Jag och Åke, tog en liten prommis med Winstone igår kväll. Då passerade vi Näckrosvägen, och vår gamla lägenhet, där vi tillbringat 17 år. Men ingenstans, känns det som hemma.
Så pratade vi om just det, hemma. Ja jag bodde ju 17 år med mina föräldrar på Mariehem, och sedan ytterligare några år, på samma område, fast i annan lägenhet…och Mariehem är inte hemma för mig heller.
Man är ju inte ny på stället, och man känner till skrymslen och vrår, men hemma känslan är nog alltid, vart du har dina saker. Lite grann som: wherever i lay my hat that’s my home!
Sen känns det också lite besynnerligt att dessa ställen man bott på, känns som i ett annat liv. Kan det ha att göra med, att man egentligen, ska leva här och nu, det är ju precis i detta nuet, som allt är oskrivet, och man kan till viss del, påverka, framtiden. Och utan tidsmaskin, tar man sig aldrig bakåt 😀
Innan den där kvälls prommisen, åkte vi upp på Gammlia och det var snudd på, mer bilar än under alla andra träffar. Vädret var ju det perfekta, och jag tänker att dom flesta tar dom där sista chanserna att få glida runt lite, innan man ställer undan bilen för säsongen.
Nu avrundar jag detta inlägg med..tadaa…bilder på bilar 😀 Och önskar er alla en trevlig torsdag!
Senaste kommentarerna