God morgon! Hittade ett inlägg på FB igår, och jag tycker detta var så bra skrivet, att jag kände mig tvungen att fråga inläggsförfattaren, Peter Svensson, om jag kunde få lägga ut detta på min blogg, och det fick jag gärna göra. Så här kommer själva inlägget:

”Hej Stockholms stad , på bilden ser ni Manja 6,5 år. Nej inte hon på reklamtavlan, utan flickan framför med katten på tröjan, det är Manja.

Hon passerar den här reklamtavlan och flera andra varje dag. På väg till och från skolan har ni möjlighet att inspirera, utbilda och upplysa Manja om saker och händelser hon kan användning för i livet. Manja är nyfiken, vetgirig och har både öppet hjärta och sinne. Hon har ett stort rättvisepatos, brinner redan för antirasism och jämlikhet.

Hon snappade upp att just det är viktigt genom att ställa massor med frågor om alla de budskap vi kunde läsa på stan under senaste valet. Hon var 4,5 år då och kunde bättre än många Sverigedemokrater redogöra för grunderna i rasism och varför feministisk politik behövs.

Idag passerade vi den här bilden, eller bilder som den här, för tredje eller fjärde veckan i rad. Därför blev jag överrumplad över den klump jag fick i halsen just idag. Falling down -uppgiven känsla. Genuint ledsen och arg.

Det är inte det att jag inte tänkt på tavlan som Manja möter förut men jag insåg plötsligt vilket oerhört slöseri och svek det är mot Manja och alla andra kloka, nyfikna, vetgiriga barn. Ni har alltså en möjlighet att sätta upp kluriga rebusar, räkneexempel, viktig samhällsinformation, antirasistiska budskap, bilder på medmänniskor med stort mod och civilkurage som Tess Asplund och Anders Kompass, budskap om solidaritet som vi kan prata om på väg till skolan.

Istället så möter Manja bilder på retuscherade kroppar, bilder som ofta förmedlar skeva ideal och reproducerar både könsmaktsordning och idén om att utseende har betydelse för hur lycklig eller lyckad du är.

Jag vet inte, kanske överdriver jag. Kanske var jag påverkad av att Manja grät i hallen tidigare i morse för att en klasskompis skor fick mer uppmärksamhet än hennes, kanske var det för att jag somnade sent å vaknade tidigt eller att jag läste om ännu ett exempel på mäns våld mot kvinnor redan innan frukost?!
Kanske allt det, eller så är det för att jag helt enkelt är övertygad om att målet med reklam är påverka och förmedla budskap. Jag skulle önska att ni berättade hur ni tänker om detta. Tack på förhand. P” Slutcitat

Och min första tanke var, vilket slöseri, tänk vilka grejer dom faktiskt skulle kunna sätta upp, för att informera och att göra nåt kul av det hela. Ja, jag vet, det är reklam, och tyvärr, så går även dålig reklam, hem…det fastnar, man retar upp sig på den, men den sitter i skallen.

Någon kommenterade Peters inlägg och menade att det är ju så här med reklam, dom flesta vill se, en sak, för att sedan köpa den. Fast precis som med hamburger reklamen, så är det inte det på bilden, vad du får….true story.

För att få till det som på bilden, bör man först se ut precis som hon på bilden gör, och idag vet man ju hur pass dom kan modellera en människa i datorprogram, så köp den där bikinin, eller baddräkten eller vad det nu kan vara, men förbered er på besvikelse.

Nu var det kanske inte just det jag ändå hakade upp mig på, men detta påtryckande om hur man ska se ut. Man försöker ändå intala barnen, att utseende spelar ingen roll, vi är alla lika och så vidare, men så matas dom ändå med sånt här.

Man ska se ut på ett speciellt sätt, och det är så lätt att förstöra för en annan människa, med ord eller handlingar, och desto enklare att göra det med barn.
Jag talar av viss, egen erfarenhet. Som överviktig sedan barnsben, nu var jag aldrig den som tillät någon sätta sig på mig, utan det blev tvärtom jag som satte dom på plats, och sedan var det lugnt. Men jag vet att jag var stark, och gick alltid rakryggad, därför tordes kanske inte alla ge sig på mig.

Fast jag såg väl reklam, jag med, även om den var något snällare  på den tiden jag växte upp. Tänker jag efter, är även jag ärrad av den och använder idag, inte allt i klädväg. Jag har nämligen läst, vad andra tycker, jag har sett på bilder, vad man ska visa upp, så därför väljer jag bort sånt som kan verka stötande på andra…och det är sjukt. Varför?

Jag är en vuxen människa, jag tar inte skit av andra, jag borde rimligtvis, också välja sånt jag skulle önska att jag kunde ha, men jag gör det inte, och jag kommer aldrig att göra det heller. När jag berättar detta för mina vänner, så får man oftast till svar: Det är klart du kan, vem bryr sig! Ja, tänker jag, vem gör det egentligen. Men det är min känsla, ni vet, den där som ingen kan ta ifrån en, även om man kanske önskade att det kunde hända just i det här fallet…jag vill…men jag gör det inte.

Önskar att människor tänker längre än näsan, på vad vi förmedlar till den yngre generationen, dom har och kommer ändå att få, så mycket att hantera, att vi behöver inte ge dom mer.

Ja, det blev ett lite djupare inlägg idag, men jag kunde inte släppa detta utan ville vidarebefordra ett inlägg som man skulle kunna diskutera runt, i evigheter. Vi tänker så olika, och att få folk att ändra sitt tänk, är inte alldeles lätt, speciellt som en del, har svårt att sätta sig in i andras situationer, ni vet: Jamen det är ju bara att…nej, det är inte alltid, bara att, då hade det varit enkelt.

Hoppas ni får en bra dag, alla mina vänner!