och tröjor som är för kort. Han hade skaffat sig en hjälm av typen militärhjälm och han var otroligt stolt över inköpet. Han går över till grannen som står på en stege och håller på att spika på huset.
 
Kolla in här säger Falo, titta på min hjälm, den är hur bra som helst. Jaja säger grannen och spikar på. Nämen kolla in här, ta hammaren och slå till mitt huvud så får du se hur bra den är.
 
Nej svarar grannen det gör jag inte, och han ser måttligt imponerad ut och fortsätter hamra. Falo ger sig inte utan fortsätter att tjata om att han ska slå till honom med hammaren och till slut ledsnar grannen, tar i för kung och fosterland och smackar till med hammaren som träffar Falo, under hjälmkanten. Hjälmen hoppar upp en halvmeter i luften och ögonen på Falo står rätt ut. Ja ni skulle verkligen få se med egna ögon hur dråpligt allting ser ut. Fast man måste ju säga att det är tur att det bara är en serie, i verkligheten hade det inte varit lika kul, minsann.
 
Ha det bra!