Etikett: halka

Nix pix, nu är det kört!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 december 2019 kl 11:36, Bli först att kommentera

Såg nåt konstigt i ögonvrån, igår, då jag stod i köket och förberedde mig för en promenad med Winstone. Jag var tvungen att kliva ett steg närmare fönstret. Där gick en kille med myrsteg, jag lovar, inte ens ena foten framför den andra, utan det gick verkligen i snigelfart.

Första tanken var att han hade nåt fel, kanske ramlat och skadat sig, men så påmindes jag om dagen dessförinnan, med isen och halkan. Så här såg det ut utanför oss:

Inte ett endaste gruskorn!!!

Jag kan säga att det finns inte ett gruskorn där idag heller, och jag undrar om jag kan stämma kommunen om jag halkar och bryter nåt ben? Om jag nu faktiskt har gjort vad jag har kunnat för att undvika att halka, jag har broddarna på skorna då jag går ut.

För dom har då verkligen inte, gjort vad dom har kunnat. Vi i det här huset är absolut inte dom enda som går förbi härute. Det är rätt så frekvent med både gående och cyklister. Nå, vi får se vad det blir, jag förstår ju att det är mycket jobb att sanda och hålla efter alla gator i Umeå, och nån gata, ska ju vara den sista att åtgärdas…tyvärr.

Jag som ondgjorde mig lite över telefonförsäljare igår, sen gick jag in och läste Helenas inlägg, som råkade handla om just det.

Nån som heter Björn, kommenterade hennes inlägg med en länk till nix, där man kan blocka/nixa alla telefonsäljare, vilket jag nu gjort, så enkelt och så skönt då det börjar fungera. Kan ta upp till 2 månader, stod det, men 2 månader är överkomligt, med tanke på hur länge dom hållit på att ringa.

Klicka på bilden om även ni, vill nixa…försäljning via telefon…NIX PIX, inte här, tack!

Lucia har vi idag, och det fanns en tid då jag var med i det årliga luciatåget. Tror jag blev vald 2 eller 3 gånger, till just Lucia, 2 i lokalen och nån gång på skolan. Men nån sångerska är jag inte, hahaa… Men jag gillade julfesterna som anordnades i lokalen på Mariehemsvägen 29.

Där var det filmvisning, fika och fiskdamm. Rätt många som kom på det där. Men idag, är det väl sällan nån som har tid att anordna julfest i föreningar. Nån ska ju hålla i alltihop, och ansvara över att det blir genomfört. Tror ingen vill ta sig den tiden. Synd, tycker jag!

Där nu mamma bor, ja, hon bor kvar i sin lägenhet på just 29:an, så kommer en utsänd från föreningen, med en julstjärna, till alla pensionärer som bor där. Mamma fick sin igår, jättefin, inte alls nån billig 39 kronors blomma. Glömde att fota den, lite speciella blad, lätt metallisk färg och formen på bladen var ovanliga.

Jag är impad över min julstjärna med, stor och grann…än så länge. Snart har den säkert gått sitt öde till mötes..jag och mina blommor ni vet, kommer inte överens. Så det är väl bäst att jag förevigar den, innan den är bladlös 😀

Gammbossen fyller år idag också, har grattat henne på FB, med denna bild:

Enbart för att hon inte är så överförtjust i alkohol, och jag brukar alltid retas om just fredagar, då är det legitimt att ta nåt på kvällen, hehee…och guess what, det är ju fredag idag.

Här en annan bild på henne och hennes hund Fiona, tagen i Vojmån, då vi var dit i somras och hälsade på:

Grattis Annika, på födelsedagen, hoppas du får en fin dag!

Och till er alla andra, önskar jag en trevlig Lucia!

Jag hatar mest eller gillar minst…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 november 2019 kl 08:50, Bli först att kommentera

Det jag hatar mest…eller kanske man skulle skriva, det jag gillar minst, med vinter och snö, är, förutom halkan, både snöskottning, sopning av bilen, blöta byxben, och kanske mest av allt, att våra promenadstigar krymper, avsevärt.

På våra promenader så går vi nästan alltid, 50% på väg och dom andra 50 på nån gräsmatta, utmed Tvärån, eller under björk alléer eller såna där ställen, men snabbt blir dom små stigarna översnöade, och även fast vi tappert försöka trampa upp nya stigar, så snöar eller drevar dom snart igen.

Dom 2 sista bilderna var bara för att ni skulle vakna till lite 😀 Haha, sista bilden har lillasyster Emma Hällsten knäppt på vår gamla stuga som inte finns längre. Och den näst sista knäppte jag en vinter på min gamla arbetsplats, kunde vara drygt att ta sig in och ut med bilen, ibland.

Precis där vi bor, är det lite värre med snöskottningen, för från 2 hus till höger om oss, och ut mot industriområdet, så är det inte prio 1 att skotta gång och cykelbanan, vilket egentligen är lite konstigt. Det är många som färdas ut dit, på både cykel och apostlahästarna, men krutet (läs skottning) läggs på gångbanorna som går in mot stan.

Jag säger väl inget om det heller, är väl förmodligen fler som jobbar där, fast skulle man vara lite krass, så går det ju bussar åt det hållet, det gör det knappt, ut till industriområdet, är det 2 bussar/dag…ish.

Nå, och detta i sin tur gör ju att, om det nu har snöat en hel natt så väljer vi att gå till höger ut från grindhålet, för där vet vi att det är fri väg, men återigen, tråkigt, man blir less att se samma vyer, dag ut och dag in.

Tillbringade nån timme eller två, med att leta efter dom röda julgardinerna igår. Jaja, jag fick då städat i en garderob, och rensade ut lite, sålde 4 panelgardiner och en påse med skräp blev det 😀

Till slut hittade jag dom, i en liten jäkla förvaringslåda som är så liten att jag inte vet varför jag ens öppnade den. Jag hade ju aldrig gissat att dom skulle ha rymts i den. Men tydligen gick det, för där låg dom. Och nu sitter dom uppe i matrummet:

Och även i teverummet:

Nåt mer har det inte blivit än, men det lär ju komma!

Jag hittade även nåt annat, i jakten på dom röda gardinerna, och blev jätte nostalgisk, ett kort ögonblick, det var ju såna här jag skrev om igår:

Men då jag öppnade lådan, så blev det en liten besvikelse:

Inga glödlampor! Googlade och hittade en sida där lamporna kostar 1200:- och näää, det betalar jag icket. Då får dom kulörta ljusen vara ett minne blott och vi sätter upp en vanlig ljusslinga med mååånga ljus i, för mindre än en fjärdedel i pris.

Nu är grävmaskinen här utanför igen, fattar inte vad dom håller på med. Gräver hål, täpper igen, väntar nån vecka, kommer och gräver hål och täpper igen…och så vidare.

Och hann inte mer än reflektera över det så hade dom gjort färdigt och åkt härifrån :O

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Är vi bäng i skallen, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 november 2019 kl 09:50, Bli först att kommentera

Ni kommer ihåg jeansen jag beställde som tyget gick sönder på, efter 2 dagar, dom som kostade 199:-? Dom skickade jag tillbaka igår, och det kostar företaget 140:-.

Nu ska jag mejla dom kopian på frakten så jag får igen dom pengarna. Men jag kommer inte att kunna låta bli att fråga dom om det verkligen var värt det.

199:-, är värdet på jeansen, eller det var värdet innan alla hål, dagsvärdet borde vara 0:-, fast man kan ju ta rätt på nåt ben och sy en liten påse, kanske, men påsen lär man inte kunna bära saker i om man inte vill riskera att tappa grejerna efter vägen, i alla fall om man bär nåt tyngre i den.

Så jag tänker fråga hur dom egentligen tänker, jag vill inte ha dom där jeansen även om jag skulle ha fått dom. Och jag tillåter mig själv att gissa, att ingen annan, vill ha dom heller, så hur kan det bära sig att få igen skiten? Det går över mitt huvud!

Hittade det här då jag gick igenom gamla mejl, och det är en skylt som Theresé fotat, eller åtminstone hittat på nätet,och skickat till mig, way back, och den lägger jag ut, apropå saker som går en över huvudet 😀

Fattar ni nåt?

Kanske ska bifoga bilden med kopian på frakten 😀

Åke stötte på grannen härom veckan, han som råkar ha sitt köksfönster mot vårat matrum och av den anledningen så har han noterat att det står nån i fönstret…våran Bengt. Och han sa att han tyckte att killen i fönstret såg mager ut.

Jag sa till Åke att förmodligen tror han att vi är helt bäng i skallen, som har ett skelett ståendes där, men, sa jag, vad kul det hade varit om Åke hade svarat: ”Vilken kille, vi har ingen som står i nåt fönster? :O Sen skulle han ha visat upp en smått förskräckt min, och bara vänt på klacken och gått hem, hahah…

Ha en fin tisdag och tänk på att det kan vara halkigt på sina ställen!

Det är INTE roligt, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2019 kl 08:49, Bli först att kommentera

Det är inte roligt med halka, men jag är ledsen, att se dom som halkar, kan vara en smilbandshöjare 😀

Vet inte om jag delat detta förut men då är det bara att hoppa att se på det. Kan tillägga att jag själv besitter en hel del erfarenheter av både ”halka och snava” situationer.

Det roliga är inte att någon ramlar, men hur man försöker upprätthålla nån typ av balans, det fäktas med armar och ben, det slängs saker och det trippas på tårna, i desperata försök att hålla sig upprätt. Skam den som ger sig!

Känner mig lätt okoncentrerad på mornarna, vet kvällen innan, vad jag ska blogga om, ibland kan jag tänka hela stycken, hur jag ska skriva, sen slår jag igång datorn på morgonen, och TJOPP, så var det som att börja på ruta ett…tomt, nada, kommer inte ihåg vad jag tänkte på.

Detta är dock ingen nyhet, så har det varit sedan jag började blogga för snart, 10 år sedan…WOW!!! 10 år är inte dåligt 😀

Och jag har fått tips på hur jag ska göra, skriva ner stödord, blablabla, och jag vet, det är jättesmart, men jag tror ju, varje dag, att jag ska komma ihåg det i alla fall, hopplösa människa 😀

Nå, ett som jag brukar göra, är att ta kort, spara bilder på skrivbordet och där kan jag ibland hitta den där lösa tråden, som jag försöker komma ihåg. Men så var inte fallet idag, däremot kan jag bjuda på ett litet skämt, så här på tisdags morgonen:

Jag vet nu, vad jag tänkte skriva i söndags…Åke fick in 7 rätt på V75 i lördags, visst har ni hört om det förut? Jo, han har vunnit några gånger nu, tyvärr var det en andel så någon jättesumma blev det inte, men nästan en tvåtusing, och det tackar man ju inte nej till.

Och med detta önskar jag er alla en fin tisdag!

Vi hjälpte till att forsla bort…liken!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 oktober 2017 kl 09:23, Bli först att kommentera

Det tvärblev vinter…bara så där. Vilken tur att vi brukar ligga snäppet före och bytet till vinterdäck är redan gjort. Lite skrämmande då man läser hundra inlägg om frågor på vart man kan byta däck, och det igår, då snön redan är här, och man skyller på att man blev överraskad…jojo, lite 08 varning på den 😀

Nån kommenterade och skrev att han tyckte att då kunde bilen stå hemma, för det är inte enbart för ens egen del, saker kan gå illa, man utsätter andra för risken att bli påkörd av en med sommardäck…sant!

Sen tänker jag att det är inte enbart snön som är hal, halkan kan komma långt innan, så varför vänta? Spara på vinterdäcken en vecka, mjae, så snål behöver man väl inte vara. Jag tror att det handlar mer om att idas göra saker, man skjuter upp det och tror i sin enfald att däcken byter sig själv, eller att det kanske inte blir en vinter i år, jag menar, vi hade ju ingen sommar heller 😀

Winstone var då överlycklig och sprang runt och käka snö, precis som man gjorde som barn, ut med tungan upp i luften och försökte fånga flingorna…ja, inte hunden, han äter direkt från backen, fast är det riktigt stora lapphandskar så kan han göra försök att få in dom direkt i munnen.

Jag hade den underligaste drömmen nu på morgonen (ja, då jag fortfarande sov), min chef som sitter på kontoret, ville ha min och Åkes hjälp. Vi åkte dit och ute på gården, sopade hon undan lite snö och där, under isen, låg det uppradade flera skelett. Hon ville ha hjälp att forsla bort dom, och att vi skulle se vad ”någon” hade gjort med kropparna. Hon var inte inblandad i detta.

När vi höll på som värst sa hon att en kille på jobbet hade snackat skit om mig. Ok sa jag, lite frågande. Ja, du ska få höra vad han sa…han sa att du kallade honom för bitch.

Alltså vad får man allt ifrån 😀 Och det var väl inget skitsnack, jag tycker hellre att det låter som om jag inte var riktigt snäll, mot honom 😀

Drömmar är dock kul, förvirrande, påhittiga och underhållande, synd bara att man inte kommer ihåg alla man drömmar, eller…det kanske är, lika så bra. Hoppas på en fin torsdag för er alla!

Passa er, för löv & ler halkan!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 oktober 2017 kl 08:53, 2 kommentarer

Nu ska man passa sig för löv & ler halkan. Jag höll på dra på arslet 3 gånger igår, under promenaden med Winstone. Inte ute på asfalten precis, men dom vägar vi går, utmed Tvärån, där var det minsann förenat med livsfara. Jan A kommenterade på FB att det var bra träning inför vad som ska komma, och ja, man kände lite att det sitter i benmärgen, att försöka parera då fötterna glider 😀

Då jag skrev det där kom jag plötsligt ihåg då jag en gång för flera år sedan, skrev i ett blogginlägg, att jag hade gått ner i en ofrivillig spagat, och VK, saxade just den meningen och la ut i papperstidningen, hahaa…jojomensan!

Jag hamnade på Avion, lite tvärt, igår, hade lovat att låna ut bilen till ett par utan dragkrok på sin bil, så där fotade jag ett litet hotfullt moln…och då körningen var klar, blev jag bjuden på en cappuccino uppe på Waynes, aldrig fel 😀

Och idag vet jag att mamma ville att vi skulle ses, jag kanske skulle fråga henne om hon vill bli bjuden på lunch, jag kan fixa en hemma lagad quesadillas, och sedan kan jag fråga henne om vi ska kika förbi, inne på Pryl 1900, ett ställe jag aldrig varit till, men dom verkar ha mycket roliga saker där. Hm…ska fundera på saken!

Jag kallar Eloise för kontors katten på Instagram, hon ligger ju allt som oftast här på soffan, bredvid mig. Och där har ju jag ”mitt” lilla kontor. Papper, musmatta, mus, mobil och igår, min nya lur, hon såg ju verkligen arbetsam ut, eller kanske lite lätt överväldigad, över alla samtal hon blev tvungen att ta 😀

Det skrev jag nu…och plötsligt hinner jag se en stor fågel komma rätt mot rutan och *PANG* så körde den in i den…FYYY, jag blev så rädd av smällen och Winstone hoppade upp från sin sovande ställning. Så obehagligt…men den klarade sig i alla fall, jag var nyss ut och kikade vart den landat och den blev lite stressad då jag kom så jag vände på klacken, dom kan behöva några minuter på sig för att kvickna till.

Nå, nog om detta, nu vill kontors katten ha mat, och jag ska väl ta och göra mig i ordning för en ny dag. Hoppas på en bra sådan, för er alla!

Nä, det blev ingen ny soffa, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 oktober 2017 kl 07:58, Bli först att kommentera

Jag gjorde fönstret på insidan i teve rummet igår, och nä, jag beställde ingen ny soffa eller tv, dom sakerna får hänga med ett tag till, men man känner sig som nöjd då man fått ta bort lite skräp:

Och som vanligt flödade fantasin och jag kom på att en tavellist i köket, säkert skulle få plats, och se, det fick den:

Nu kunde jag avlasta den andra hyllan lite och kryddburkarna blev mer överskådlig. Sen är det väl detaljerna, som gör det mesta, eller vad tycker ni? 😀

Jag hade kaffebesök på eftermiddagen, Ullis tittade in, mycket trevligt och det var så längesedan vi träffades, så vi har redan planerat in en liten utflykt, för nästkommande vecka…nice!

Åke satte på vinterdäcken på Audin, med andra ord, 1 bil redo för vad som komma skall. Nu kan man ju ändå hoppas att det dröjer, men bäst är det ju att vara förberedd. Bussen ska ställas bort för vintern, så jag ska väl så sakteliga börja tömma den, tänker att lite varje dag, skulle kunna vara en plan. Så jag börjar väl idag…med nåt litet.

Niccos resa fram och åter till Boden, gick bara bra. Mamma/mormor, var som orolig, och hann ringa 3 gånger innan hon tog sig iväg i lördags. Har hon vinterdäck, tänk om det är halkigt…nu varnar dom för frost i heeela landet…hon kör väl försiktigt, när åker hon, när ska hon tillbaka…du vet väl att det är värst på kvällen och morgonen…
Nå, så jag tänker att jag får ringa henne idag och säga att allt gick vägen, så behöver hon inte tänka på det nåt mer.

Idag är det jobb som hägrar, men dessförinnan tänkte jag försöka fixa en 60 års present, jojomensan. Jag har mina planer för vad det blir, men jag måste dubbelchecka nu, att det blir rätt, så ett besök på Avion, står på the do list, today! Önskar er alla en fin måndag!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2017 kl 08:38, Bli först att kommentera

Från plus tio till minus fem, på en dag, eller kanske ett dygn, det är som aprilväder. Fast det ser ju ut att kunna bli soligt idag och då tror jag att vi kommer upp på plus sidan, härligt, trots att det är lite galet också, jag menar, vi är i mitten på februari…februari 1999, var det -33 grader, nån dag där, mitt på hållet. Det kommer jag minsann ihåg, för då skulle Theresé till vårdcentralen, och jag ville helst inte gå ut med Nicco, i den kylan. Hurven!!!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde då jag stängde dörren efter mitt arbetspass igår. Och jag klarade mig nästan, men bara nästan, ohalkad,ända ut till garaget. Men då hade jag ett litet ärende till soprummet, och ja, det var asfalt utanför dörren. Det är ohalkigt!

Jag öppnar dörren, lampan därinne har en fördröjning så dom första 2 stegen tar jag i kolande mörker. Och där, mina vänner, på golvet, precis där man sätter ner fötterna, är det en osandad halkbana med lite vatten på, så gissa vem som gjorde världens vurpa?

Här hittade jag den

Sen vet i tusan hur jag klarade av att få en liten bula på vänster sida av knäet, och på den högra sidan, ett blåmärke som är typ, 6cm i diameter…ehh, det måste ha varit en vurpa med tvist. Inte nog med detta. Hur eller kanske varför, måste man ta stöten, med det ben som är ”friskt”, varför inte ta det sämre benet som redan är åt skogen, tänker jag. Och inte blev det bättre i min onda arm…nejdå!

Jag mejlade i alla fall kvartersvärden, igår kväll, för tänk, hemska tanke, om nästa människa som kliver in där, inte faller lika mjukt som jag ändå, kanske gjorde, ojoj, det kan gå illa. Så där ja, då tycker jag nu att jag halkat färdigt för det här året. Jag lyckades ju även med det konststycket i lördags, då vi gick över till Lundalogén.

Glasögonen flög iväg och Winstone var uppe i ansiktet på mig innan jag landat, och undrade förstås vad jag höll på med för rolig lek.

Vet dock inte vad jag ska skylla på, det var då inte halka då, fast något knöligt underlag, så, ja, ett feltramp. Men med mjukare underlag än ett betonggolv 😀

Bilden finns på pinterrest.com

Jaja, det kunde ju ha varit värre, faktiskt. Idag ska jag till sjukgymnasten, undrar just vad han kan visa mig för övningar, ner på knä, tar jag mig inte, hahaa…inte med det blåmärket och onda knäet, inte kan jag heller använda det andra benet, som man ska, ja, som sagt, vi får väl se vad han kan hitta på.

Jag fick mig då en överraskning då jag kom hem igår, kaffet var kokat och på bordet stod ett litet konstverk:

Nicco hade fixat och trixat med marängbotten, tårtbotten, lemoncurd och annat gott, inte alls dumt 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tjopp tjopp så var den gjord

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 december 2016 kl 11:51, 2 kommentarer

Det var det, det…tjopp tjopp så var julafton gjord! Vi tog det precis så lugnt som det var tänkt från början. Vi var hemma, gick enbart utanför dörren för Winstones skull, och det var lite med fara för ens egna liv, med tanke på halkan. Att jag hade broddar, såna där små, som bara sitter därfram, hjälpte föga. Men jag klarade livhanken!

Vi åt julmiddag i matrummet:

Och Åke fick dricka en Jungfru snaps medan jag tog mäskdrängens. Den var god, faktiskt, I övrigt tyckte jag nog att den ekologiska prinskorven, samt kalvsyltan, var det godaste på bordet.

Sedan avrundades middagen, med julklappar, jag fick dessa döskallar, av Åke, som ska läggas i frysen och sedan i glasen, coola va?

Och sedan hade min käre make köpt mitt favvo märke till smycken, med andra ord Thomas Sabo, och dessa ska ju in på mitt armband, nu med 2 stoppar, så kulorna kan separeras:

Så fick vi helt oförhappandes var sin klapp från en fin kille som bor här i stan, jag, 2 katter, och det borde ju rimligtvis vara Enya och Eloise, samt en disktrasa med en katt på…jättefina!

Och Åke ska få testa kaffe med hasselnöts smak, det kan han behöva 😀

Nicco fick också en klapp av killen, men den får hon öppna till veckan, då hon är hemma igen.

Min klapp, smyckena, blev sedan orsaken till städning i kökslådor, och nu menar jag verkligen städning. Ni vet, man har såna där lådor där man vräker ner grejer, tillfälligt (tror man) för man har ingen annanstans att lägga dom, och sedan växer lådans innehåll till det bara blir jobbigt att öppna den för man vet ändå inte vad som ligger där, vi har 2 såna lådor under arbetsbänken…nu genomsökta, rensade och till snyggade, men armbandet fanns inte där.

Jag blir galen…på mig själv. Jag VET nämligen att armbandet låg i en skål uppe på mikron, den har även legat i en skål här i tv rummet, men nu, då man ska ha det, så verkar det ha gått upp i rök. Nåja, jag får röja mer, det hjälps inte. Jag har säkert lagt det på ett sånt där bra ställe, så jag skulle veta vart det var…typ.

Kvällen tillbringades framför teven, vi såg Chevy Chase fira jul och Gremlins…fast innan den var slut, gav vi upp och gick i säng. Och tänk, i morse steg vi upp först vid halv tio, med andra ord en välbehövlig sovmorgon, det var längesedan jag fick sova så länge…skönt!!!

Önskar er alla en trevlig fortsättning på julhelgen!

Ingen vet, vad som komma skall

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2016 kl 08:21, Bli först att kommentera

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om överlevnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna förväntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt överlevnadsökning blir medellivslängden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedömningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prognoser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medellivslängden i framtiden. Minskad dödlighet bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livslängden ännu. Hur riktiga olika beräkningar om framtidens överlevnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!

Etikett: halka

Nix pix, nu är det kört!

Jag hatar mest eller gillar minst…

Är vi bäng i skallen, eller?

Det är INTE roligt, men…

Vi hjälpte till att forsla bort…liken!

Passa er, för löv & ler halkan!

Nä, det blev ingen ny soffa, men…

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Tjopp tjopp så var den gjord

Ingen vet, vad som komma skall

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se