Etikett: hiss

Upp och ner, hit eller dit!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2019 kl 11:07, Bli först att kommentera

Åkte hiss på Mariehem då Sally var här och blev lätt konfunderad då det såg ut så här:

Varför hoppar man över en våning, vart tog 1:an vägen? :O Det är ju sånt här som kan göra en människa sömnlös.

På Östra station har du att välja mellan E, 3 och 4…ehh, ok? Och i huset där jag jobbar är det -1, E, 0, 1, 2, 3…osv, varför kunde dom inte ta bort nollan och börja med 1 efter entréplan? Där hittar man även denna, lätt knäppa information:

Vad är det som säger att man ens bär på en mobil? Om jag bodde där skulle jag knappast ta med mig mobilen ner till tvättstugan, och det är, tro det eller ej, det är inte alla som har en mobil, fast vi är många som har en.

Googlade på hissknappar och hittade den här:

Jaja, här är det då lättbegripligt i alla fall 😀 Värre om det också hade varit en pil åt höger och en åt vänster och på vänsterpilen skulle texten ha varit spegelvänd, moahaaa…

Mja, jag får nog föra frågan vidare till svärämnet Anders på NOA lyftteknik, han har ju hissar som yrke, kanske han vet, varför man hoppar över våningar 😀

Jag och mamma skulle upp på Rebuy för några veckor sedan,och hon ville åka hissen. Den är ju för barnvagnar och rullstolar, men alltså hallå.

Ponera att man går in där med en person som sitter i rullstol, då hamnar du ju bakom den personen, sen ska man stå och hålla knappen intryckt hela vägen upp och sen ska du försöka ta dig runt rullstolen för guess what, den finns ingen dörröppnare, vad tänkte dom på där…nada!!!

Henrik Dorsin, verkar däremot vara en kille med full koll, kanske inte på hissar, men språk, lyssna bara på geniet 😀

Var en trevlig kaffedejt på Ullas igår, vi uppdaterade våra livshändelser lite och la in en ny kaffestund, samma plats men nästan 1 månad i framtiden.

Ikväll är det utgång för vår del, julfest via Åkes jobb, ute på fabriken. Tydligen skulle dom träffas vid 14 tiden nere på stan men det hoppar vi, låter som om det kan bli tungt att börja redan då 😀

Önskar er alla en toppen lördag!

Hittade och åkte en twilight hiss

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2019 kl 09:41, Bli först att kommentera

Vi kostade på oss, ett kaffebesök på Ullas, igår…ser lite halvsnålt ut, va?

Här får ni klura om människan redan ätit upp nåt från tallriken eller om hon (den där hmhmumen) bara tog en extra tallrik för att det skulle se ut, som om hon fikat nåt gott.

Nicco och Georgo skulle komma hit på middag, och på menyn stod det att vi jävlar anamma, skulle ha kebabtallrik:

Och givet, för dom som inte tordas testa den veganska så fanns det även ”vanlig” kebab.

Anamma kebaben fick godkänt, men som många gånger så gör ju även tillbehören sitt.

Jag gjorde en kebabsås, med 2dl gräddfil, 1dl cremefraiche, 3 msk majonnäs, 1 msk chilisås, 1 pressad vitlöksklyfta, ½ dl Fanta apelsin, samt salt och vitpeppar. Den är god, och kan med fördel även användas som dipp till chips eller grönsaker.

Fastnade framför filmen Farlig förbindelse, igår kväll. Tyvärr räckte den ända till 01.00, och jag hade kunnat gå i säng 1 timme innan, men tjurig som man kan vara, ibland, så ville jag se slutet.

Kommer in i sovrummet, tänder min sänglampa, Åke vänder sig om, tittar upp på mig och säger: Vad nu då? Vart ska du…klockan är ju 1 på natten???

Mja, ja ska ingenstans, jag ska gå i säng 😀 Lätt förvirrande kan det ju bli om man blir väckt så där.

Och då kan ni tänka er hur det är då man själv är lätt förvirrad, lite mer som regel än undantag. Och nu ska ni få ett exempel på det.

Träffade kvinnan jag ska bli kontaktperson åt, i torsdags. Vi satt hemma hos henne i 2½ timme och pratade om våra upplevelser, livet och framtiden. Sen ska jag då åka hem. Kliver in i hissen, trycker på B, kommer ut och får en bild av att det inte riktigt stämmer, lite som om jag åkt i en twilight hiss.

Nå, jag ser ju ytterdörren, så jag tar sikte på den, går ut och känner inte igen någonting, överhuvudtaget, och klick så gick dörren igen. Jaha, jag har alltså lyckats gå ut på baksidan, och på framsidan har jag min bil. Tror ni ens att man bara kan runda huset?

Nopp, jag måste uppför en jäkla backe och sen ut på bilvägen och nerför backen och gå tillbaka till ursprungsplatsen. Ja, det ska vara jag till att tänka tvärtom, hela tiden. Men hey, har sagt det förut, och kan säga det igen…livet ska ju vara lite spännande 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Hit eller dit!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 mars 2018 kl 09:12, Bli först att kommentera

Så här såg det ut för 3 år sedan…lite skillnad om man jämför med idag, oh my…

Nu har jag startat dagen med en norrländsk frukost:

Gakkhu/glödkaka, som Theresé bakat, gudomligt gott med snabbuppvärming innan smöret, kaffe med tillbehör, kaffeosten har även den, Theresé rört ihop, precis lagom seg efter kaffedoppet, samt lite blåbär och vaniljyoghurt med flingor, vet inte om det var så norrländskt men ändå.

Theresé är uppe på Gammlia nu, det är nån frukost där, och igår var hon på föreläsning, blev fotad och intervjuad för Samebladet, men nu tror hon att hon fått sina minuter av berömmelse, men vem vet.

Man kan se på renar där om nån timme, Theresé frågade Sally om hon ville åka dit och se på dom, hon hade svarat…lite svävande, mjaaaeee, men det behöver jag inte, dom där har jag ju sett på bild. Haha…ja, hon har nog sett dom i riktiga livet också, hon har ju varit en del i Malå, och där kan man aldrig vara utan ett möte med några renar. Fråga Winstone:

Understa bilden fotade Johan Fredriksson, syrrans sambo.

Apropå hunden, han vet vad hit eller dit betyder. Om han sitter vid köksbordet då vi äter,och jag då säger hit eller dit, så vet han att han får välja, gå in i hallen eller ut i teverummet. Så jag kunde inte lta bli att småle då jag såg hissknappen på Gammlia museum:

HIT…ja, det hade varit kul om det hade stått DIT, inne i hissen, men det gjorde det inte 😀

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!

Bakvänt och korkat…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 december 2016 kl 09:11, Bli först att kommentera

Nu ville mitt virus program på datorn, göra en uppdatering, och gissa vad…när den var klar så fanns inga tillgängliga nätverk att hitta…igen, och jag höll på få psykbryt, seriöst. Men jag lugnade ner mig själv, stängde av datorn, drog ut sladdar, satte i dom igen och vips, så hade dom kommit tillbaka.

Men så tänker jag på dessa stackare, som kan mindre än vad jag kan, då det gäller såna här tekniska saker, hur i hela NÅNTING, ska dom veta hur man kan göra? Det är ju inte så att det kommer med, flera anvisningar om hur man kan ”testa” att starta om datorn, och att man ibland, inte ska tro på det datorn säger till dig, då man gör en felsökning…riktigt så dum är jag ju inte att jag inte bergiper, då datorn säger att en sladd inte är inkopplad, men ingen har rört någon sladd…att detta skulle stämma.

Jaja, det är sånt som är programmerat, och blir lika bakvänt och korkat, som då man åker hiss, och den säger: Främre dörren öppnas! Fast du står åt andra hållet. Eller då man åker ner i källaren och hissen säger att den ska åka upp…mm, jojo. Och då undrar jag hur det skulle vara att om man vore blind.

För det här med bakre och främre dörr öppnas, beror helt på från vilket håll du kommer. Nå, jag ska inte fördjupa mig i det där, jag tror till och med att jag ska släppa det 😀

Surströmmings kommittén, där en vän till mig, bor, hade anordnat ett glöggmingel, igår kväll, som vi deltog i. Mycket trevligt, må jag säga. Jag tyckte dock att just namnet, surströmmings kommittén, lät som en bra och rolig titel på en bok. En liten deckare…med en twist.

HÄR lånade jag den bilden

Så jag sa till min vän, innan vi gick ner, att nu ska du få se, det här kan bli spännande. Du vet, någon gång under kvällen, så försvinner Siv från minglet, hon återfinns sedan, inlåst i källarförrådet, men kan inte komma ihåg vad som hänt. Misstankarna faller på Bertil, som varit borta en stund under kvällen och som inte kan redogöra för hans halvtimme då han försvann.

Mysteriet tätnar, då man hittar Hedvigs källarnyckel utanför tvättstugan, men Hedvig, har inte ens deltagit i glöggminglet…hon är bortrest…och har varit det under den senaste veckan.

Oj, nu drog jag iväg och höll på fortsätta skriva på det där 😀 Fortsättning kanske kommer,någon gång, vem vet 😀

Jag och Nicco for på Avion för några kvällar sedan, och här, ännu ett bevis på hur umebon parkerar då det ligger snö på backen:

Jodå…norrlänningar, vi är inte bara nalta eljest, vi är rätt så obrydda också 😀 Ha en fin fredag, alla mina vänner!

Inget är för evigt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2016 kl 07:01, 2 kommentarer

Kom hem efter en arbetsdag igår, fixade middag, grejade på med diverse saker och ting, slog igång datorn, fär att mötas av följande text: Hi! Din dator har blivit uppdaterad. NÄHÄ, som om jag inte visste det, eftersom den höll på 2 timmar igår, typ. Och sedan står det, var snäll och stäng inte av din dator…NÄMEN!!! Och varför skulle jag stänga av den, då jag precis satt igång den?

Lite som när man åker dom här hissarna som pratar, bakre dörren stängs! Fast det är dörren framför som gör det. Och ibland, då man åker längst ner, så säger den. Hissen går uppåt! Jaja, jag fattar att den inte kan känna av från vilket håll du kommer, och att hissen ska upp, kanske bara är naturligt, eftersom den är längst ner, fast jag har inte tänkt mig uppåt 😀

Vid en av våra resor i bussen i somras så pratade vi om GPS:en, tänk om den plötsligt fick eget liv. Började diskutera och säga att man kör som en idiot…nänänä, lilla vännen, nu är du ute och cyklar!!! Jag sa att du skulle svänga vänster, men envis som du är…:D

Mja, det är nog bara att acceptera att det är som det är. Tekniken går framåt, men vissa saker är inte lösta än, och man kan undra vart den månde sluta. Fast förmodligen kommer den aldrig att göra det. Vi är skapta att hela tiden förbättra och komma på nya sätt att lösa problem på, vissa nytto grejer och andra mindre viktiga saker. Det är nog bara att hänga på och se vart man hamnar.

Fick ett tråkigt besked igår kväll, min ingifte morbror Sam, gick bort, och man påminns återigen om hur man tror att allt ska vara som det alltid varit. Men så händer nåt sånt här och det skakar till i grundvalarna. Någon är borta, som alltid brukar göra si eller så, som underhöll oss med sina historier och som dessutom hade många sådana.

Med hans berättelser så höll han liv i det som en gång hänt, liksom vi håller hans minne i liv, då vi kommer ihåg allt han sagt och gjort. Och man kan le och skratta, minnas och berätta vidare, om hans tokigheter och hans sätt att tackla livet. Och till oss, en påminnelse om att livet är oförutsägbart, vi vet aldrig vad som väntar, och det får vi vara glada över, och vikten av att leva här och nu, att göra våra dagar så bra som vi kan av det vi har, blir mer påtagligt, då något sånt här händer. Ha det gott, allihop!

Nya utsikter…och planer :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 augusti 2016 kl 10:00, 4 kommentarer

Vi fick selebert besök igår, Helena och deras två killar. Winstone fick lite träning i att försöka bete sig som hundar ska, men hade lite problem, då vi satt i köket, en gick ut i hallen och nästa till tv rummet, jisses, hur skulle Winstone ha koll på allihop 😀 Haha…jamen han skötte sig ändå, rätt ok.

Och Bastian gillade att ge honom godis, då Winstone dansade runt runt som en annan cirkusprins!

Jo han började i tidig ålder, jag lånade korten från Niccos FB sida.

Åke grejade på Niccos balkong, och det är inte bara ett, med allt däruppe. Men räcket fick han då loss, till slut. Alla skruvar hade ju rostat fast:

Och då kvällen bjöd på den sista soltimmen så insöp vi en kopp kaffe med likör till, på balkongen utan räcke, kändes lite svindlande, men bra utsikt, jag sa att man kanske inte skulle ha nåt räcke alls… fast, nä, det är nog säkrast, att ha nåt stabilt att hålla sig i.

Tänk, sa Åke, då vi blir gamla och kan flytta upp hit. Jojo, sa jag, då får vi nog allt anlita svärämnet Anders, först, medan han är verksam, och låta honom bygga en hiss, den skulle ju kunna gå hit upp till balkongen, och sedan tar vi bort en staketbit, så får vi inte så mycket att skotta då vi ska gå ut. 😀

En mathiss kunde han få fixa också, så den som bor härnere kan ordna mat åt oss om vi har en sämmerdag 😀 Och en tvätthiss också så kunde man skicka ner tvätten till källaren…perfekt! Vad bra vi kommer att ha det (och vilka fejk åkommor vi kommer att ha). 😀

Bild lånad HÄR

Önskar er alla en fin söndag!

Vilse i hissen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2014 kl 07:46, 2 kommentarer

Gjorde ett svep härute på gården i söndags, kolla…kan det tänkas att bli tidig rabarberpaj i år?

I blåbärsrabatten växer det nåt grönt också, vet dock inte vad, men färgat är det:

Åke ville se hur IKEA bygget framskrider, så vi körde en sväng förbi där:

Alltså seriöst, då jag ser såna här arbetsplaster, med fordon/grävmaskiner, lastbilar och jordhögar utplacerade på till synes, ostrategiska ställen, så fattar inte jag, hur dom kan veta exakt var dom ska gräva eller flytta på jord till ena hörnet till det andra, helt obegripligt.

Ja nu vet ju jag att när det gäller mig, så skulle jag aldrig i livet få ett sånt arbete, jag menar, hur många människor på en skala, har åkt vilse i en hiss??? Jo jag har ju lyckats med det, kan det vara orsaken till att jag inte fick det jobbet jag sökte då, hm…

Det var nämligen så att där jag kom in i huset, fanns bara en hiss, och den hissen hade bara 3 knappar att välja mellan, fast jag skulle högre upp… paniken, jag hade ju tid för en arbetsintervju.

Jag åkte upp så långt jag nu kunde, men där var det bara en ingång till en restaurang av nåt slag, jag fick kapitulera och ringa upp personen jag skulle hem till och säga att jag inte visste vart jag var.

Jag hade gått in på fel sida av huset, så det var egentligen inte så konstigt, men det där när man inte vet, jaja, så kan det gå om man inte är påläst. Annars brukar jag vara noga med att ta reda på vart jag ska, INNAN jag åker dit, för annars finns en stor risk att jag inte kommer fram överhuvudtaget 🙂

Jag ska till veterinären idag, med Eloise, en tand ska dras, och sedan ska jag ringa hälsocentralen för egen del, har ont i hela vänsterbenet, foten inkluderad, och jag tror att det är dags för en kortison spruta, får se vad dom säger.

Önskar er alla en fin tisdag!

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 november 2012 kl 07:47, 6 kommentarer

Jag hade en riktig närkontakt med en sån där lockespindel, i förrgår, då jag skulle vara bussig och städa uppe på Niccos badrum. Jojo, *hurven*, jag stod på alla fyra och höll på torka golvet bakom toaletten, kom upp med handen på sidan av toalettstolen och DÅ… kom en stor s*t*n*s spindel och kravlade mot handen, HU!!!

Jag har ju sagt att jag inte längre är rädd för spindlar, och nej, jag är inte det, men dom kan väl för sjutton hålla sig på behörigt avstånd, jag vill inte bli överraskad och jag måste, tyvärr, dräpa dom stackare som kommer i min väg och det gillar jag inte.

Jag har ännu inte lärt mig att tacklas med just det problemet, själva dödandet alltså, så jag ryckte en parfym och besprutade den stackaren så där lagom att den blev alldeles vimmelkantig sedan kastade jag mig över den och nöp till… borta. Låter ju onekligen lite dramatiskt sådär, men jag gillar dramatik 🙂

Inte nog med detta, då gick Maria ner i källaren och hämtade upp den där elaka sprayen jag köpt från Anticimex, den där som är så giftig att man ska spruta fyra sekunder i ett rum på 30 kvadrat, sedan stänga alla dörrar och på en halvtimme ska allt levande, vara dött, jopp, och jag sprutade fyra sekunder i hennes lilla badrum så jag hoppas att grannarna bor tillräckligt långt bort 🙂

Den behandlingen ska jag upprepa om en vecka och då vore det väl själva… den, om vi inte slapp dom där sakerna… ett tag åtminstone.

Jag och Tina gjorde lasarettet igår, åkte Pater Noster hissen runt ett varv, och det gick förvånansvärt smärtfritt, jag trodde allt att man skulle kastas lite åt sidan då den skulle göra vändningen, men den gick obemärkt förbi. Sedan gick vi ner på tågstationen och åkte Willy Wonka hissen, glashissen som inte går rakt ner utan som rulltrappan, typ. Och den startar med ett ryck så det är bara att hålla i hatten.

Bilden tagen av Tina Florin

Vi passerade byggnaden och kom ner på Öbacka strand där vi promenerade runt i omgivningarna och avslutade sedan med en kaffe på tågstationen. Det är ju riktigt fint därnere vid älven.

Bilen tagen (lånad) av Tina Florin

Vid middagstid stod jag och tittade ut genom köksfönstret, såg en som var ute och gick med barnvagnen och tyckte att något inte stämde överens med bilden, det såg ljust ut, jag hade tänkt ropa till Åke och säga att det var som han sa, lite snö gör att det blir ljust, men jag gjorde inte det.

Vid middagen undrade han om jag sett att det var ljust härutanför… lyktstolpen har kommit på plats… YEEES, nu behöver vi inte leva i mörkret längre, och inte konstigt då att jag inte tyckte att bilden av barnvagnen stämde, jag såg ju den och inte bara en svart skugga.

Jag mejlade till Umeå kommun, gator och parker, för 15 dagar sedan:

Jag undrar om det är missat att sätta ut en lyktstolpe utanför vårat staket… det är bara mörker här utanför, och ett hål i gräsmattan med en kabel som sticker upp, och det har varit så i snart två år. Bilder på det finns på min blogg: https://blogg.stage.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/11/07/vilket-morker-1128140

Med vänliga hälsningar

Maria Lundmark Hällsten

Fick sedan till svar:

Hej

Jag ska undersöka har en känsla att det är ett gammalt fundament som är missat att ta bort

Vi håller på att titta över belysningen längs cykelvägar

Vi har börjat med prio ett cykelvägar

MVH

K***** E*****

Och det där trodde vi ju inte riktigt på så jag svarade:

Hej igen!

Nej, detta är inget gammal fundament, det har aldrig stått någon stolpe där förut, enligt min man som bott i huset sedan 1958. Så detta har dom grävt men inte gjort färdigt.

//Maria

Och se, nu står den där i sin fulla prakt, oj vad fint det blev, med lite ljus 🙂 Och oja, jag tror nog allt att det var som jag skrev tidigare i min blogg, att den där stolpen nog hade hamnat mellan några stolar och glömts bort, eftersom fundamentet varit där i 1½ år.

Jag önskar er alla en fin fredag!

Jag orsakade ett stopp

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2012 kl 08:26, 8 kommentarer

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.

Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.

Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.

Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?

Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.

Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.

Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.

Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt 🙂

Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.

Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan 🙂

Visst svinn får man räkna med

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2011 kl 06:09, 4 kommentarer

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.

Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!

Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.

Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.

Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.

Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…

När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?

Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.

Önskar er alla en fin onsdag!

Etikett: hiss

Upp och ner, hit eller dit!

Hittade och åkte en twilight hiss

Hit eller dit!!!

Bakvänt och korkat…

Inget är för evigt!

Nya utsikter…och planer :D

Vilse i hissen!

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Jag orsakade ett stopp

Visst svinn får man räkna med

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se