Etikett: huset

Ingen ”kattastrof”

Av , , 2 kommentarer 6

 

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…
Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?
Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.
Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.
Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?
Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset).  Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.
Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.
Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.
Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.
Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Min… vår farmor

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Läste Marjas kommentar, att hon tyckte historien om bordet och min farmor, var så underbar.  Och givetvis tänker man då på farmor och vilken kvinna hon var, egentligen. Hon fanns nog där, för alla som behövde henne.
Var det något man ville veta… innan internets tid, så ringde man till farmor, hon visste ALLT, och det hon inte kunde i huvudet, gick hon och slog upp i en av hennes alla böcker, det var sällan hon gick bet, på något.
När min pappa var ung, eller rent ut sagt rätt så liten, så hade han ju även en lillebror, förutom tre äldre syskon. Jag tror nog att det var lillebror och pappa som var vildast av hela högen. Och farmor har nog berättat att när julen var i faggorna och dom inte kunde varva ner, så hade hon ett knep för det med.
Hon satte tomtemasken på en käpp, travade runt huset i mörkret och riggade masken, varje gång dom nu blev lite väl uppspelta, så påpekade hon att tomten nog såg och hörde alltihop, dom gläntade på gardinen och fick se tomten där utanför och det gick hem… dom blev lugna som filbunkar, ett tag i alla fall.
När man var liten själv, så var farmor och farfars vind, en riktig skattgömma. Där kunde man gå in på kallvindan och rota i alla saker, alltid hittade man något intressant, tog med det ned och frågade vad det var för något och fick alltid frågan: Vill du ha den där… då får du den.
Och nere i källaren kastades det pil och smakades på diverse godsaker som hon förvarade därnere. Inne i kammaren, rummet före deras sovrum, där, på det höga skåpet, låg det alltid i december, chokladkartonger med knäck i, jojomensan, det fanns nog inga gömmor som vi inte hittade av, men vi blev alltid bjudna i alla fall, så att vi visste var det fanns, hade egentligen ingen betydelse. Hon var snäll, min… vår farmor, och visst saknar man henne, men då är det ju tur att man har många minnen av dom som fanns i våra liv, tidigare. Vi får leva på dom.
Önskar er alla en fin torsdag!
 
 

Nu ska det poppas

Av , , 4 kommentarer 7

 

Ny dag på västerslätt… och i övriga världen. Gårdagen försvann i ett nafs, men dagarna brukar ju bli så då man har fullt upp. Tre timmar på jobbet gick ju snabbt och sedan var det middag, kaffekokande, tårttopping och dukning.
Och inte att förglömma, paketöppning, men den var ju inte speciellt ansträngande för oss, det fick ju Nicco sköta om. Hon fick nu sina efterlängtade högtalare att koppla in till datorn, och det är inte något litet skit ljud från dom inte, jag sa, när han demonstrerade dom på affären, att spelar hon järnet med dom där så blir vi vräkt… från huset 🙂
Men jag kommer ju ihåg hur det var då man var ung, ursäkta, yngre, jag poppade så blomkrukan morsan hade ställt på högtalaren, hoppade ner i golvet och grannen längst upp, plingade på och undrade om jag kunde tänka mig att dämpa ljudet lite… hans fru hade jobbat natten, jojo.
Idag tycker jag höga ljud är extremt irriterande, jag vill, nummer ett, kunna prata utan att skrika, nummer två, är jag ensam, vill jag kunna höra om telefonen ringer eller om någon plingar på dörren, enda gångerna jag faktiskt vrider på… och ibland ganska ordentligt, är när jag tävlar, och kommit över mållinjen, då skruvar Maria på järnet, och gärna med Hurriganes i spelaren eller alternativt ZZ Top.
Nu beror lite av volymen på att bilen låter en hel del, så för att ens kunna höra något så krävs det att man skruvar upp litegrann. Och sen är det ju så, att man stör ju ingen annan just då, så det är helt ok.
Besiktningen av huset gick bara bra, han hade ritat upp alla sprickor som fanns för två år sedan och inga nya hade tillkommit, eller blivit större, så vi kan vara lugna. Han tog god tid på sig att förklara hur och varför dom gör det här och jag som trodde att det bara var källaren han var intresserad av, blev rätt så snopen då han skulle in i alla rum och lysa efter väggarna för att kolla sprickor i tapeter etc. Även där såg det bra ut, det finns en spricka uppe i Niccos sovrum, och vi hade ju precis nytapetserat där och efter två veckor var det en spricka ovanför fönstret.
Nu hade det varit en spricka på exakt samma ställe innan och ett hus har samma rörelsemönster så det var inget som förvånade, däremot sa han att bygget här utanför, var orsaken till varför det kom så fort och därför skulle vi kunna ta detta med försäkringsbolaget, men vem ids gorma över en liten spricka och hur stor skulle den ersättningen bli, nä, för mycket jobb för för lite ersättning. Värre hade det ju varit om det rört sig om spruckna kakelplattor.
Önskar er alla en fin fredag, själv jobbar jag eftermiddag så jag vet vad jag gör ikväll.

Jag, en klok människa…hehee…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Idag blir det fulla huset igen, eller fullt och fullt, men i alla fall dubbelt så många än det är idag. Theresé, Anders och Sally, började sin resa hit igår, dom tog in på hotell i Gävle så att tiderna skulle stämma bättre för Sally, under dagen. Med mat, mellanmål etc.
Ska bli roligt att se hur hon är nu, Sally, det händer ju så mycket under dom två första åren så man häpnar. Som förälder är det svårare att se dom små förändringana, man är ju uppe i det varje dag. Precis som när barnen växer på längden.
Dom har ett par byxor som inte används under sommaren, när skolan börjar igen och dom letar fram sina favvo byxor så har det helt plötsligt blivit ”jag väntar på högvatten brallor”, dom misstämmer på 5-10 centimeter. Och inte har man märkt något.
Kolla vad som ligger på soffan i matrummet:
Det är minsann inte alla som har ett noshörningshuvud liggandes i sofforna. Det var en julklapp till Nicco, det enda jag vet hon har önskat sig i inredningsdetaljer, och nu väntar den på att få komma upp på väggen. Hon har bara inte bestämt sig för vart den ska sitta, kanske i hennes rum däruppe, i hallen tar den nog för stor plats.
Här är pusslet som Åke håller på med… ja, jag har faktiskt också lagt en 6-7 kanske 8 bitar, hehee…
Saxen är strategiskt utlagd och jag sa till Åke igår att jag ska använda den till att klippa till dom bitar som inte passar, han tyckte att jag var en klok människa, hm, kan man ana lite ironi där.
Det värsta är, och det kommer vi nog att bli varse, jag tror nämligen att det är något fel på det där pusslet. Det var flera år sedan vi lade det sist, och nåt galet är det. Antingen saknas några vitala bitar eller så kan det vara så att själva pusslet kommer att börja böja sig uppåt, som om bitarna en gång har legat fuktigt till. Jaja, vi får se vad som händer.
Nu ska jag äta frukost så jag är klar att åka till Bo-Lage och göra bort mina ärenden innan alla andra hittar på att dom ska göra samma sak. Önskar er alla en fin dag!

Tjopptjopp var det gjort

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Så var det en dag kvar… innan dopp i grytan. Känns otroligt skönt att vi ska vara hemma och fira våran första jul i huset. Fast inte i den rätta bemärkelsen. Vi har ju firat jul här förut, men då var det inte vi som bodde här.
Det blir lättsamt, bara jag, Åke, Nicco och Rickard (Niccos kille) skulle titta förbi. Kanske vi lägger lite pussel, som vi letat fram, spelar lite kort, kollar Kalle Anka, för det är det några år sedan vi faktiskt gjorde. Äter julbord, och bara är.
Med tanke på vad som komma skall, under nästa vecka, så kan vi behöva en lite lugnare jul 🙂
Då är det nämligen bestämt att nyåret ska firas in här, med hela gänget från Lundalogén, och Theresé, Anders och Sally dyker ju upp på torsdag nästa vecka. Det kommer väl att krävas lite planering men annars brukar ju allt flyta på, vi är ju många som kan vara med och hjälpa till.
Igår var jag ju till Anticimex, och han hade klurat lite på det där med pulvret som skulle strös ut i skorstenen och kommit fram till att det kanske inte var så smart. Då krävs det nämligen att spindlarna ska gå på pulvret och sedan slicka sig om tassarna eller vad dom nu kallas på en spindel (fötter, klövar, fossingar etc), och det kanske inte är så troligt, att dom hoppar längst ner i skorstenen för att klampa runt i det där och sedan vandra uppåt igen.
Dessutom, och det tänkte ni väl aldrig på, så blir det ännu mer synd om han som brukar komma in den vägen på julafton 🙂
Nä, han tipsade om en spray som skulle hes runt listerna, den är luktfri och man behöver bara hålla sig undan i en timme, så det går ju bra. Och sedan köpte jag en ”direktspray”, som ska sprutas direkt på kräken, om dom anfaller… typ.
Sedan gjorde jag en lov inne på Coop, Bo-Lage fick klara sig själv, jag räknade ut att jag ändå skulle vara tvungen att handla inför nyår, så då kan jag ta det till veckan istället. Jag gick över på Sigge Boy och införskaffade lotter till uppesittarkvällen ikväll, även om jag jobbar till nio så hinner jag ju vara med, det skulle ju pågå till midnatt.
När jag stod där vid disken så spanade jag in vart lotterna kunde vara, läste på en lapp att en julskinka skulle ingå vid köp av dessa lotter jag var ute efter. Cool, tänkte jag, men blev strax varse att det inte var en julskinka man skulle få, utan en julskiva… så kan det gå, om inte glasögonen är på.
På jobbet skulle det kokas kola, läggas in gurka, griljera skinka och göras en sväng upp på centrum, så tjopptjopp så hade den dagen gått, puh… mycket intensivt jobbpass, men fort gick det.
Idag hade jag bara tänkt vara hemma och filosofera, innan jag ska iväg på jobbet, fast jag undrar jag, om det kommer att hända, nog är det alltid något som ska göras. Önskar er alla en fin dag!
 

Jag hade rätt!

Av , , 4 kommentarer 4

 

Jag hade verkligen rätt… det blev en tisdags kväll och jag drack kaffe, och dagen gick, knepigt! Vet inte om jag hoppade ur sängen i morse heller, har nog kommit in i en tröttare period just nu. Det kanske är det där ljuset alla snackar om, som man behöver för att ladda hjärnan… eller vad det nu är det är bra för.
Och givetvis, återigen, när man skriver om en sak, poppar en annan upp. Apropå ljus, ja, förutom att jag är ett ljushuvud ibland, så har vi en ljusstake i köksfönstret, som jag verkligen tycker om. Den ser ut så här och det lyser även ur dom två små husen (kyrkorna):
Jag köpte den för ganska så längesedan då dom hade 50 % på alla jul saker, och jag tyckte att jag gjorde ett klipp.
Jaja, det gjorde jag ju, eftersom jag ville ha den och jag tycker om den. Men nu råkar vi ha såna där uttag i väggen som suttit där sedan huset byggdes, 1956. Vilket innebär att dom inte är barnsäkra för fem öre och ibland räcker det med att man tittar på en sladd så hoppar den ut från väggen.
Och förmodligen är det därför detta hände med ”kontakten” till ljusstaken, då jag skulle dra ut sladden i förrgårkväll:
Vilken tur att piggen följde med ut ur uttaget, och att dom på elkedjan hade en ny klump, så nu lyser staken igen. Klumpen är för tung för dessa uttag och blir som hängandes i uttaget, så inte var det ett mysterium i alla fall… kanske.
Idag blir arbetsdagen lite uppdelad, jag ska nämligen iväg på ett möte klockan ett, och sedan åka tillbaka till jobbet för att göra mina sista 1½ timme om inte min arbetskamrat är tillbaka på jobbet, hon är hemma och förkyld, och börjar egentligen klockan två. Så vi får se hur det blir. Men sen är jag ledig till söndagen, härligt, då kanske man kan ladda upp sig innan dess. Jag är verkligen trött.
Så nu önskar jag er alla en fin onsdag, och som jag skrev i ett mejl igår, till min sjuka kollega, ta en whiskey eller punsch (om du nu känner dig förkyld) och får du sladd och sitter på cykeln, sluta trampa och styr i vägens riktning.
 

Kallt uträknande, eller, hm…?

Av , , 2 kommentarer 3

 

Åkes klocka ringde på morgonen och jag hann svära till, trodde nämligen att jag försovit mig. Kastade mig över klockan, noterade att min mobil inte låg på nattduksbordet, och insåg att jag faktiskt inte ska jobba idag. Lätt uppstressande men sedan skönt.
Från det ena till det andra, vi har ju en GPS i Jeepen, och jag tror att vi fått tag i en beräknande, liten rackare.
Åke har nog programmerat in vår hemadress, och det är allt. Vi skriver inte in vart vi ska… eller varför, då vi åker iväg, ändå så vill den som visa vart vi ska. Skulle svänga höger ut på vindelvägen och den påpekade att vi skulle ta vänster, sedan satte den igång att beräkna, 65% beräknar, står det. Kom till rondellen där den föreslog att vi skulle ta ett varv… typ.
Om det är så att den nu bara vet en adress och det är våran, och då ska den räkna ut hur vi ska ta oss hem, då vi åker iväg, ja jag vet då rakt inte. Nä, det enda jag begriper mig på är när man närmar sig hem, då syns ett litet hus, där vi bor, det fattar jag 🙂
Sally älskar skor och snabbt hade hon hittat mina sandaler i hallen. Hon gav sig icket, dom skulle sitta på fötterna innan hon kom schasande in i tv rummet, med sandalerna på fötterna. Hennes små fötter, längst fram i sandalen, det såg dråpligt ut, och hon är den enda jag sett som snubblat på mattkanten, fast inte alla gånger hon for upp och ner på mattan 🙂
 
Idag blir det en sväng på Expo, Theresé ville dit och sedan ska hon ha tag i några speciella pennor, får se vart hon ska gräva upp dom. Hoppas på en riktigt fin dag för er alla!

*tvi vale* vilken stank!

Av , , 4 kommentarer 6

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.
Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.
Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.
Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven 🙂
Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!
 

Bilen är under taket

 

Nu är vi bara tre människor i huset, igen. Familjen Hällsten/Söderberg med barnflicka, packade ihop och åkte tillbaka till Järlåsa, vid sex tiden, igår kväll. Så nu är huset tyst och tomt, och allt är tillbaka till det gamla vanliga…nästan. Vi har ju fortfarande kvar två veckor av vår semester så idag drar vi tillbaka upp till Malå.
Åke grejade med Camaron igår, en del småfix innan årets första tävling som är nu till helgen. Och givetvis, då han är klar så går en säkring till lyften…någonstans på jorden, och han får offra 1½ timme på att felsöka men hittar inte den felande säkringen så Camaron står just nu högst upp på lyften på Brällas verkstad, och vill inte komma ner, kul kul. Men inget som inte går att fixa, men planerna på att lasta och göra klart igår, sprack med råge.
Vad vi däremot gjorde var att byta bussar på gården, det kändes lite aktuellt med tanke på hur det ser ut här utanför, rätt var det är så gräver dom väl upp ännu mer och då kan det vara kört att få ut en buss härifrån. Jag lastade alla småsaker som ska med och städade lite i den.
Och nu, apropå årets första tävling, så är det dags för er som inte fått ut tummen än, att skicka in anmälningen, imorgon är det sista dagen för det, och tävlingen är givetvis Piteå Midnight Sun, och den startar på fredag. När ni liks är i farten så skickar ni också in anmälan till Fällfors som är nästa helg. Tjopp tjopp så var det gjort!
Nu önskar jag er alla en fin dag, det kommer vi nog att ha också.
 

Knäppt, knepigt, konstigt

Av , , Bli först att kommentera 6

Kolla här…eller rättare sagt, läs det här och försök sedan ge mig en förklaring.

När vi flyttade hit, så bar vi över en hel del till huset, när vi ändå skulle hit. Vi hade tolv vita kaffekoppar med tillhörande fat, märket är Gustafsberg, "kontur". Dessa hade jag fått för flera år sedan av mamma, då dom köpte sig nya koppar.

Nu finns det tolv fat och två koppar som står i skåpet…kopparna är borta. Och nej, jag har inte slagit sönder dom, en av kvällarna då vi var här och fixade så kokade jag kaffe och upptäckte då, att dom försvunnnit. Jätteknepigt, inte skulle väl någon av dom som varit här och jobbat, tagit med sig tio koppar hem och lämnat faten…hm.

I huset fanns också två kryddburkar, lite ovanliga och på en av våra turer till mattex antik, så hittade jag en burk där som han skulle ha 160:- för, den köpte jag inte, däremot hittade jag en likadan burk på kupan för 30:- och den tog jag (nä, jag tog den inte, jag betalade faktiskt). Nå, nu, idag, så är det den enda burken som finns i huset, dom andra två är borta. Dom stod i samma skåp som kopparna. Visst kan man börja fundera. I skåpet bredvid, fanns en varmvatten beredare som skulle bort, kan det vara så att koppar och burkar föll ut, då dom tog bort den, och gick i tusen bitar, men varför talade dom i så fall inte om det? Nä, det här kommer vi att få fundera över i evigheter.

Vidare, så skrev jag ju förut om plattan som hade stått på i huset, förmodligen över natten, och det var tur att den bara stod på ettan. I helgen då vi steg upp och jag skulle sätta igång kaffepannan, så stod ena plattan på trean, och jag vet, vis av erfarenhet, att skulle den plattan ha stått på sedan förra kvällen så hade spislocket som låg på plattan, börjat brinna eller knycklat ihop sig av värmen, och det hade det inte gjort, det syntes knappt på locket och jag blir inte klok på, hur fasen plattan kunde stå på. Den kan ju för sjutton, inte slå på sig själv, eller?

Vi går vidare. Vi har ju pysslat med utemöblerna i helgen, Åke slipade och jag målade. När han stod och slipade så lade slipmaskinen helt plötsligt av, och det tog han som ett tecken på att det var dags för en kaffepaus. Han kom runt på framsidan och satt sig ner. Efter tio minuter hör han helt plötsligt någon som står och slipar…hm, kunde det vara grannen som stod och slipade, frestad att piffa upp sin egna möbler? Nej, det var inte grannnen, det var våran slipmaskin som stod och slipade, alldeles själv, på samma fläck, hahaha, den måste ha fått tuppjuck eller nåt.

Mycket ska man då få vara med om och jag tror inte att detta skulle vara sista gången jag får skriva om alla konstighter. Idag jobbar jag, börjar klockan två, innan dess ska jag gå ut en sväng och lämna igen Kerstins nyckel, som vi lånade för att ta ut Camaron från garaget. Dom, Kerstin och janne är ju i Turkiet och njuter av värme och nya vyer, det gissar jag då att dom gör. Önskar er alla en fin onsdag!