Etikett: Granngården

Satt som en smäck!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 juli 2019 kl 08:17, Bli först att kommentera

For till Granngården och köpte blommor, i hettan så gav jag mig själv ingen tid, utan tog det som låg närmast till hands, in på Preem hämta paket, vidare till Kvantum, där jag hade tänkt köpa party is…fanns inte!

Så ringde mamma och undrade om jag skulle komma dit och dricka kaffe, så jag tog med ett paket Nicco fått hitskickat, levererade det till henne, parkerade och gick till mamma, Bosse och Eivor, mammas kusin, som var där.

Vi satt ute under eken (inte riktigt en ek, men ett träd) och doftade på blommorna. Drack kaffe och surrade lite grann.

På hemvägen dök jag in på Stor Coop´n, där vet jag att dom har party is…hade dom inte, disken var absolut tom, kan det ha med värmen att göra, månntro? Jaja, jag får göra egen is, fast den är ju betydligt mindre, svårt att fylla upp en hink med det, men jag gör så gott jag kan.

Planterade blommorna (nej, jag är ingen expert på det):

Ölen till maten satt som en smäck:

Åke drack mjölk, så han får inte vara med på bild!

Satt ute tills vi blev less, inte på grund av kyla. Jag letade efter bilder i arkivet på vårt fågelbad, och föll över detta stycke och bild, kan ju inte låta bli att lägga ut den igen, vad vi skrattade efteråt 😀 Står att det var 2 år sedan men det stämmer ju inte idag, utan det är idag, 4 år sedan, året var 2015.

”Vilken cirkus det blev då jag, för snart 2 år sedan, skulle ta ut Winstone en sista sväng för dagen. Kommer in här på gården, han springer bort till fågelbadet, ta något från gräsmattan och vill först inte komma då jag ropar, men till slut så.

Han springer upp på trappan och tuggar frenetiskt på något. Ähhh säger Åke, det är en pinne. Jag plockar ut ”pinnen” ur munnen, tittar på den, men tycker nog det är en konstig pinne. Helt plötsligt ser jag att det är ben på den, är det en groda frågar Åke samtidigt som jag hurvas och slänger iväg, det ihop-torkade djuret.

Går upp och pratar med Nicco, om dagen, jag berättar om fyndet därnere och hon vill se vad det är för nåt.

Vi går ner, jag tar två pinnar och lyfter upp ”grodan”, vi står och skärskådar den och plötsligt får vi se vad det är för något… en liten fågelunge, åhhhh säger vi i munnen på varandra, det är en liten fågel.

Jamen hallå, snacka om att man kan ändra sig. Först håller man på kräkas över att man tar på, vad man tror är en torkad groda och sedan låter man som värsta babysnackaren då man ser att det är en död fågel, ojoj, vart är världen på väg. Fågel var förövrigt inte ett dugg gullig, den ser ut som en forntida fossil, eller dinosaurieunge, typ T-Rex:

Nu blir det kaffe, tror jag ska passa på och gå ut nu, sen lär det bli skuggan som drar, gissar jag. Efter den kommande kvällens testning av vinet och kanske lite annat, kan det hända att vi får se liknande resultat, som på den avslutande bilden…tagen för 1 år sedan, vem vet :D. Ha det gott, allesammans!

Ingen tvingar då mig, i alla fall!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 april 2019 kl 09:38, Bli först att kommentera

Vad tror ni om det här?

Ja, det var säkert just så här, eller det var kanske mer vanligt då, än det är nu. Jag resonerar som så, att jag vill inte bjuda på nåt som ingen vill ha, utan jag ställer hellre fram 3 olika saker eller 2, och alla äter.

Dessutom undrar jag, om dom som säger detta, tänker på hur mycket dom själv inte gillar. Kan ju vara svamp, lök, nån krydda, pölsa, isterband…ja, ni fattar, och nu råkar det då vara så att denna person hatar blodpudding, och det är precis vad som ska ätas just idag, vad tror ni då att den vuxna människan gör?

Mja, förmodligen tar han/hon nåt annat. Men hade dom varit barn, hade dom antingen fått lov att tugga i sig eller fått vara utan…knepigt. Varför ska man bli tvingad att lära sig att äta vissa saker, då man ändå, som vuxen, kommer att rata det?

Jag kan väl tycka att man ska smaka på maten, och gillar man det inte, då slipper man. För det är då f-n ingen som ska tvinga mig att äta nåt som får mitt nackhår att resa sig. Borde väl funka likadant för barnen, eller? Nån annan kanske vet nåt som jag inte fattat? 😀

Radio Västerbotten hade upp en fråga för nån dag sedan, vad man hade för favorit fågel, och jag svarade att alla ugglor är coola, men ljudet från en storlom, en sensommar kväll, är både magiskt och lite kuslig, här kan ni höra den:

Var på Granngården igår och köpte en fröautomat till våra gårdsfåglar, Åke noterade att gråsparven satt där i morse, det var ett tag sedan, dom gillar frön. Och jag tror att jag egentligen, gillar alla fåglar, möjligtvis så är måsen något störig med sina skrattande skrik.

Önskar er alla en fin tisdag och valborgsmässoafton! Här firade vi valborg för 4 år sedan:

I-Lands problem!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 september 2017 kl 08:25, Bli först att kommentera

Vi, jag och Nicco, åkte till Plantagen igår, vad mycket dom har där…och konstiga, annorlunda, coola, blommor finns det också. Jag fick med mig 2 stycken hem, kolla bara:

Och Nicco köpte en fallskärmsblomma och denna lilla tingest samt murgrönan:

Fin! (Nicco foto som jag lånade från Instagram)

Det enda tråkiga i det här huset är att fönsterbrädorna är inte skapta för några större blomsterarrangemang. En liten bräda in mot fönstret och en med perstorpsskiva som ligger utanför, men dom är som inte i höjd med varandra, man kan inte måtta in en blomma tvärsöver, då vickar den, hm…

Jaja, i-lands problem, kan man kalla det.

Apropå växtligheter, kusin Anna visste minsann vad björken utanför Granngården är för nåt… en, tadaa… blodbjörk. Ja, visste och visste, skrev hon, hon körde på magkänsla, det finns blodek, så varför inte blodbjörk, och sen kollade hon Google, och visst stämde hennes gissning in 😀

3 plusgrader var det igår morse då Åke klev upp, känns som om man får förbereda sig för minus snart. Eller så hoppas vi att det ändå är någon månad bort, jag menar, vem har bråttom.

Idag ska jag kaffedejta en gammal jobbarkompis, hon har sin arbetsplats några stenkast från oss så då är det väl ett alldeles ypperligt tillfälle att besöka Ullas för en kaffe 😀

Och i eftermiddag blir det då äntligen veterinären, för Winstone. Han ser dock bättre ut, men det retar fortfarande i örat så det är lika bra att dom får kolla in där och se vad det kan vara.

Hoppas på en bra dag för er alla!
Bild hittad på pinterrest.com

Vi vet nåt som ni inte vet…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 september 2017 kl 08:19, Bli först att kommentera

Nicco kände plötsligt att hennes fingrar blev åt det gröna hållet och ville åka till Blomsterlandet för att kolla in lite växter. Så det gjorde vi!

Och växter fanns det, fast inte riktigt vad hon letade efter, och det fanns mer saker där, fruktansvärda, hemska grejer som flaxade omkring, både inomhus och där ute. Ni vet, dom där förklädda varulvarna, som ser så fina ut, fast dom egentligen har både huggtänder, laser syn, och sylvassa klor på vingarna…jag fick en på bild…

*kräkreflex*

Och ja vi vet att dom är fin, men vi vet nåt mer som inte alla andra vet…dom är mästare i förklädnad 😀 Känner inte ni rysningar då dom där kommer med sitt flärpande ljud och vill helst hugga dig i hårbotten, för det är dit dom ska, och lura in sig i håret..huvva!!!

Nåja, vi klarade oss helskinnande denna gång och åkte vidare till Granngården istället. Men nej, dom hade inte heller vad hon sökte, däremot såg hon nåt som vi inte reflekterat över, förut. Där utanför…är detta verkligen en björk?

Stammen ser då ut dom en björk, men bladen…är den sjuk eller ska den se ut så där, månntro? Lite cool i alla fall!

Jag och Winstone gick runt Umestan igår kväll och där kan man också förundras över växtligheten, hur fasen kan det se ut så här, på bron…flera meter från andra växter, det är ju ingen gräsmatta under betongen/asfalten:

Jag fattar nada!

Idag blir det veterinär besök för Winstone. Det började jäklas i ena örat, där i fredags, det har det gjort förut, och alltid gått över, men nu är han märbart irriterad. Efter lite googling av Nicco så kan vi gissa på en öroninflammation eller dylikt…jaja, det är ju bättre att en veterinär får kolla på honom, dom som vet hur ett öra ska se ut. Jag ser ingenting…päls…

Önskar er alla en fin måndag!

Fort var det gjort

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 april 2016 kl 08:34, Bli först att kommentera

I onsdags, gjorde jag slag i saken och satte om tomatplantorna:

Det blev även en vitlöksklyfta, en kastanj nöt och en torkad Avokado kärna som förmodligen inte blir nåt överhuvudtaget, men jag tänker att ibland, sker mirakel 😀

”Gammbossen” hämtade upp mig igår och vi for på Granngården och kollade in sortimentet. Jag kunde inte låta bli att köpa en påse med vanlig gul lök, så nu ska jag testa det också. Jag blev så sugen då det stod hur gott det är med en nyskördad lök, med lite mildare smak, blablabla och där var jag såld. Lök ÄR gott!

Sen köpte jag lite hönsgödsel till rabatten, och en tovutredare att använda på Winstone. Tyvärr såg jag inte att grejen är vänd åt fel håll, åtminstone för mig. Jag borstar honom vänd från mig, nu måste han stå mitt emot och då får han koncentrations svårigheter, jag känner honom. Nå, jag fick bort lite grann i alla fall och tänker köra lite idag med.

Den här bilden tog jag den 31/3:

Och den här, igår, alltså 8 dagar emellan, det händer mycket på kort tid. Och idag ser det ut att bli en utesittar dag, härligt.

Och ännu härligare, jag slipper komma på vad vi ska ha till middag, vi är nämligen bortbjudna till Jan A och Ingegerd, ikväll, kan det bli bättre än så 😀

Jag lyckade fånga Eloise på kort, för några dagar sedan, hon har aldrig stått så här förut, och ser verkligen påkommen ut då hon tittar på mig:

Sen fångade jag mig själv på kort också, igår, då jag fipplade med mobilen, det får bli månadens selfie 😀

Önskar er alla en trevlig lördag!

Mäktigt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 april 2016 kl 09:01, Bli först att kommentera

Nu håller Tvärån på rinna över:

Mäktigt! Som han sa, en av våra grannars grannar som jag stötte på igår. Jo, naturen är kraftfull på så många olika sätt,

Jag sa till Helena, då vi träffades i tisdags, att jag inte påverkas av vädret, har aldrig gjort det heller. Och samma sak i förrgår, då jag och chefen satt och pratade. Trist med regn, tycker ju många, medan jag gillar regn, smattret mot fönsterblecket, man kan kura i soffan.

En mindre sidoeffekt är att det inte är lika kul att ha hund, just då. Men sen sa jag, efter regn kommer ju solen. Och tänk, den där härliga upplevelsen då det varit lite småhuttrigt och gråmulet, sedan brakar åskan lös, med blixtar och dunder, vilket skådespel det kan vara, och har det varit kallt, innan åskan, så kommer den ju med värmen, och då får man fortsätta njuta av annat väder…kan ju inte bli bättre 😀

Tänker på en sensommar då jag, Åke och Theresé var uppe i stugan, Nicco var inte född då. Vi satt väl ute, där vid midnatt och började fundera, vad tusan det var som syntes borta vid berget. Såg ut som en rejäl skogsbrand. Vad skulle vi göra?

Det var ändå något lurt, så vi tog bilen, och körde upp till berget, kommer över krönet och där lyser solen som var på väg ner men som nu skulle upp igen. Den var verkligen eldig. Och snopen, kände vi oss, men tur att det inte var en riktig eld 😀

Nu är träningspasset för idag, avklarat, även frukosten och Winstone väntar på en promenad, sedan ska jag och ”gammbossen” shoppa loss på Granngården, jodåsåatt…vi kan roa oss. Ha det gott, allihop!

Det går framåt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 januari 2015 kl 09:30, 4 kommentarer

Mitt första möte eller handhavande med en dator, hade jag då jag var 15 år och gjorde min pryo på Rune Johanssons marknad, på Haga. Där blev jag snabbt insatt i hur man lade in kunder som hyrde filmer och hur man sedan tog bort filmerna som återlämnades. Min SO lärare (minns inte namnet just nu) kom förbi och imponerades av mitt hanterande av datorn, som om jag aldrig gjort något annat.

Men…det var nog inte så jädrans svårt som man kunde tro. Och hur snabbt har inte tekniken gått framåt. Internet skulle dröja x antal år till, innan jag ens hörde talas. Jag gjorde också en praktik på gamla Lantmännen (numer Granngården), och dom hade hela sitt lagersaldo inne på datorn. Där fick man också kika in, om det var något man sökte. Till exempel priser, eller om varor fanns på andra ställen, att kunna ta hem.

Sen fick vi då internet, hemma, och Theresé fick sin första dator och kunde surfa ut på nätet. Helt otroligt, jag var lite rädd för det där. Trodde att datorn, typ kunde explodera eller ställa till med ett elände värre än döden. Fast sakta men säkert vande man sig med än det ena och än det andra. Nu sitter man här och knappar, söker info, anmäler sig till saker, betalar räkningar och allt vad det kan vara, helt otroligt.

Men man är ändå bara och rör i ytan på allt man säkert skulle kunna göra. Så världsvan är man ju inte…än. Detta hände sig för bara 3 veckor sedan.

Jag skrev ju in Pinterest.com, en kul hemsida med tips på roliga och annorlunda saker man kan göra. Så fick jag ett mejl från Theresé, i ämnesraden stod det, gå med mig i pinterest. Jag svarade henne snabbt, och precis då jag klickar på skicka, ser jag att det är Pinterest som avsändare, inte Theresé.

Men det hade redan gått iväg, trots att jag försökte klicka på alla knappar jag hann med. 2 nanosekunder senare, får jag ett mejl från Pinterest, i ämnesraden: Behöver du hjälp? Haha, ja se där, vad trodde jag nu skulle hända, egentligen, varför försökte jag stoppa mejlet, skulle datorn ha fått eget liv och jag skulle hädanefter vara styrd av alla kommandon den skulle ge mig…njaeee, skulle inte tro det va. Hoppas på en fin lördag, för er alla!

En liten fadäs

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 juli 2014 kl 06:19, 4 kommentarer

Jo det gick väl helt ok att jobba igår och sedan hem, byta om, byta bil och dra vidare till Åheden, där det nu var Jan B som skötte grillen, och ingen annan. Kerstin däremot, stod för potatisgratängen, salladen och allt runt omkring, och maten ni…den var försvinnande god, ni ser ju själva:

Hahaa…oxfilé eller fläskfilé, det var bara att välja vad man ville ha. Kerstin och Jan B var uppe på fötterna och servade med än det ena och än det andra:

Efter ett tag blev det ett väldans hallåande, vad såg nu Åke:

Jo dessa moln, med smått annorlunda utseende:

och det dröjde inte länge innan dom första dropparna föll, inget busväder, utan ett stilla regn, tur att man ändå, kan sitta ute där, under taket:

Här har ni dom mobila grabbarna i full färd med att kolla in Jan B:s nya mobil:

Kerstin berättade om en lite fadäs hon varit med om. Hon hade haft inne sin Volvo -89:a på 13 000 mila service, och killen blev så begeistrad över det fina skicket på bilen, så han vill väldigt gärna köpa den…jaja, det där erbjudandet har hon fått av andra med, det är inte så mycket slitage på bilen och därför är den i fint skick.

Nå, 3 dagar senare är hon inne på Granngården, kommer ut på parkeringen och får se stora rostangrepp på skärmen, hon går fram och kan till och med dra bort en stor flaga, hon står och håller i den och undrar hur i hela humhum, detta hade kunnat ske…på 3 dagar dessutom. Hon fattar absolut ingeting och står där och svär i det tysta, så får hon se…det är fel bil, hahaa…hennes står en bit bort. Jojo, så kan det gå! 😀

Det där kan även hända den bästa, jag vet ju det, jag har själv gjort en liknande sak. På den tiden Ugglan köpcentrum fanns. Jag, Åke och Theresé, var flitiga besökare där, en kaffe brukade vi ta, som nöje och mycket saker att titta på.

Detta var en vinter, mycket snö, vi hade en grön Volvo, kommer ut från Ugglan, jag går fram till bilen och börjar gå runt och sparka loss snön på alla stänkskärmarna, när jag kommer runt till den tredje skärmen så hojtar Åke att det är fel bil, hahaha…jo, det fanns en till, med likadan färg, två bilar bort…skämmigt, men nu vet vi att det finns fler som gör samma sak 🙂

Classe Ohlssons kaffe bjöds det på och tårta till det, eller hur var det nu, hette det Clas Ohlssons kaffe eller var det Classic, hm…jag tror det var det sistnämnda 🙂

Vi åkte hem vid halvtio, en annan har ju en till arbetsdag idag, och det kändes halvknäckande att stiga upp i morse, men nu sitter jag ju här…igen. Hoppas på en fin dag för er alla, det hade då jag tänkt ha.

En very nice dag

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2014 kl 08:09, 5 kommentarer

Hade jag nå tur igår då, Tina undrade om jag ville hänga med till Äggboa, och införskaffa några såna där vita hårda saker, och vem tackar nej till det. Hon hämtade upp mig för vidare färd dit ut:

Jag passade även på att köpa en säck med björkved… kan alltid vara bra att hitta… om man blev sugen på att elda, sådär, någonstans.

På hemvägen undrade hon om vi skulle gå in på restaurangen bredvid Granngården och käka lunch, hon hade ju ett gäng med såna där kuponger, ät 2, betala för 1… och se, då blev jag bjuden på lunchen också, kunde ju inte bli bättre. Vi valde en kycklingrätt, och den var inte alls så tokig:

Medan vi satt där så fick jag ett sms från Preem, min nya väska hade inkommit så jag travade bara över vägen efter lunchen, och hämtade upp den, vad sägs om min nya… röda?

Efter hundpromenad så hämtade jag upp bloggpolaren Helena som åkte med ner på strömpilen, det blev kaffe, lite gluttande i affärer och sedan gick vi in och handlade på Ica, det var trevligt.

Hade brev i brevlådan då jag kom hem, Sally och Theresé hade tåtat ihop ett kort och lite presenter i, Sally hade gjort ett armband till sin mormor, och Theresé, som gått en kurs i silversmide, hade gjort ett halsband till mig, det var jättefint, och lite döskallar skickade dom med också:

På kvällen kom jag plötsligt att tänka på kaffet som Brälla och Lena bjöd på, till nyår… det var smaksatt med kardemumma, jättegott, och nu visste ju jag att jag hade kardemumma hemma, eftersom jag använde det till bakningen av semlorna.

Kokade först ”vanligt” kaffe till Åke och Nicco, som ville ha det, sedan slog jag på en stor kopp… det började koka upp, signaturmelodin till Farmen satte igång… och jag hittade inte kardemumman… den är som bortblåst. Man kan ju bli elak för mindre… och nu hade jag ju planerat att ha en krydda i kaffet, samt lite grädde… och då skulle inget få stoppa mig, så jag tog kanel istället… sådeså. Och hör och häpna, det vart ju jättegott, det med 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Storsopen är framplockad

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 december 2011 kl 09:28, 2 kommentarer

Vilket slaskande det är, och inte bara på backen utan även uppe på biltaken. En av nackdelarna med att ha en hög bil, hur fasen man ska få bort slasket som ligger mitt på.

Nu har Åke letat fram storsopen, och den når man nästan över Jeepen, problemet är att jag måste ju ta med den då jag åker på jobbet för hur skulle jag annars kunna komma mig därifrån om det snöat en hel dag. Nå, man får ta det för vad det är.

Jag såg för tre-fyra år sedan en inte alltför road chaufför som tydligen glömt bort det där med snö på taket.

Det var under ombyggnationerna vid Granngården/brandstationen, när dom skulle göra rondellen/cirkulationsplatsen. Det var lite berg och dalbana och bara enfiligt under en period. Vi får möte av en Volvo, som bromsar in och får all snö som legat på taket, över framrutan.

Det är inte lite snö heller och mycket tung sådan, hans vindrutetorkare får inte undan snön, trafiken rullar på framåt hela tiden och man kan känna hans panik. Han rullar ner sidorutan och hänger ut skallen för att förhoppningsvis få se en glimt av vägen och hur han ska köra. Snacka om att känna sig bortgjord. Och vilken tur han hade att han inte låg och körde 70/90, efter E4:an, det kunde ha slutat betydligt värre.

Idag är man ledig, känns inte helt fel. Jag ska bara ta dagen som den kommer, inte planera utan bara vara… tror jag, alltid dyker det upp något som ska fixas eller någonting annat jag kan göra bort då jag ändå inte har annat för mig. Hoppas ni får en bra dag i allt julstökande eller vad ni nu håller på med som mest.

Etikett: Granngården

Satt som en smäck!

Ingen tvingar då mig, i alla fall!

I-Lands problem!

Vi vet nåt som ni inte vet…

Fort var det gjort

Mäktigt!!!

Det går framåt…

En liten fadäs

En very nice dag

Storsopen är framplockad

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se