Ny dag på västerslätt… och i övriga världen. Gårdagen försvann i ett nafs, men dagarna brukar ju bli så då man har fullt upp. Tre timmar på jobbet gick ju snabbt och sedan var det middag, kaffekokande, tårttopping och dukning.
Och inte att förglömma, paketöppning, men den var ju inte speciellt ansträngande för oss, det fick ju Nicco sköta om. Hon fick nu sina efterlängtade högtalare att koppla in till datorn, och det är inte något litet skit ljud från dom inte, jag sa, när han demonstrerade dom på affären, att spelar hon järnet med dom där så blir vi vräkt… från huset 🙂
Men jag kommer ju ihåg hur det var då man var ung, ursäkta, yngre, jag poppade så blomkrukan morsan hade ställt på högtalaren, hoppade ner i golvet och grannen längst upp, plingade på och undrade om jag kunde tänka mig att dämpa ljudet lite… hans fru hade jobbat natten, jojo.
Idag tycker jag höga ljud är extremt irriterande, jag vill, nummer ett, kunna prata utan att skrika, nummer två, är jag ensam, vill jag kunna höra om telefonen ringer eller om någon plingar på dörren, enda gångerna jag faktiskt vrider på… och ibland ganska ordentligt, är när jag tävlar, och kommit över mållinjen, då skruvar Maria på järnet, och gärna med Hurriganes i spelaren eller alternativt ZZ Top.
Nu beror lite av volymen på att bilen låter en hel del, så för att ens kunna höra något så krävs det att man skruvar upp litegrann. Och sen är det ju så, att man stör ju ingen annan just då, så det är helt ok.
Besiktningen av huset gick bara bra, han hade ritat upp alla sprickor som fanns för två år sedan och inga nya hade tillkommit, eller blivit större, så vi kan vara lugna. Han tog god tid på sig att förklara hur och varför dom gör det här och jag som trodde att det bara var källaren han var intresserad av, blev rätt så snopen då han skulle in i alla rum och lysa efter väggarna för att kolla sprickor i tapeter etc. Även där såg det bra ut, det finns en spricka uppe i Niccos sovrum, och vi hade ju precis nytapetserat där och efter två veckor var det en spricka ovanför fönstret.
Nu hade det varit en spricka på exakt samma ställe innan och ett hus har samma rörelsemönster så det var inget som förvånade, däremot sa han att bygget här utanför, var orsaken till varför det kom så fort och därför skulle vi kunna ta detta med försäkringsbolaget, men vem ids gorma över en liten spricka och hur stor skulle den ersättningen bli, nä, för mycket jobb för för lite ersättning. Värre hade det ju varit om det rört sig om spruckna kakelplattor.
Önskar er alla en fin fredag, själv jobbar jag eftermiddag så jag vet vad jag gör ikväll.
Senaste kommentarerna