Etikett: halkigt

Vad försökte hon göra…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu kommer det att handla om våra katter…igen. Fattade inte vad Eloise höll på med, häromdagen. Jag stökade på i tv rummet och hörde ett krafsande på källardörren. Ja, ni vet ju, ni som hängt med, att där sitter det en kattlucka i dörren, för dom har sina klösträd och annat, nere i källaren.

Jag gick dit, ingen katt, med andra ord satt hon på andra sidan dörren och krafsade som en galning. Jag slet upp dörren, hon hoppade ner ett trappsteg och satt och stirrade på mig. Jag stängde och gick därifrån. Till saken hör, att luckan inte var låst, det dubbelcheckade jag.

Det går 2 minuter, så sätter hon igång igen. Jag upprepar föregående insats, stirrar tillbaka på henne och frågar vad stackaren hon håller på med…jag får inget svar, bara en blick.

Stänger igen, och hon börjar efter en minut, nu har hon väckt Enyas intresse, och jag hör hur hon går in genom luckan, tystnad…sedan kommer hon tillbaka och Eloise fortsätter krafsa. Den här gången öppnar jag, säger åt henne att komma upp och inte sitta där och sjåpa sig, jag står säkert med öppen dörr i 3 minuter, men hon viftar inte ens på öronen, alltså tala om det.

Men hon slutar i alla fall, vad eller varför hon gjorde så där, kan man bara fantisera om. Lucköppning inför julen, fast dom har bara en lucka, eller kanske hon försökte sabotera luckan, utan att vi skulle veta om det 😀

010

Konstigt det där med att man pratar med djuren. Nicco frågade mig om jag brukar prata med Winstone, då vi är ute, och ja, jag brukar ju det. Har till och med funderat vad andra tänker om dom råkar höra en. Han drar plötsligt iväg åt nåt håll och jag frågar vad han håller på med…typ. Som om han skulle svara på det.

Nä dom är väl rara, dom små liven, oftast i alla fall även om dom innebär en del arbete och dom tar sin lilla tid ifrån en, det hjälps inte.

Hoppas på en bra dag, för er alla, och kom ihåg, om ni får sladd, frikoppla och styr i vägens riktning…halkigt idag!

12346794_961753680580154_5116338_n

Betar av, allt eftersom…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pappa hade en kasch med tidningar och urklipp som han samlat på sig under åren. Mamma ville nu bli av med dessa, då hon själv inte är så intresserad av detta, och många klipp visste hon inte ens varför han sparat.

Så jag fick ta över dessa för uppdraget att gå igenom dom, och slänga det som inte säger mig nåt. Andra klipp tänker jag att jag lägger in i min mormors klipp och klisterpärm, där hon hade sparade klipp. Så finns dom kvar, till mina syskon eller barn och barnbarn, om dom någon gång vill kika på dom.

Hittade morfar, som inte bara snidade fina trä saker, virkade fiskegarn och gjorde mjärdar, nä, han stickade sockor också:

006

Morbror Börje, fast dom har skrivit att han heter Bernt, som gick bort 1997, alldeles för tidigt:

039

Och storebror som knåpade ihop en cd skiva med musik, hemma i deras hus i Vindeln. Den spelades även på radio och kunde nog ha kommit långt om den blivit mer promotad:

042 046

Pappa, finns med där, längst till höger:

045

Jag har inte hunnit bläddra igenom allt än, men det är i alla fall på börjat. Lite kul, är det allt, och vem vet vem jag kommer att hitta där, eller vad.

Nu är det halkigt ute, och Åke berättade om en dröm han haft, handlade inte om halka men om Östra station och dess närområde. Då kom jag osökt ihåg en vinter, kan ha varit 1986. Och ishalkan slog till. Vi var på väg ner på stan, kanske för den sedvanliga kaffe frukosten uppe på Tempo, som intogs på lördagarna, och valde att köra nerför lasarettsbacken.

Jo, och där var det halkigt…med rödlysen längst ner och det blev rött, spännande. Volvon fortsatte att glida så vi skulle precis öppna dörren för att prova hjälpa till att bromsa med fötterna, då det äntligen blev stopp, nån centimeter innan den tagit bilen framför.

Men vad vore livet utan överraskningar och pulshöjande händelser…ingenting eller rätt så fjuttigt, eller hur? 😀

Hoppas på en bra söndag, och andra advent, för er alla!

018 015

 

 

 

Nära döden upplevelse, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Ny plan…jag trodde att väskan skulle åka igår, men dom ändrade sig på kirurgen, den åker nästa vecka istället. Det är även dumt at ta den på fredag och inte ha någon som kan kolla hur det ser ut under helgen. Ja, vi får fortsätta se vad som händer, hålet är i alla fall mindre, så pumpen funkar som den ska.

Kirurgen sa att det hade varit önskvärt, om dom kunde använda vacc packen mer, än vad den faktiskt gör. Men det är förstås en kostnadsfråga. För man kan ju undra hur lång tid detta hade tagit, om jag inte fått väskan…månader, förmodligen, och dagliga omläggningar på det, fy tusan.

Han sa också, förra gången jag var där, att läkare, rent generellt, inte har så stora erfarenheter av såromläggningar. Detta är ju för att dom ser det i ett första skede, och sedan tar sköterskor/distriktsköterska över omläggningarna, så han tyckte att detta ändå varit lärorikt för honom, att få följa. Bra att man var till någon nytta då 😀

Det var ”hemma hos” Kerstin igår kväll. Vi lyckades skrapa fram 120:-, wohoo…eller ja, så begeistrad blev jag ju inte, men det var i alla fall en vinst. Och här hemma, apropå Kerstin, så blommar kaktusen jag fick av henne för rätt så länge sedan:

20151125_081412

Och även kaktusen jag fick ta över från Birgitta:

20151125_081533

Dom borde alltså trivas här, eller så var det där om att blommor blommar, då dom har en nära döden upplevelse, ja jag vet inte 😀

Fick ett mejl igår, ett erbjudande:

20151125_080753 20151125_080806 20151125_080830

Men jag förstår det inte, seriöst. Om man tar detta erbjudande så är man alltså en notorisk fortkörare som redan från början, anser att dom har råd med böterna, eller så skiter dom i att faktiskt betala dom, så varför skulle dom i så fall betala försäkringen??? Och har man inte roligare saker för sig än att betala försäkringar för såna här saker eller fortkörningar för den delen…just saying! Och hey, om man redan betalar 10 000:-/år i böter, och höll sig från dessa olagligheter i 2 år, så har man ju plötsligt , råd att köpa den där fotpallen jag skrev om igår 😀

Och sist men inte minst, lite bilder på Nicco och Enya som poserar…men Enya såg inte så villig ut:

12235063_10153734588691585_7268578075156098496_n 12274723_10153734589851585_4966013394081666393_nOch här Eloise, inte hon heller, så där överdrivet förtjust:

20151123_194454 20151123_194508 20151123_194515 20151123_194521

Hoppas på en bra dag för er alla och håll er på fötterna, det är garanterat halkigt ute!

 

 

Osandat, sandat, grusade planer…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag hann med allt jag skulle igår, om än det blev lite stress, på slutet, det är till och med inbokat besiktning och det var ju sån tur att det finns tider rätt så sent. 17.50, för att vara exakt, och skulle det då falla sig så att jag är på lasarettet just då, eller av annan anledning inte kan åka dit, så får Åke ta den istället. Detta kallas planering, eller plan A, jag åker, plan B, Åke åker 😀

Jag hann också med att vara ute och halka på, inte bara med Winstone, jag gjorde mig en sväng till Jan A och Ingegerd som bjöd på kaffe, och tipsade om vad vi kunde göra med ett objektiv, som Nicco funderade på.

Jag kan ju inte låta bli att undra vad dom tänker på då dom sandar. På cykelvägen här utanför, är det en mittsträng, med sand…bra, men vad händer då man får möte? Jo, man måste ut i periferin, där det är osandat och halt…jättebra, not!

Den lilla vägen mellan Näckrosvägen och centrum, var inte halk bekämpad, överhuvudtaget, utan där gick jag på gräset.

20151111_135405

Inne på Näckrosvägen hade nog vaktis varit ute och slängt några stenar, närmast buskarna, dom hjälpte föga. Och är det inte så här, varje år, den här årstiden.

20151111_135710

Folk är som tagna på sängen, halka, vart kom den ifrån, kanske man skulle ut och sanda, eller, jo, jag kan ta lite här, och sedan tar vi lite där…eller ska vi sanda?

Det ser då lite bättre ut idag, hann tvärslänga några ord med grannfrun, som var ute med Frasse (lill hunden), och hon tyckte det var mindre halt idag. Fast hon undrade också, varför det sandas mitt i, och inte ute på sidorna.

Fru Andersson, som förövrigt kom förbi med en bukett rosor för att hälsa mig välkommen hem, och dessförinnan kom hon med en liten låda hallon, som hon plockat, så goda och fina. Inte dumt med snälla grannar 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla. Själv har jag en tid att passa, och det är en trevligare tid, än lasaretts besök, tandläkare eller andra instanser, jag ska kaffedejta Anna, det var ett tag sedan sist.

043

X skalan är inte att leka med

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag och Tina träffades nere på stan igår, jag köpte lite julklappar så där, mycket juligt nu, och det är inte så konstigt med tanke på vad som stundar på söndag. Så här fint har Tina julpyntat hemma hos dom (hon var väldigt mån om att jag skulle fota och lägga ut):

Foto1302

Eller, haha, jag zoomar ut, så här ser det ut egentligen:

Foto1301

Och det var inte hemma hos henne utan inne på Mias, där finns det saker, pryttlar och annat små grejs, väldigt fint.

På väg upp mot järnvägstorget, fick vi plötsligt känna på hur halt det kan bli på plattorna runt bågen huset, snacka om 15 på ”X skalan”, alltså typ 15 gånger halkigare än springandes inne på badhuset med blöta fötter. Sen snodde vi om och gick tillbaka, och då hade vi tur, sandbilen hade hunnit vara ut.

Det hade den här också, på Västerslätt, då jag gick ut med Winstone, men det var den snålaste sandaren i stan, en liten sand sträng i mitten, så man fick lov att gå på gräsmattan i alla fall. Jag undrar jag, om man ska ta broddarna nu då jag går ut, hm…eller så provtrampar jag på vår grusgång, för vet ni vad, det var till och med halkigt på stenarna, haha…tala om det.

Snart går jag på min jobbarhelg, men jag har en känsla av att den kommer att dundra till och sedan försvinna i ett litet minnesmoln, bort i fjärran. Det går ju så fort ändå, och tiden har en tendens att gå ännu snabbare då man vet att det ska ske saker inom en snar framtid.

Julen ser man fram emot men även advents helgerna, mysigt med ljus, vi ska ut och käka med ett gäng på It´s only rock n´roll på Lucia, och ja, garanterat att den helgen kommer att kännas som någon dag borta…bara så där och sedan var den över. Men det spelar ingen roll så länge man har roligt, då har man ju fler kuliga saker att se fram emot…hela tiden 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

058

Snabba riviga starter rekommenderas ej

Av , , 2 kommentarer 9

Så var vi inne i november… ingen snö, men isigt på vägarna. Winstone halkade runt nu på morgonpromenaden, men han lär sig väl, han med, med tiden, snabba riviga starter är inte lätt på isbana.

Vi åkte ju ut på Gamlia igår och beskådade först vad som bjöds på restaurang/fiket inne på muséet, dom flesta av oss valde deras klämgrillade surdegsmacka med sallad, det var inte alls så tokigt, och då vi laddat med det och kaffe så tog vi oss längst upp, men på vägen dit var vi ju tvungna att stanna i trapphuset och kika på det stora fotografiet dom har där över Umeå, taget 1965, man känner inte riktigt igen sig.

Längst upp hade dom en av dom första modellerna på tv apparater, och hallå, här kan man väl snacka tjock-tv, den är lika bred som den är tjock:

Foto0950

Umeås telefonkatalog… en sida från A till Ö, och jag tror att den var från början av 1900, så det var nog inte så många som hade telefon:

Foto0951

Frisörstolarna var ju som ett åbäke, vilken arbetsställning frisörerna var tvungna att ha om dom skulle klippa lugg på någon:

Foto0955 Foto0956

Jan B missade ingången så han kom inte heller ut, här, genom väggen:

Foto0958 Foto0957

Prinsgatan… ja där föddes jag, men några minnen därifrån har jag inte, då mina föräldrar satsade på stort och köpte lägenhet på Mariehem då det var nybyggt, 1968.

På nedre delen av muséet fanns det lite statyer,/figurer och en gammal cykel samt en bil, det var som inte just nåt mer, men som jag förstått det så kommer dom att öppna en ny utställning Rock of art, från och med januari, så då får man väl åka dit igen och se vad det är för nåt.

Foto0960 Foto0961 Foto0963 Foto0964

Halloween var det också igår, och ett vykort fick vi från Sally, som klätt ut sig till krokodil, fast det fick man inte säga till henne, hon ville vara en drake 🙂

Foto0981

 Och så jag dukade med våra nya glas och pimpade lite lätt så där i matrummet:

006 007 008

Mamma och Bosse kom på kvällen och hjälpte oss att smaka på en cheese cake jag köpt, kvällen till ära.

Ett pling på dörren och där stod två tje… spöken, och frågade om vi hade nåt godis eller om det skulle busas, vilken tur då att jag köpt hem lite godis som dom kunde få med sig 🙂

Och avslutningvis, en vas med ljusslingan jag köpte på Pangpriser i Nordmaling:

010

Önskar er alla en fin fredag!

 

 

Självtestare

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…
Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.
Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.
Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.
Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan,  trodde säkert att jag skojade med henne 🙂
Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.
Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!
 

En sköldpadda utan fotfäste

Av , , 2 kommentarer 5

 

Ojoj, nu var vi där igen. Så fort snön kommer och avåkningar med den så ska det hittas på olika saker att skylla på. Är det inte vädret, saltet, sandningen, hastigheten, föraren, cyklister, gångare eller däcken det beror på så är det något annat. Varför ens idas spekulera, det som har hänt har hänt, punkt slut. Den som sitter eller satt bakom ratten är säkert den som förmodligen vet bäst vad det hela berodde på och har förhoppningsvis lärt sig en läxa.
 
Jag känner vår bil vid det här laget, den är tung och bär det iväg så bär det iväg, då är det bara att hålla i hatten…eller nä, hålla i ratten var det 🙂 Nä, skämt å sidor, jag anpassar farten efter rådande förhållanden, tyvärr så är dessa förhållanden inte dom samma överallt, här borta vid rondellen alldeles innan Granngården, där är det isbana och det är bara att börja bromsa lååångt innan man är framme vid den, däremot, borta vid Ersboda rondellen, där hade dom slängt ut en massa sand och det var det bästa hittills, mera sånt, tack!
 
Kom osökt att tänka på en händelse för två år sedan, vinter, halt och jag och Nicco var på väg ner på strömpilen. Sekunden innan jag ska svänga in på parkeringen, i en 90 graders kurva, så ser vi en man, iklädd en stor lång rock, gåendes på vår högra sida nere vid älven, det är en svag lutning på vägen där borta och *tjopp*, så halkar han till och hamnar i rullning, han ser verkligen ut som en sköldpadda som tappat fotfästet och jag kan inte låta bli att skratta högt och gott, Niccolina tyckte också att det såg jätte knäppt ut. Han bara rullade iväg.
 
I och med denna uppståndelse så ”glömmer” jag väl bort att sakta ner tillräckligt, och halkigt är det ju som sagt var, så vi hamnar i buskaget, hahaha…ja jag vet, synden straffar sig själv.
 
Nu vill jag i alla fall inte ha mera snö, tack så mycket, nu får det räcka ända fram till april. Jag tycker inte att dom är världsbäst på att skotta här, där vi bor, men på Ålidhem, där jag har mitt jobb, där är dom urusla på att skotta. Parkeringen var oskottad då jag kom dit igår klockan 14, och den var lika oskottad då jag for, klockan 21. Jag fick vada runt i snö som nästan nådde upp till knäna.
 
Sen, vad som kanske är ännu mer märkvärdigt, i detta lägenhetskomplex, finns det en del handikapps anpassade lägenheter och då kan man ju tycka att snöskottningen kanske är mer aktuell lite tidigare på dagen än klockan 17, på kvällen. Sitter du i en rullstol så är det inte tvärenkelt att ta dig ut i denna snömängd.
 
Jaja, nu är det som det är, vitt och snöigt, oskottat och halv dj-kligt, tur att vi har tak över huvudet och att det är helg samt att vi är lediga 🙂 Önskar er en fin lördag!
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se