Jag och kaffespill, känns som en never ending story. Då vi konstaterade igår, att det ligger i generna, så lämnade jag kaffet därhän…tills jag skulle åka iväg på jobbet och i sista minuten kom på att jag skulle koka kaffe att ta med.

Eftersom vi kokar vårt kaffe, så funkar det inte att hälla ut sumpen i avloppet, utan vi har under alla år, tömt pannan i en sil som jag har ståendes i slasken, och sedan tömmer jag givetvis sumpen i soppåsen, men brukar vänta till den är rätt så full och att den fått stå ett tag för att slippa blötan.

Igår var den full! Och när jag tippar silen i påsen så viker sig kanten på påsen och sumpen far ut på golvet… Snopet…näää, inte alls!!! Men nu håller det på vara lit väl mycket kaffe…

Nu, eftersom vi nästan nyss kommit oss hem från Hissjö och jag har lunch på gång och sedan ska åka och jobba, så tänker jag inte skriva om gårdagen, förrän imorgon:

And then it all began…jättetrevlig kväll i Hissjö, med Pipita Slappers, The Go Getters och Winklepickers, har ont i benen nu…Undrar varför?

Så här kommer en text jag kopierat från FB, som handlar om hur man skriver och hur man kan missuppfatta saker om man tar det för bokstavligt eller om man råka sätta ihop ord, eller dela dom på fel ställe 😀 Och med det önskar jag er en lugn och skön söndag!

Kaffe, jag är sugen på kaffe kände jag en dag och begav mig till stans café. RÖK FRITT står det på en skylt och jag blir dumt stående och funderar. ”Ehh – får man röka här? Servitrisen, som är trött på sitt arbete och på dumma frågor himlar med ögonen och snäser: ”Läs på skylten där borta.”

Villrådigt sjönk jag tillbaka i en skön stol och gick igenom svaren jag fått på den kontaktannons jag skickat in veckan innan.
Svaren var från: ”En brun hårig man”, ”en sjuk gymnast” samt en ”full vuxen kamrer”.
Bland breven fann jag en inbjudan från en god vän. ”Kom ut klädd!” Vad menade hon med det, klart att jag klär på mig innan jag går ut.

Vankelmodigt vandrade jag iväg och fick fart på benen då jag såg en skylt utanför dörren med texten: ”Häst skjuts på torget idag 14.00.”
Med hjärtat i halsgropen upptäcker jag att hästen ser ut att må riktigt bra för att vara dödsdömd, den hade till och med en liten vagn med glada barn i bakom sig.

Jag travade vidare och gick in i mataffären för att handla. Kul potatis, kalv lever skuren i tunna skivor, snabb mat slank ned i min korg. På klädavdelningen står det textad ”Helly Hansen super under ställ”. Jag tittar till en gång extra under stället och funderar på om det verkligen är bra reklam för butiken att låta folk kröka till där.

Det visar sig att kläderna även är märkta med etiketten ”Hand tvättas separat” men en förklaring till varför man inte kan tvätta båda händerna samtidigt ges inte. Ett par byxor saluförs med orden ”Sten tvättade Levis jeans”.
Det var snällt av Sten, tänker jag för mig själv och fortsätter vidare in i butiken, där det säljs ”Jesus sandaler” som ser förvånansvärt hela och rena ut för att vara tvåtusen år gamla. I brödhyllan väljer jag bland olika sorters bröd, över ett står texten ”Vårt bröd bakas av helvete”. Måste vara bränt, tänker jag och väljer ett annat. Vid mejerihyllorna står det stolt testat ”Vi har sprätt ägg”. ”Jaså, har ni gjort det?” tänker jag konfunderat och lägger ner en skum tomte, en rak apparat, en paj form och en halv akustisk gitarr i varukorgen.

Ovanför kylen står det ”Här har vi folk öl och läsk”. På väg mot kassorna funderar jag på att köpa en fasad flagga men avstår eftersom jag inte vet varför folk skyr den. När jag skall betala står det skyltat, ”Vi behöver femtio öringar”.
Jag funderar på om butiken blandat ihop fiskdisken med kassan, men tröstas av att butiken enligt sin reklam i alla fall har ”svensk talande personal med grund utbildning”.
Utöver detta är personalen tydligen även utbildade i andra saker, för i reklamen står vidare ”Vi arbetar med fel analys”. När jag lyft upp mina matkassar förvånas jag över att den ”lätt majonnäs” jag nyss köpt är precis lika tung som vanligt.

På väg ut ur butiken fastnar jag framför anslagstavlan där det på några lappar står: ”Gul nackad fågel säljes”, ”Vilt bord 80 kr per person på Restaurang Full proppad”, ”Sjö nära tomt till salu”, ” Behöver du extra knäck på lovet?”, ” Fel sökning av din telefon, billigt” samt ”Tom dunkar, 50 kr”. Jag undrar i mitt stilla sinne varför och vad Tom dunkar för någonting.

En liten annons i ena hörnet fångar mitt intresse. ”Jag uppfyller alla sex önskningar”, säger en kvinna och ler så stort emot mig från papperet att hennes mungipor nästan möts i nacken. Jag suckar och tänker: ”När jag var liten var det minsann bara tre önskningar”. Fast det var kanske andra sorters sagor.

Utanför entrén står ”Vi har öppet mellan dagarna” och strax bredvid en skylt med texten ”Håll platsen flyttad”. Eftersom jag tänkt ta bussen hem så stannar jag till, plockar fram busskortet samt funderar över vilka medborgare som hela tiden envisas med att flytta tillbaka hållplatsen till det ursprungliga stället.

På bussen hem står det ”Vi tar inte emot tusen lappar”. Jag funderar på detta och kommer fram till att 999 samer alltså går att klämma in i fordonet, även om några får trängas bakom något som presenteras som ”skum släckare”.
Jag betalar min biljett och läser texten ”Växel i retur skål”.- Skål på dig själv, säger jag till busschauffören och varnar honom för att dricka i tjänsten.

Väl hemma kände jag mig som en sur puppa därför att världen är så svår att förstå och jag lade mig i soffan som en riktig lat mask.