Etikett: halkigt

Det var oväntat!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 januari 2020 kl 08:54, Bli först att kommentera

Så blev det broddar på, igen, ingen ordning alls. Nån skrev i Umeå tipsgrupp, att det var den halkigaste morgonen ever. Fast, hm, is och sedan vatten på det, kan väl inte bli halkigare, än is och vatten på det, just saying.

Har redan varit ute och testat halkigheten och det kändes precis likadant som förra gången då det snöat, sedan töat och regnat och frusit och regnat igen. Nå, det är ju tur att man vet om det i alla fall, inte som cyklisten vi fick bakom oss, på morgonpromenaden.

Det såg rangligt ut, och då killen passerade, satt han inte på cykeln utan använde den som stöd och åkte som skridskor vid sidan om. Han kan ju inte ha räknat med ogrusad halkbana, eller så var det precis det han gjort. Och har han tur kanske han kan sitta på cykeln då han ska hem.

Jag tror då inte att jag kommer att se någon skidåkare nere på strandpromenaden idag, det gjorde jag nämligen igår, och det var då första gången:

Gick där vid sidan om och hörde ett ljud som jag faktiskt kände igen, men det var som malplacerat. Så kommer den där mannen på sina skidor, det var ljudet från skidor och stavar som jag hörde, skrattade till då jag såg honom, verkligen oväntat, men han hade då hittat av precis rätt tillfälle.

Vit och ren snö, och inga spår alls, där han åkte, nu blev han dock tvungen att byta sida då han passerade, men han gjorde då inga inbromsningar för det 🙂

Tänkte på Niccos gamla kille som var här och hälsade på, han bor och bodde i Stockholm och hade väl inte vistats så mycket norröver. Satt vid vårat köksbord då det plötsligt cyklade förbi en människa här utanför, så snopet, det var ju snö, för tusan.

Och i nästa ögonblick kommer det faktiskt en skidåkare och åker förbi, hahaa…snacka om ytterligheter, endast i Norrland, kan man väl nästan säga om den. Och det tyckte jag även då jag fotade den här skylten, mitt i sommaren, uppe i Arvidsjaur:

Avslutar med lite visdomsord, igen, men nu handlar det om hundar, och vad vi kan lära oss om dom. Ha en fin dag och kom ihåg, det ÄR halkigt, idag med!

Jag har googlat…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 oktober 2018 kl 08:51, 3 kommentarer

Nu har vi imma på våra fönster, kvällstid och på morgonsidan. Jag har googlat och vi får bara vara nöjda, står det. Imma på utsida fönster, innebär att dom håller inne värmen, och det yttersta glaset är kallt, därför immar det igen, beroende på väderlek.

Mest vanligt mellan 00 på natten till 07 på morgonen, enligt google, samt årstiden då, höst och vinter.

Imma på insidan fönster är ett tecken på dålig inomhusmiljö, och imma mellan fönstren…reklamation. Så, vi sparar energi och behåller värmen inne, nice! Men sen undrar jag om det inte finns nåt man kan putsa fönstren med, utvändigt, som håller bort denna imma, vet nån av er?

I detta nu, befinner sig Nicco och Tina i Torrevieja:

Dom pep iväg igår. Nicco från Umeå och dom möttes upp på Arlanda för vidare färd söderut.

Nicco skickade ett meddelande…

Jojo, jag vet vad det var, hennes vegetariska pålägg som hon tänkt ta med sig, och mackorna, hm…ska jag offra mig på dom, fast jag gillar inte avokado. Nå, jag kommer nog på nån råd.

Tina hade informerat Nicco att hennes mamma, det vill jag säga jag, hade gjort exakt samma sak, då jag och Tina åkte till Torre, jag hade glömt mackan i kylskåpet, haha, det hade jag glömt bort men jag betvivlar det inte 😀

Solen skiner idag och jag hoppas att den även gör det i Torrevieja, det var halkigt igår då jag gick ut med Winstone, hoppas det är bättre idag. Som halv lurigt då man inte ser isen. Nåja, man får väl känna av läget då man kliver ut på asfalten.

Önskar er alla en fin onsdag!

Han kämpade in i det sista…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2018 kl 10:26, Bli först att kommentera

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

Nu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt 😀

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

Vi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2017 kl 10:32, 1 kommentar

Jag var ute med Winstone och passerade en liten träd dunge och hörde plötsligt ett ljud, som en katt i nöd. Jag tänkte genast att det kom från ett träd, och saktade ner mina steg för att kolla igenom trädtopparna.

Ljudet tystnade, jamen såklart, om jag har en hund med mig så vill den väl inte röja sitt utsatta läge. Vad gör man? Jag ser ingenting och börjar gå hemåt med långsamma steg och med spetsade öron. Och vilken lättnad, ljudet kommer igen, nu mera klart och jag lokaliserar det med en gång.

Det är ingen katt, utan en familj med mamma, pappa och ett bångstyrigt barn som inte vill gå dit dom nu har tänkt sig. Och den pojken, låter exakt som en katt som högljutt protesterar eller skriker på hjälp 😀

När jag skriver om detta så poppar det upp en massa katter i huvudet och vad man hört eller upplevt själv, då det gäller dessa finurliga djur. Vi satt en sommardag, uppe vid eldstaden i stugan, och då kommer Stellan dit. En som är året runt boende, på andra sidan vägskälet.

Han ställer sig bredbent med armarna i kors över bröstet och frågar om nån har sett K-F. Jag tror att vi alla som satt där, såg ut som stora frågetecken, och vi undrade nog vad K-F kunde vara förkortning på. Hm…Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans, Kurt-Filip…nä, inget namn som rullade lätt i munnen.

Så vi frågade lite försynt…K-F, vem är det? Jamen kattfan, svarade han, hahaa…ja, deras katt var alltså på rymmen, och han var kanske lite lätt irriterad över rymningsförsöket. Och här, bilder jag tog förra sommaren, uppe i stugan, på en lös springande katt, fast den här fick vi veta, var inte på rymmen, däremot på råttjakt och inte alls blyg inför oss eller Winstone.

Det är jättehalkigt ute, bara så ni vet, och jag tror att jag ska leta upp ett par broddar jag kan använda inför nästa promenad. Det blir en lättsam vecka, jag jobbar 2 dagar och blir ledig i 5…vilket lyx, I love my schema 😀 Önskar er alla en fin måndag!

Vad kunde möjligtvis, gå fel?

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2017 kl 09:20, Bli först att kommentera

Tyget till stolarna hämtade jag ut igår, med förhoppningen att jag kanske skulle kunna på börja omklädningen då jag kom hem från jobbet.

Jag bad Nicco om hjälp, så hon kom ner släntrande. Åke hade fixat häftpistol, så vad kunde möjligtvis gå fel…

Njae, inte så mycket, faktiskt, fast vi kämpade och gjorde alla 8 stolar, jag tycker dom blev fantastiskt bra, men…en möbeltapetserare blir jag aldrig, och en utbildad sådan, skulle förmodligen gråta blod om dom kikade på undersidan, men vad tusan, sa jag till Nicco, det är väl en himla tur att sitsen ska vara just åt det här hållet, vem behöver titta under 😀

Haha…ja, näste man eller kvinna som bestämmer sig för att klä om dom. Om, dom fortfarande finns kvar den dagen, lär ju klia sig i hårbotten och undra vad någon gjort med tyget, fast…tänker jag…låt dom fundera 😀 Och här är resultat:

Såg ett härligt klipp på FB som jag letade upp på youtube, och här får ju folk, verkligen fundera, och jag med. Och hur många gånger har inte en ”trollkarl”/Magiker, fått frågan: ”HUR GJORDE DU DET DÄR???

Tänk om man kunde en enda grej som han visar, jag tycker det är otroligt!

Finväder idag…not, och jag gruvar för promenaden. Tycker inte om då det är nyplogat, för det gör, tyvärr, att det blir väldigt halkigt där skopan glidit fram på snön. Men, man har väl inget att säga till om, vare sig till dom som plogar (som väldigt ofta får på skallen, för dom inte är ute i tid, dom är inte där man tycker att dom ska vara, och nu…det blir halkigt där dom åkt fram 😀 ). Eller till Winstone, för han älskar ju snö,och struntar fullkomligt i om det är halkigt eller inte.

Ikväll är det bastuträff hemma oss mig…oh my…vi som inte har någon bastu 😀 Fast vi klarar oss utan den, vi har värme i elementen, och skrapa triss lotter kan hålla igång cirkulationen i fingrarna.

Önskar er alla en trevlig torsdag!

Fixat och trixat, det blev bra!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 februari 2017 kl 09:20, Bli först att kommentera

Jag fick det eminenta uppdraget att försöka styra upp en baby shower, på jobbet. En av våra arbetskollegor ska ha barn inom en snar framtid och det tänkte vi då fira.
Min chef undrade om jag kunde fixa en blöjtårta…ehhh, ok…är det nåt man äter, eller? Jag har aldrig varit på en babyshower, knappt sett det på tv ens en gång. Men nej, man skulle alltså inte äta den tårtan, men göra en av blöjor, fylld med presenter. Jag googlade, klurade och fixade:

Hade hjälp av två andra kollegor samt vår brukare, med shoppingen, och vad vi skulle fylla denna tårta med. Redan där, höll våran hemliga plan, på att spricka, då den blivande mamman, överhörde att vi skulle träffas på Avion, då ville hon med och ta en fika…oh no!

Detta avstyrdes med påhittet att det blev inställt. Jamen då ville hon ändå åka ut på Avion med en av assistenterna, som avrådde, på det bestämdaste, du ska inte gå ut överhuvudtaget, det är JÄTTE halkigt, ute!!! Puh!!!

Jag beställde en smörgåstårta på Ullas. Den hämtade jag ut igår. Vi hade med oss kort på oss själva och lite andra bilder på kändisar, som hon skulle gissa på, vem det kunde vara. Köpte en liten bok där vi skulle gissa på födelsedag, vikt, längd, vi gav namnförslag osv. En annan kollega fixade en prinsesstårta, och en tredje drickbara saker.

Vi ställde i ordning alltihop, igår förmiddag, och sedan inväntades hon som skulle överraskas, och där, höll planerna på själva överraskningen gå i stöpet…igen. Hon pratade med en annan kollega och sa att hon hade tänkt åka på jobbet, tidigare, hon hade haft ärenden på stan och iddes inte åka hem för en liten stund.

Neeej, nämen det går inte, jag tror inte dom är hemma, dom hade nog någon tid som skulle passas. Sedan ringde hon assistenten som var på jobbet, och förvarnade vad som var på gång, hon i sin tur smsade att dom inte var hemma.

Ja, hon blev överraskad och glad över tillställningen. Vi undrade om hon misstänkt något, men nej, fast hon tyckte att vissa hade haft ett konstigt beteende. Ingenting stämde! Fast nu, vet hon ju vad det berodde på 😀

Lite kallare ute idag, fast skönt att det inte är någon nederbörd, ser ut att kunna bli soligt, vi får väl se. Önskar er alla en trevlig tisdag!

Förr i ti´n var dom int´ dum i huvve…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2016 kl 09:02, 2 kommentarer

Nu har jag och mr Rosa, Winstone, varit ute och testat broddarna. Dom var inte så tokig att ha på sig, en dag som denna. Plus 6,5 grader på slätten, och julafton om 5 dagar, jodåsåatt…jag är då glad att det inte regnar, i alla fall 😀

Jag och Nicco for på CoopForum igår kväll, rätt så sent, efter åtta, och vilken härlig känsla att vara på ett ställe utan att behöva akta sig, ge utrymme, trängas eller stå och vänta på Hulda Maräng som tryckt in sig själv i mjölkdisken för att komma åt gräddfilen. Nä, det var som folktomt där, förutom lillasyster Emma och hennes sambo Johan, som vi stötte på, samtidigt som mamma ringde, det blev värsta släktträffen på Coop.

När vi kom hem la jag ut följande text på FB: Jag och Nicco har varit på CoopForum, det regnar joda, hon övningskörde, vi såg saltbilen, oja, och jag sa: Förr i ti´n var dom fan int´dum i huvve, då salta dom inga vägar…nä, dom hadd int´ens bilar!!!
Hade jag rätt, eller hade jag rätt 😀

Vid kvällsfikat började Åke prata om förr, då affärerna stängde vid två tiden på lördagarna, och söndag, ja då var det stängt. Jag undrar hur stort upproret skulle bli idag, om alla plötsligt bestämde sig för att återinföra öppettiderna dom hade förr?

Ojoj, då blev vi tvungna att planera…inga oförutsedda, impuls köp, så där i sista minuten, för att man glömde en liter mjölk. Om man ville vara säker på att man skulle fixa helgens frukostar, luncher och middagar, så fick man lov att gå igenom vad man hade hemma, och räkna ut vad man skulle göra för tillägg.

Det roliga är ju att det funkade förut, så varför skulle det inte gå idag? Vi är bortskämda…och visst, handeln tjänar uppenbarligen pengar på det så varför skulle dom lägga ner en säker inkomstkälla. Lite arbetskraft krävs också, så jag vet inte, det kanske bara är bra, att det ser ut som det gör, idag.

Ha en fin måndag, allihop,och kom ihåg, får ni sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, ska ni ut och promenera, håll er i snökanten eller använd broddar, och samma sak där, får ni sladd, överkompensera inte utan försök hålla er på fötterna och glid bara med, så klarar ni er säkert.

HÄR kommer bilden ifrån

Alla vägar leder hem

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 augusti 2016 kl 08:06, Bli först att kommentera

Jag skrev om vägen till Rökå, den med dom härliga guppen, den sträckan är 2 mil, och ungefär i mitten, kommer man till en rätt så brant backe. Jag minns då vi skulle upp till stugan, pappa förstörde halva resan eftersom han hade släpen med sig, och då blev det ingen fart i guppen.

Den här gången var det dessutom vinter, och halkigt. Då vi kom fram till backen, så började däcken slira, han tog sig inte upp, även fast han testade flera gånger. Nä, sa han, tar jag mig inte uppför den här backen, så klarar vi inte av nästa heller.

Och jag kommer ihåg den stora besvikelsen, då han var tvungen att vända och ta vägen över Kristineberg…fy, man tycktes ju nästan vara framme vid målet, och då vill man väl inte vända om.

Apropå vägar och att inte vända tillbaka. Jag sa till Åke då vi for upp i fredags, vilken tur att vi inte bor på Udden, fy fasen vad tråkigt att ha hund, det finns bara en väg, och man får ta samma väg då man ska tillbaka. Inte som här hemma. Här kan du välja vilket väderstreck som helst, och till och med gå i en cirkel, alla vägar leder hemåt, det blir som lite ombyte 😀

Nu räknar vi Niccos balkong som klar. Jag pimpade den inför hennes hemkomst igår, ser rätt så trevligt ut, tycker jag:

Åke fick ta ut Winstone, just innan vi kom hem, sedan filmade jag då han först upptäckte hennes resväska, han sprang runt ett varv i hallen och sedan ut i tv rummet där hon satt och väntade på honom. Hon fick sig ett par rejäla, blöta pussar av honom, en lycklig hund, där vi nu var samlade, allihop.

Presenter fick vi också, paprika krydda, klisterdekaler, hm…nu måste man fundera vart man ska sätta dom, och slutligen…tadaaa….en döskalle 😀

Önskar er alla en trevlig måndag!

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 februari 2016 kl 09:34, Bli först att kommentera

Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.

Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.

Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet 😀

Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!

Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd 😀

Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.

Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.

Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:

8 bitar
Ingredienser
150 g smör
100 g mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma)
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker (jag skipade florsockret)
Smör till formen

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna.
Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
Låt kakan svalna.
Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
Vispa grädden lätt.
Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera!
Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag 😀

Framme…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2015 kl 08:56, Bli först att kommentera

God morgon världen och Järlåsa! Vi kom fram utan problem, även fast man hört att det var halkigt mellan Härnösand och Sundsvall, en olycka varnades det om, men inget vi såg. Jag körde tills vi passerat Sundsvall, sen fick Åke ta över.

Det är rätt så ansträngande för ögonen, då man inte är van att köra i mörker. Mötande trafik, syns också konstigt då ljuset reflekteras i mitträckena, det är ett evigt blinkande.

Jag kan tala om vad som tog längst tid, det var då vi bestämde, att ta lunch i Övik, på Burger King:

Vi fick köa i över 20 minuter, men det var ”bara” 5 före oss…dom har ju drive in också, så dom jobbade så svetten lackade. Fort har 45-60 minuter passerat, för att få lite lunch, då man måste stanna.

Så middagen blev ett snabbare alternativ, en korv på Preem, vid tankningen.

Vi var framme strax efter åtta, och här lyste det varmt i fönstren, ljusstakar, och julgran, trappan till övervåningen kom på plats, igår, något Theresé gruvade lite för, det är hon som ritat den, och det är klart, allt ska ju stämma in i minsta detalj.

Bilder får komma sedan, jag vet att det tar evigheter att ladda upp bilder på det här nätet.

Så var det julafton i alla fall, och jag vet att det kommer att bli grötlunch, afternoon tea, har Theresé sagt att det bli vid två tiden och då ska lillebror Lars, Svetlana och Nicklas vara här. Glögg serveras då det är Kalle Anka på tv, och middagen kommer att infalla vid fem tiden…sen kommer det att klämmas in 2 julklappsutdelningar…pressat schema. Fast trevligt! 😀

Avslutningsvis önskar vi er alla en riktigt God Jul, en trevlig dag och supernice kväll!

Etikett: halkigt

Det var oväntat!

Jag har googlat…

Han kämpade in i det sista…

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Vad kunde möjligtvis, gå fel?

Fixat och trixat, det blev bra!

Förr i ti´n var dom int´ dum i huvve…

Alla vägar leder hem

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Framme…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se