Nicco är nere hos Adam, och lik förbenat, väckte hon mig tjugo över sex i morse, hur bär hon sig åt, människan. Jag sover som bäst då hon med en stark röst, säger: MAMMA!!! Och jag vaknar med ett ryck och undrar givetvis vad hon vill, men kommer på att hon inte ens är hemma. Och inte kan jag somna om.

I måndags fick jag ett bråttombrev från vårdcentralen, jag ska dit idag, har en läkartid, tydligen, men jag vet inte varför. Hm…ska bli intressant att höra vad dom kan vilja. Jag har visserligen skrivit till dom och ifrågasatt vissa saker, men jag begärde ingen tid, utan ville ha deras svar, brevledes. Nå, även om jag är nyfiken, till bristningsgränsen, så får jag väl allt lov att vänta.

Det värsta, såna här gånger, är ju att man inte kan sluta spekulera. Har dom hittat nåt vid senaste provtagningen, var det inte normalt med knölar på skelettet, trots allt. Vill dom utreda mera, eller, tänk, dom kanske vill skänka mig en slant…mja, det hade ju inte varit så dumt 😀 En miljon, tjitjing, rätt in på kontot, ja ni fattar vad jag nu spekulerat om, vad ska jag göra med alla dom slantarna…eller, trodde jag på den 😀

Såg en bild på FB, som en av Åkes släktingar från Amerika, lagt ut, och jag tycks kunna känna att deras väder, over there, liknar vårat, over here, eller vad tycker ni?

Känns verkligen som aprilväder, ena dagen sol och varma strålar, nästa dag, snö, heeela dagen. Eller som på bilden, alla väderlekar under en och samma dag. Vi pratade om det igår. Jag brukar alltid säga att alla årstider bjuder ändå på nåt speciellt, fast vissa stunder vill man ha lite kortare än andra. Men tänk då man var barn. Då var man helt, totalt obrydd om vädret. Jisses!

Det spelade väl ingen roll hur det såg ut, kom det snö, så var den efterlängtad, fram med pulkorna, man slängde sig i snön och gjorde snöänglar, byggde kojor och körde snöbollskrig. Våren kom och cyklarna plockades ut, träskor på fötterna och annat bus stod alltid på lut. Sommar har alltid varit kusiner, kompisar, bad, båtturer, moppe körning, ja int i tusan var det en lugn stund. Och skulle det råka på att regna, vad gjorde det, plask i pölar, eller bara mys med smatter mot taket, aldrig att man satt och surade över väder och vind. Ja, vind, vad gjorde det, myggfritt, testa drake, eller bara låta håret fladdra fritt 😀

Här var det pappa som fotade min brorson Niklas, och visst ser det ut att blåsa, rejält 😀

Hösten då man plockade fina löv och gjorde tavlor, cyklade för fullt för man visste att rätt var det var, så skulle den ställas undan. Skolstart efter sommarlovet, var alltid efterlängtat, då det kändes som en evighet sedan man träffat sina klasskompisar, och nya äventyr väntade alltid, bakom nästa hörn.

Sally sitter och ser finurlig ut, fotade gjorde nog hennes gammelmorfar, Christer.

Jaja, jag har sagt det förut och kan säga det igen, jag är inte typen som bryr mig så värst mycket om vädret, seriöst, det enda ”jobbiga” är ju att om det regnar, blir man oftast blöt, regnkläder håller en själv torr, fast blötan får du ändå med in. Snön kan bli halkig, och det är inte lika kul att vara ute och gå, just då, men…bättre dagar kommer alltid. En underbar känsla är ju att sitta inne och titta ut på världens snöstorm, och du vet att hunden är rastad och klar för den dagen, du har tak över huvudet, och varmt i huset…så vad spelar det för roll att det blåser och tjuter.

Eller då du faktiskt inte har något val, utan måste ge dig ut i den stormen, då blir den bästa känslan då du kommer in igen…yes, hur du än vrider på det så blir det ändå en win win situation 😀

Önskar er alla en fin torsdag!