Vi, det vill säga jag och Åke, intog frukosten ute igår. Jag hade ett glas med kräm och mjölk i och Åke käkade en tallrik med Norrlands sommarfrukost/lunch…ja, långfil, förstås 😀 Och den store krigaren, Winstone, fick en liten glasskål med fil i, han med.
Jag brukar bära ut sakerna på en bricka, men alla som gjort det, vet också hur instabilt det kan vara…grejerna glider runt och risken att dom ska falla i backen, är överhängande. Jag bar porslinet och glasen på en skärbräda, funkade bra…på utvägen.
Nu hade jag lastat och skulle in med disken, kommer uppför trappan, och kan ni tänka er, mitt glas, med 1 cm av innehållet kvar, hoppar plötsligt över kanten och när en sak försvinner så där, så orsakar detta en instabilitet i skärbrädan/brickan/fatet, och att en eller annan sak till, sedan hoppar över kanten är inte alls ovanligt. Det hände nu också, Winstones glasskål, for iväg.
Jag hinner under denna nanotid, tänka att nu blir det att plocka glassplitter, jag skickar också iväg en svordom, och sedan kom dunken, men inget splitter…allt höll, dock så åstadkom, den där lilla kvarlämnade skvätten i glaset, ett kräm och mjölk regn, som nådde ända upp till dörrklockan, och dörren såg plötsligt impregnerad ut, alltså… hur???
Jag fyllde i alla fall vattenkannan och sedan vattnade jag dörren och bron, så risken för att det ska lukta surmjölk, försvann, Nicco undrade dock vad som hade hänt med dörren, där på kvällen, då vi kom hem från Gammlia…dörren ja, sa jag, det är en historia för sig 😀
Gammlia bjöd på fint väder, bilar i vanlig ordning, och vi hade med oss smörgåstårta som vi käkade som middag. Ber om ursäkt för suddiga, luddiga bilder, men min mobil, levererade inte mer än så här:
Och vi avrundade kvällen med 2 varv på stan.
Önskar er alla en toppen torsdag!
Senaste kommentarerna