Vi var på Norrbyskär, long time ago, närmare bestämt 2011, och vi hade firat Sallys 1 årsdag. Dom hade med sig hennes barnflicka Melissa, som bodde hos dom under ett tag.
På rundvandringen därute, eller kan man inte kalla det rundvandring kanske, det är ju som bara en väg ut och en väg tillbaka? Nå, på promenaden ut på ön, så stötte vi på en linbana som man kunde få åka.
Det gick bra för allihop, här kommer Melissa:
Och Anders:
Ser ju inte speciellt konstigt ut, och så blev det Åkes tur, som fick lite hjälp av Melissa att ta sig ner i däcket:
Plötsligt kom ”lekledaren” eller ansvarig linbaneskötare fram och sa att det var hjälmtvång, Så Åke fick böja sig för överheten och ta på en hockeyhjälm. Här en bild på hur han upplevde resan, högt är det, och fort går det så håll i för brinnande livet:
Så här såg det väl ut…på riktigt:
Haha…tycker han kan ansöka som stuntman, han skulle nog få anställning, direkt. Med i dessa inlägg från en svunnen tid, hittade jag en fin bild på Sally och morfar Åke, jag är till 99% säker att det är Theresé som fotat dom:
Kan inte svara på vem som fotade linbaneåkarna men bilderna har jag snott från Theresé FB, så jag gissar det är hon, även där, som varit framme med kameran.
Kalla vindar idag, åtminstone nu på morgonen, så jag hade minsann tant Bibbis hemstickade vantar på mig då jag gick med Winstone…Winstone var redan pälsklädd så för han kändes det helt ok:
I vår familj pratar vi ofta med ljudeffekter, vet inte om det hör till vanligheterna hos andra, tänker inte så mycket på hur andra framför sina synpunkter eller berättelser. Måste lyssna mer noggrannt nästa gång, kan ju bli intressant.
Med ljudeffekter kan man komma långt. Om jag inte kommer på vad en sak heter så kan jag ju låta som den, om den har ljud, samtidigt som man gör rörelser med handen för att förstärka ljudet. Lite som en dirigent 😀
Jag kom att tänka på just det här då min mobil ringde då jag befann mig inne på polisstationen i ett ärende. Står där och väntar och plötsligt har jag ett inkommande samtal, min ringsignal pratar: This is the police, please answer the phone!!! Lite skämmigt, jag vet 😀
Fast jag måste ha prat eller skrik som signal, inga fjompiga melodier, då skulle jag aldrig reagera på att det var min mobil som ringde. Svårt dock, att hitta rätt. Jag håller på att ha haft några olika signaler nu eftersom jag kommit på att dom kanske inte var riktigt passande.
Kvinnan som skrek som om hon höll på att drunkna…nä, folk hoppade till och kollade runt vart dom skulle springa för att erbjuda hjälp…obra. Eller det där flyglarmet, inte så schysst med tanke på vad andra kan uppleva med en sån signal, den gick fetbort. Polisen som bankar på en dörr och säger att dörren ska öppnas, mja, den tog jag bort då jag hamnade i en liknande situation som på Polisstationen.
Då står jag utanför dörren på jobbet, för första gången på 7 år, så var dörren låst, jag står och håller i en massa saker, grannen öppnar sin dörr och i samma veva som jag ringer på dörren sätter mobilen igång att skrika att det var Polisen och dörren skulle öppnas blablabla. Tror grannen blev lite stressad 😀
Fast där ser man ändå, ljudeffekter ger verkligen effekt!
Jag bakade en äppelpaj med svarta och röda vinbär igår… den blev fräsch och god.
Vi satt ute i värmen och jag gissar att det blir lite uteliv idag med, innan jag går på mitt jobbarpass, det enda jag har i veckan. Men dessförinnan ska hunden ut, så det är väl lika bra man sätter fart. Ha en fin dag, allihop!
Vi hade en rätt så loj dag igår, Emma bjöd på go´fika hemma i Hissjö:
Jag hade köpt en väskdekoration till henne, där pengarna som smyckes tillverkaren får in, oavkortat går till veterinärkostnader för katter:
Miss Milla design finns både på Facebook och har en egen hemsida Miss Milla Design
Jag gillar ju presenter som kan ge dubbel effekt, någonting fint att ge bort, och nån annan får möjlighet att hjälpa någon i tredje hand…love it! Och väsk smyckena är verkligen jättefina:
Men det finns mer än bara dessa skyddsänglar…så kolla in på hennes sida, och tänk vilka fina julklappar det kan bli.
Jag fixade en makaronilåda som Åke får till middag ikväll, så kom jag på, där på kvällskvisten att vi inte hade någon lingonsylt, så det var ju tur att jag hade kvar Maltträsk lingonen, och kunde koka några burkar:
Nu varnas känsliga läsare:
Ser ni vad det är? Skivad Vindelrökt skinka, men jag undrar vart tusan skivorna tog vägen??? Vi älskar ju denna produkt, smaken är det ju inget fel på, men i dom sista förpackningarna jag köpt har det varit sån här kaos, nästan som om skivorna är för tunna, eller köttet, alldeles för mört. Har ni upplevt samma sak, eller är det bara vår vanliga ”tur”?
Annars är det ju kanske ett smart drag, dom får sälja mer, för det går åt dubbel mängd på en macka eftersom man inte kan skilja skivorna åt 😀 Jaja, det kanske räknas som ett i-lands problem, man kan ju antingen låta bli att köpa det, eller så låtsas man vara förargad för att man får så mycket skinka på mackan (fast man egentligen älskar det 😀 ).
Avrundar med ett klipp jag såg på FB oc hittade igen på youtube, hahaa…ni måste kolla in det ända till slutet 😀 Önskar er alla en fin måndag!
För några år sedan, vet jag att jag tyckte det var jobbigt att stiga upp om det var mörkt ute. Och det var inte roligt då man jobbade till nio på kvällen och det var mörkt då man skulle hem. Jag vet inte varför…
Eller rättare sagt, jag vet inte varför jag tycker annorlunda idag. Det rör mig inte i ryggen att klockan är 05.30 och det är mörkt. Och samma sak då jag slutar på kvällen. Vad jag reflekterade över, just nu, var att det är inte så längesedan då solen faktiskt skymtade vid den här tiden. Himlen har en annan färg den här årstiden.
Och då jag tänkte på det så kom jag ihåg den där känslan förut, att det var okul. Jag undrar om en del av det var att man tycktes vara ensam i världen som var uppe den tiden. Det är ju som dåligt med trafik, och inte hör man några ljud.
Fast just nu, på morgonen, så hörde jag ljud, och det är redan en arbetare på väg till sitt jobb. Nämligen Nicco, som tagit på sig att köra ett extra pass på Volvo 😀
Idag är det race på Åmselebasen, men jag tyckte att det blev för kostsamt om jag skulle måsta ta ledigt 2 dagar, för några timmars körning…det är ju lite halvdrygt. Sen hade det varit önskvärt med nya slicks, förhoppningsvis nåt vi kan fixa till nästa säsong.
Nu ska bakaxeln loss, Åke har pratat med svärsonen, så vi ska ta med den till Uppsala då vi åker dit, så ska han hjälpa till att fixa den, så jag kan tävla utan att riskera att åka ut redan vid besiktningen. Det…om något, skulle verkligen vara okul.
Det blev en dramatisk dag, igår…fast nu sa ju Nicco nåt i stil med: Mamma, nu kan du ju göra som flertalet skulle ha gjort. Lägga ut det på FB och börja med…ja, det här skulle jag ju egentligen inte skriva om, men…
Jaja, jag går väl inte in på just det, nåt närmare, men jag agerade i alla fall som jag tror att dom flesta skulle ha gjort, och jag satt med en person, i väntan på ambulans, och ingav denne någon, hopp om liv, hjälp kommer, det är lugnt, jag erbjöd min jacka, ställde frågor och fick svar. Jag gick därifrån, efter 45 minuter, med en en hälsning och önskan om att han skulle ha det så bra, och alla runt om kring tackade så mycket…och det kändes helt ok.
Så steg jag ut därifrån, och in i nästa drama…där Nicco sitter knäböjd vid björken. Hon hade tålmodigt stått utanför, där scenen utspelades, och väntat på ambulans för att kunna vinka in dom på rätt ställe. Dessutom tog hon hand om Winstone, som jag hade varit ute med. Och nu fick hon då se en stackars fågel, bli attackerad och slutligen ihjäl hackad av en skata.
Hon kunde inget göra då hon hade Winstone att hålla rätt på , samt, att hon var rädd för att missa ambulansen om hon lämnade stället där hon stod. När dom äntligen kom, ambulansen, så gick hon hem med Winstone, men då var det redan försent att rädda fågeln. Dock så hade hon handskar sig och plockade upp den för att sedan bära hem den till oss och begrava den på gården…den blev ingen skatmat, i alla fall, fast den fick offra sitt liv.
Efter allt detta, tyckte jag att vi förtjänade en nykokt kopp kaffe, och en halva blåbärsmuffins, till densamma. Så ringer min mobil…och det råkar vara en försäljare. Jag vill inte prata med honom, är totalt ointresserad, och tycker att han ska höra det, på min röst. Jag överväger att bara lägga på, Nicco överhör honom också.
Han vill sälja en brandvarnare som inte bara tjuter, utan även larmar brandkåren…om man nu inte skulle vara hemma då det börjar brinna. Det hela urartar lite då jag till slut, med väldigt trött röst, säger nåt i stil med att jag typ…skiter i, om huset brinner ner, jag vill INTE ha nåt sånt där larm som säkert larmar om man rostar en macka för hårt (vilket jag oftast gör), och då jag säger såna saker så går ju han igång, och tyvärr alltså, man skulle kunna tolka hans uttalande som underförstådda hot, då han säger att han i alla fall inte önskar, att vårt hus börjar brinna…ehhh.
Jaha, så ponera att jag skulle vilja sälja in mig som personlig livvakt, ska jag då ringa runt till folk och när dom inte vill ha mina tjänster så ska jag säga till dom att jag absolut inte vill att dom ska bli påhoppade, utsatta för mordförsök och dylikt, men underförstått så kan ju det hända om dom inte lejer mig…eller?
Nå, nu till en liten tvist, för mitt i detta, då våra röster höjs, så börjar Nicco sjunga…the roof is on fire…typ, ni kan lyssna på låten här, (hon tycker inte att jag ska skriva vilken mening hon egentligen började med) det slutade i alla fall med hysteriskt skratt och jag stängde ner samtalet, over and out 😀
Dom har, förresten detta nummer: 0731256308 och säger att dom ringer från FöreBygg. Dom går dock inte att hitta på nätet, så…
Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.
Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.
Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.
Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀
Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.
Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀
Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.
Citerat från scb.se ”Om överlevnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna förväntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.
Med fortsatt överlevnadsökning blir medellivslängden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedömningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prognoser. Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medellivslängden i framtiden. Minskad dödlighet bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livslängden ännu. Hur riktiga olika beräkningar om framtidens överlevnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat
Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!
Hade somnat så skönt igår kväll och väcks av att någonting ramlar i golvet… låter som en glasburks”dunk” i mattan. Åke kliver upp, och när han går in i tv rummet ser han vad det är, lampan som står i fönstret:
Nå, då hade vi en förklaring till vad, men inte varför. Jag drog ut kontakten innan jag gick i säng, varför ramlade inte lampan då? Räckte det med en stackars blomfluga som äntrade lampan snett underifrån, för att den skulle tippa över kanten, eller var det en husfluga som utövade karatesparkar, riktade mot lampan?
Nu då jag steg upp fick jag i alla fall se vad själva dunk ljudet kom ifrån, en Iittala glasmojäng för värmeljus, den stod ju också där, på fönsterbrädan. Jojo, så kan det gå. Skönt då man i alla fall får svar på vad det var.
Åke fick upp en lampa igår, som nu sitter i hallen. Den införskaffades för 2 år sedan, glömdes bort… hittades inte, men rätt var det var, så dök den upp då jag letade efter nåt annat, och som det ser ut så kan jag nu öppna en liten ögonmottagning, why not!
När man sedan är less på den där lampan så kan man bara byta ut själva glasframsidan, till ett annat motiv, det fanns blommor och annat, frågan är väl om det finns kvar att köpas idag, det vet man inte.
Idag ska jag ner på Telia och se om dom kan hjälpa mig med min mobil. Jag har pratat med en kille på Telia, men via telefonen kunde han inte hjälpa mig… han förstod inte vart jag skulle leta efter inställningarna som krävs för att ändra så jag kan ta emot smset som jag måste ha för att sedan kunna skicka och ta emot mms. *Suck*
Tina hakar på, så vi kanske tar en lunch därnere innan jag börjar jobba. Winstone ska ju hinna få sig en prommis också. Ska gå med honom en sväng till, nu innan jag åker ner på stan… det är mycket nu, Önskar er alla en fin fredag!
Såg en snabb notis i förrgår om någon sjuk kvinna som anmodades att göra något från försäkringskassan och därunder stod det om en cancersjuk kille som skulle måsta anmäla sin dödsdag.
Jag letade efter den notisen idag men hittade den inte på vk.se däremot googlade jag och fann detta:
Krävde intyg av cancersjuk man
Försäkringskassan har krävt att en 23-årig cancersjuk man lämnar in ett skriftligt intyg med det datum då han förväntas avlida.
Publicerad 26 februari 2013 – 01:39–Uppdaterad 26 februari 2013 – 15:14
När mannen ansökte om att få flytta hem, för att tillbringa sin sista tid i livet där, ansåg kassan att han inte var tilläckligt sjuk och krävde då in intyget, enligt sajten Nyheter 24. Försäkringskassan beklagar det inträffade och mannen kommer att få sin sjukpenning.
Man upphörs då aldrig att förvånas över liknande dumheter eller vad man nu ska kalla dom, vem är så idiotisk att man ber om en sån sak? Vad förväntar dom att man ska göra??? Ta fram miniräknaren, höfta till med ett datum och få be att återkomma om man nu skulle råka leva över, den utsatta dagen, ja jag vet inte, man kan ju dåna för mindre.
Vet att såna här tragiska fel kan uppstå då det inte är en människa som sitter bakom, utan saker och ting sker via dator eller elektroniskt, men från början, kommer det ju från något mänskligt.
Ta försäkringskassans uträkningar då det gäller rätten till personlig assistent och hur många timmar man kan bli beviljad. Då man ska svara på frågor om hur lång tid man använder till att borsta tänderna, hur många minuter tar det att tvätta kläder, behövs det assistans vid måltid och hur mycket.
Om brukaren sover någon gång mitt på dagen… hur länge, och där kan brukaren bli av med assistanstid om försäkringskassan fastslår att dom sover/vilar för länge och därmed inte behöver hjälp just den tiden. Men hallå… ingen människa på jorden kan ju säga hur länge man sover/vilar, det är skrämmande.
Nå, förövrigt kan jag också meddela att då jag googlade efter notisen om dödsdagen hittade jag flera sidor där man ska räkna ut sin egen dödsdag…ehhh ok, och på en av sidorna skulle man tydligen kunna få veta dagen D om man betalade 199:-, jag tror jag smäller av… seriöst.
Näpp, den dagen jag dör så dör jag, och därmed punkt, jag behöver inte veta när eller var, det får jag ju veta då, eller hur, om nu inte försäkringskassan vill veta det innan, då får jag väl som sagt var, höfta till med något.
Träffade Anna igår och vi tog en kaffe på Mecka, det var inte alls som på gamla tiden, därinne, men trevligt var det ju ändå och två timmar försvann i ett nafs. Kom hem och var slaskblöt om skorna, och inte vet jag om dom hinner torka upp innan dagens arbete, känner mig i behov att köpa ett par nya skor.
Stod ju på skohuset och provade ett par men blev tvärsnål och struntade i dom… det var dumt. Det är precis som med julsaker dom rear ut, man vill inte köpa dom då man precis plockat undan julen, och här tänkte jag väl att jag skulleklara mig till all snö smält bort och kunde köpa vinterskorna efter sommaren och hösten, men ibland bedrar man sig nå så gruvligt.
Jaja, det är som det är, och jag är fortfarande utan Jeep, dom skulle beställa ett hjullager som dom skulle få hem idag och har jag tur hinner dom fixa det innan jag ska iväg och jobba. Önskar er alla en fin fredag!
Jag blev uppringd förra veckan, av en person som läst min blogg och frågade om jag kunde hjälpa henne med en specifik sak. Nu törs jag inte skriva om vad det var, utan det var ytterst hemligt.
Igår fick jag ett sms från samma person där hon tackade för hjälpen, allt hade löst sig precis som hon önskat och vi kommer att få läsa om det i VK här framöver. Jag får väl avslöja vad det hela handlade om då man kan läsa om det. Men jag sa till Åke, att det är ju ganska roligt ändå, en människa som man inte känner, ringer och frågar om hjälp, tack vare att dom hittat en på nätet, om det nu var för att hon läst min blogg eller om hon googlat på något speciellt, det vet jag inte, men det är ju ganska coolt ändå.
Såna här knappar delades ut vid valvagnarna, Nicco hade fått en:
Sedan vet jag att det finns knappar med Holmlund på, med texten: Rösta på Holmlund, slipp Ågren, och en med: Sparka Reinfeldt innan han sparkar dig.
Dom är ju smått roliga, dessa knappar, fast jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite sandlådenivå, hur gamla är dessa gökar egentligen, och visar inte dom för alla våra barn, att det är ok att smutskasta andra?
Jag vet att det, i alla fall förut, var förbjudet att göra reklam för ett företag samtidigt som man nervärderade ett annat. Man kunde till exempel inte skriva: Handla på ICA för vi är mycket bättre än COOP. Och dom här knapparna är ju lite åt det hållet. Precis som man höll på då man var liten. Min är mycket mycket finare än din, sådeså, tusen gånger mer än du kan säga, stopp i kaninen , pang och lås…osv. Jaja, dom får hålla på hur dom vill, för min del, jag vet vad jag ska rösta på i alla fall, knappar eller inte.
Jag bjöd hit Birgitta och Ingegerd på kaffe igår, det är ju ett tag sedan man kunde sitta ute. Och hur roligt är det på en skala då det är grått hela dagen, fram till klockan fyra eller fem på eftermiddagen, då kommer den helt plötsligt fram och bländar en i ögonen så man får mörklägga hela lägenheten. Har solen behagat vara borta hela dan så inti fasen behöver den komma fram då det är dags för middagen. Eller ja, ok, det är väl fint att vi hinner få lite ljus på oss innan den går ner för kvällen 🙂
Ni får ha en bra onsdag, själv är min otippad, oplanerad och ogjord än, så vi får se vart den barkar av.
Morning has broken…i alla fall igår. Nu lyser solen med sin frånvaro men kylan håller sig envist kvar, även fast det är 3 grader varmare än vad gårdagen hade att erbjuda.
Helena bloggade igår om ungdomarna nu och förr, och menade att idag är eller åtminstone så känns det som om klimatet mellan ungdomarna har blivit kallare. När jag läste det så kom jag genast ihåg en träff jag hade med en från Bräntis (skolan som jag gick på en gång i tiden), det var nu inte ett planerat möte utan jag skulle in på idrottsmedicinska, i höstas för att mäta bentätheten, och han som skulle göra det, råkade vara en av dom som vi umgicks med, gängvis eller hur man nu ska uttrycka sig. Ibland var man ju bara 3-4 stycken och andra gånger höll man ihop i gäng upp till 10-12 stycken.
Det blev givetvis en hel del prat om vad man nu gjorde och om man kom ihåg den eller den och hur det hade varit. Han berättade att han var pappa till 3 pojkar (jag kan ha fel där men pojkar hade han i alla fall), och han berättade att dom ofta satt framför datorn.
Jaha sa jag, på gott och ont, för mycket dator är ju inget vidare heller. Nä, sa han men då vet jag åtminstone vart dom är. Du kommer väl ihåg vad vi gjorde på den tiden? Man rökte och drack, men å andra sidan sa han, så höll vi varandra om ryggen, man lämnade inte en kompis som kanske behövde hjälp och det tycktes han ha upplevt nu, att man struntar fullkomligt i sina polare och då det verkligen gäller, så är det var man för sig. Tråkigt, men det ligger nog en hel del i det.
Sen kan man alltid undra om anledningen, till varför det har blivit som det är. Har vi lagt för mycket ansvar på dom som är yngre, har vi tagit för givet att dom kan mer än vad dom egentligen klarar av, ställer vi för höga krav och låter vi inte våra barn få vara just barn?
När jag var i 9-11 årsåldern så upplever jag att allting egentligen var ganska bekymmerslöst, inte gick jag på scouter, körer, simning etc. Jag tog dagen som den kom och alla vänner jag umgicks med, hade det precis likadant. Jag vet ärligt talat inte om en enda som hade någonting som dom var med i. Och idag tycks var och varannan ungdom ha ett fullbokat schema under veckorna.
Nu menar jag inte att ingen ska göra någonting, visst är det nyttigt att komma sig ut och skaffa sig ett intresse eller hobby, men det ska ju vara på en normal nivå med dagar då dom kan vara hellediga. Läxor och dylikt som har med skolan att göra, ska ju också räknas in i allt som dom ska göra. Och fort drar det ihop till att bli ganska fulltecknat.
Nä, huvudansvaret ligger ju på oss föräldrar, att se till att allting funkar, tyvärr så är det inte alltid det går vägen, men det finns säkert hjälp att hämta om man skulle behöva. Man är aldrig ensam. Tror att om man nu söker hjälp så kan skolan vara en start, om inte annat så bör dom veta vart man annars ska vända sig. Och man ska inte heller låta saker gå för långt. Det är inte fult och skamligt att be om råd, om man behöver det.
Idag ska vi se om vi får igång cheven, tänk, det kan ju faktiskt vara så snöpligt att vi fått soppatorsk, bensin mätaren har ju faktiskt levt ett eget liv, lite nu och då. Även fast den nu verkar ha fungerat när nivån kommit under halvtank. Nu låg den på det röda fältet men enligt den så skulle det ändå vara kvar en tio liter sådär, fast…som vi nu vet vid det här laget, så kan allting hända och ingenting förvånar en längre. Jaja, vi får se, man kan ju faktiskt hoppas på att det bara är det som är felet, så slipper vi lägga ner mer tid på att hitta problemet. Önskar er en trevlig lördag!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 46 Bor: Umeå Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten. Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar. Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker. Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Och Anders:
Ser ju inte speciellt konstigt ut, och så blev det Åkes tur, som fick lite hjälp av Melissa att ta sig ner i däcket:
Plötsligt kom ”lekledaren” eller ansvarig linbaneskötare fram och sa att det var hjälmtvång, Så Åke fick böja sig för överheten och ta på en hockeyhjälm. Här en bild på hur han upplevde resan, högt är det, och fort går det så håll i för brinnande livet:
Så här såg det väl ut…på riktigt:
Haha…tycker han kan ansöka som stuntman, han skulle nog få anställning, direkt. Med i dessa inlägg från en svunnen tid, hittade jag en fin bild på Sally och morfar Åke, jag är till 99% säker att det är Theresé som fotat dom:
Kan inte svara på vem som fotade linbaneåkarna men bilderna har jag snott från Theresé FB, så jag gissar det är hon, även där, som varit framme med kameran. 
Önskar er alla en fin torsdag!
Senaste kommentarerna