Etikett: farmor

Så mycket allvarligt!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jo, idag känns det att jag tränade igår, hahaa…. Så typiskt. Jag hann undra tvärt, då jag slängde benen över sängkanten, vad stackarn jag hade gjort som hade så ont i låren… men nu vet jag, inget allvarligt 🙂
Mera allvarligt hade det kunnat bli… eller njae, nu överdrev jag lite, men i alla fall… den gången vi var till Junsele djurpark. Nicco satt i barnvagnen, och var väl kanske en 3 år, någonting. Vi gjorde en sedvanlig rundvandring i parken och kom fram till hästarna. En sån där modell mindre.
Jag styrde upp vagnen mot staketet så Nicco skulle få se på dom ordentligt, och då passade ena hästen på att sticka ut mulen, bita tag i vagnen och höll på slita in den i hagen. Den ryckte och jag drog tillbaka, en liten dragkamp uppstod men jag vann, hehee…
Berättade detta för Nicco för någon dag sedan och hon såg förskräckt ut, trodde att hon varit nära att bli hästmat, och kom så på att detta kanske är anledning till varför hon inte gillar hästar, tja, inte omöjligt 🙂
Vi klädde granen igår, på jobbet, och julpysslade ihop lite julgrans dekorationer. Vi slog in i lite godis så en julgransplundring står nog på schemat då granen ska ut. Jag frågade brordottern som är där om hon visste vad julgransplundring är för något, och det hade hon aldrig hört talas om.
Nä, jag trodde inte det heller, det är väl nåt som helt dött ut. Själv hade jag fördelen att få följa med min morbror, som jobbade på Astra, på deras julgransplundringar, och Theresé fick haka på sin farmor på Handelsbanken, där dom hade stora julgransplundringsfester.
Men en sån sak idag, skulle väl knappast vara något för dagens barn att uppleva, allt det där har dom ju redan varje dag gratis. På tv visas tecknade filmer dygnet runt, lördagsgodis enbart på lördagar är inte heller något som efterlevs av alla, och dansa runt granarna, hm… ja jag undrar jag.
Skulle gissa att man fick uppdatera, modifiera och förnya en hel del för att det skulle vara nåt att höja ögonbrynen åt, tyvärr. Eller så fick man ha festerna för barn under 5 år, dom kan ju fortfarande uppskatta det enkla.
Näpp, nu ska jag se om jag hinner göra nåt vettigt innan Theresé och Sally dyker upp. Önskar er alla en fin lördag!

Mitt nya namn…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.
Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.
Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.
Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!
Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:
Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.
Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!

Jag blev påhoppad

Av , , 4 kommentarer 18

 

Jag och mamma var på Coop och handlade i fredags. Jag hade fått en tio kronors rabatt av henne på flora, och det passade bra då det stod på inköpslistan. När jag så närmade mig slutet av listan och öppnade glasdörren för att plocka fram paketet jag hade siktat in mig på, så hördes en röst:
-NEJ NEJ, STOPP!!! Ta inte det där, köp det inte. Jag stannade mitt i rörelsen och vände mig om och undrade vad det handlade om. Där stod en man och tittade mig i ögonen och skakade på huvudet och upprepade uppmaningen om att INTE köpa flora.
Han öppnade nästa glasdörr och plockade fram ett paket Norrgott istället och sa: Det här ska du köpa… tänker du inte på din hälsa? Jag svarade att det är min man som vill ha flora och han replikerade med en gång, jaha, men tänker inte din man på sin hälsa då? Vet du hur man gör smör, gå in på www.någotning och kolla sa han och jag trodde nästan att jag var med i en reklamfilm, om Norrgott.
Men vet du vad, sa jag, nu har jag en rabattkupong på det här paketet och därför köper jag det. NÄJJJ, det är ju så att jag skulle kunna betala halva paketet om du köper Norrgott sa han och jag tyckte så synd om hans desperata försök att få mig till att testa det andra smöret så jag köpte ett litet paket sånt också… för att prova på, sa jag, och det har vi nu gjort och det var inte helt fel.
Så nu kan Norrmejerier tacka mannen som förtvivlat försöker få folk att använda sig av deras smör och ingen annans, han kämpade idogt med sin uppgift 🙂 Och hey… dom kan även tacka mig som nu gjorde lite reklam för dom också, jojo.
Annars har det inte varit så mycket i helgen, vi har suttit på lasarettet, och levt våra liv så normalt man kan. Städa, diska och äta är väl rätt så basala saker man gör utan att ge det någon speciell tanke. Igår beställde vi hem pizza, mamma, Emma, Johan, Nicco, Åke och jag, och satt härhemma och käkade och berättade historier.
Jag fick höra en som jag inte hört förut men jag blev inte speciellt förvånad. Det var min pappa och hans lillebror Matts, som kommit på den otroligt uppfinningsrika idén att klippa sönder farmors fina vaxduk som dom sedan använde till deras hembyggda segelbåt (läs bräda), och det gick inte som planerat då ”båten” tog in vatten och sjönk, som tur var hann dom inte långt från sjökanten och farmor var nog inte så glad över deras tilltag. Men jag vet också att detta bara var ett av många, många påhitt, från deras sida. Kanhända att man ärvt lite av uppfinningsrikedomen från pappa… jag vet ju själv vad jag hittade på, som liten 🙂
Ha en fin måndag!

Umeås laglydigaste…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Jag fick då se Umeås laglydigaste människor igår kväll. Far från Ålidhem klockan nio på kvällen, ganska direkt kör det upp en polisbil bakom mig och ligger där, hela vägen ner mot stan. Då jag väldigt ofta kör den vägen och vid den tiden så vet jag vilken trafik det normalt brukar vara där, nämligen knappt någon alls, men redan vid Östra gymnasiet kunde man ana en viss skillnad.
Och sen tog man sig förbi järnvägsviadukten och sen var det stopp. Jag hade hamnat i kön där trafiklysena inte fungerar. Några åkte iväg så jag tog mig upp som tredje bil i höger körfält, men sen var det tvärnit. Vi stod så där i 5 minuter, och ingen gjorde någonting alls, överhuvudtaget.
Polisbilen låg nu i andra körfältet, snett bakom mig och jag hade tänkt hoppa ut och fråga om dom kunde tänka sig att kliva ur och dirigera trafiken, men då är man ju så där fjaskig och tänker, hm…om jag nu gör det så blir det väl grönt, och då står man där som ett fån. Nå, jag körde fram en halvmeter och vek av mot sidan så det blev en lucka för dom att ta sig fram… och se där, plötsligt tänder dom blåljusen och sakta men säkert tar dom sig ut i korsningen och börjar vinka iväg bilarna.
Vi pratade om bilar då jag kom hem, bland annat om min farfars gamla Amazon, som fortfarande finns kvar, och med tanke på vart dom bodde så kom jag ihåg en annan bil, däruppe i Malå, som jag fick se då jag satt och hängde utanför kiosken, någon gång i början på 80-talet.
Jag kommer inte ihåg bilmodellen, kan ha varit en Amazon eller en folkvagn, men det var ju inte bilmärket som var grejen utan utsidan på bilen… den var nämligen täckt av en typ av gräs, hela bilen, alltså. Och hur dom fått detta att sitta fast, det vet jag inte heller, men jag kommer ihåg vad fascinerad man blev.
Mindre fascinerad var min farfar då han och farmor besökte Umeå i deras Amazon och farfar hade fått sig en kola som han satt och tuggade på. Och det vet vi alla hur en kola kan vara, väääldigt seg, och min farfar hade inte sina ordinarie tänder kvar utan löständer och vad tror ni händer?
Jo, kolan kletar ihop tänderna då dom passerar ute på kyrk bron, han kämpar så att han faktisk håller på att köra ner i älven, innan tänderna lossnar, jojo, detta har farmor berättat ett antal gånger, men det lät ju betydligt roligare då hon talade om detta spektakel.
Apropå Malå… så vet vi att det snöade däruppe i förrgår, men snön har smält bort så vi startar upp bussen om 1½ timme, och hämtar upp Ingegerd och Jan A och drar iväg dit upp, bara för att komma ifrån ett tag, grilla till middag, dricka öl och annat och bara vara, jojmensan. Så jag önskar er alla en fin lördag, det kommer säkert vi att ha.
 

Min… vår farmor

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Läste Marjas kommentar, att hon tyckte historien om bordet och min farmor, var så underbar.  Och givetvis tänker man då på farmor och vilken kvinna hon var, egentligen. Hon fanns nog där, för alla som behövde henne.
Var det något man ville veta… innan internets tid, så ringde man till farmor, hon visste ALLT, och det hon inte kunde i huvudet, gick hon och slog upp i en av hennes alla böcker, det var sällan hon gick bet, på något.
När min pappa var ung, eller rent ut sagt rätt så liten, så hade han ju även en lillebror, förutom tre äldre syskon. Jag tror nog att det var lillebror och pappa som var vildast av hela högen. Och farmor har nog berättat att när julen var i faggorna och dom inte kunde varva ner, så hade hon ett knep för det med.
Hon satte tomtemasken på en käpp, travade runt huset i mörkret och riggade masken, varje gång dom nu blev lite väl uppspelta, så påpekade hon att tomten nog såg och hörde alltihop, dom gläntade på gardinen och fick se tomten där utanför och det gick hem… dom blev lugna som filbunkar, ett tag i alla fall.
När man var liten själv, så var farmor och farfars vind, en riktig skattgömma. Där kunde man gå in på kallvindan och rota i alla saker, alltid hittade man något intressant, tog med det ned och frågade vad det var för något och fick alltid frågan: Vill du ha den där… då får du den.
Och nere i källaren kastades det pil och smakades på diverse godsaker som hon förvarade därnere. Inne i kammaren, rummet före deras sovrum, där, på det höga skåpet, låg det alltid i december, chokladkartonger med knäck i, jojomensan, det fanns nog inga gömmor som vi inte hittade av, men vi blev alltid bjudna i alla fall, så att vi visste var det fanns, hade egentligen ingen betydelse. Hon var snäll, min… vår farmor, och visst saknar man henne, men då är det ju tur att man har många minnen av dom som fanns i våra liv, tidigare. Vi får leva på dom.
Önskar er alla en fin torsdag!
 
 

Fem kors i taket!!!!

Av , , 6 kommentarer 9

 

Man kan inte tycka om alla… jag vet, det är så, och man behöver ju inte göra det heller, ingen är ju tvingad till det. Förhoppningsvis kan man också undvika att måsta vistas på samma ställen med en man tycker mindre bra om, eller hur?
Eller så kan man försöka hjälpa en annan människa som har problem att komma överens med en tredje part genom att… rita kors i taket. Eller hur det nu var, haha.
Det är så att både Niccolina och Theresé, gick en gång i tiden på miniorerna, en dag i veckan, i kyrkan, och igår, då vi satt vid middagsbordet kom en ur personalen gående. Nicco berättade då att det finns fem kors, ritade i taket i kyrkan.
Ehh, ok? Sa jag och såg lätt konfunderad ut. Jo, det var nämligen så att varje gång Theresé och Carro, inte bråkade, så ritade Birgitta (ledaren) ett kors i taket. Och dessa kors fanns kvar då Nicco började där, X antal efter Theresé slutat i kyrkan. Undrar just om dom finns kvar idag också 🙂
Då berättade jag om min farmors köksbord, det hade också en historia nedpräntad. Det började redan då min pappa var liten och med fem barn runt köksbordet så var det kanske inte alltid så lugnt och fridfullt då dom skulle äta.
Min farmor, införde då en ny grej, varje gång dom skötte sig exemplariskt och åt upp maten, så kröp hon ner på knä, kravlade sig under bordet och skrev upp datum och händelsen under bordsskivan. Detta var tydligen effektivt, om det nu berodde på att dom tyckte det var kul att se morsan krypa under bordet eller om det var roligt att få sitt namn skrivet, förtäljer inte historien.
Detta fick även Theresé uppleva, då hon var liten, men då var det inte för att hon inte skötte sig vid middagsbordet, utan farmor antecknade då hon var duktig och åt upp all mat. Idag tror jag inte att bordet lever kvar, det är några år sedan min farmor och farfar dog, och bordet har nog även det, fått vandra vidare. Synd, det var ju nästan som en större dagbok.
Önskar er alla en fin onsdag!

Kvorbevare av alla ställen

Av , , 2 kommentarer 8

 

Det var jättetrevligt igår, när vi hälsade på Vivan i Sunnanå, Åkes moster ni vet. Hon hade en hel del att berätta, tyvärr så är det ju inte alltid man kommer ihåg alla namn och platser för det och man skulle ju egentligen skriva upp alltihop, men det är ju också ett jättejobb.
 
Många gånger har man ju ångrat att man inte skrivit upp dom historier som min farmor berättade, eller mormor, men man har små fragment och kan påta ihop en och annan del till en hel story.
 
Vivan har en gång i tiden bott med sin numer avlidne make, i Kvorbévare, av alla ställen i Sverige. Det är en liten by, mellan kokträsk (där man passerar då man åker till min mammas barndomshem) och Adak (där skolan finns som min mamma gick på).
 
Dom är nog mest kända för sina kaffekvarnar, Kvorbevarekvarnen, på det stället. Och Vivan är stolt ägare över en av dessa kaffekvarnar, inte illa. Dessutom hade hennes man, en son innan han träffade henne, och denne sons mamma, var Malåbo. Ja, världen är inte större än så, det får vi ju påtalat för oss varje dag, men man vill som inte tro det ändå.
 
Nu på söndag, har vi bott här i huset i ett år, då var det en sen påsk då långfredagen inföll den 22/4, då var gräsmattan bar och jag hade satt påskfjädrar på vår syrenbuske, men kolla här:
 
Det är ju inte otroligt att jag faktiskt kan göra det i år också, fast den dagen är 18 dagar tidigare än ifjol, vi har inte så mycket snö kvar nu, på gården.
 
Sen fick vi en påskhälsning i brevlådan igår, kolla in vilket kort:
 
Inte alls dåligt och en grann liten påskkärring på kortet, fast de tar emot att kalla henne kärring 🙂
Idag får jag lunchbesök, Helena ska komma hit, vi ska göra ÖoB och äta mina specialgjorda, vegetariska vårrullar, som jag inte själv testat än, men dom blev säkert bra, Nicco tyckte då det då hon åt av dom. Sen jobbar jag eftermiddag så nåt mer behöver jag inte planera idag, jag vet vad jag ska göra. Önskar er alla en fin torsdag!
 
 
 
 

Värre än svartpepparn

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!

Fas 1 ,2, 3, 4 och 5

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Fick i uppdrag av Nicco, att läsa vad dom fått lära sig i skolan, om sömn. Ganska så intressant, faktiskt, även om man redan visste hur viktigt det är att få en god natts sömn.
Läste om dom fem sömnfaserna och tyckte att dom fått till det lite små roligt sådär. Följande står att läsa och jag citerar lite kortfattat:
Fas 1 – Insomnandet: Ett tillstånd mellan vakenhet och sömn.
Fas 2 – Lätt sömn: Nu sover vi på riktigt.
Fas 3 – Djup sömn: Nu är vi helt borta…
Fas 4 – Mycket djup sömn: I denna fas pratar vi eller går i sömnen (haha…om vi redan var borta i fas 3, undrar jag vad vi är i fas 4)
Fas 5 – REM-sömnen: Fas 5 kallas också för ”drömfasen”. Det är i denna fas vi drömmer när vi sover (aha, undrar vad fasen kallas då vi drömmer fast vi är vaken?)
Det var en kort lektion i dom olika faserna, det. Jag har för mig att det inte är så ofta folk går i sömnen och kanske inte heller att man pratar. Innebär det att en del av oss hoppar över den fjärde fasen, eller?
Jag vet att jag var duktig på att prata i sömnen då jag var yngre, någon liten promenad i omgivningarna gjorde jag också men inte ofta. Och det var väl tur det, man har ju hört om andra som gjort knepiga saker i sömnen. Sen ska man tydligen inte heller väcka den som går i sömn, så länge dom inte vandrar iväg på en farligare upptäcktsresa.
Jag kommer ihåg, då jag gick i sömnen att jag vaknade i trappen hos min farmor. Vi sov över där en jul, och jag kommer så väl ihåg vad jag gjorde innan jag vaknade. Jag hade varit ner i tv rummet och skulle se på tv, men tomten som stod under julgranen ställde sig i vägen för tv:n, hela tiden. Så jag tog helt sonika tomten och ställde den under tv:n.
Sen gav jag upp och skulle till sängen igen och det var då jag vaknade och blev vettskrämd. Grinande gjorde jag och visste inte varför jag var i trappen. Min farmor vaknade senare på natten av ett brusande ljud. Hon klev upp och upptäckte att tv:n stod på och tomten stod inte längre under julgranen utan den låg under tv:n. Jojo, så kan det gå om man hamnar i fas 4.
Idag jobbar jag förmiddag, så jag ska strax iväg, frukost ska jag hinna ta mig innan dess, så nu önskar jag er alla en fin dag och senare en god natts sömn!
 
 
Presentation

Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.

Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 46
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa, hon bloggar också här liksom yngsta dottern Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 2 skogskatter, *abuelas* Enya och *abuelas* Eloise...2 monster som håller på riva hela lägenheten.
Bil: kör en Buick wildcat-67 som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Mazda, en Dkw cab -54:a, en Jeep Cherokee samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar street dance, scouter och givetvis bilar.
Senast lästa bok: Har just avslutat Margit Sandemos Isfolket, en serie på 47 böcker och  fortsätter nu med Häxmästaren, 15 böcker och efter den kommer ljusets rike som är ytterligare 20 böcker.
Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se