Idag, för exakt 33 år sedan, så hade vi precis acklamatiserat oss och förstått att vi blivit föräldrar på riktigt. Theresé var morgonpigg och föddes strax innan 7, en fredagsmorgon. Till skillnad mot Nicco, som hann precis innan midnatt.
Nå, jag letade nu efter en bra bild att lägga ut på Theresé FB sida för att gratulera och hamnar på en sida där 2 kort ligger nästan under varandra. Ett på Nicco och ett på Sally. Och jag kunde inte låta bli att småle. Nicco har fått höra att Sally och hon liknar varandra, men hon kan inte se på vilket sätt, fast…hm 😀
Vi skickar i alla fall ett stort Grattis ner till Järlåsa och som sagt ett paket är på g, inga papperslappar, utan något man faktiskt kan ta på, och använda.
Nu har våra fönster kommit, alltså jösses, aldrig kan det bara vara 1, alltså en sak i taget, utan det ska köras ihop så man inte vet i vilken ände man ska börja. Det var ju inte jättebra tajmat. Och ingen avisering på att dom skulle komma heller.
Ponera att vi fortfarande hade suttit uppe i Malå, vart hade då fönstren blivit lossade? Knappast på nåt ställe där dom inte hade varit i vägen. När nu Öhman kom så hade vi ”bara” en buss i vägen och 4 bilar på gården. Och det ingick väl inte heller i hans jobb att måsta köra undan bussen före lossning, men han blev så illa tvungen.
Han tyckte också att jag skulle fota han och Åke, Åke som gammal Bilspeditionare och Öhman en gammal ASG:are, på samma gård och nu i sammarbete…typ:
Där på eftermiddagen tyckte jag att vi kanske skulle kunna få in Åke i Pontiacen och ta en liten sväng upp på Gammlia. Guess what! Pontiacen ville inte lämna sin plats, ingen av växlarna gick in, alltså *suck*, vad mer behövs, jag bara undrar??? Nå, Åke kanske var lika glad över det, det är inte tvärenkelt att röra sig och inte heller att sitta still.
Jag och Nicco tog Audin upp och fotade lite bilar så där tvärt, dom bilderna kommer här:
Senaste kommentarerna