Etikett: FB

Det finns ett hopp om framtiden!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 januari 2020 kl 11:29, Bli först att kommentera

Sitter och ser farmen…igen, ja jag vet, trams egentligen, men det är ändå nåt som lockar mig. Man blir grymt nyfiken på om man skulle leva kvar där så länge.

Det enda rätta, om man utgår från ursprunget, så skulle den rättmätiga vinnaren, vara den som kunde driva en farm, ensam. Men så är det inte, och har aldrig varit. Visst, vinnarna har ju gått hela vägen, och oftast har dom haft ett bredare kunskap om lite av vare,men i det stora hela, är det den sociala biten som spelar in.

Den man stör sig på mest, ligger hela tiden i farozonen. Men här går alla deltagare in i tävlingen med pakter som vardagsmat och den som går längst har paktat bäst. Det, mina vänner, tycker jag är det mest störande av allt.

Tycker det hade varit betydligt roligare att se på Farmen, om pakter och viskningar, var förbjudna, gör det och du åker ut, med en gång. För då skulle folk vara tvungna att lägga sina röster utifrån dom själva. Sen kan dom ju fortfarande välja om dom vill rösta med hjärta eller hjärna, men dom får stå själva, för sitt val.

Nåja, inget jag kan göra åt saken, så är det. Och jag kan själv välja om jag vill fortsätta se eller om jag byter kanal, haha, kommer aldrig att hända, jag är dedikerad att se från början till slut även om jag retar mig på innehållet, ibland 😀

Jag såg ett annat program också, och det berörde mig på en helt annan nivå. Sofias änglar, som var här i Umeå och byggde ett nytt hus till Fällskärmsklubben. Jenny Eriksson, var den som skrev till programmet, efter den tragiska olyckan, och det gjorde hon rätt i, dom kom hit och fixade i ordning ett bra ställe att vara på.

Nu saknas dock ett nytt flygplan, och vill man var med och bidra, liten eller stor summa spelar ingen roll, alla bidrag tas tacksamt emot. Då kan man om man vill, ta en bild då man hoppar, sen skickar man in den och kan ge en summa också, swishnummer till Umeå Fallskärmsklubb är: 1235830328. Bilden är på Jenny Eriksson , klicka på den så kommer ni till Facebooksidan med information.

Själv tänker jag skicka in en bild på nåt av alla Sallys hopp, och skänka en liten summa till just detta ändåmål.

La ut en annan bild i gruppen ”svåra föremål” igår, nämligen detta:

Och det är ju helt sjukt, vilken respons det blev. Så många som klickat på gilla knappen och en hel del kommentarer. Många som ville ha tag i en sån där dörrstopp, men jag kommer inte ihåg vart jag köpt den.

Jag hittade ett ställe att beställa den ifrån, Amerika, och för 16 dollar är den din, men du får nog betala frakt också.

Ledig dag idag, får se om jag ids göra nåt här hemma, eller om jag bara chaschar omkring. Tror jag ska idka lite pälsvård på Winstone, det kan han behöva.

Ha en fin dag, allihop!

Det gick med lite våld!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 januari 2020 kl 10:58, Bli först att kommentera

Frågade om Nicco ville träffas på stor Coop´n igår eftermiddag, och det skulle gå bra. Höll inte på att gå bra, då jag inte fick upp bildörren. Den hade frusit fast och jag hade missat totalt, att det faktiskt regnade ute.

Nå, man är aldrig dummare än man gör sig och bakdörren fick jag upp, så jag knixade in mig där och fick tag i dörrhandtaget på förarsidan och kunde utöva lite våld på dörren så den gick upp.

Verkligen skillnad på vädret idag, då solen skiner och det är cirka -5 grader:

Vi tog en kaffe på Coop fiket och surrade bort en timme. Jag har tipsat om en svensk serie från 2016 som jag nu fastnat för på C More, ”finaste familjen”, och där drivs det med det mesta:

Visst ska man ha en speciell humor för att gilla den, men det vet jag att jag har, sitter och skrattar för mig själv, till morgonkaffet 😀

Sedan gick vi in och shoppade loss. 5 kronor för en påse Ahlgrens bilgranar (samma som bilar men annorlunda utseende), och med ett utgångsdatum i september, så kostade jag på mig att köpa 4 påsar.

Hade siktat in mig på julmusten dom annonserat om, men dom med plastflaskor hittade jag inte, bara glasflaskor i back, och den iddes jag inte kånka med mig hem.

I övrigt gjorde jag inte så mycket. Åke och Winstone gick till klubben 3 eller 4 gånger, han lånade hem nåt verktyg för att fixa med motorcykel projektet, men det blev fel och han fick gå tillbaka. Tur det är nära och Winstone opponerade sig inte heller.

Det är väl som dom skrev för några år sedan…att vara ute och sniffa runt i snöhögarna är för en hund, som det är för oss att surfa runt på Facebook eller andra sociala medier. Dom får checka av vad andra djur har gjort 😀

Hoppas på en fin söndag för er alla!

Svårt, det här, hm!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2020 kl 10:51, Bli först att kommentera

Är nu med i en grupp som heter svåra föremål. Och där läggs det upp diverse, svåra saker, såna där grejer man kan ha svårt att fatta. Konstiga porslinsfigurer, tavlor, leksaker, ja, allt.

Jag la upp den här texten, från en barnbok, för jag upplever ju den som aningens svår:

Ja, skönt att höra, då man läser kommentarerna, att jag inte är ensam om att grubbla över texten. Nån skrev att man, typ, bara skulle följa med i orden och jag kontrade med, ett aha, ungefär som att man inte ska försöka tolka sångtexter.

Och då var det nån annan som la ut en visa av Povel Ramel. Hahaa…jo den där har man hört. Här har ni den texten:

”Bluff och Spark och Tork och Kvark
voro sex små dvärgar.

En var ful och en var glad
och en var dum i huvet.

”Hej”, sa Tork till lille Kvark.
”Känner du igelkotten Pilt?
Han som har varit i Paris.”
Ja, det gjorde Ivar.

Hör du hans lilla runda tass
där som han trippar på sitt pass
Tripp och trapp och trypa.
Se hans lilla faster!

Tomtefar i skogens brus
sitter som ett päron.
Han har inget eget hus
allt i sin stora näsa.

Söt och blöt är skogens fe’.
Trollen är bjudna dit på te’.
Det lilla trollet! Pass för de’!
Nu ska mormor bada.

Väva och spinna natten lång.
Prinsen är här i fjorton språng.
Hipp och hopp och häppla.
Hästen heter Sverker!

Stora slottet Rummeldim
ligger bortom fjärran.
Dit får ingen komma in
som ej kan baka struvor.

Gyllenkrull och Sockertipp.
Kom ska vi dansa Häxan våt!
Vill du mej här, så har du nåt.
Sov du lilla tryne.

Kungen är full av stock och sten.
Skogen är full av lingonben.
Pär är full av tomtar. Hur ska Lillan orka?”

Han hade ju lätt kunnat skriva den barnboken, man fattar ju nada 😀

Fixade till gardinerna som jag satte upp i teverummet, mjo, det får duga, det blev dock too much med dom orangea panelerna inåt rummet, så dom får lysa på utsidan istället:

Kommer dock att spana efter tofsar eller nåt man hänger i fönstret, med orange färg, har googlat lite men det närmsta den färgen jag kommer är guld eller röd. Så jag bidar min tid, har jag bestämt orange, ska det vara orange.

Sen bakade jag en ny Skogaholm limpa, och då den jäst klart, kom jag ihåg vad jag sa förra gången att jag skulle göra, men det gjorde jag ju inte.

Tanken var 1½ sats med deg, och 2 limpor, jag gjorde 1 sats och 1 limpa…den blev liiite stor, och lite plattare än en ”vanlig” limpa. Nåja, jag delade den på mitten och smaken är det absolut inget fel på, så, det får bli ett nytt försök, framöver, kanske att jag provar med en brödform 😀

Ni får ha en fin lördag, allihop! Här en bild på Evert som tagit plats bland alla hockeyprylar, Theresé fotade:

Spriiing, jag tar tid!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2020 kl 08:32, Bli först att kommentera

Glömde ju skriva om min vinst på dagens dubbel, i lördags:

Vi firade med lingonsylt till söndagsmiddagen, som fick bli löksoppeköttfärslimpa, med potatis och gräddsås. Jag menar, med 88 kronor så hade vi ju råd med en STOR burk lingonsylt, eller hur 😀

Såg den här bilden i ett flöde på FB:

Visst är det lustigt, det där har man nog fått höra som barn, och sagt till sina barn, alternativet var ju, spring och gör det…jag tar tid!

Men när i vuxen ålder, säger någon det åt dig? Haha, skulle ju låta lagom korkat.

Jag säger det till min kollega: -Springer du ner och bokar tvättstugan….så får vi se hur snabba tofflor du har!

Eller, springer du ner med soporna, jag tar tid! Alltså, det är ju nästan så man får lust, bara för att se reaktionen. Fast risken är överhängande att man blir stämplad som översittare och inte bara det, knäppskalle skulle man nog också få som stämpel 😀

Men det är helt ok att säga till barn…asså, ja, jag vet inte, jag. Men samtidigt vet jag också att barn hellre skulle se det som en utmaning, och vilja prestera, eller visa upp sina nya pjucks, så, det kanske inte är helt fel, men man får bara säga så, upp till en viss ålder 😀

Apropå barn så hade jag och Sally ett djupare samtal då dom var hemma i julas. Jag kommer inte ihåg vart vi började, men jag skulle i alla fall förklara för henne att vuxna, ofta ställer frågor till barn, men sen så svarar dom vuxna med det svar dom vill ha. Och det är jätte fel, men jag tror inte att vi tänker på det.

Tog som exempel då Nicco gick på förskolan, och jag skulle hämta hem henne. Från början sa jag ju alltid, ska vi gå hem då. Och Nicco kunde svara nej, jag vill inte. Och jag kontrar med, jo, men nu ska vi hem.

Och då undrar jag ju varför jag ens ställde frågan, om jag ändå tänkt att det är hem vi ska gå. Och hur många gör inte så idag. Och jag vill då säga till dom, ställ inte en fråga om du redan har svaret, eller om du inte vill ha ett ja eller ett nej.

Jag läste om just detta, då, back in the days, och kom på hur idiotiskt det var. Dom gånger jag kom på mig själv med att ställa frågan, och Nicco svarade nej, så fick jag böja mig för henne och säga, ok, då stannar vi xx minuter men sen ska vi gå hem. Och det gick alltid bra. Hon fick som hon ville och jag behövde inte offra nån större tid på mitt egna misstag. Win win!

Ha en fin måndag, allihop!

Dubbelmoralister, finns det gott om!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2020 kl 11:18, Bli först att kommentera

Inte för att jag har den snabbaste reaktionen, eller snabbaste bilen, men jag vet, in facto, varför Åke inte tävlar i dragracing. Picture this! Han går ut och ska plocka ner ljusen i julgranen, det är 16 stycken. Han hittar inte kartongen, men går ut och börjar. Jag går ner i källaren, letar rätt på kartongen, ger honom den. Går in i vårt matrum, och tar ner julgranspynt, glitter, och ljusslingan, paketerar allt i påsen, och tar ut den STORA granen på bron. Och Åke…han var inte färdig än…

Men men, han hade ju ingen tid att passa, och jag gjorde det som en liten tävling utan att sätta upp regler eller tala om det för honom, innan, hahaaa…

Jag bakade bullar och Winstone övervakade arbete (som vanligt) med järntass, det kan ju hända att en bulle flyger ner på golvet och människan inte märker det.

Nu över till nåt som är lite små roligt, faktiskt. Det skrivs i VK om buskörningen ute på bilprovningen, nåt som pågått i flera år, men nu börjar folk lessna på oljudet. Detta läggs även ut på FB, och nu till det kuliga.

Nää, jag skojade bara, bilden var bara kul, tyckte jag 😀 Och den ”råkade” falla in här mellan raderna.

Av alla kommentarer som trillar in under artikeln, så är det inte en endaste en, som säger: Skicka hem packet till deras hemland!!!

Nämen…varför då, jag fattar inte??? Skriver hon och ser lagom nollad ut. Är det för att det finns inget annat land att skicka hem dom till, för att dom kanske råkar bo här. Eller får jag ens skriva så, nu har jag i så fall en förutfattad mening om att det ”bara” är våra svenska ungdomar, som pysslar med sånt här.

Och det som förvånar mig mest, att här finns ingen mobb i kommentarsfälten, inga hot, eller dumförklaranden, utan mer…skaffa nåt åt ungdomarna att göra, bygg en bana, lär dom hur man ska köra, ring föräldrarna…lalalaa. Ja ni fattar! Jag skulle vilja kalla väldigt många, för dubbelmoralister, så de så!

Med det sagt, menar jag inte att dom som kommenterade just det inlägget, är det, utan på FB, där det pyr, underförstådda hot, dyngspridning och förtal. Ibland ångrar jag att jag ens gick tillbaka till FB. Det är svårt att blunda, hela tiden, än mer svårt att låta bli att hugga tillbaka.

Jaja, solen skiner i alla fall idag, vi hade sovmorgon, jag har varit ute på hundpromenad och nu ska jag planera hur jag ska ta över världen…ish…kanske, eller mjae, det vill jag nog inte heller. Det räcker med det jag har, tror jag 😀

Önskar er alla en fin söndag!

Katten var inte imponerad, överhuvudtaget!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2019 kl 09:15, Bli först att kommentera

Detta utspelades sig igår, vid halv ett tiden och jag citerar mitt inlägg på FB:

”Är ute med Winstone och passerar lekparken nere på Västerslätt. Noterar en stor, fluffig, svart katt med vit haka. Den ligger absolut helt orörlig, och har siktat in sig på en liten fågel, som intet ont anande, pickar mat från backen. Katten är helt fokuserad på fågeln, fågeln är helt koncentrerad på maten och ingen av dom bryr sig om att vi kommer.

Katten gör sig redo till attack, och jag gör ett högt pussljud så fågeln lättar från backen. Och nu…ni skulle ha sett blicken som denna katt gav mig, haha…katten blir inte rädd för mitt ljud, utan vänder sakta på huvudet, alltså, om blickar kunnat döda, dom där ögonen, kommer att förfölja mig hela dagen, och jag kunde nästan höra alla svordomar som den sände iväg till mig 😀 Önskar jag hade filmat det 🙂 Bilden hittade jag på nätet Foto: Wikimedia Commons” slutcitat

Apropå katter, så skickade Theresé den här bilden igår, på Evert, som växer och frodas:

Idag blir det jobbigt! Typ, Ullas kondis x 2. Fast..var det jobbigt, egentligen? Haha…

Ska käka en luchmacka med gammbossen, Annika, och sedan blir det eftermiddagsfika med det omtalade, bastugänget. Dom borde sälja klippkort på kondiset 😀

Imorgon ska jag hämta julskinkan (från den lyckliga grisen, hur den nu kan vara lycklig då den inte lever längre) som jag beställt och får hämta ut på Hansen charkuteri. Har ett annat ärende på kontoret, Nicco ville vara med på invigningen av hängbron och sedan hade jag ju faktiskt, tänkt mig på Avion, så det är fullt upp, tur att jag är ledig, då.

Nyårs planerar för fullt, och kollar in recept på huvudrätt, vore ju kul att testa nåt man aldrig gjort förut. Fast, så typiskt mig, testa nåt på flera personer, innan man provat att göra det själv, en endaste gång, kan ju bli hur tokigt som helst, om man har otur.

Kommer alla jag bjudit in, så blir vi 18 personer, det räcker, känner jag, och här är det ju bra att vi redan testat att alla gick in, och fick en plats att sitta på. Vi var 18 stycken ifjol också.

Vad som är lite skrämmande är hur snabbt det här kommer att gå. Sitter här idag, och vet, att det kommer att swischa till och sedan är vi inne i 2020 och undrar vart tiden tog vägen. Om nån skulle fråga mig hur många månader sedan det var sommar, skulle jag säga 2, känns inte som mer än så. Och då vet jag ju alltså att sommaren som kommer bara är ”2 månader bort”, då vi avverkat december, jojo.

Emma, min lillasyster, hon kan roa sig på fritiden. Hon har nu gjort en liten serie med fina tavlor, kan vi ana ett budskap i dom:

Och här, den sista hon gjorde klar för nån dag sedan, och jag stal bilderna från hennes FB, samt texten,
Ut ur rökridån steg cirkusens självutnämnda direktör. ”Nattens konung” – akryl, 50 x 60 cm:

Jättefina, tycker jag, och skulle kunna tänka mig, vilken av dom som helst, på nån av våra väggar 🙂

Önskar er alla en bra dag, ser ut som om den kan bli klar och fin!

Män överlag, lever farligt, speciellt Åke!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 november 2019 kl 11:06, Bli först att kommentera

En jag känner, en som heter Jan, delade ett inlägg på FB för några dagar sedan och jodå, det där kan vara svaret på varför kvinnor lever längre än män.

Nu lever ju jag med en man, som absolut tillhör den där våghalsiga gruppen som kanske inte tänker efter så mycket…innan. Här byter Åke lampa i trappen:

Mjo, jag kan ju säga att jag sett det där förut men i andra sammanhang. Som den gången Niccos leksaks plan fastnade i ett träd, och Åke tog fram trappstegen från bussen, trappstegen såg ut så här:

Och Åke tyckte det var en bra idé att ställa sig längst upp, för att han skulle nå planet:

Det gick inte bra, hela alltet tippade och för mig var inte det otippat, han klarade sig dock utan skador, så lite tur har han allt haft, om än han har lidit men av andra saker han lyckats med.

Som när han stack in foten under en trälist på lastbilsflaket, för att nå upp att dra kapellet, så tappar han taget och ramlar baklänges men stortån satt fast under den där listen, som han, när han läser det här, kommer att tala om för mig vad den heter…tvärbalk, kanske?

Och han bröt stortån, givetvis och blev uppmanad att gå i träskor, för man gipsar inte tår.

Sen har han ramlat framstupa från det där flaket, då det tog slut men han inte märkte det, då bröt han båtbenet i armen. Därefter föll han baklänges från flaket, då det tog slut och han fick åka ambulans från Vindeln in till akuten här, inget brutet men hjärnskakning och ont i axeln, där hade han tur att pallyften landade 2 centimeter från ansiktet och inte mitt på :O

Jag hade nu tänkt skriva att resten är historia, ja, ni som läst min blogg i alla år, vet ju då han höll på strypa sig själv då han blev hängandes över balkongräcket häruppe, resultat, skadat struphuvud och ifjol, då nacken fick sig 3 frakturer.

När jag nu tänker på allt han gjort så förstår jag varför min farmor, som jag på den tiden hon levde, pratade med varje vecka och hennes absolut först fråga, varje gång, var: Hur är det för n´Åke då, har han brutet nåt nu, eller?

Nåväl, vet inte vart jag ska komma ned det här, men vad man än är med om, så kan man inte leva livet i en bubbla, inte heller vara rädd att testa saker, däremot kan man stanna upp en liten nanosekund och tänka efter om det finns bättre sätt att göra saker på, än att testa först och lära sig sen, att det faktiskt hade varit bättre att lösa det på annat sätt 😀

Ha en fin lördag, allihop!

Konstigt och ännu mer konstigt och knäppt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2019 kl 08:55, 2 kommentarer

Vilka fantastiska mejl man kan få, bara så där, som ni ser här, på tredje raden, är det nån som sett mig och blivit intresserad…ehh, bluff. Jag undrar mest vilka det är som tror på sånt där, som inte kan få ihop det, eller hm, nä jag tror inte ens jag ska gå in på den diskussionen, vi är olika och vi tänker olika. Finns säkert många som kanske greppar efter halmstrån…

Nå, jag fick ett annat mejl eller påminnelse via mejlen, och tog en skärmdump på det. Här är det då inget skämt i alla fall utan jag vet, for sure, att min lillasyster blir 33 år idag, och tydligen gör hon det heeela dagen.

Så grattis från oss på Ettan, hoppas du får en fin dag!

Min dator tjorvar lite fortfarande, hittills har den dock bara slagit av 1 gång, men just i detta nu kan jag inte skriva stora bokstäver annat än om jag trycker ner caps lock, men jag kan inte få dit ett frågetecken eller utropstecken, det blir bara siffror…fint! Men där blev det ett utropstecken så den funkar lite random, så där…kul!

Får passa på nu då att fylla i dom, där jag vill att dom ska vara 😀 Knäpp dator!

Undrar om det är nån här som vet vad det här är för träd?

Har konstiga frökapslar eller vad det kan vara:

Konstigt är det också då man ser ett träd fullt med rönnbär men utan löv.

Och kanske konstigaste bilden idag, hittad på FB.

Vad hände???

Önskar er alla en fin söndag!

Jag är INTE helt, tappad bakom en vagn!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 november 2019 kl 08:24, Bli först att kommentera

Apropå gårdagen inlägg, som med största delen handlade om Sally, så hamnade jag i ett gammalt inlägg (ovanligt, not) då jag letade efter annat. Ganska bra att ha denna blogg som lite av en dagbok och påminnare 😀

Nå, där hade jag då skrivit följande och jag citerar:

”Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa.

Det är nu det kan ploppa ut vad som helst ur munnen på dom och man får försöka gissa sig till vad det är dom säger.” Slutcitat

Och då jag läste horv så kom jag ihåg att det var lite problem med bokstaven S också. Hon skulle ju tala om för mig att solen skiner, och det blev då: Holen hiner!
Jaja, man kan inte lära sig prata det första man gör, vore konstigt det med.

Med detta idoga sökande i inläggen så hamnade jag i nåt annat och skrattade faktiskt åt minnet. Det var den gången jag hade en liten träff med några ur en grupp som gjort samma operation som jag. Och under den träffen blir vi vittnen till en misshandel.

Polisen vill ringa upp och jag ska då lämna ett vittnesmål…hahaa, oh my, ja jag är bra på detaljer, det vet jag, Jag kommer ihåg smycken ena killen hade på sig och jacka och sånt där, men, jäklar vad svårt det var att komma ihåg vilka jag träffat på…träffen 😀

Och nu citerar jag igen:

”Jag kommer ut till bilen så ringer polisen igen, och vill läsa upp mina uppgifter som jag lämnat. Och jag var tvungen att brista ut i skratt, det var nämligen så att jag fick frågan, tidigare, vad dom hette, dom som jag satt med. Men i allt som hänt, så kom jag inte ihåg det. Jag svarade att det var en grupp på FB som träffats, och vi hade bara setts en gång tidigare.

Så läser han: Maria får frågan om vad dom i sällskapet hette, men det vet hon inte. Hahaa…ja sa jag, det låter väl jätteknäppt, att jag inte vet vilka jag suttit och fikat med…mja, säger han, men det gör man ju som man vill.” slutcitat

Alltså hallå, jag undrar vad han tänkte… på riktigt. Nåja, namnen kommer jag nu ihåg, Josef heter killen och Christina, tjejen som jag satt med. Se, jag är inte helt tappad bakom en vagn, nuddade bara backen då jag föll 😀

Sallys kompis Diana var här igår och då hon skulle bli hämtad av sin mamma, så avrundade vi denna gång med en fika på Ullas kondis. Och jag knäppte en bild eller fler, på bästisarna. Som redan planerat och diskuterat, när dom kan ses igen.

Och idag flyger Sally hem till sitt Järlåsa, sin familj och Evert, den stora kattungen. Förhoppningsvis dyker dom in till nyår, vi får se hur det blir. Och jag ska åka och jobba idag så jag lämnar med varm hand över uppgiften till Åke, att fara med Sally till flyget.

Önskar er alla en fin lördag!

Är det fler än jag som…

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 oktober 2019 kl 08:17, Bli först att kommentera

Är det fler än jag som brukar svära och prata med apparater som mopsar sig? Synd att man aldrig får nåt svar av dom…kanske är därför man börjar svära och bete sig hotfullt, hm.

Jo, jag har köpt ny färg till skrivaren, och satte dit den i söndags. Tog en bra stund innan jag fick ihop skrivare och dator, den går på blåtand, men det stod länge att skrivaren var offline. Nå, det ordnade sig och utskriften blev bra.

Skulle skriva ut lite mer igår kväll, och det var då jag blev lite högljudd. Först och främst ska den skriva ut nåt jäkla papper varje gång jag startar skrivaren, varför??? Vilket slöseri på bläck och skog.

Sen ville den inte alls skriva ut nåt överhuvudtaget, plötsligt blev det ett halvt papper med det jag skulle ha, och sen ingenting.

Nähä, kollar runt och ser då, återigen att den är offline. Det prasslar i skrivaren och sen står det att ett papper har fastnat. Och där kom några fler svordomar, för hur i hela lalalalla…kan den tala om för mig, via datorn att ett papper har fastnat då den är offline? KNÄPPGÖK!!!

För att inte tala om datorn som nu håller på att stänga av och på i tid och otid. Den blev så efter att den skulle uppdatera sig men det inte gick, och sedan avinstallerade den allt den lagt in. Nä, sånt där gillar jag inte, och nu undrar jag vart jag ska lämna in datorn så nån får rensa och installera det jag kanske behöver. Nån av mina läsare kanske har tips?

Det här dök upp som minne på FB idag:

Det var alltså första gången Sally kom hit själv, för 4 år sedan, och då var hon 5 år gammal:

Sen blev det en återkommande sed, här 2/11 2016:

Och 2/11 2017:

Och slutligen 2/11 2018:

Och om en vecka är hon här igen, då landar hon på måndag och stannar till på lördag. Och Halloween har vi där, mitt på hållet. Jag har redan räknat ut ett bus, i alla fall 😀 Och fler bilder kommer att fyllas på i minnesbanken.

Såg det här klippet igår där 500 stycken spelar en låt och sjunger. Mäktigt, tänker jag, men säkerligen inte samma feeling, då man inte hör detta live. Delar den ändå till er som vill lyssna, och med det önskar jag er alla en fin tisdag!

Etikett: FB

Det finns ett hopp om framtiden!

Det gick med lite våld!

Svårt, det här, hm!

Spriiing, jag tar tid!!!

Dubbelmoralister, finns det gott om!

Katten var inte imponerad, överhuvudtaget!!!

Män överlag, lever farligt, speciellt Åke!

Konstigt och ännu mer konstigt och knäppt!!!

Jag är INTE helt, tappad bakom en vagn!

Är det fler än jag som…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se